0 - 3

Wilma, Klara och Lollo utmanar Halmiaförsvaret

Halmia avslutade förra årets seriespel på Stockholms stadion mot Djurgårdens IF. Första seriematchen i år gick på TT-vallen i Ormaryd. Snacka om kontraster!

Solen i ögonen, motvind och ett Halmia som förra året spelade i Elitettan.

Kan man tänka sig en svettigare säsongsinledning?

Dessutom var ett helt knippe Halmiaspelare nyligen med i F16-landslaget.

Vilma Rydell, Matilde Abrahamsson och Ebba Hed spelade framträdande roller i matcher mot Schweiz, England och Frankrike. Ebba svarade för såväl assist som mål i landslaget och Matilde var en av två lagkaptener. Men nog om detta. Nu till matchen.

Det var väldigt nära att OIF fått rena drömöppningen. Redan i första minuten var Wilma en hårsmån från att få ett friläge till skänks av Halmiamålisen Isabel Sandström, som nog fick hjärtat i halsgropen när hennes pass strök förbi Wilma.

Det skulle i stället bli Halmia som fick det viktiga första målet. Efter ett par-tre vassa anfall på vänsterkanten med trion Frida Jingblad, Vilma Rydell och Ebba Hed som dirigenter, så blev Jingblad premiärmålskytt i den 11:e minuten. Ett lågt inspel touchades med en tåspets vilket ställde Johanna helt chanslös i OIF-målet. 0-1 och uppförsbacke direkt! Vart skulle detta leda? Ingen katastrof, skulle det visa sig.

OIF visade fantastisk moral. Trots att laget sattes under press så lyckades man kyligt spela sig ur många situationer helt utifrån sin egen matchplan. Ska vi vara ärliga så var Halmia mestadels snabbare i fötterna, starkare i närkamperna och snabbare i tanken, men OIF-försvaret släppte sällan till några öppna målchanser. Johanna hade en del att göra, men klarade det mesta utan större svårigheter eftersom Halmia tvingades till avslut från distans.

OIF kunde nöjt gå till pausvila med 0-1 i baken. Matchen levde och med någon lyckad kontring så skulle det bli riktig nerv i matchen, men som så ofta, när spelet jämnar ut sig så blir ytorna större och det blev Halmia som lyckades göra det så viktiga andra målet. Planens gigant, Ebba Hed, slog till två gånger om. Inom sju minuter (57 och 64) hade Halmia gått från 0-1 till 0-3 genom Ebba som avslutade mycket distinkt fint framspelad av Emelie Helmvall.

”Ormaryd var hela tiden farliga i sina kontringar” skriver Halmia på sin hemsida. Och så var det. OIF skapade vassa kontringar och var inte ofarliga. Både Lollo och Klara visade årets bästa takter i de främre linjerna. Om bollarna studsat något mer hemmavänligt så hade deras fina aktioner säkert resulterat. På en av flera OIF-hörnor hade halmiaförsvaret det riktigt tufft. Den resliga Halmiamålisen lyckades med nöd och näppe få fingrara på en boll som var på väg in i det högra krysset. Den ramlade ner på mållinjen och där var en Halmiaspelare först på bollen och kunde rensa undan.

Närmast ytterligare målkänning var dock Halmia. Med fem minuter kvar var i princip alla inställda på 0-4. Alla utom Fia. Ett lobbskott över en utrusande Johanna var på väg att segla in i ett helt övergivet OIF-mål. Fia uppfattade situationen, sprang i kapp bollen och kunde rensa undan på volley precis på mållinjen. Helt suveränt!

- Helt suverän! var också coach Maddes betyg på sin backlinje. Fia och Pillan var perfekta som mittlås och Frida jobbade kopiöst framför dem i dryga 90 minuter!

Vi som såg matchen från publikplats var nöjda över att återigen se att hela laget spelade inspirerat och höjde sig till den nivå som vi var vana att se under höstavslutningen. Detta trots att flera spelare för tillfället saknas på grund av skada. De nya spelarna visar med all tydlighet att de också kommer att bli tongivande när de fått några matcher på sig att vänja sig vid det högre tempot.

Juryn som utsåg matchens lirare hade en enkel uppgift att utse Halmias bästa. Ebba Hed var det självklara valet. I OIF gick priset till Pernilla Gustafsson som sin vana trogen gjorde en helgjuten insats.