I början av 1900-talet väcktes en tanke hos dåvarande löjtnanten Tage von Gerber (1885–1966) och kamrern Claes von Rothstein (1864–1939) att samla i Sverige levande adelsätter som inte är introducerade vid Riddarhuset i en egen förening för att ”genom en bättre sammanhållning kunna tillvarataga sina intressen och i en framtid kunna bringa hjälp åt sådana ättemedlemmar, som därav kunde vara i behov.”
Vid ett möte på restauranten Riche i Stockholm år 1911 stiftades Sveriges Ointroducerade Adels Förening genom val av dess första styrelse som utöver initiativtagarna Tage von Gerber och Claes von Rothstein bestod av distriktsläkaren Henrik Gahn (1864–1940), grosshandlaren Henrik Löwenadler (1860–1939), agronomen greve Detlew af Trampe (1896–1956), konstnären, sedermera professorn, Gösta von Hennigs (1866–1941) och ekonomidirektören greve Valdemar af Trampe (1873–1946).
Det dröjde emellertid några år innan den nystartade föreningen fick vind i seglen. Första världskriget bröt ut och åren efter 1914 uppslukades intresset av andra ting än föreningsarbete. År 1917 lyckades ett par av föreningens ivrigaste förkämpar intressera överste Claes Grill (1851–1919) för saken. Han invaldes som ordförande och gick med sådan entusiasm till sin uppgift att föreningen redan vid hans bortgång 1919 kunde stå på säkra fötter.
Den 31 mars 1933 ändrades Sveriges Ointroducerade Adels Förening namnet till Ointroducerad Adels Förening.
År 1886 hade Carl Herman Tersmeden utgivit Kalender öfver i Sverige lefvande ointroducerad adel, som utkom med ytterligare en utgåva 1899. Redan från första början såg den nybildade föreningen som en av sina angelägnaste uppgifter att “utge en matrikel eller kalender över i Sverige boende medlemmar av icke naturaliserade utländska adelssläkter och av ej på Riddarhuset introducerade adelsätter med svenska sköldebrev”. Under åren 1911–1944 kom Tage von Gerber att utge Nordisk adelskalender 1912, Nordisk adels- och diplomatkalender 1913 och från 1916 Sveriges ointroducerade adels kalender. Utgivningen skedde som enskilt företag från von Gerbers sida men i samarbete med föreningen. Genom genealogiska
forskningsinsatser och en allt stringentare hållning från föreningens sida uteslöts successivt flera släkter vars adelskap inte kunde bevisas. Av någon anledning kom dessa arbetsformer att leda till konflikt mellan parterna och föreningen gav i uppdrag till kapten Johan Kleberg, sekreterare vid Riksheraldikerämbetet, att utarbeta Kalender över Ointroducerad Adels Förening vilken utgavs första gången 1935.