Macke har lekt klart, nu är det barnens tur

11 apr 2025

"Nu är det barnens tur" Foto: Angelica Öijerstedt

Genom alla ungdomslagen till seniordebuten 2010. Med upplevelser som seriesegrar, avancemang och en ren bonus så är det nu bestämt att Marcus Magnusson sätter punkt för spelarkarriären för att satsa på familjen och den civila karriären.

Han kom upp tidigt i A-laget och som ”Macke själv” uttrycker det, fick stånga sig fram vilket härdade honom. När Patrik ”Putte Johansson” som även tränade Nässjö IF då gav Marcus en öppning och chans var det en chans han tog.

-Jag fick möjligheten där och då med ”Putte” och därefter rullade det mer eller mindre på. Vi var nära att ta klivet under flera säsonger där vi kvalade 6st gånger mot Elitserien. Vi tappade spets varje år och ersatte mest från de egna leden vilket gav mig utrymme att växa. Jag blev med erfarenheten mognare i mitt spel.

-Jag läste i en intervju med Viktor Lindkvist när han förkunnade sitt avslut på karriären, att han som ung tyckte det var riktigt fränt med att få bli bjuden på fika på ett café och skriva sitt första kontrakt. Mitt egna första kontrakt skrev jag hemma i köket efter att Jan Hallenborg cyklat hem till oss. Jag var för ung för att skriva kontrakt och behövde ha målsman med mig. Det var en häftig känsla.

Marcus är den enda spelare som också deltog i samtliga kval där på 10-talet. Seriesegern bärgades säsongen 15/16 men först säsongen efter belönades en seriesegrare för sin bedrift med uppflyttning till Elitserien.

Men han blev populär i Stinsen Arena. När han var skadad med ena handen gipsad så dök Marcus upp på RB-stå och i klacken. När Röda Bollen höll årsfest så var Macke där och givetvis var han medlem. Inte för att han behövde eller blev tvingad. Utan för att han såg vikten i ”vi:et”.

Men med tiden började tankar och känslor att träda fram i Macke där ett behov av ytterligare utveckling behövde ske både på det personliga och idrottsliga planet. Macke träffade en kvinna med brevlådan i 08-land och Stockholm. Vanor blev slentrian och han visste på hemmaplan precis vad han fick när det där elitserieavancemanget uteblev. Efter säsongen 18/19 packades flyttkartongerna.

-I Tellus och i Stockholm fick jag börja på ett blankt papper och behövde bevisa mig igen. Tellus var inte lika skolade i spelet och kontrasten mot NIF blev tydlig. Samtidigt hade vi där och då en hel del kvalité och på det en väldigt go känsla i gruppen där många befann sig på samma plats i livet. När vi sedan spelade i Elitserien så tvingades jag också att hitta nya ytor och nya sätt att göra mål på. Jag tänkte att varje målchans kunde vara den sista och väntade inte alltid på ett bättre läge. Med dessa utmaningar växte jag.

Marcus kallar sig själv smått elakt för ”Elitseriens sämste forward” men poängterar också att utveckling också kom. Men också annat skulle komma när livet spelar en ett spratt. Ekonomiska bekymmer gav spelarna utrymme att lämna och Macke pendlade till hemstaden från huvudstaden för en pizza på Amigo per match. Ett tilltag som inte direkt förminskade Marcus popularitet bland dem som följer Nässjö IF.

Ytterligare tecken på kärlek till klubben är att Mackes beslut om att avsluta karriären meddelades klubben redan i december för att ge förutsättningar för sportgruppen att arbeta på ersättare.

Ibland kan det vara så enkelt det där med kärlek till klubben. Står en supporter på läktaren istället för att bara tycka från en skärm. Engagerar sig en företagare som sponsor istället för att ha åsikter från distans och endast tala om fornstora dagar, ja då har vi redan kommit en bra bit på vägen. Och dessutom uppnås något som ger ringar på vattnet. '

Macke vill ha engagemang runt klubben. Så då gör han lite mer än vad han måste och väljer ibland en väg framåt som inte är den enklaste utan den mest givande. Men allt som har en bra början har en bra slut. Även om det ibland kantas av en smula bitterhet.

-Jag är jävligt stolt och glad för allt jag har fått uppleva genom och tack vare bandyn. Både i Nässjö IF och IK Tellus där jag i den sistnämnda klubben fick uppleva både avancemang och spel i Elitserien. Samtidigt kan jag känna mig väldigt bitter över att det inte var med och i min moderklubb. Det var att få vara en del i att ta upp Nässjö IF som var karriärens största mål och dröm. Det är ingen överdrift att kalla bandyn för en livsstil. T.o.m. en identitet. Nu väntar en annan vardag för Marcus.

-Jag kan dra mig till minnes att innan flytten till Stockholm så kunde det ta 1,5h att bara köpa bröd då jag var så starkt förknippad med bandy i Nässjö och då också fick prata en hel del bandy när jag exempelvis var i en affär. I Stockholm visste ingen vem jag var. Det var väl lite skönt i sig men i Nässjö var bandyidentiteten starkare.

-Det året jag slutade med bandyn och bodde i Stockholm så byttes bandyn mot arbete och mer den inriktningen jag jobbar mot idag. Det oplanerade husköpet i Nässjö gav mig en comeback inom bandyn och Nässjö IF som var egentligen en ren bonus då den var så oväntad. Jag kunde spela så avslappnat då både jag och barnens mamma var föräldralediga i perioder vilket också bidrog till att underlätta allting. Jag var tveksam till att aktivera optionsåret över den nyss avslutade säsongen och det blev också en annan verklighet med allt vad livspusslet innebar.

En ny möjlighet att utvecklas ytterligare med en ny tjänst i Nässjö inom jobbet vill Marcus ge en ärlig chans. Men kanske allra främst- ge familjelivet en ärlig chans.

Marcus satsning på bandyn har varit hjärtlig och grundlig. Men det har långt ifrån varit enkelt alla gånger. Som sambo, husägare och småbarnsfar till två har vardagen sett ut som så att sago och vällingstunderna inte varit så många som pappan Marcus hade viljat. Långa dagar och sena kvällar. Ett livspussel av tider med hämtning och lämning. En utmaning att ge tid och energi till varje moment och alla de som Marcus kallar för nära och kära.

-De som har barn kan nog känna igen när släktingar på kalas uttrycker ”oj vad du har vuxit sedan sist” till barnen. Men jag har känt samma sak fast jag bor under samma tak säger en smått känslosam småbarnsfar innan han slår fast:

-I många år har jag haft ynnesten att få leka min bandy, nu är det barnens tur.

Moderklubben och supporterklubben tackar Marcus för alla årens leenden, upptåg och upplevelser. Vi ses på läktaren.

Seniordebut 2010
Serieseger Allsvenskan södra 15/16
Seger Supercupen 2017
Serieseger och avancemang med IK Tellus 19/20
Intern skytte och poängligavinnare 24/25
Förtjänstmedalj silver för 200 tävlingsmatcher
Lagkapten 24/25
Mottagare av Röda Bollens särskilda pris ”Stort blått hjärta” som en av endast tre någonsin

Totalt blev det 236 serie och elitseriekval-matcher i moderklubbens matchtröja.