Föreningens historia
Skytteföreningen i Mönsterås bildades 22:e november 1898 då det första sammanträdet hölls. Förste ordförande var Kronolänsman Aron Hässler. Första tiden höll man sina skjutövningar på skarpskytteslätten i Elgerum. År 1902 flyttade man övningarna till Boo där man lät uppföra en ny skjutbana.
Tio år efter grundadet var började medlemsantalet närma sig 100. Duktiga skyttar vid den här tiden var Jarl Köhler, Carl Linder och John Johansson. Under 1912 ordnades med en extra skjutbana på Ödängla där man flera år sköt parallellt med de ordinarie skjutningarna på Boo. Flera fältskjutningar förlades också till Ödängla. Det var nog fältskyttet som drog flest deltagare. Under dessa fältskjutningar serverades det kaffe med dopp.
Fram till 1917 var Kalmar län ett enda skytteförbund då en delning kom till och det blev två, Kalmar läns södra och Kalmar läns norra. Anledningen till detta kan man förstå när man betänker den tidens kommunikationer i länet. Det tog säkert mer än en dag när man skulle bevista förbundsårsstämman i Västervik.
Skjutbanan på Boo har 1926 gjort sitt och man flyttar till Bistingsmåla där man anlägger en ny skjutbana. Den hade fyra tavelställ och man tävlade på 100, 200 och 300 meter. Även i Ramshult fanns en skjutbana som nyttjades av föreningen. Från 1925, då föreningen hade 170 medlemmar, sjönk medlemsantalet stadigt till 1936. Då hade föreningen endast 39 medlemmar. Därefter steg dock antalet medlemmar i rask takt.
Föreningens medalj tillkom 1939 och den första som erhöll medaljen var Jarl Köhler samma år. Vid årsmötet 1941 valdes Hugo Wall till ordförande. Han skulle få stor betydelse för föreningens utveckling och han höll i klubban fram till 1956. Den allra första korpskjutningen hölls 12:e oktober samma år. Det var 126 deltagare på banan med fyra ställ, en prestation i sig. Prisutdelning hölls i Hotell Hwita Hästens trädgård.
1943 beslutar man sig för att bygga en ny bana med tio ställ i Herrstorp. Detta år erhöll föreningen en som gåva av den välkända konstnären, Hugo Lundgren, en ordförandeklubba. Denna har alltsedan dess använts vid föreningens årsmöten.
År 1950 arrangeras en förbundsfältskjutning av föreningen i Hammarglo med 600 deltagare. Nästföljande år instiftas vårt föreningsmästerskap och Helge Erlandsson blev den första mästaren. Under hösten vann Uno Carreberg korptävlingen. Det var hans debut inom föreningen och sex år senare blev han dess ordförande.
Fester har gått som en röd tråd genom föreningens historia och föreningen ägde festplatsen i Åsevad. Denna festplats låg där nuvarande Parkskolan finns och marken var skänkt till föreningen. I början på 50-talet såldes så festplatsen till Folketsparkföreningen. I Stockholms Tidningens Riksskyttetävling 1957 får föreningen sin hittills största framgång med seger för 5-mannalag i Div 2. Tävlingen övertogs sedan av Svenska Dagbladet.
Smålandssmällen var en hemmabanetävling föreningen anordnade för att fira sitt 60-årsjubileum. Tävlingen blev en stor framgång med över 1300 deltagare och man fortsatte under flera år arrangemanget. Samma år kom Göran Claesson in i styrelsen. Han var den som tidigt insåg vikten av att hålla utrustningen i bästa trim.
1962 stod föreningens första klubbstuga klar i Herrstorp. En stockstuga som uppfördes till en kostnad av 15.000 kronor. 1964 valdes Arne Arvidsson in i styrelsen och 1965 efterträds Hugo Wall av Sven Eneman. Både Arne och Sven har verkat i föreningen i lång tid därefter.
1965 kom den stora triumfen. Seger i Stockholms Tideningens Riksskytte för 5-mannalag i Div 1. I laget ingick Sune Karlsson, Arne Arvidsson, Östen Svensson och Hans Nilsson.
1968 bildar föreningen en ungdomssektion och Torbjörn Carreberg blev dess ordförande. Två år senare påbörjas bygget av den nuvarande skjutbanan vid Koverhultsvägen. Den nya banan stod klar 1971 och har använts alltsedan dess. Två år senare stod så en luftgevärshall klar i Rockys gamla lokaler. Luftgevärsskyttet är idag den största och viktigaste grenen för föreningen.
1974 avgick Uno Carreberg och Ejvind Hemmingsson tog över posten som ordförande. Det skulle visa sig att han skulle komma att leda föreningen genom dess mest framgångsrika period som fortfarande pågår. Den ungdomssatsning som föreningen bedrivit börjar nu betala sig. 1975 blir det seger i Ungdomscupen i bana gevär i Boden. Bertil Hemmingsson, Thomas Gustafson, Urban Eriksson och Lars Gustafson stod för den bedriften. 1977 fick föreningen sin första landslagsskytt i 50 meter genom Ulf Arvidsson.
Samma år började man iordningställa en ny skjutbana då den gamla var alldeles för liten. 1978 stod den färdig i gamla Åkesson fabrikslokaler på Storgatan.1984 får föreningen för första gången deltaga i Brommastafetten där landets tjugo bästa föreningar möts. Fantastiskt nog debuterar man med en seger genom Per Claesson, Bertil Hemmingsson, Peter Persson, Göran Lundqvist och Caroline Arnebjörk.
På årsmötet 1990 bildas en damsektion. Dess första ordförande blev Ann-Christine Sandelin. Damsektionen tog senare över det traditionella julbordet från klubbmästare Stig Gustafson. 1992 arrangerade föreningen den prestigefyllda Margarethakedjan. Tävlingen blev en fullträff med omkring 400 deltagare och skyttarna delade på ett prisbord värderat till över 200.000 kronor.
1995 lyckas Mikael Olsson skjuta till sig inget mindre än et VM-guld i militär snabbmatch på 300 meter i Italien. Bruno Persson tog samma år brons i junior-EM.
Under åren har föreningen haft en god relation till Mönsterås Kommun. I januari 1996 förlägger Centerns kommunfullmäktigegrupp sitt möte till föreningens klubblokal. Där fick de information om föreningens arbete.
Under 1998 befäster Roger Hansson sin ställning som en av världens tio bästa skyttar. I värdscupfinalen i Zürish, där endast de åtta bästa i världen får delta, slutade Roger på femteplats.
Mångårigt arbete har tagit föreningen dit den är idag. Många är de som har jobbat hårt för föreningen. Deras möda har blivit belönad genom nästan otroliga framgångar. Idag är det nästan bara en OS-medalj som saknas. Man kan vara säker på att Aron Hässler sträckt på sig många gånger när han blickar ner på vad han var med om att skapa år 1898.
Hösten 1977 stod det klart att Skytteföreningen skulle få tillgång till gamla Åkessons fabrikslokaler för att där kunna bedriva luftgevärsverksamhet. Det är alltså där som skyttehallen är nu. Då var det inget föreningshus utan det utvecklades senare. Lokalerna var som sagt fabrikslokaler och en rejäl renovering krävdes för att kunna göra det till en fungerande skyttehall. Dealen med kommunen var att dom stod för materialet om Skytteföreningen borde arbetet. Så ett febrilt arbete genomfördes framförallt under december månad 1977 eftersom vi ville ha igång verksamheten på det nya året 1978. Får att ha lite koll på hur mycket arbete som lades ner så la Ejvind fram ett kollegieblock där alla fyllde i så fort något arbete utförts. Summa summarum utfördes 861 arbetstimmar under sista månaden av 1977, dvs ungefär 30 timmar per dag, vardag som helgdag. Det var allt från rivning, slipning, spackling, snickrande, målande, golvläggning, tapetserande till att spika gipsskivor i taket, dubbla lager om jag minns rätt. Totalt sett en imponerande insats som dessutom svetsade samman alla som deltog.