Hägglunds - Gottne 4-4 (träningsmatch)

Mohammad Ghabbam och Deeb Hassan efter matchen

Så var den första riktiga träningsmatchen på Skyttis avklarad och det var samtidigt första gången denna säsong som vi fick känna på hur det var att spela fotboll utomhus. Vi har mestadels hållit till inne i Bosch Rexroth hallen förutom ett par fysträningar utomhus, vilket också syntes väl bland våra lagdelar, som hade lite svårt att hålla ihop under 90 minuter. 

Vårt 1-0 kom efter att kapten Simon tryckte dit en straff som han hade ordnat på egen hand. 1-1 kom efter en hörna där det blev en väldans oreda i straffjområdet innan dom lyckdes trycka in kvitteringen. 2-1 gjorde Jemal ganska omgående efter att han blivit inbytt, då han visade prov på sin fantastiska kvickhet i straffområdet för att slutligen bara dunka in bollen med vänstern. 

Deras 2-2 kom sedan efter åter en hörna, där vi beter oss som yra höns i straffområdet återigen. Men denna gång får vi ändå ut bollen ur straffområdet och kan börja ta oss lite uppåt - när Hägglunds spelare får till en drömträff långt utifrån som hårt och fint letar sig ribba in. 

Mot slutet av halvleken visar vi upp oss från vår bästa sida och Ahmed Ay Taftaf, som i denna träningsmatch gjorde comeback i Gottne-tröjan, visade upp ett vackert förspel innan han assisterar Soltani till 3-2. Det var punkten för en intensiv första halvlek med 5 mål totalt och där vi har gått runt på alla 16 spelare. 

I andra halvlek tickar tiden på utan något egentligt bra spel från något av lagen. Avståndet mellan våra lagdelar är stundtals som öppna landskap. Det är dels ett resultat av trötthet och att vi inte riktigt lyckas behålla fokus för att koncentrera oss på uppgiften i 90 minuter, men det är också ett resultat av att vi rullar på många spelare och att det är positionsbyte på positionsbyte. Efter 65 minuter får Hägglunds en frispark långt ut till höger sett från vår målvakt Osama. Han släpper en retur på den och vi har återigen en rejäl oreda i straffjområdet när dom trycker in returen och kvitterar till 3-3.

Vi som hade tagit ledningen varje gång började här känna att det kanske faktiskt var vi som hade taktpinnen ändå, så vi driver upp tempot en aning. Kanske en aning högre än vad vi själva orkade med. Men vi etablerar ett bra spel på deras planhalva där vi visar att vi hittar varandra i passningarna. Vi kommer också till ett par avslut dessvärre utan någon riktig framgång. Så efter att vi har pressat på i 12 minuter kommer kontringen där deras nummer 9 får fri lejd från halva planen och skjuter in den lågt i bortre burgaveln på en Osama som kommer ut.

Efter detta är det en tung 10-minuters period där båda lagen är ganska slutkörda och tomma på idéer, och där vi redan har använt mycket av vår revanschlusta och energi för att bara bli belönade med ett slag i magen. Luften gick ur, men så som en blixt från klar himmel tar sig Jemal in i straffområdet hårt uppvaktad, en kvick vändning hit och vickning över på vänstern samtidigt som han balanserar efter tacklingar från överallt, innan han placerar in bollen och fastställer slutresultatet 4-4.  

Vi hade en centrallinje med mittbackarna Kibrom och Morteza, innermittfältarna Simon och Arvid samt Pontus liggande lite ovanför dessa i en tillbakadragen forwardsroll. Målen som vi släpper in beror inte på specifika personers misstag, utan handlar mer om olyckliga omständigheter som vi får dra lärdom av. Det kommer vi att prata mer om under den här träningsveckan. Alla spelare skötte sig bra och som jag så ofta brukar påpeka; engagemang är viktigt. Oavsett om man startar matchen, sitter på bänken eller om man bara följer med laget utan att vara ombytt så måste man visa engagemang. Man bryr sig om vad som händer på planen, man hjälper till och man stöttar sina kamrater.

Plus i kanten denna första träningsmatch går till Viktor Andersson som från sin yttermittfältsposition visade att han är redo för fler och större utmaningar. Ännu ett plus går till Jemal Omer som ett par gånger om använde sin kvickhet och uppfinningsrikedom för att skickligt trycka dit två mål från lägen som från första ögonblicket faktiskt inte verkade så farliga.

/Peter Fahlén, tränare och lagledare