Texten nedan är tagen från MIS-bladet som gavs ut med anledning av Marieholms IS 60-årsjubileum 1988.
Texten nedan är tagen från MIS-bladet som gavs ut med anledning av Marieholms IS 60-årsjubileum 1988.
"Då marieholmsidrotten en längre tid legat nere, men tecken till stigande intresse numera visat sig, sammanträdde en del intresserade i Samlingshemmet, Marieholm måndagen den 23 juli 1928 för bildande av en idrottssammanslutning." Så lyder inledningsorden i Marieholms Idrottssällskaps första protokoll, daterat den 23 juli 1928. Det antyddes i protokollet att marieholmsidrotten "en tid legat nere." Visserligen hade en del unga pojkar spelat fotboll här och var i Marieholm bl a på den så kallade remontplanen vid åkarps Gästis, på ängsmarken intill Samlingshemmet och på mark tillhörig Olof Jeppsson, belägen på andra sidan Saxån utmed vägen Marieholm – Kävlinge. Någon fast organisation fanns ej. Men visst har det bedrivits organiserad idrott tidigare i Marieholm. Mot slutet av 1800-talet, då cykelåkningen, fotbollsspelet och den fria idrotten började bedrivas hos oss framstod behovet av särskilda idrottsplatser. Det var till en början förbehållet de större städerna, mer spred sig så småningom även till landsbygden. Det var idrottsplatser av enkelt slag där traktens ungdomar samlades på en äng eller dylikt. Marken lämpade sig bäst för fotbollsspel, som blev det verkliga nöjet bland pojkarna. Den moderna fotbollen kom från England under 1800-talet och spred sig snabbt på kontinenten och nådde så småningom även Sverige och våra trakter. Den äldsta sammanslutningen med anknytning till sport och idrott i Marieholm var Onsjö Welocipedklubb, som bildades 1892 och lade ner sin verksamhet år 1921. En föregångare till nuvarande Marieholms Idrottssällskap var Marieholms Idrottsförening, som verkade mellan åren 1912 – 1917. Förutom allmän idrott och fotboll hade föreningen även tennis på programmet. En tennisbana anlades på mark där torget i Marieholm nu är beläget. Fotboll och idrott utövades mest på remontplanen intill gästgivaregården. Föreningen hade också ett eget klubbmärke med bokstäverna MIF jämte symbolerna racket, fotboll och diskus. I fotboll tävlades det om ett vandringspris för idrottsföreningarna i mellersta Skåne. Priset var uppsatt av den legendariske källarmästaren på åkarps gästgivaregård, Alfred Bengtsson. Framgångsrika idrottsmän fanns det också som Edvin Terling, Lars Thulin, Sture Svantesson och Johan R Nilsson. Den sistnämnde var med i samband med Eslövs idrottsplats invigning 1912, där han hemförde en bejublad seger på 5.000 meter. Sedan Marieholms Idrottsförening 1917 upphörde med sin verksamhet fanns ett slag en liten förening mellan åren 1918 – 1923, som i huvudsak hade juniorfotboll på programmet.
Så gick det några år tills det åter var dags att bilda en idrottssammanslutning i Marieholm. Som tidigare omtalats skedde det år 1928. Nuvarande Marieholms Idrottssällskap bildades. Till föreningens förste ordförande utsågs en känd marieholmsbo, handlanden Tage Svensson. Till övriga ledamöter i styrelsen valdes kontorist Helge Persson, studerande Sture Silve och handlanden Yngve Nilsson. Marieholms municipalsamhälle lämnade från början ett årligt anslag på 400 kronor. Mark till idrottsplats arrenderades av AB åkarps Gästgivaregård. Lämpligt och centralt område ansågs vara ett jordområde beläget söder om Saxån, ungefär mitt för nuvarande Mathuset. ån hade på den tiden en annan sträckning och gick ut i en båge, där Storgatan nu är framdragen. En enkel gångbro anlades över Saxån. Sedan följde en cirka 100 meter lång gångstig upp till själva idrottsplatsen. Enkla sittplatsbänkar och målställningar sattes upp. Någon omklädnadsbyggnad fanns ej första tiden. Hemmalaget fick byta kläder i handlanden Tage Svenssons mangelbod och gästerna i garvare Eskilander Petterssons uthus.
Den nybildade föreningen hade invigningsmatch redan den 29 juli 1928. Allt var tydligen väl planerat i förtid. Motståndare var Svalövs IS reservlag. Hemmalaget var skrudat i gröna tröjor och svarta byxor. Resultatet blev en hemmaseger med siffrorna 4 – 2. Av intresse kan vidare noteras att entré-avgiften var 25 öre. Medlemmar fick gå in gratis. Redan innan föreningen hunnit bildas hade en match i Stora Harrie spelats. Det blev helt överraskande en seger för marieholms-laget med hela 5 – 1. Samtliga spelare från Marieholm, så när som på två stycken, var helt otränade och hade ej spelat fotboll de senaste fem åren.
I 1928 års fotbollslag ingick följande spelare: Karl Jönsson, Yngve Nilsson, Gunnar Jönsson (Ahlbeck), K E Nilsson, Per Nilsson, Karl Berg, Johan Feuk, Hugo Nord, Helge Persson, Gösta Jönsson (Ahlbeck) och Henning Persson.
Medlemsantalet vid 1928 års utgång var 40 stycken. årsavgiften 2 kr för aktiva medlemmar över 18 år. Juniorer betalade 1 krona. Föreningen anslöts från början till Skånes Fotbollsförbund och Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund. För att stärka föreningens ekonomi ordnades en basar på Arbetarnas Byggnadsförening i juni månad 1929. Byggnadsföreningen hade tillkommit åren 1927/28. Numera är det auktionshall på området. Festen gav ett netto på kr 832:13. Med hjälp av dessa medel kunde en omklädnadspaviljong uppföras på idrottsplatsen. Den tjänstgjorde också som materialbod. Byggnaden kunde tagas i bruk i oktober månad samma år. På hösten schaktades också fotbollsplanen, då gästande lag gjort anmärkning på dess beskaffenhet. Föreningens ekonomi tillät även inköp av diverse idrottsredskap. Idrottsåret 1929 började de heta fotbollsdusterna mot Teckomatorp, som sedan i många år blev "arvfienden nr 1". Under senare år har Teckomatorp avlösts av Eslövs BK. Numera gäller det att vara kommunbäst i fotboll. Mot Teckomatorp blev det under årens lopp både vinst och förlust. Ibland gick det så hett till att man tvivlade på möjligheten att arrangera ett möte mellan de båda föreningarna. Det var verkliga folkfester och mängder av åskådare kom per cykel till fotbollsmatcherna, antingen det var i Marieholm eller Teckomatorp. Även ekonomiskt blev teckomatorpsmatcherna en succé. Värre var det för fotbollsspelarna, som fick blåmärken här och var av det hårda spelet. I lokalpressen förekom då och då insändare, typ skandalmatch. Det hände vid ett tillfälle att matchen fick avbrytas av domaren innan full tid.
År 1930 startade Onsjöserien. Deltagande lag var Kågeröd, Stehag, Röstånga, Ljungbyhed och Marieholm. Våromgången 1931 var MIS-laget så framgångsrikt, att ingen match hade förlorats eller spelats oavgjort. Idel segrar och siffrorna 46 – 3 i målkvot. Den goda prestationen uppmärksammades av bl a tidningen "Idrottsbladet". även över Malmö-Hörby rundradio kommenterades begivenheten av dåvarande idrottsredaktören vid radion, Gösta Nilsson. Efter Onsjöserien blev det från hösten 1932 "Lilla fotbollsserien av år 1926". I serien deltog sammanlagt 10 lag. Motståndet var hårdare och en placering mitt i tabellen blev resultatet.
I styrelsen hade alltsedan starten skett en del förändringar. Vid årsmötet 1933 lämnade Tage Svensson efter 5 år ordförandesysslan till Gösta Ahlbeck. Förutom allmän idrott och fotboll hade 1930 startats gymnastik för både herrar och damer. På vinterhalvåret höll man till i folkskolans gymnastiksal. Ledare för båda avdelningarna var Karl Pettersson.
Åren 1933 och 1934 var krisår. Föreningen hade svårt att mönstra spelare till representationslaget. Tillväxten var annars god och juniorernas antal stort. årsmötet 1934 innebar ett byte på ordförandeposten. Nils Killgren trädde till. Under året fastställdes ny klubbfärg. Det bestämdes att i fortsättningen skulle MIS-laget skrudas i blått och vitt. En färgkombination som alltjämt är bestående. Efter endast 1 år lämnade Nils Killgren ordförandeskapet till Berhard åkesson. Dennes stora intresse för ungdom och idrott i Marieholm, gjorde att han under cirka 40 års tid aktivt deltog i idrottsarbetet.
Så lite allmän idrott. Sedan idrottsredskap tidigt anskaffats var det en liten skara, som ägnade sig åt denna verksamhet. I synnerhet olympiadåret 1936 ökade intresset väsentligt. På idrottsplatsen gjorde medlemmarna själva i ordning banor för löpning samt hoppgropar och kastringar. De blev av enkel beskaffenhet. Många tyckte att tiden var mogen för en nyanläggning av idrottsplats. Vid ett sammanträde på hösten 1936 beslöt föreningen ingå till municipalnämnden med en framställning att samhället skulle köpa idrottsplatsområdet. Det var tänkt att det skulle utökas ända fram till Saxåns gamla sträckning intill Storgatan. Föreningen hade fått en ny ordförande, Karl Andersson, som verkade för förslaget. "Kalle" stannade på ordförandeposten i hela 8 år. Vid årsmötet 1937 var förslaget färdigt och presenterades av Otto Kunze. Det innebar utökat område, anläggning av löparbanor och en allmän uppsnyggning. Förslaget överlämnades till municipalnämnden och behandlades av fullmäktige. Det blev majoritet för förslaget och det beslöts att för en kostnad av 25 öre per kvm inköpa området av AB åkarps gästgivaregård. Beslutet gick aldrig i verkställighet och väl var kanske det. Delar av området var sankt och det var mycket besvär med Saxåns översvämningar. Dessutom fick ån i början av 1950-talet en ny sträckning, vilken gick rakt igenom området.
Redan vid idrottsplatsens tillkomst 1928 förelåg bekymmer med våtmark i planens sydvästra hörn. Ett öppet dräneringsdike, som skulle avleda vatten från ängsmarken söder om idrottsplatsen, svämmade över. Det var bekymmer för vårfotbollen, som ändå började först i månadsskiftet mars/april.
Till Marieholm hade i början av 1930-talet flyttat två idrottsintresserade personer. Olof Asplund och Erik Nerlich. De tillsammans med förut nämnde Otto Kunze var ledare för en nybildad idrottssektion. Klubbmästerskap och tävlingar mot kringliggande orter arrangerades. Sålunda kan i raden av tävlingar nämnas 1938 års möte mellan Svalövs Lantmannaskola, Svalövs AIF och Marieholms IS. Bäst blev Lantmannaskolan sedan MIS och sist Svalövs AIF. Goda representanter för Marieholm var Olof Asplund, Carl-Erik Johansson (Janlöv), Herman "Krullas" Månsson och John Nilsson. året 1938 var ett betydelsefullt år för fotbollen. Hela seriesystemet lades om. De små "privata" serierna blev sällsynta och de skånska fotbollsklubbarna placerades i Skåneseriens 5 divisioner. Därmed bereddes också möjlighet till uppflyttning, men också risk för nedflyttning till lägre serie.
Det var också jubileumsfirande 1938. Föreningen fyllde 10 år. Festligheterna ägde rum å Byggnadsföreningen den 23 och 24 juli 1938. Ekonomiskt blev resultatet dåligt, då det regnade båda dagarna. Med anledning av jubileet utkom en jubileumstidning med Axel Ahlbeck som redaktör. Tidningen såldes i 400 exemplar. Den lämnade ett bra överskott mycket tack vare annonser från samhällets näringsidkare.
Idrottsplatsfrågan, den ständigt återkommande, diskuterades livligt i januari 1939 och en ny idrottsplatskommitté tillsattes för att föra frågan vidare. Det var kommitténs avsikt att få området besiktigat av Riksidrottsförbundets Idrottsplatskommitté och söka tipsmedel till anläggningen. På förslag av kamrer Erik Bredhe beslöts bilda en andelsförening där marieholmsborna kunde få teckna andelar. Varje andel skulle kosta 10 kronor. Listor sändes ut, men det gick inte så bra med andelsteckningen. Dessutom en viktig faktor, municipalsamhället hade ej fullgjort köpet av idrottsplatsområdet. Så kom kriget och alla krigsåren gick utan att något hände med idrottsplatsfrågan.
Första krigsåret 1939 gick det strålande för fotbollen i Marieholm. Vid årets slut låg laget på första plats i "Mellankånska serien div III". För året är vidare att notera att "frågesportflugan" drabbade även Marieholm. I Samlingshemmet hölls 3 frågesportaftnar med deltagande av olika korporationslag från samhället. Ekonomiskt blev resultatet gott, då utgifterna var minimala.
På 1940-talet var det snörika vintrar. Redan vintern 1940 var så snörik, att en skidtävling med MIS som arrangör kunde genomföras. Start och mål var Byggnadsföreningen och spåret gick i en slinga upp över backarna i östra Karaby. Tre vintrar i rad kunde skidtävling anordnas. Ett ståtligt vandringspris hade skänkts av direktör Thure R Hallmark på Yllefabriken.
På våren 1940 ägde stora inkallelser rum till militärtjänst. Detta drabbade även många ungdomar i Marieholm. Det blev svårare att mönstra upp ordinarie lag. Reserver fick sättas in. Trots detta stod MIS som seriesegrare i "Mellanskånska serien div III" vid våromgångens slut.
Kommer du ihåg eller har du hört talas om "Stora Riksmarschen"? MIS anordnade i samarbete med Svenska Gångförbundet på våren 1940 en vandringstur på en och en halv mil. Det hela upprepades igen på hösten samma år. 311 st marieholmsbor avlade prov. I maj 1941 var det en folklandskamp i gång mellan Sverige och Finland. I Marieholm deltog 211 personer i gångtävlingen. Sedan fotbollslaget uppflyttats till "Mellanskånska serien div II" blev motståndet svårare och MIS hamnade på 3 : e plats i tabellen. I den under året arrangerade spänstpropagandan i gymnastik avverkades 676 gymnastiktimmar fördelat på en manlig och en kvinnlig gymnastiktrupp. Sedan serien slutspelats 1942 låg MIS på näst sista plats, men slapp nedflyttning. Mellanskånska cupen i fotboll påbörjades och två lag från div I besegrades, först Kävlinge och sedan Eslövs IK. Finalen spelades mot Lunds GIF, men här blev det förlust med 4 – l.
Så skriver vi året 1943. På årsmötet lämnade Karl Andersson ordförandeskapet efter lång och trogen tjänst och efterträddes av Bernhard åkesson. En svag våromgång gjorde att MIS hamnade på 7:e plats i "Mellanskånska serien div II". För första gången i föreningens historia startades damidrott och ett 15-tal damer deltog i idrottsutövandet.
Årets begivenhet var annars Marieholmsrevyn "Målskott och prickar". Revyn arrangerades gemensamt med Marieholms Skytteförening och spelades i början av december månad 1943. Fem fullsatta hus kunde noteras i Samlingshemmet. året därpå var det tid igen med en ny marieholmsrevy "Den vackraste nässlan". återigen stor publiktillströmning och succé. Båda revyerna lämnade ett gott tillskott till föreningens kassa.
I maj 1945 blev det så fred i världen. Gränserna öppnades. Redan i juli månad hade MIS besök av ett danskt lag, Skogshoveds IF från Köpenhamn. Det var en festlig inramning kring matchen. Tal hölls av dåvarande kyrkoherden i Reslöv, Rudolf Miinter, samt av danskarnas färdledare Louis Malmberg. Helt överraskande segrade Marieholm med 4 – l. I slutet av september samma år var det sedan MIS tur att besöka Köpenhamn. Många hade genom avspärrning ej tidigare varit i "Kongens by". Det var en upplevelse att få resa över sundet där våra danska värdar tog väl hand om oss. I fotbollsmatchen segrade MIS med 2 – 1.
Året därpå, 1946, återupptogs utbytet med Skovshoveds IF. Först i Marieholm sedan i Köpenhamn. Vid båda tillfällena segrade danskarna med 4 – 0 respektive 5 – 4. Under året hölls två lyckade sommarfester, först på remontplanen vid Gästis sedan i Karaby lund. Föreningen kunde av överskottet inköpa en ny motorgräsklippare. Under alla år hade planen klippts med handgräsklippare. En nyhet är också att notera. Bordtennis togs upp på programmet. Föreningen fick övertaga Marieholms Bordtennisklubbs materiel, sedan klubben lagts ned.
Så återigen den gamla frågan om ny idrottsplats. MIS gick in med en skrivelse till Reslövs kommunalfullmäktige. Enligt denna ansåg föreningen att tiden nu var mogen för att allsidigt utreda frågan om en ny och modernare idrottsplats i Marieholm. Sedan ärendet behandlats i kommunalnämnd och fullmäktige tillsattes en idrottsplatskommitté. Undertecknad blev ledamot av kommittén. Den hade att kämpa mot det totala markmonopol, som då fanns i Marieholm. Ett område i samhällets norra del tillhörande Nils Persson, åkarps gård inköptes. Det var ej särskilt välbeläget. Långt från samhällets centrum. När därför de "Svantessonska" jordegendomarna köptes av Reslövs kommun, kom idrottsplatsfrågan åter i ny dager. Efter det att några ledamöter lämnat kommittén utsågs undertecknad till ordförande. Min första uppgift blev att avveckla det tilltänkta området. Säljaren återköpte marken. Blickarna föll på ett helt annat mera välbeläget område där bad och idrottsplats nu finnes. Först 1957 kunde en ny idrottsplats invigas efter ändring av stadsplan, beviljande av medel från olika fonder samt sist och icke minst flera års avslag från länsarbetsnämnden på grund av stark överhettning på byggfronten.
Men låt oss återvända till 1946 efter denna utsvävning. Särskilt lyckat var det inte på fotbollsfronten under året. Laget kämpade i botten av "Skåneserien div II".
På nyåret 1947, efter några snöfattiga vintrar, kunde återigen skidtävlingen över backarna i östra Karaby äga rum. En breddning av antalet fotbollslag genomfördes, så att föreningen nu kunde hålla tre lag i verksamhet. Fotbollslaget var åter på topp och låg som tabelltvåa vid seriens slut. Kassan förstärktes genom en 3:e marieholmsrevy "Rumba i Reslöv". Lokalrevyerna omfattades alltid av stort intresse från marieholmsbornas sida. Så blev det även denna gång.
På årsmötet 1948 upptogs till behandling en motion från Marieholms Brottarklubb enligt vilken klubben önskade uppgå i Marieholms IS. Motionen godkändes och en särskild brottningssektion bildades. Något större intresse för brottningssporten förelåg ej, så verksamheten upphörde tämligen snart. I stället var det cykelsporten, som sedan togs upp på programmet. Cykelsport hade inte bedrivits i Marieholm sedan 1921, då Onsjö Welocipedklubb upphörde med sin verksamhet. Flera duktiga tävlingscyklister tävlade för MIS med Folke Sprinchorn i täten. Traktamenten och höga resekostnader gjorde att föreningen ej hade råd att fortsätta med cykelsporten.
På årsmötet 1949 avgick Bernhard Åkesson som ordförande. Han efterträddes av Gunnar Svensson. Det gick trögt för fotbollen under året och representationslaget låg på jumboplatsen i div II. Föreningens ekonomi var i botten och materialen nedsliten. En uppryckning kom till stånd både ekonomiskt och materiellt. Tränare anställdes. Det gjorde susen och vid våromgångens slut 1950 stod MIS som vinnare av "Skåneserien div II". Med stora förhoppningar startade MIS höstomgången 1950. Till en början gick det bra, men spelarflykt och svårigheter med att nyrekrytera spelare gjorde att det raskt bar utför. Den nyrekrytering som sedan skedde under 1951 kostade pengar. Föreningen hamnade återigen i en ekonomisk kris. När därför Gunnar Svensson på årsmötet 1952 avgick som ordförande, fick den nye ordföranden Carl-Eric Carlsson uppgiften att snabbt försöka få ekonomin på fötter. Kassan var så nere i botten att styrelseledamöterna själva lånade ut medel till föreningen för att klara av de allra nödvändigaste utgifterna.
Så är vi framme vid jubileumsåret 1953. Föreningens 25-årsjubileum firades på jubileumsdagen den 23 juli. En fotbollsturnering mellan Marieholm – Teckomatorp – Svalöv ägde rum. Innan matcherna konserterade en 20-mans blåsorkester. Kyrkoherde Rudolf Miinter höll ett kort tal och lagen tågade in med fanor i täten burna av respektive lagkaptener. I Åkarps Gästis trädgårdspaviljong, numera riven, fortsatte sedan jubileumsfirandet några dagar senare med supé och dans för föreningens medlemmar samt särskilt inbjudna. Med anledning av jubileet utgavs en festtidning med undertecknad som redaktör. Genom en lyckad festtillställning i Trolleholms skytteskog på sensommaren 1953 kunde föreningens kassa förstärkas avsevärt. För fotbollslaget gick det inte så bra det året, men nedflyttning uteblev.
Vid årsmötet 1954 trädde Carl-Eric Carlsson tillbaka och efterträddes av Kaj Winther. Det gick åter uppåt för fotbollen och till allas glädje placerade sig A-laget på 2 : a plats i "Skåneserien div I". Striden stod länge mellan Hörby och Marieholm om 1: a platsen. Vid denna tid stod förutom fotboll även friidrott, bordtennis och gymnastik på programmet.
Årsmötet 1955. Osvald Nilsson valdes till ordförande. Tränare anställdes. Det blev Gunnar "Bobby" Dahlgren. För att täcka de alltmer ökande kostnaderna för MIS verksamhet bildades en supporterklubb, vilken alltjämt finnes som stödförening för MIS. Seriesystemet inom Skånefotbollen lades om. Efter omläggningen kom Marieholm att tillhöra "Mellanskånska serien div IV".
Genom att sköta korporationsidrotten på Marieholms Yllefabriks AB, Marifa, fick föreningen ett ekonomiskt bidrag från företaget. Det fortsatte under en följd av år. Handboll upptogs på programmet. Marifa-laget spelade i en korporationsserie i Eslöv. Nysatsningen blev inte så lyckad. Idel förluster mot mera rutinerade Eslövslag.
1957 var ett betydelsefullt år. Den nya idrottsplatsen, som döptes till Åvallen, kunde tagas i bruk. Under mer än 20 år hade idrottsplatsfrågan varit på dagordningen. Invigningen skedde den 2 juni 1957 och förrättades av dåvarande ordföranden i Skånes Idrottsförbund, Nils Mårtensson. I premiärmatchen mötte Marieholm Malmö BI. Gästerna segrade med siffrorna 3 – 0.
Under året var MIS på besök i Väst-Berlin. Värdarna Polizei Sportverein Berlin visade stor gästfrihet under den fyra dagar långa visiten. I en fotbollsturnering under påskhelgen deltog tre klubbar från Berlin samt MIS. I seriesammanhang kan noteras att det gick bakåt och laget åkte ned i div V.
1958 var ett år då seriesystemet lades om. Kalenderåret skulle i fortsättningen vara norm, d v s serien började spelet på våren och fortsatte på hösten. En jubileumsmatch med anledning av 30-årsjubileet spelades mot gamle arvfienden Teckomatorp. I pausen samt före och efter matchen underhöll Svalövs blåsorkester.
För år 1959 är att notera framgångar för såväl A-lag som juniorlag. A-laget uppflyttades till högre division.
Vid föreningens årsmöte 1960 övertogs ordförandeposten av Sven-Åke Henriksson efter Osvald Nilsson, som i 5 år skött sysslan. Bordtennisen, som i många år haft problem med lokalfrågan, fick under året nya lokaler. Man fick disponera Samlingshemmets stora sal för bordtennisträning och matcher 4 dagar i veckan. Fastigheten hade nu hamnat i Marieholms kommuns ägo. I arrangemangen kring "Sport 60" deltog MIS. Det var mest gång, som tilldrog sig intresset. Icke mindre än 1.200 prov avlades.
Genom tillkomsten av bättre lokaler för utövande av bordtennis och därmed möjlighet till mera träning kunde MIS bordtennislag notera stora framgångar. Laget belade en andraplats i seriesystemet, mycket tack vare den nyanställde tränaren Sten-Åke Karlsson, Landskrona som även spelade med i laget. MSK-cupen i fotboll startade och MIS var uppe i semifinal, men förlorade.
Husmodersgymnastiken samlade många damer, som en gång per vecka i folkskolans gymnastiksal mjukade upp lederna. Gymnastikledare var Asta Johansson.
Svenska Flaggans Dag firades på Åvallen under några år. Initiativtagare var prosten Gösta Andersson. I firandet deltog, förutom MIS, också hemvärn och lottor.
För att klara av ordförandefrågan vid årsmötet 1962 fick Osvald Nilsson åter bekläda ordförandeposten. Dock endast ett år, ty 1963 tog Sven-Åke Henriksson över. Bordtennisen stod på sin höjdpunkt och föreningen hade flera toppspelare, förutom tidigare nämnde Sten-Åke Karlsson, Sven Nilsson, Kenneth Andersson och Bertil Åkesson. Fotbollslaget däremot seglade i motvind och hade svårt för att hålla sig på den bättre halvan i serien.
Fotbollsmatcherna i seriesystemet hade alltsedan föreningens start 1928 i allmänhet ägt rum på söndagar. Under år 1965 skedde en ändring innebärande att matcher förlades till andra veckodagar, i regel lördagar.
Årsmötet 1966 var ej problemfritt. Ingen ville påtaga sig ordförandeskapet. Nytt möte utlystes. Per Rask var då djärv nog att ställa sig till förfogande som ordförande. Under sommaren företog MIS resan över sundet för att möta vännerna från Skovshoveds IF. Förlust med 3 – 2. På vintern deltog föreningen i en inomhusturnering i Teckomatorps sporthall med gott resultat.
För år 1967 kan noteras följande. A-laget på 3:e plats i div IV, semifinal i MSK-cupen, framgångar för juniorfotbollen och en andraplacering för bordtennislaget i "Skåneserien div II", västra. Herrgymnastik återupptogs på programmet med Olle Håkansson som gymnastikledare.
1968 var det åter jubileumsdags. Föreningens 40-årsjubileum firades den 27 juli 1968 på Kävlinge hotell. Närvarande var representanter för Marieholms kommun, idrottsförbund, firmor, veteraner och medlemmar. Dessförinnan hade på själva jubileumsdagen den 23 juli spelats en match mot Landskrona BOIS. Knapp seger för gästerna med 3 – 2. Före matchen överlämnade MIS supporterklubb en klubbfana och Marieholms kommun skänkte ett vandringspris att tilldelas "Årets Marieholmare", d v s den som utmärkt sig bäst inom idrotten under året.
1969 skedde första utdelningen och den lycklige blev Tommy Nykvist. Han erhöll priset för goda insatser som spelare i A-laget och tränare för juniorlaget samt ledare för ungdomssektionen. På hans initiativ startades också en "knatteserie".
En nyhet infördes 1970 då föreningen började med damfotboll. Damfotboll hade blivit en alltmer populär sport och även i Marieholm visade sig intresset vara stort. Nordvästra Skånes Tidningar startade den s k NST-cupen. MIS blev utslaget i 3:e omgången.
Bordtennisen som varit på toppen under några år, fick bekymmer med att rekrytera spelare, varför föreningen fick avstå från seriespel. I 6 år hade MIS kämpat i div V, men genom serieseger uppflyttades nu laget till div IV. "Årets Marieholmare" blev Örjan Dahlgren och Jan Fäldt fick hederspris för 600 spelade matcher för MIS. På ordförandeposten avlöstes Per Rask av Ingvar Bromée.
Från året 1971 är värt att notera att Sven Nilsson blev "Årets Marieholmare" för sitt fina målvaktsspel. Fotbollsspelet i högre division blev ej så lyckat. Motståndet var större. En sjundeplacering i tabellen blev resultatet.
Efter 1 år som ordförande lämnade Ingvar Bromée 1972 över klubban till K G Sandgren. Elljusanläggning anlades på Åvallens träningsplan av AB Kaj G Jönsson, Marieholm. Föreningen fick ett anslag från Eslövs kommun på 4000 kronor till anläggningen. Enligt årsberättelsen för år 1972 gjorde föreningens representationslag en god insats och hamnade på 3:e plats. "Årets Marieholmare" blev Krister Backman.
1973 blev resultatet ännu bättre och MIS-laget placerade sig på 2:a plats. Vinst i NST-cupen. Vandringspriset "Årets Marieholmare" tilldelades för året Lennart Bengtsson. Denne utsågs också till Mellanskånes bäste fotbollsspelare av Sydsvenska Dagbladet. Efter långvarig och trogen tjänst, icke mindre än 13 år, lämnade Gunnar "Bobby" Dahlgren tränarsysslan i MIS.
Då K G Sandgren avflyttat från orten blev det nyval på ordförandeposten 1974. åter fick Ingvar Bromée vara mannen som fick ansvaret att vara ordförande. Livligt på fotbollsfronten med 11 lag i aktion. A-laget på 2:a plats i div IV. Damgymnastiken fick en ny ledare i Gunnel Persson. Hon efterträdde Asta Johansson, som i en lång följd av år lett damgymnastiken. "Årets Marieholmare", Per-Åke Fäldt.
Från 1975 års verksamhetsberättelse framgår att föreningens medlemsantal passerat 500-strecket. Ett mellanår för A-lagsfotbollen, 4:e platsen i div IV. Det blev förlust i NST-cupens final. Marieholm förlorade mot BK Wormo, Landskrona. "Årets Marieholmare", Bo Persson.
Vid årsmötet 1976 valdes Egon Sjödin till ordförande i föreningen. Under några vackra majdagar hölls ett stort ungdoms- och träningsläger i Björkhagen, Magnarp. Idrottssällskapet fick disponera Reslövs barnkolonis stuga. 40 ungdomar deltog. Genom tillkomsten av den nya idrottshallen i Marieholm kunde inomhusfotboll idkas vintertid. även annan bollsport förekom. Tioåringar och elvaåringar deltog i turneringar både i Baltiska Hallen i Malmö och Sporthallen i Landskrona. Icke utan framgång.
Egon Sjödin flyttade från Marieholm på hösten 1976, varför vid årsmötet 1977 Bert Liljekvist utsågs till ordförande. 5 : e plats för A-laget i div IV, 2 omgångar i nystartade Svenska cupen hängde laget med. Vinst blev det i NST-cupen och därmed en 2:a inteckning i det uppsatta vandringspriset. "Årets Marieholmare", Per-Åke Rask.
År 1978 upprepades vinsten i NST-cupen och det av Nordvästra Skånes Tidningar uppsatta vandringspriset erövrades för alltid. Det var en stor och stilig pokal, som helt dominerar föreningens prissamling. Fotbollslagen tränades framgångsrikt av Lars Andersson, som hämtats från Landskrona.
1978 var ett historiskt år. Hela 50 år hade gått sedan MIS grundades. På årsdagen den 23 juli ägde jubileumsfestligheter rum på åvallen. Undertecknad höll en kort historik över föreningens 50-åriga tillvaro. Supporterklubben skänkte en ny klubbflagga till idrottsplatsens flaggstång. Musik inramade tillställningen. Pojk- och flicklagen visade sin färdighet, olika tävlingar bl.a. mellan cyklister ägde rum och det hela avrundades med en match mellan Malmö FF:s guldlag och MIS. Resultatet 2 – 2. Jubileumsfestligheterna fortsatte sedan den 29 juli 1978 på Kävlinge Wärdshus med inbjudna gäster från Eslövs kommun, olika förbund, veteraner och medlemmar. Efter middagen vidtog dans. "Årets Marieholmare", Kent Hansson.
Föreningens representationslag belade en hedrande tredjeplats år 1979 i div IV, Skåne, sydöstra. I NST-cupen togs en 1:a inteckning i ett nyuppsatt vandringspris. Det kan vidare noteras, att föreningen hade både damlag och flicklag i serie. "Årets Marieholmare", Bert Liljekvist.
Så är vi inne i 1980-talet, år som ligger oss så nära i tiden. Det har varit expansiva år och intresset i huvudsak för fotboll har varit stort. Många lag har varit i elden. Föreningens ekonomi har trots stora påfrestningar varit god. Nya inkomstkällor tillkommer ständigt. Uppfinningsrikedomen är stor. Ett populärt tillskott är den av föreningen ordnade "Konst och hantverksmässan", som brukar hållas i början av maj månad. Här har konstnärer och hantverkare tillfälle att visa sina alster. De månatliga pappersinsamlingarna från hushållen i Marieholm ger också föreningen ett gott tillskott i kassan.
Så några punkter som kan vara av intresse från föreningsverksamheten i övrigt.
På årsmötet 1981 lämnade Bert Liljekvist ordförandeskapet på grund av flyttning norröver. Ingvar Bromée åtog sig ordförandeskapet. För vilken gång i ordningen? Han har under årens lopp varit en ständig "stand in man". Därför lämnade han över ordförandeklubban 1982 till Christer Jönsson. Denne kvarstod på posten fram till årsmötet 1984 då nuvarande ordföranden Sven Berggren tog över.
Utmärkelsen "Årets Marieholmare" inom idrottsvärlden har under de senaste åren tilldelats följande; 1980: Kent Hansson, 1981: Bo Persson, 1982 och 1983: Egil Adamsson, 1984: Kenneth Olofsson, 1985: Ronny Hansson, 1986: Mikael Lantz, 1987: Kenneth Olofsson. 1981 erhöll Bo Persson SDS-fatet för utmärkelsen Mellanskånes bäste fotbollsspelare.
Mängder av fotbollsturneringar och cuper har förutom seriespel förekommit under 1980-talet. Inom Eslövs kommun har MIS hållit sig väl framme som bästa lag inom kommunen. De hårdaste dusterna har varit mot Eslövs BK. Matcherna har samlat stor publik. Eslövs BK har blivit "den nya arvfienden", som efterträtt "gamle arvfienden" Teckomatorp.
Ett önskemål under en följd av år har varit en överbyggd läktare för idrottsplatsen och dess åskådare. Detta går i uppfyllelse under jubileumsåret 1988 då Eslöv Onsjö Sparbank lovat bidraga med medel till läktarbygget.
Fotbollen dominerar föreningens verksamhet och ett 10-tal lag i alla åldrar kämpar om äran att vara bäst. På sommarhalvåret är aktiviteterna mest utomhus medan under vintern håller man mest till i Marieholms idrottshall.
För att kunna administrera den alltmer tilltagande verksamheten och kontakterna mellan klubbar, förbund, kommunala myndigheter m.m. har föreningen sedan några år tillbaka en anställd kanslist. Det är Ingvar Bromée som från sitt kontor i "idrottshuset", vanligen kallat Åkarp 5, sköter sysslan. I fastigheten har föreningen också en trivsam klubblokal och förråd.
Många frivilliga medarbetare har under de gångna 60 åren hjälpt till att hålla igång verksamheten. Förutan deras uppoffrande arbete hade en landsortsförening av Marieholms IS storlek haft svårt att kunna existera. All verksamhet idag kostar pengar, mycket pengar. Det är därför också en förhoppning om att Marieholmsborna även fortsättningsvis stöder Marieholms IS, så att vi alla med tillförsikt kan se framtiden an.
Föreningens medlemsantal uppgår till 570 st.
Marieholms Idrottssällskaps styrelse har under jubileumsåret 1988 följande sammansättning: Ordförande: Sven Berggren, v ordf.: Lars Holm, kassör: Alf Lindahl, sekr.: Gert Åkerbladh och v sekr.: Anders Svensson. övriga ledamöter: Jan Fäldt och Malte Evertsson.