Lysekil är en halvö belägen på västkusten i Bohuslän, vid Sveriges enda riktiga fjord, Gullmarsfjorden.
Lysekil omnämns tidigast på 1570-talet. Det lokala näringslivet baserades under förindustriell tid på jordbruk, handelssjöfart och fiske. Det stora sillfisket efter 1750 skapade ett uppsving med omfattande fiske, många trankokerier och salterier. Befolkningen fördubblades på kort tid. Tranet som koktes skapade ljus i storstäder som Paris och New York.
Lysekil fick 1836 fria köpingsrättigheter, blev 1863 köpingskommun och 1903 stad. Lysekils expansion baserades bl.a. på sjöfart, köpenskap, fiske, konservfabriker och stenhuggerier. En bad- och kurortsanstalt öppnades 1847 av läkaren Carl Curman.
Vid sekelskiftet startade tillverkningen av fartygsmotorer (Skandiaverken) och en majoritet av befolkningen var därefter sysselsatt inom industrin.
Under andra världskriget spelade Lysekils hamn en stor roll i den s.k. "kullagertrafiken" som bedrevs i lönndom med de allierade. De fem specialbyggda torpedbåtarna som kallades De grå systrarna smög sig förbi de tyska patrullerna på Skagerack för att ta sig till Hull i England för leverans av svenskt kullager.
Att en förening med konståkningsinriktning kunde startas i Lysekil 1976 kan härledas till den stora arbetskraftinvandring som ägde rum i kommunen vid denna tidpunkt. Arbetskraftinvandringen var en konsekvens av att raffinaderiet Scanraff, idag Preemraff, etablerats i kommunen 1975. Ökningen av kommuninvånare i Lysekils kommun medförde inte bara en ökad population utan också nya fritidsintressen och influenser. Som ringar på vattnet, blev det en nytändning för förenings- och näringslivet i Lysekils kommun och en gnista tändes även för konståkningsintresset.
Tjäna pengar till föreningen
