Lidingöloppet för yngre delen av Mentorsprogrammet

Adepter och mentorer

Mentorprogrammet handlar inte bara om att erhålla råd och vägledning från sin mentor, utan också om att utveckla egenskaper som uthållighet, ”pannben” och viljestyrka för att övervinna hinder och nå sina mål. Dessa egenskaper sattes på prov igår när den yngre halvan av mentorprogrammet vandrade en del av Lidingöloppet - 18 km, en fysiskt och mentalt utmanande aktivitet för personlig utveckling.

Syftet med övningen var att träna uthållighet, främst mental sådan, – att hålla ut när det blir tufft. Att kunna stå emot motgångar och fortsätta sträva framåt, trots hinder, även när tröttheten och tvivlet smyger sig på. Pannben – öva upp förmågan att behålla fokus och beslutsamhet även när det är frestande att ge upp. Viljestyrka – att ha tillräckligt mycket inre drivkraft för att klara sig igenom svåra tider och aldrig ge upp trots motgångar. Genom att öva på detta stärks tron på den egna förmågan att övervinna hinder och sannolikheten att nå uppsatta mål ökar.

Vid samlingen på Grönsta gärde höll undertecknad och Ludvig Steenberg, i egenskap av mentorer, en genomgång av aktiviteten. Vi förklarade syftet med övningen, hur viktigt det är att utmana sig själv och inte minst vilken betydelse varje individs attityd har i en grupp. Vi jämförde vandringen med en tredje period i underläge, när man är trött, motivationen dalar och bänkkompisen klagar på smärta och trötthet. Då är det lätt att ge upp och då blir det varken kvittering eller något som stärker individen eller laget. Med denna inledning var det dags för prövning.

Strax efter klockan 17 traskade adepterna i väg tillsammans med klubbens fystränare Sebastian Bergman.
Med bra tryck i stegen och appen ”Naturkartan” i handen vandrade gruppen utan paus förbi Lidingövallen och ut mot Hustegaholm.
Strax efter infarten till Södergarn, en bit in i skogen, hördes musik på långt håll. På en sten vid sidan av stigen stod en buffé uppdukad med dryck, bananer och müslibars, en välkommen påfyllning av energi.
Efter ytterligare 5 km hade det blivit kolmörkt och Naturkartan bjöd på vissa stigmissar. När gruppen anlände till parkeringen vid Fågelöudde hördes en och annan klagande kommentar om ”ont i knät” och ”jobbigt” – MEN, när jag Ludde och Lloyd delade ut pannlampor till gänget fick de helt klart ny energi och alla kastade sig rakt ut i skogen med utrop om att nu var det ”bara” 5 km kvar.
Knappt 30 minuter senare vid klockan 19:45, likt ett luciatåg i mörkret, kom adepterna springande in på Grönsta gärde. Inget klagande alls, utan i stället taggade hockeyspelare som klarat utmaningen på ett fint sätt.

Vi mentorers förhoppning är att spelarna tar med sig sensmoralen i denna övning till hockeyvardagen och driver på sina lagkamrater när det är tufft.

”When the going get´s tough the tough get going”