Historia

LFF bildades år 1941, under namnet Prennegatans IF, som sedan blev IF Stjärnan innan namnet Lunds FF fastställdes 1944. Samma år flyttade vi från Södra Lekplatsen till Smörlyckans IP (då Norra IP). Våra första matchtröjor var röda, därefter har grönt dominerat – i alla nyanser.

IF Stjärnan från 1941

Föreningens förste ordförande var Åke Sandberg, sedan länge bosatt i Vadstena, pensionär och hängiven golfare. Han är 80+.* Åke skickade under sommaren 2007 ett brev som innehöll många uppgifter från föreningens allra första år. Här följer detaljer som han minns dem.

"Prennegatans IF var nog ett arbetsnamn i väntan på officiell status. Namnet Stjärnans IF spikades vid ett möte på Södran (Södra Lekplatsen) där vi ofta höll till. LBK var "di gule", LGIF "di röe", LSK "di blåe". Därför blev LFF "di gröne" och tillsammans en fin färgskala. (Red: Varför var LFF:s första tröjor röda?) Våra första matcher blev på cykelavstånd - St Harrie, Harlösa, S Sandby m fl närliggande byar. Snabbt var vi inne i seriesystemet, och jag minns att vi en gång åkte till Ven för att spela match.

Södra Lekplatsen saknade omklädnadsrum, där fanns bara en öppen paviljong. Vi klädde om hos någon i Nöden (stadsdel, kvarter i varje fall) och tågade i fotbollsmundering till "Lekan". Gästande lag klädde om i paviljongen vilket inte var populärt. Förutom att det saknades tak fanns inte heller dusch. Som goda värdar tillhandahöll vi hinkar med vatten.

Jag uppvaktade flitigt Idrottsstyrelsen och så småningom fick vi Smörlyckan (Norra idrottsplatsen) som hemmaplan. (Red: uppgifter från andra säger att "Lekans" plan var för liten för seriespel, därför tvångsflytt från söder till norr).

Själv hade jag börjat i LBK där jag spelade i pojklaget tillsammans med bl a Nils-Åke "Kajan" Sandell, innan det blev Stjärnan/LFF. (Red: "Kajan" blev landslagsspelare, proffs i Italien, tränare; från början var han Smörlyckepåg.) Jag gick på Katedralskolan och den "statusen" gjorde att jag valdes till ordförande i Stjärnans IF/LFF. Engagerade mig mycket i den unga föreningen, spelade från och till i laget men ägnade mest tid åt föreningsarbetet. 1945 blev jag för övrigt distriktsmästare med skolan.

Per Wahlöö, författaren, var en av mina skolkamrater. Han hade stort C i uppsats. (Red: Wahlöö är kanske fortfarande Sveriges mest läste deckarförfattare trots att hans stora produktion var på 1960- och 70-talet. Martin Beck är "hans" polis men det som exploateras idag i TV är inte Wahlöös texter.) Pelles uppsatser blev aldrig lästa av lärarna – de var hastigt och slarvigt skrivna. Pelle var alltid klar efter en kvart och man hade fem timmar på sig. Han vill ägna resten av dagen åt något annat.

Jag skrev alla LFF-referat till Sydsvenskan, Arbetet och Lunds Dagblad med nödvändiga variationer så att referaten inte skulle bli identiska. Pelle spelade i reservlaget då och då, och deltog gärna i vår verksamhet bl a som sekreterare och matchledare, fast då hade jag lämnat Lund.

"Himmelsgeten" (red: omdöpt till "Hövdingen" i andraupplagan) har jag i bokhyllan och känner mig väl hemmastadd med innehållet. (Red: Boken handlar om Lunds FF, den är en nyckelroman nödtorftigt och dråpligt omstuvad med många korn av verkliga händelser. T ex en mycket speciell och våldsam b-lagsmatch i Örtofta där den utryckande Eslövspolisen ser en matchdressad man gå utanför planen och plocka blommor. Det var "Ledde". Även han blev väl skrämd av den helvilde markägaren till idrottsplatsen, Ö höll på att förlora och domaren skulle slaktas.)

Vi var ett 15-tal spelare när vi startade klubben och det gläder mig mycket att genom supporterklubben följa klubbens utveckling. 1947 flyttade jag från Lund till Östersund och därefter 1948 till Vadstena. 1950 fick jag statlig tjänst. I all hast nedtecknat – golfbanan kallar." 

/Åke Sandberg

* Åke avled 15 nov 2020 vid en ålder av 94 år.