1 - 0

Nära, men bollen ville inte in! Foto: Anders Wistrand.

Då var det dags för derby borta på Spinnarvallen mot Tollered. Det var också premiär på naturgräs utan chans till så mycket förberedelser på detta underlag, som dessutom inte var det bästa så här tidigt på säsongen. Tollered gynnades självklart av den ojämna planen som innebar att LIS inte kunde spela sitt vanliga effektiva och snabba passningsspel.

1:a halvlek var rätt händelsefattig och 0-0 i paus speglade matchbilden rätt bra. Båda lagen hade svårt att skapa så värst många högoktaniga chanser.

10 min in i 2:a halvlek inträffade det som inte fick inträffa. Tollered gjorde plötsligt och lite slumpartat 1-0 efter lite sjabbel bakåt på en av sina få riktiga målchanser. Sista kvarten jagade LIS en kvittering frenetiskt. Med 10 min kvar var det väldigt nära, men Tollered lyckades till slut rensa bort bollen. Med minuten kvar trodde nog många att bollen var på väg in i mål då Karin fick till ett fint skott, men bolluslingen tog i ribban. Jakten gav inget resultat, utan 1-0 stod sig tiden ut, till Tollereds stora glädje och Lerums stora frustration.

Bollen studsade som sagt inte LIS väg denna kväll på den ojämna planen. Det blev mycket närkampsspel som gynnade de fysiskt starkare motståndarna. Tollered var duktiga på att lägga bollen på ytorna och har fått till en bra mix mellan äldre och något yngre spelare. Det blev även ett långsammare spel och många höga bollar som passade motståndarna bättre.

Från sin fria, men ändå främst defensiva roll på mitten i Tollered, kunde Jessica Julin 43 år ung styra och ställa precis som i förra årets match. Men har man gjort 118 landskamper för Finland så har man. Det är även förvånande hur bra 10 år äldre Lena fortfarande är som mittback hos dem. Hon höll verkligen ihop försvaret på ett utmärkt sätt och var alltid på rätt plats. De vann väl i princip också varje nickduell de var inblandade i. Erfarenhet väger tungt! En eloge! Lerums motsvarighet till Julin var Melling som också var överallt på planen och gjorde stor nytta. Hur orkade hon?

Den här gången går det inte ens att skylla förlusten på domarna som gjorde en bra insats. Det var knappast en välförtjänt seger för Tollered, men det är ju målen som räknas. Förra året vann Lerum derbyt med uddamålet. Den här gången var det Tollereds tur att vinna lite slumpartat. Det är bara att gratulera till vinsten och hälsa dem välkomna till returmötet på Rydsbergs konstgräs...

Mycket hos Lerum är utmärkt. Intensiteten, passningsspelet, viljan, spelintelligensen, osv. Det som fattas för ögonblicket är att bli bättre i boxen, skapa fler skarpa målchanser och göra fler mål helt enkelt. Och normalt kan LIS det!

Nu är det 3 matcher i rad med uddamålsförluster. Det kunde lika gärna blivit tre segrar eller tre oavgjorda resultat, men istället blev det förluster i samtliga dessa oerhört jämna matcher. Av 9 möjliga poäng blev det 0, vilket knappast speglar spelinsatsen. Med hyfsad utdelning borde det kanske varit 7 eller åtminstone 5 poäng. Det som är mest frustrerande är ju att spelet finns där, men marginalerna har som sagt inte varit på LIS sida. Nu hoppas vi alla att vändningen kommer hemma på Aspevallen på söndag mot GFF, för vända kommer det att göra! Lerum är för bra för att detta ska fortsätta!