Historik om Kvidinge IF

1910-talet
Det var den 13 juni 1913 som Kvidinge IF bildades. Initiativtagare var Axel Norrvall som också blev den nya föreningens förste ordförande. Till övriga styrelseledamöter utsågs Ernst Ahlberg, sekreterare, Daniel Rosengren, kassör, Helge Helgesson, Oskar Johnsson och Josef Wilhelmsson.
Men idrottsintresset i Kvidinge går ännu längre tillbaka! I föreningens arkiv finns en avskrift av ett referat i Åsbo Häraders Tidningar från 3 augusti 1908 ”Fotbollstäflan var igår anordnad mellan Kvidinge Idrottsförening Monumentet lag 2 och Sönnarslöfs Fotbollsklubb”. Matchen lär ha spelats på heden söder om Monumentet och det har berättats att man spelade mot grannbyar och att man färdades i lövade skrindor och vagnar medförande ett standar som flitiga kvinnor hade sytt till sina mäns förening.
Stockholms olympiaden 1912 har troligtvis inspirerat till en nystart av en förening som hade fri idrott som första val och med fotbollen som en bisyssla.
Den ”nya” föreningen var från början synnerligen livaktig och man nådde snabbt framgångar. Föreningen förfogade över många bra löpare och man vann flera framgångar i stafettlöpningar med sitt 10-mannalag. Man ställde bl. a. upp i tävlingar i Malmö och Kristianstad. I den senare staden blev 1918 föreningens 10-mannalag tvåa efter arrangörsklubben i en stafett över 7000 meter.
Föreningens kanske främste löpare, Oskar Thomasson, ställde 1919 upp i ett internationellt terränglopp i Limhamn. Thomasson placerade sig som tredje man och bäste svensk! Året tidigare ställde Thomasson upp i ett 10 000 meters lopp i Ängelholm, och trots att han strax före tävlingen cyklade dit, vann han tävlingen.
1917 var föreningen med om bildandet av Åsbo Häraders Idrottskrets, som 1926 ombildades till Nordvästra Skånes Idrottskrets. Föreningen representerades i kretsen under många år, av Bengt Nilsson och Axel Norrvall.
Den 23/4 1917 stod föreningen som arrangör for Skånska Distriktsmästerskapet i terränglöpning och man hade lagt ut en 8 km lång bana, som gick över Prästgårdens och Tomarps ägor. 13 deltagare från sex klubbar ställde upp och KIF belade en andra plats i lagtävlingen.
En verklig allround idrottsman hade föreningen i Helge Helgesson. Vid mästerskapstävlingar 1919 blev Helge Helgesson etta i höjdhopp, trestegshopp och löpning 200 meter samt tvåa i diskuskastning. Allt på en och samma dag!

1920-talet

En generationsväxling var emellertid på väg i föreningen. Många av de första ledarna och idrottsmännen drog sig tillbaka eller avflyttade från orten. I verksamhetsberättelsen från 1925 berättas det att året varit det minst givande sedan föreningen började. Intresset avtog och föreningen genomgick en svårartad kris under 1928. Man blev tvungen att sälja idrottsplatsen, med tillhörande idrottspark (nuv. Folkets hus), för att kunna rädda ekonomin. 1929 var medlemsantalet nere i 8 och verksamheten var ringa. Året därpå togs emellertid nya tag och föreningen fick ett nytt uppsving. Man utkämpade bl. a. en tävling i friidrott mot Åstorp, samtidigt som fotbollen alltmer började utövas i föreningen. Edvin Jonsson valdes till tränare ( säkerligen föreningens förste fotbollstränare) för fotbollspelarna och man bestämde att fotbollsspelarna skulle träna tre gånger (!) i veckan och friidrottarna två gånger .

1930-talet

1932 diskuterade man i föreningen om ett eventuellt återköp av idrottsplatsen, men köpet fick ställas på framtiden. Samma år debuterar föreningens fotbol1slag i serie- sammanhang –Åsbo serien - och premiären skedde mot Perstorps andra lag på bortaplan. Matchen förlorades med 3-0, och placeringen första året var inte lysande: näst sist.
1933 genomgår föreningen en ny kris. Först efter ett extra årsmöte kunde en styrelse väljas. Ekonomin var det stora problemet, och i protokollsboken kan man läsa om många och hårda överläggningar med ägaren, om villkoren för arrendering av idrottsplatsen. Den fria idrotten inskränkte sig till föreningens träningstävlingar, medan fotbo1lslaget återfanns i Åsbo-serien. Fotbollslaget ändrar sin tävlingsdräkt från gul tröja och blå byxor till grön tröja och vita byxor. Under året nåddes föreningen också av budet om att föreningens stiftare och mångårige ordförande Axel Norrvall avlidit. Föreningen kämpade ordentligt i motvind och under 1934 vilade verksamheten helt.
I maj 1935 gjordes ett försök att åter satta igång med aktiv verksamhet, men detta försök misslyckades, då endast tre personer anmälde sig som medlemmar. Den 1 augusti samma år uppgick V. Sönnarslövs IF och Kvidinge BK i Kvidinge IF. Dessa klubbar hade varit verksamma under något år, och hade spelat fotbollsmatcher mot klubbar i trakterna runt Kvidinge. Nu ansåg man tiden vara mogen för samgående med KIF, och den "gamla" föreningen fick nytt liv.
Under de svåra åren 1933-35 var det främst Bengt Nilsson och Paul Wilhelmsson som kämpade för föreningens existens. Dessa personer blev också KIF:s representanter i den nya styrelse som tillsattes i samband med sammanslagningen. Från V. Sönarslövs IF valdes Gösta Johansson och Gösta Olofsson, samt från Kvidinge BK Helmer Nilsson och Stig Carlsson. Till ordförande valdes Karl Rosenkvist. Samma år återinträdde fotbol1slaget i Åsboserien och man arrenderade området väster om Edvin Dahls fastighet där man under två år utövade sin verksamhet, innan man återvände till den "gamla" idrottsplatsen.
1936 tog föreningen upp gång på sitt program, och samma år arrangerade man en stor gångtävling, "Klöva-Halla marschen", som lockade många deltagare. Per Persson gick in som tvåa bland seniorerna, och samma placering nådde Inga- Lisa Walther i damklassen. Men det var inte bara gången som hade framgångar. Den fria idrotten togs upp igen, och man utkämpade bl.a. tävlingar mot Starby IF. En ny förening startades 1938 i kommunen, nämligen Sånna IF. Med denna klubb hade man många duster främst i friidrott.
1940 arrangerade Sånna IF ”Fria Idrottens Dag” i Kvidinge, varvid inte mindre an 69 deltagare ställde upp! Som förklaring till de förhållandevis skrala tiderna kunde man i NST läsa följande: "Eftersom löparbanan var bemängd med sand kunde inte ens verkliga storlöpare få upp någon verklig fart".
Ytterligare en förening bildades på 30-talet i kommunen, nämligen Magleby IF. Denna klubb hade sin idrottsplats strax norr om lantbrukare Alfred Jonssons gård i Magleby. Stundtals hade KIF ett livligt ut- byte med MIF, som upplöstes i mitten på 40-talet och sålunda aldrig uppgick i KIF. Men det var fotbollen som a11t- mera sku11e dominera inom KIF.
1937 var det tid for debut i Skåne- serien div. III. Samma år deltog för första gången föreningens reservlag i en serie och året efter kunde man bilda ett juniorlag. Spelåret 1938- 39 bjöd KIF länge Vedby strid om förstaplatsen i div. III, men fick finna sig i att bli tvåa.

1940-talet

Spelåret 1940-41 lyckades man emellertid ta hem föreningens första serieseger, då man på ett övertygande sätt hemförde div. 3 norra. Som tränare för laget fungerade, dagens ordförande, Åke Wernberg. Åke som tidigare hade spelat bl. a. i HIF spelade själv med i laget och hade stor andel i den historiska triumfen.
Föreningen startade lyckosamt i div. II, men när vårsäsongen började ( man spelade höst-vår på den tiden) var halva laget inkallad i beredskap. Ungdomarna, som fick ersatta de äldre spelarna, visade sig vara for orutinerade, och när sedan f1era spelare skadades, kunde degraderingen ej undvikas. 1942 deltog föreningen för första gången med ett pojklag i seriesammanhang.
Samma år, den 22 mars, arrangerade föreningen Kvidinge mästerskapet på skidor. Tävlingen, som avverkades på Söderåsen, hade lockat 40 deltagare och segrare i seniorklassen blev Nils Pålsson, medan Per Johnsson tog hem juniorklassen.
lnkallelserna under krigsåren ställde till mycken oreda i föreningen. Sålunda var man tvungna att lämna återbud , till en seriematch 1944. Man hade helt enkelt inte tillräckligt med spelare hemma på permission, för att man skulle kunna möta upp med ett lag.
I protokollboken finner man också att fyllnadsval, for inkal1ade funktionärer, var en ständigt återkommande punkt på dagordningen vid föreningsmötena under dessa svåra år. Ekonomin var en ständig kalla för problem, och dåvarande kassören, Helmer Nilsson, hade det säkerligen inte lätt alla gånger att få fram pengar til1 alla utgifter. Emellertid kämpade föreningen sig framåt och 1944 tog man på nytt upp en diskussion om ett ev. återköp av idrottsplatsen. Dessa diskussioner gav emellertid inga resultat, istället köpte den då nybildade Folketshusföreningen området, som sedan idrottsföreningen i sin tur fick arrendera.
I slutet på 40-talet och i början på 50-talet försökte man, på många sätt, lösa frågan med den daliga ekonomin. Bl.a. arrangerade föreningen uppvisningar av en brukshundsklubb och Åstorps Ryttarförening.
1949 arrangerade föreningen en motortävling, en s. k. gymkana, vilken lockade närmare tusen personer till idrottsplatsen.
1950 samarbetade man med Klippan - amatörerna vilka spelade "Värmlänningarna" på idrottsplatsen, med ett gott ekonomiskt resultat. Ett annat uppskattat arrangemang var de "Karusell aftnar" som, några vintrar spred glädje i orten.
Men det var inte alltid som olika arrangemang kunde lösa de ekonomiska problemen. I ett protokol1 från 1947 kan man läsa följande: "Träningen skall äga rum i Folkets hus, och hyran blir 5 kronor per kvall, medlemmarna skal1 lägga 25 öre per deltagare och träningskväl1". Vad skul1e dagens aktiva säga om ett sådant arrangemang?
1945 spelade KIF for första gången utomlands. Målet var Nivaa, ett samhälle strax söder om Helsingör. Utbytet blev tydligen angenämt för föreningen gjorde ett återbesök året efter, då man även kunde hälsa sina nyförvärvade danska vänner välkomna til1 Kvidinge.
1948 firade KIF sitt 35-års jubileum, med en festlighet. Til1 denna hade Oskar Thomasson och Erik Ottosson anordnat en insamling och på jubileet kunde man överräcka en klubb fana samt 630 kronor!
Samma år inhandlades en ny dress till fotbollsspelarna. Röd tröja och vita byxor blev de nya färgerna.
Året efter bestämdes regler for utdelande av spelarmärke resp. förtjänst märke. Två år tidigare hade föreningen beslutat om att man skulle föra statistik över fotbollslagets matcher. Idag kan man bara beklaga, att föreningen inte bestämde sig for detta långt tidigare.

1950-talet

Fotbollen kom under de sista krigsåren att totalt dominera föreningsbilden. Den fria idrotten fick sin sista (?) uppblomstring 1951- 53, då Tage Lind blåste nytt liv i intresset. Klubbmästerskap hölls och några flickor ställde t.o.m. upp i någon kretstävling, men intresset ebbade ut. Även bordtennis togs för en tid upp på programmet, men även här sinade intresset och sektionen lades ner.
Det var, som tidigare nämnts, fotbollen som kom att helt dominera, även om resultaten lät vänta på sig. Spelåret 1949-50 blev man emellertid tvåa i div. IV, en poäng efter Mörarp och man blev uppflyttad till Skåneserien div. III, som den bästa tvåan i div. IV-serierna. Emellertid sammanföll än en gång en uppflyttning till en högre serie, med att många spelare var inkallade. Dålig samträning blev följden som styrelsen påpekar i sin verksamhets- berättelse, med degradering som resultat. Men degraderingen togs på rätt sätt. En ny andra plats blev det i 1951-52 års serie, och föreningen fick en chans, att kvala till div III, tillsammans med Östra Ljungby.
Klubbarna möttes den 2 juni 1952, på Klintagård i Åstorp, i en synnerligen dramatisk match. Efter det KIF tagit ledningen med 2-0 kvitterade Ö. Ljungby till 2-2. KIF tog på nytt ledningen och alla KIF-suporters trodde att saken var klar, eftersom det endast återstod några minuter av speltiden. Men Ö. Ljungby kvitterade strax före slutsignalen och förlängning måste tillgripas. Men den gav inget resultat varför ny förlängning på ytterligare 2 x 15 minuter beordrades. Nu kom verkligen ett avgörande till stand, men på vilket satt for KIF. En KIF-back (inget namn!) rakade nämligen slå en bakåtpassning i eget mål, när det endast återstod några minuter av den segslitna uppgörelsen! så var den dagen förstörd för KIF-arna och Ö. Ljungby kunde alltså vinna med 4-3. Nu följde några medgångs år och föreningens lag nådde inte några framskjutna placeringar. Men föreningen kunde 1954, for första gången ställa upp med två pojklag, sa bredden fanns.
1955 fick Kvidinge IF kommunalt anslag for inköp av motorgräsklippare. Säkerligen en efterlängtad investering. Tidigare hade medlemmarna klippt planen med "hand- drivna" klippare.
Två år senare försöker föreningen ta upp brottning på programmet, men längre an till träning kom det inte.
1958 läggs fotbollens seriespel om till vår-höst, mot det tidigare höst-vår. KIF belägger en tredje plats i den s. k. marathontabellen samma år. Samma placering når föreningens reservlag, året efter i Nordv. Pokalserien.
Under många år hade det i kommunen diskuteras om en idrottsplats i kommunal regi och diskussionerna hade blivit många och långa innan kommunen 1959 var redo for ett beslut: En ny idrottsplats skulle anläggas på ungefär samma plats som den gamla. på hösten 1959 plöjde kommunen upp den gamla idrotts- platsen, och till föreningens glädje påbörjade man arbetet med den nya idrottsplatsen året efter. Men att det inte enbart fanns glädje i föreningen över kommunens beslut förstår man, eftersom föreningen stod helt utan tränings- och tävlingsplats. Träningsplats löstes genom att föreningen fick disponera ett grustag.
Några omklädnads- eller tvättmöjligheter fanns inte, utan det fick de tränande sköta om hemma! Problemet med var föreningens lag skulle spela sina matcher, löste man på sa vis, att a-laget fick spela sina hemmamatcher på Åbyvallens tränings- plan i Klippan, medan reserv- och pojklag spelade samtliga matcher på bortaplan. Dessa arrangemang inne- bar givetvis stora påfrestningar for föreningen, men man tog sig igenom svårigheterna och när höstsäsongen började 1962, fick a-laget, efter två och en halv säsong åter spela på hemmaplan. Glädjen var naturligtvis stor i föreningen och inte mindre blev den nar a-laget samma år spelade hem seriesegern i div. VI, 21 år efter föreningens första och dittills enda serieseger. Samma är introducerades, den för föreningens ekonomi betydelsefulla bingon i Kvidinge.

1960-talet

1963 firade KIF 50-årsjubileum och idrottsplatsen invigdes på "riktigt". Reservlaget blev tvåa i reservlag serien div. III, och året efter vinner laget samma serie och avancerar till div. II.
1965 avgår en av föreningens stora ledare Helmer Nilsson, ur styrelsen, efter det att han bl. a. suttit som föreningens kassor i hela 27 år! HN:s betydelse för föreningen, som den sammanhållande kraften under många och säkerligen svåra år, kan inte nog poängteras. Samma år degraderades a-laget till div. VI.
1966 avancerar föreningen till NST-cupens final, men Eskilsminne blir för svårt. A-laget blir tvåa i div. VI. Samma år bildas på initiativ av Bengt Johansson, föreningens supporterklubb.
1967 vinner a-laget div. VI, åtta poäng före tvåan, och vinner dess utom Arbetets tabellstege och får en fotbollsutrustning i pris.
1968 står träningsplanen klar att användas och föreningens lag når följande fina placeringar i sina resp. serier: a-lag trea, b-lag tvåa, pojklag I tvåa, pojklag II trea och pojklag III femma.
1969 vinner reservlaget sin serie, medan juniorlaget och pojklag I blir tvåor i sina resp. serier.

1970-talet

1972 spelade KIF sin första final i den då mycket populära och mediamässigt stora
NST-cupen (efter tidningen Nordvästra Skånes Tidningar). Finalen mot Våxtorp spelades på Bjärshög i Åstorp och slutade 0-0 efter förlängning. För första gången i cupen historia blev det omspel av en finalmatch och även denna slutade 0-0 vid ordinarie matchtids slut. Förlängning fick tillgripas och till sist straffsparkar för att få ett avgörande. Våxtorp tog hem segern med 1-0 inför 600 åskådare!
I seriespelet lyckades föreningens A-lag bättre och kunde efter en spännande höst stå som seriesegrare i division 5 och därmed för första gången ta steget upp i den då oerhört
intressanta ”Helsingborgsfyran”.

1973 präglades året av föreningens 60-års jubileum som uppmärksammades med en ”Jubileumsskrift” där ett antal av föreningens pionjärer fick teckna ner sina minnen.
En kommitté bestående av Ivar och Jan Nilsson samt Sten Christenson hade lagt ner ett stort arbete med att få fram bilder, statistik och därmed lagt grunden för föreningens fina arkiv. Sten Christenson blev 1973 för övrigt förste KIF:are att ha spelat 500 seniormatcher för klubben.
Ett nytt initiativ till att få in pengar till klubbkassan togs av Supporterklubbens Bengt Johansson då man arrangerade Pingstfestligheter i tre dagar med artister, marknadsknallar och tivoli.
”Norra Europas största Loppmarknad” var budskapet för den 5.e Loppisen med dåvarande Sveriges populäraste sångare Peter Holm som med sin ”Monia” drog folk till marknaden.

1974 avgår Åke Wernberg som ordförande för föreningen och Jan Nilsson blir hans efterträdare. A-laget klarar nytt kontrakt i ”fyran” genom att ha bättre målskillnad än Kullavägen och Göran Jönsson gör som andre man 500 seniormatcher för KIF.
B-laget blir seriesegrare i sin serie. Första gången för B-laget!
Efter vårsäsongen låg A-laget näst sist i tabellen och det blev ett tränarbyte under sommaren. Kalle Svensson(Rio-Kalle) försvann och in kom förra årets tränare Gert-Erik ”Icke” Ohlsson som gavs mycket beröm för sitt sätt att klara ut den prekära situationen.
På ”Loppisen” uppträdde årets etta på Svensktoppen Anna-Lena Löfgren med bl.a. ”Lyckliga gatan”!

1975 blev KIF överflyttad till ”Mellersta Skånefyran”. Ett beslut som inte var populärt. Mediamässigt var ”Helsingborgsfyran ”mycket större med helsidesreferat från matcherna och som kan vara svårt att tänka sig idag.
En lokal motionserie för oldboys genomfördes och Leif ”Tjoffe” Bengtsson blev tredje spelare genom tiderna att nå 500 seniormatcher!
Tommy Bengtsson, då 16 år, uppmärksammas av Skånes FF och blir ordinarie i pojkdistriktslaget. Tommy spelade detta år inte mindre än 74 matcher för KIF! 20 matcher i A-laget, 25 i B-laget, 26 juniormatcher och 3 pojklagsmatcher. Lägg till detta matcherna med Skånelaget och därmed ett imponerande årsfacit!
A-laget räddade div. 4 kontraktet i sista matchen mot Furulund, hemma, genom att vända ett underläge med 0-2 till seger med 3-2 efter två mål av Bo Goentorp och vinstmålet på straff av Leif Osterman!

1976 var man åter i ”Helsingborgsfyran”och klarade nytt kontrakt genom en 9:e placering. Bengt Christenson blev den fjärde spelaren att nå 500 seniormatcher för KIF.
Juniorlaget tog hem KIF:s första serieseger för juniorlag!
Supporterklubbens initiativtagare och stora eldsjäl, Bengt Johansson, avlider under våren och föreningen sörjer en verklig eldsjäl!

1977 görs reglerna om för Svenska Cupen och det blir möjligt för div.4 lag att delta i turneringen. Givetvis tar föreningen och anmäler sig till Cupen.
Kvidinge inleder med bortamatch mot div. 3 laget Gunnarstorp och lyckas efter en stark insats vinna med 4-3 på bortplan(grus). Nästa match blev mot Nike(Lomma) på
bortplan. Även detta ett div. 3 lag och Kvidinge skräller med en 2-1 vinst! Nu lottas man mot småländska div.3 laget Lindsdal och vinner med 3-2 efter två mål av Leif Karlsson
och ett av Tommy Bengtsson. I nästa omgång skulle de allsvenska lagen göra entré och
det spekulerades vilt vem som Kvidinge kunde få en hemmamatch mot. Reglerna var sådana att ett icke Allsvenskt lag fick hemmaplan om man lottades mot ett Allsvenskt lag.
Lottningen överträffade alla förväntningar! Det blev Malmö FF som blev KIF:s motståndare och efter en viss diskussion blev matchdatum fastställd till måndagen 4 juli.
Läktare anskaffades tack vare välvilja från Fritidsförvaltningen i Helsingborg och det spekulerades om att det kunde bli både två och tretusen personer på matchen!
Malmö FF var då Sveriges i särklass bästa klubb med legendariske Bob Houghton som tränare och en spelartrupp där all i princip var landslagsmän! Ordförande Erik Persson lovade att man skulle komma med bästa lag-och det gjorde man och publiken strömmade till.4.691 betalande 10 kronor(!) i entré och dåvarande kassören Tomas Billing sa efter matchen bestämt ifrån att han inte ville räkna enkronor längre!
Rikspressen gjorde reportage före, under och efter matchen och KIF stred med äran
under matchen. Resultatet 0-5 talar inte om att KIF i första halvlek hade utomordentliga chanser till mål.bl.a två ribbträffar av Bo Goentorp och Göran Boo. MFF:s Erik Persson kommenterade matchen på ett suveränt sätt då han på torsdagen, 7 juni, i radion kommenterade MFF:s 5-0 vinst i Intertotocupen mot Hamburger SV: ” Division 4 klubben Kvidinge IF bjöd i måndags på mycket bättre motstånd än vad Hamburg gjorde i går”!
Stig Jensen blir uttagen till ”Elitpojkläger” i Halmstad och A-laget gör sin hittills bästa säsong i div. 4 med en 5:e plats.
En Damklubb bildas och för första gången finns ett flicklag i spel! Ett speciellt Lokalmynt börjar ges ut och givetvis är det Monumentet som pryder framsidan!

1978 börjar U-avdelningen med diskotek på Fritidsgården och eldsjälarna Bengt Alfredsson och Torsten Hallberg är drivande i arbetet med våra ungdomar.
Stig-Rune Thell blir nästa spelare att nå 500 seniormatcher och Kenny Svensson blir snabbaste målskytt i ”Helsingborgsfyran” och därmed får U-avdelningen ettusen kronor av Helsingborgs Dagblad som då hade intensiv bevakning av just denna serie.
Damklubben ger en ny Klubbflagga till föreningen, där klubbemblemet givetvis återfinns.

1979 har KIF med Supporterklubbens gjort en spektakulär värvning genom att Dan Mårtensson med meriter från Landskrona BOIS skriver på för KIF som ny spelande tränare. Sven-Erik Mårtensson kom till KIF från BK Rönne och båda dessa tillsammans med övriga KIF deltog KIF i en jämn toppstrid och där KIF i sista matchen mot Höganäs BK säkrade seriesegern i div.4 med en 4-1 vinst och därmed klar för div.3!
Stort jubel och uppståndelse eftersom det var först i tredje omgången från slutet som KIF toppade tabellen.
Juniorlaget stod åter som seriesegrare och ett seniordamlag deltog för första gången i seriespel! Birger ”Bidde” Jensen var tränare för det unga Damlaget som inledde med en 0-5 förlust men som kom hedrande 8:a av tolv lag i sitt debutår.
Undomssektionen hade många arrangemang och ett mycket populärt var sommarlägret i Tåssjö. Dicotekdans med egna DJ:s ”Team Cilibri”. Dan Johansson, Johnny Flint-
Berg och Leif Gustavsson var trion som stod bakom skivtallrikarna.
Föreningen kunde också skicka Thomas”Gast”Gustavsson på stipendieresa till England.

1980-talet

Inför den första div. 3 säsongen 1980 fick KIF en rad duktiga nyförvärv till spelartruppen. Förväntningarna var stora på laget, men redan i första matchen som var hemma mot Astrio från Halmstad, visade det sig att steget till div. 3 var stort! Förlust i premiärmatchen med 0-2 i snöblask och hagel visade den skillnad som skulle bestå under hela året mellan KIF och mera etablerade klubbar som Markaryd, Värnamo och Burseryd. Men i efterhand kan man konstatera att Helsingborgs IF vid denna tid spelade endast en serie högre än KIF!
Det blev nedflyttning efter detta premiärår och flera spelare lämnade KIF för spel i andra klubbar. Tommy Bengtsson gick till Ängelholms FF för spel i div. 3 och
senare blev det div. 2 fotboll för Landskrona BOIS.
KIF lämnar sin klubblokal i f.d. Elsa Bengtssons café och flyttar in i matsalen till Stenqvist annex ”Rullen”.
Nationaldagsfirande i samarbete med Kvidinge Församling på idrottsplatsen var ett
Initiativ för att bredda föreningen. Det kom att upphöra efter 5 år då det aldrig lyckades fånga Kvidingebornas intresse i någon större uppslutning.
Damlaget var ett glädjeämne under året då man slutligen fick en tredje plats i seriespelet. Bästa hittills!

1981 blir meriterade Lars-Göran Persson blir ny tränare för herrseniorerna och efter en svag start blir laget 6.a i serien.
Föreningens Damlag vinner serien efter starkt spel och även herrarnas B-lag vinner sin serie. Stig Jensen får en stipendieresa till England.
Sten Christenson blir först att spela 600 seniormatcher för KIF och blir vederbörligen uppvaktad.
En av dåtidens stora sångare, Jan Sparring, drar stor publik till årets ”Loppis”.

1983 får äntligen föreningen en ny klubblokal . Efter flera års diskussioner satsade kommunen på den byggnad som idag är hjärtat på Idrottsplatsen. Det var inte endast en klubblokal som det fanns behov utan även fler omklädningsrum för den nu stora verksamhet som det blivit med Damfotbollens inträde i föreningen!
Loppmarknaden firade 15 år med ett verkligt kalasarrangemang. Hasse”Kvinnaböske” Andersson hade kontrakterats under vintern och under våren kom hans ”Änglahund”
ut på skiva och uppståndelsen var total! Priset för uppträdandet var lågt om man såg till vad gaget var efter hans succé med ”Änglahund” och det var lyckosamt för KIF att man tecknat avtalet så tidigt. Hasses framträdande bidrog till att Sydnytt var och filmade på Loppmarknaden samt Hasses framträdande. Detta sändes sedan som ett 30 minuters program på TV:s kanal 1! Flyguppvisning med två plan från de närbelägna flottiljerna ingick också i Loppisprogrammet!
Carina Hallgren/Martinsson var först tjej att nå 100 seniormatcher för KIF!
Sven-Erik Mårtensson gjorde 1-0 för KI efter 38 sekunder i ”fyrans” premiärmatch! Därmed fick Ungdomsavdelningen 1000 kr av Helsingborgs Dagblad som under den tiden premierade årets första målskytt i ”Helsingborgsfyran”.
HD utsåg också omgångens spelare, för att efterserien utse årets lag . Roger Krantz hade varit med 8 gånger i veckans lag och kom därför med i ”årets lag”.
A-laget placerade sig på tredje platsen i serien efter en fin höstsäsong och Kenny Svensson spelade sin 500:e seniormatch för KIF.
Damlaget som debuterade i ”fyran” fick med målvakten Anne-Marie van de Velde i den av NST utsedda årets lag i ”damfyran”!

För A-laget blev det 1984 en ny fin säsong i ”fyran”. Tredje plats och Roger Krantz kom åter med i ”Årets lag”. Man gick också till semifinal i NST-cupen. Föreningen hade sex ungdomslag i seriespel under året.
Fredagen den 27 januari detta år spelade det Bingo för 1000:e gången i Kvidinge Folkets Hus ! Bingospelet hade startats i Sverige av Gunnarstorps IF och KIF var inte sena att hänga på. Den 17 oktober 1962 spelades det bingo för första gången i Kvidinge och det var då ledartrion Helmer Nilsson, Johnny Christiansson och Gösta Thell som var de som såg till att KIF fick en ny chans att stärka sin ekonomi och på dessa 1000 bingoaftnar räknades det ut att nettot för KIF låg på 800 000 kr. För en landsortsklubb stora och viktiga tillskott för driften av föreningen.

1985 gästas föreningen av f.d. Förbundskapten i fotboll Georg ”Åby” Eriksson. Det var föreningens nye herrtränare Christer Fermvik som ”fixade” detta tillfälle att prata fotboll med en av Sveriges framgångsrikaste förbundskaptener.
Peter ”Bongo” Andersson blir snabbaste målskytt 1985 i ”Helsingborgsfyran” och denna gång får U-avdelningen 2.000kr av HD till sin verksamhet.
Men våren var trögstartad. Efter 5 omgångar var man på 10:e plats med endast 3 poäng! A-laget låg vid höstupptakten 6 poäng efter ledande HBIS men hade avslutat våren starkt. I matchen mot serieledarna fick KIF två man utvisade men kunde efter 2 mål av Roar Hansen vinna matchen! Det blev 17 raka matcher utan förlust och i sista matchen mot Vejbyslätt, borta, vann man med 3-1 efter mål av Kenny Svensson och Roar Hansen samt ett självmål och serieseger i div. 4 var klar! Målvakten Mats Kinberg höll nollan i 11 matcher och var en viktig kugge i ett moraliskt stark KIF årgång!
I HD:s ”årets lag” nominerades Roger Krantz och Sven-Erik Mårtensson.
För första gången ställde KIF upp ett u-lag på en större cup. Det var i Skadevi cup i Skövde som föreningens F 14 års lag som deltog.
Året slutade dock med ett tragiskt meddelande då en verklig eldsjäl i KIF ,materialförvaltaren, Lars-Åke ”Rostis” Lundgren avlider efter en trafikolycka då han var på hemväg från årsfesten!

1986 ger föreningen för första gången ut ”KIF-aren” som en periodisk tidskrift. Den fungerar som match, medlemsblad och som finansieras med annonsintäkter. KIF är ensam i småklubbsfotbollen med ett sådant blad.
A-laget återbesök i div.3 blir inte lyckosamt för man får till slut följande tabellrad:
22 matcher av vilken ingen vanns, 6 blev oavgjorda och 16 förlorades med en målkvot på 10-64. Steget mellan divisionerna hade blivit än större än vid förra sejouren! Men notabelt är att Helsingborgs IF fortfarande var bara en division högre!
Årets ”Loppis” hade sportprofilen Lars-Gunnar Björklund från Tipstjänst med sin ”Drakula” som det stora dragplåstret.
Veckans Lottorader drogs denna gång i Kvidinge och det fanns faktiskt personer som trodde att det hela var ”fejk” tills man fick se Lars-Gunnar äntra scenen och med ”Drakulan” dra lottoraderna! Notarius publicus som var med och såg till
att dragningen följde regelverket blev så imponerad av organisationen och Loppmarknaden att han veckan efter skickade ner en Dalahäst, modell större, som tack och dalahästen finnes givetvis i klubblokalen! Jarl Borsén var söndagens dragplåster på loppmarknaden.
Carina Hallgren/Martinsson blir första tjej som spelat 200 matcher för KIF!

Herrarnas A-lag hade 1987 ett tungt år. Spelarförluster efter degraderingen satte sina spår och man fick kvala för att hänga kvar i ”fyran”. Kvalatchen spelades mot Fjälkinge och slutade vid full tid 2-2. Straffsparkar fick tillgripas och med 4-5 förlorade KIF och därmed var degraderingen klar. Två år på raken föll KIF genom seriesystemet!
Damlaget var årets glädjeämne. Efter ett träningsläger i Bröndby, utanför Köpenhamn, gjorde laget en bra säsong och slutade trea! Man fick också chansen att kvala för uppflyttning, men föll med 1-4 mot Knisslinge.
Ungdomsavdelningen var med 25 spelare på träningsläger i Trundholm, Danmark och
F 13 blev seriesegrare. F 11 blev tvåa i sin serie, så det fanns trots allt glädjeämne i föreningen!

1988 fyller föreningen 75 år och skilda aktiviteter med bl.a. veteranmatch spelades på eftermiddagen före kvällens jubileumsfest i Folkets Hus. Här fick Jan Nilsson Skånes FF:s bronsplakett och Jan tillsammans med Stig Rune Thell Skånes IF:s bronsplakett.
Ungdomsavdelningens verksamhet var stor och bl,a, deltog F 12 i Landskrona cup och i F14-laget svarade Monica Hultstrand för en riktig prestation då hon i matchen mot Färingtofta gjorde inte mindre än 14 mål då KIF vann med 16-0 !
På hösten är Jan Nilson på Idrott 88 mässa i Jönköping och där bl.a. Katrineholm har en monter. Jan lämnar in svar på en tipsrad som Katrineholms montern hade. Några veckor senare får han beskedet att han vunnit en veckas träningsläger i Katrineholm för ett lag!
Detta får sedan Damlaget som tar ut vinsten med träningsläger i Katrineholm 1989!

1989 börjar med att gödseln tog död på gräset på gräsplanerna. Detta ställer till det med träningar och matcher. För seniorerna blir det träning i Ö Ljungby under våren och då spelas alla matcher på bortaplan.
Trots motgångarna med träningarna är laget med i den övre halvan av tabellen hela tiden. I en s.k. seriefinal förlora KIF mot Klippans BIF med 1-3 och efter förlust i sista seriematchen mot Perstorp slutar laget på en tredje plats.
Ungdomsavdelningen är på 5 dagars läger i Karlskrona.

1990 talet.

Kvidinge Idrottshall invigdes 1990 och det var en efterlängtad händelse. Drivande i dess tillkomst var ordförande Jan Nilsson som då också var Fritidsnämndens ordförande.
Efter år av diskussion var hallen klar att invigas och som en följd av detta startade KIF en Innebandysektion. Jan Nilsson och dåvarande kassören, Lars Larsson, var med från Huvudstyrelsen och sektionen fick en flygande start. Tänk att på hemmaplan få träna och spela innebandy och fotboll på vinterhalvåret!
Den 13 oktober spelades första tävlingsmatchen för innebandykillarna då man deltog i en egen arrangerad cup!
Carina Hallgren/Martinsson blev första damlagspelare att nå 300 seniormatcher för KIF
och Damlaget blev efter en stark höst 6:a i serien.
F 15 laget deltog i Kolmården cup i Norrköping med hyfsat resultat.
Efter KIF:s ras i seriesystemet och grannen Åstorps IF stora problem med ekonomi och spelare beslöt föreningarna under hösten att Herrseniorerna skulle spela med ett lag under namnet Åstorp/Kvidinge IF och man tog Kvidinges placering i seriesystemet för den var bättre än ÅIF:s. Kansli och ledning sköttes från Kvidinge IF

1991 debuterar Åstorp/Kvidinge i div. 5 och det blev ett annorlunda spelår. Fotbollsförbundet lägger om seriesystemet så följden blev att man spelade vårsäsongen som en enkelserie med upp- respektive nedflyttningsmöjligheter.
Med Roger Krantz som spelande tränare blev det en vårsäsong med följande tabellrad:
11 10 1 0 33-6 31. En överlägsen serieseger med 9 poäng före tvåan Vejbyslätt!
Avancemang till div. 4 och en höstsäsong med 8 lag som skulle mötas hemma och borta.
Hösten blev inte lika lyckosam utan ÅKIF fick en slutlig 5:e plats och därmed nytt kontrakt i div.4.
Den nya idrottshallen inspirerade Dan Johansson att dra igång en fotbollsturnering ”Five á side cup” för herrseniorlag. Debuten blev lyckosam då det yngre av KIF:s två deltagande lag vann turneringen.
Samtidigt blev KIF och Åstorp överens om att gå skilda vägar och ÅIF började om i div. 6 medan KIF behöll sin plats i div. 4.

1992 blev det en ny serieindelning för fotbollen och div. 4 spelet avgjordes som en enkelserie under våren. KIF slutade näst sist i serien och fick börja hösten med spel i div.5 och här blev det en femte placering. Ungdomsavdelningen hade 5 dagars läger i
Karlskrona. F 16 vann sin serie med hela 11 poängs försprång till tvåan. F 15 blev trea
i sin serie och F 14 deltog i Åhuscupen.
Damlaget blev tvåa i sin serie och fick kvalspela för en eventuell uppflyttning. Tyvärr förlorade man kvalmatchen med 0-3 mot Skabersjö.
Fotbollen avslutade året med en ny ”fave á side” cup. Under året hade KIF 11 lag i seriespel på fotbollsidan och 4 lag i seriespel i innebandyn!

1993 avgår Jan Nilsson efter 19 år som ordförande och Dan Johansson efterträder Jan som dock fortsätter i styrelsen.
Kennet ”Malm” Nilsson blir andre man att uppnå 600 seniormatcher för KIF och Dan Johansson spelar sin 500:e seniormatch.
Föreningen firar 80 år med en heldag på Idrottsplatsen. Per-Arne Andersson och Lars Hallgren får Skånes IF:s bronsplakett. Samma förbunds silverplakett får Lars Larsson, Jan Nilsson och Stig-Rune Thell. Jan Nilsson och Stig-Rune Thell får Skånes FF:s silverplakett.
25:e Loppmarknaden drar mycket folk till Kvidinge och KIF tillsammans med 4 andra föreningar drar igång storbingo på Ekebo. Legendariske Leif ”Loket” Olsson är gästropare och drar givetvis många nyfikna.
Fotbollsmässigt lyckas Damlaget bäst med en 3:e placering, medan A-laget blir åttonde lag och som konsekvens av serieomläggning blir nedflyttat till ”sexan”!
KIF blir först i Sverige med att arrangera en ”five á side” cup för Damlag!

1994 Damlaget i Innebandy spelar DM final i Idrottens Hus i Helsingborg och bjuder div.1 laget Lugi hårt motstånd. Lugi vinner matchen till slut med 3-1, men KIF:s målvakt Rebecka Nilsson får priset som ”matchens lirare”.
Herrlaget i Innebandy vinner div. 5 och Damlaget blir 3:a i sin div.2 serie.
Med Zoran Kacaniklic som ny tränare vinner KIF div.6 och tar åter steget till div.5.
Marginalen till tvåan Hjärnarp blev hela 5 poäng!
KIF arrangera den 1.500:e Bingokvällen och på dessa Bingokvällar hade det omsatts 13,3 miljoner kronor! KIF:s netto är 1,6 miljoner och på de 32 år som det spelats Bingo i Kvidinge har 260 000 varit spelande gäster! Asta Thell, Brita Flintberg, Knut o Ella Karlsson uppmärksammas speciellt denna kväll då man har varit deltagare på samtliga 1500 spelkvällar!

1995 avgår Jan Nilsson som ordförande i Innebandysektionen och Berit Camper tar över
ordföranderollen. Herrinnebandylaget vinner kvalmatchen till div. 2. genom att besegra Staffanstorp med 6-5. Daminnebandylaget blir tvåa i sin serie liksom Herr B-laget och man har 4 lag i seriespel.
Med Dan Johansson som den drivande kraften och med hjälp av ALU arbetare bygger KIF till Klubblokalen med den inglasade del som är fikaplatsen nr ett på Idrottsplatsen.
KIF:s A-lag hamnar i den nordöstra serien och tvingas till kvalspel mot Rydebäck för att stanna kvar i ”femman”. Vinst med 4-0 och 7-0 i de två mötena och KIF kvar i ”femman”. Damlaget vann inte en endast match under hösten och spelade också kvalmatch för att stanna i sin serie. Förlust mot Ovesholm med 0-4 och därmed nedflyttning till div.5. Carina Hallgren/Martinsson spelade sin 400:e match för KIF och blev därmed första damfotbollspelare att nå denna nivå! KIF hade under året 6 ungdomslag i seriespel så bredden var god!
Fotbollsåret avslutade med ”Five á side cuperna med 26 herr-och 12 damlag!

1996 blev ett olyckligt år för Innebandyn. Både herr-och Damlag blev degraderade efter vårens spel.
Fotbollsmässigt var P 9 lyckosamt med serieseger. Men F 12 stod för en suverän serie.
Av 16 spelade seriematcher spelade man en oavgjord och en förlorades men man vann resterande 14 matcherna med en målkvot av 125-12 ! Sandra Ivanusa svarade egenhändigt för hälften av lagets mål!

1997 Herrarnas innebandylag förlorade kvalmatchen för uppflyttning men p.g.a. andra lag slogs samman avancerade man ändå till div.2. Damlaget var också lyckosamt då man vann sin kvalmatch mot Klagshamn och tog åter ett steg uppåt i seriesystemet.
Inför höstsäsongen beslutade man att KIF:s och Åstorps innebandyherrar skulle gå samman för att se om en möjlig fortsättning kunde bli en innebandyklubb i kommunen.
De övriga, Dam och u-avdelningen, fortsätter i KIF.
Per-Arne Andersson får Lions ledarstipendium efter 28 års troget arbete med ungdomarna i KIF!
Damlagspelarna kunde sträcka på sig extra efter seriespelet då man får Skånebolls ”Fair Play” pris som justaste damlag i Skåne och som ett bevis får man 5.000 kr!
P 10 blev seriesegrare med KIF:s A-lag får ta det tunga steget ner till division 7!

1998 Dan Johansson avgår som ordförande och Stig-Rune Thell tillträder.
Loppmarknaden arrangeras för 30:e gången och glädjande vinner KIF div. 7 efter följande tabellrad: 20 17 2 1 91-14 53 med Stidsvig som tvåa 6poäng efter.
Innebandyn lämnar KIF efter våren och nu bildas den nya innebandyklubben Åstorp/Kvidinge. Innebandyn blev möjlig med Idrottshallens tillkomst och KIF önskade den nya klubben god fortsättning.
Den 18 december arrangerade KIF för sista(?) gången Bingo i egen regi. Man gick in i Bingoalliansen i Åstorp med spel på Tingvalla för att spelarmarknaden krympt och det var svårt att få ledare att ställa upp om fredagskvällarna för att var funktionär.
En epok var slut och 1666 gånger spelade man Bingo i Folkets Hus! Sedan starten 1962 hade man omsatt 15,5 miljoner och KIF hade tjänat 2 miljoner! Nog så viktiga pengar för en liten förening. Värt att notera att i början betalade man skatt på vinsterna och staten fick in närmare 400.000 i skatt på föreningens spel!
Asta Thell uppmärksammades denna sista spelkväll eftersom hon endast missat 10 fredagsspel på dessa 36 år!

1999 får Jan Nilsson och Stig Rune Thell på Skånes FF:s årsmöte ur Sv. Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell motta Skånes FF:s Guldmedaljer.
En tromb snurrade runt på Idrottsplatsen och gav rubriker i lokalpressen.
KIF:s Alag får kvala till div.5 och via 0-0 hemma och vinst borta med 3-2 mot Klagshamn blev det uppflyttning till div. 5.
En utställning, tillsammans med andra Kvidingeföreningar i Folkets Hus, fick utgöra
ett inträde i det nya millenniet.

2000-talet.

2000 Jan Nilsson fick, i Stockholm, på Svenska Fotbollförbundets årsmöte
Förbundets guldmedaljen som förutom äran innebär fri entré på Allsvenska matcher(ståplats) livet ut!
P 13 blev seriesegrare, medan A-laget slutade på sista plats och därmed fick man ta steget ner i div.7.

2001 Krister Martinsson väljs till ny ordförande och Lennart Arvidsson avgår som U-avdelningens kassör efter 13 år! Fotbollsmässigt svarade A-laget för en mindre bra säsong. Första poängen kom först i 9:e omgången och första segern i 14:e omgången!
Bättre gick det för F 12, F14 och P 14 som alla blev treor i sina respektive serier.

2002 Föreningen får glädjen att hälsa Lars-Göran Persson åter välkommen till föreningen men han får nöja sig med att A-laget blir sexa, medan Damlaget klarar en 3:e plats.
25 år efter den stora Matchen mot MalmöFF möts föreningens lag igen. Gästerna hade emellertid kraftigt föryngrat sitt lag medan KIF kom med den uppställning man hade för 25 år sedan. Att resultatet blev 0-11 tyngde inte veteranerna utan det var många trevliga minnen som luftades i omklädningsrummet!

2003 får Berit Camper Lions ledarstipendium för sitt trogna arbete med ungdomar.
Föreningen firar 90år med en dag på IP. Världsmästaren i bolljonglering, Tomas Lundman, matcher mellan olika lag o.s.v. förgyller dagen. Jan Stenqvist får Skånes IF:s guldmedalj för 32 år som revisor.(Det skulle bli 42 år) Per-Arne Andersson får Skånes IF:s silvermedalj för 29 år som ungdomsledare.
Loppmarken arrangeras för 35:e gången och drar som vanligt mycket folk till Kvidinge.
KIF:s A-lag svarar för en bra säsong och får chansen att kval till ”sexan”. Dubbelmöte mot Vittskövle resulterade i en hemmavinst 3-2 och en bortaförlust med 1-2. Vittskövle tog steget upp tack vare fler gjorda mål på bortaplan!
Bland Ungdomslagen gladde P15 med en 3:e plats.

2004 Damlaget var årets glädjeämnet då man blev tvåa i serien. Fick chans att via kvalmatch mot Bjärelaget avancera men förlorade med 2-3. Herr A-laget blev pinsamt nog sist i div.7.
Roar Hansen var gästtränare för U-avdelningen och det inspirerade P 12 till en 3:e placering och F 14 till en 2:a placering i sina respektive serier.

2005 Säsongen börjar med utbildning i hjärt-och lungräddning för Ungdomslagens ledare. KIF får 5.000 kr från Sparbanksstiftelsen för utveckling av ungdomsverksamheten
Damlaget har en svag säsong och får finna sig i att flyttas ner en serie.

2006 Damlaget svarade för en bra säsong och tog hem seriesegern i div.5.
Kyrkan överräckte ”rättvisemärkta” fotbollar till föreningen.

2007 Damlaget svarade för en bra säsong i sin högre serie genom att komma 4:a.
Eva och Marie Johansson uppmärksammades utav Helsingborgs Dagblad då de båda Damlagsledarna fick ta emot HD:s instiftade Henrik ”Henke” Larssons stipendium på 25.000 kr till KIF:s damlag!
Jan Nilssonavgår från styrelsen efter först 19 år som ordförande följt av 15 år som ledamot av styrelsen!

2008 En stor trupp Damlagsspelare åker för ”Henkes” stipendium till Holland för ett träningsläger.
Krister Martinsson erhåller Skåneidrottens ledarstipendium på 10.000 kr varav 3.000 tillfaller föreningen! KIF får också 25.000 kr från Sparbanksstiftelsen för utveckling av föreningen.
Loppmarknaden arrangeras för 40:e gången och det är värt att notera att Bengt Alfredsson varit med alla år och lagt ner ett enormt arbete med marknaderna och insamlingarna!
KIF:s A-lag svara för en bra säsong och kommer på 3: plats och får tack vare tre mer gjorda mål än Jonstorp chans kvala mot Vedby/Rönne för en eventuell uppflyttning till div.6
Första matchen förloras på hemmaplan med 0-2. Men laget kom starkt i bortamatchen och vann med 6-2 och därmed avancemang till ”sexan”.
Damlaget slutade på en 3:e plats och Damernas B-lag vann sin serie och av ungdomslagen lyckades P 13 och P12 bäst med sina andra placeringar.

2009
Säsongen blev för herrarnas A-lag inte vad man räknat med utan man slutade på10.e plats och fick kvala mot Gylle för att stanna kvar i ”sexan”. Första matchen slutade 1-1 och den andra med förlust 1-3 . Turligt nog fick KIF chansen med ett nytt kval och denna gången gick det bättre. Man besegrade Balkan med 1-0 och var därmed kvar i ”sexan”.
Det största glädjeämnet var att man under året hade 7 ungdomslag i seriespel!

2010
15(!) spelare ur herrtruppen lämnade KIF inför vårstarten och givetvis kunde KIF inte undvika degradering till lägsta serien.
Damlaget svarade för en fin vårsäsong men klappade igenom på hösten med endast 3 inspelade poäng och i kvalet för att stanna kvar misslyckades man och även Damlaget degraderades.
Glädjeämnet för året var Jill och Daniel Campers boll-och lek för 2-5 åringar som gjorde succé med 25 deltagare.
Mattias Lindström från HIF var populär prisutdelare på Ungdomsavdelningens årsavslutning som haft 6 lag i seriespel!

2011
Nya tag för att komma upp i seriesystemet togs av a-lagen för herrar resp.damer. Facit blev att damlaget blev 5:e lag och herrarna 5:a . Endast 2 poäng för en kvalplats.

2012
Föreningens ordförande, Krister Martinsson, uppmärksammades med Lions ledarstipendium. En synnerligen välförtjänt uppmuntran för Krister och KIF.
Loppmarknaden anordnades för 45:e gången och hade god publiktillslutning.
För herrar A blev placeringen 5:a och Dam A 4:e placering.

2013
En summering av 100 års verksamhet ger en bild av hur intresset gått upp och ner och med det framgångarna. Från att ha varit i närmast renodlad förening för fri idrott till i dag renodlad fotbollsklubb är steget kanske inte så långt. Men hur många timmars ideellt arbete har lagts ner för att det skall finnas en aktivitet som stärkt sammanhållningen och varit källa både för glädje som besvikelse?
Ekonomisera en förening på en mindre ort har krävts kreativitet och vad skall bli det nya om Loppmarknaden tappar sitt grepp om publik och om de ideella krafter som finns inte får tillskott? Hur ser påfyllningen av nya spelare och ledare ut?
Ja frågor kan ställas, men avgörande är om är om det finns vilja och intresse för att föra arvet vidare!
Låt dessa tankar sluta denna snabbgenomgång av 100 års verksamhet och se framåt mot nästa 100 år!

// Jan Nilsson