Heikkis Hockey - Kennedy

1 jul 2021 0 kommentarer

KIF:s skribent Mattias Heikki tycker att ett citat av JFK är passande i dessa tider.

”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan fråga vad du kan göra för ditt land.”

John F Kennedy är min favoritpresident genom alla tider. Efterföljare som Donald Trump och Joe Biden framstår i bästa fall som bänknötare i jämförelse.

Kennedy såg farorna med de starka krafterna som ruvade under den politiska ytan i USA. Han ville göra något åt det. Var det därför han blev skjuten i Dallas den där dagen?

Det samtalet kan vi ha en annan dag. Men Oliver Stones episka JFK kan jag se hur många gånger som helst.

Men här och nu går jag som vanligt i hockeytankar.

Läs mer: Heikkis Hockey - Getingboet

Läs mer: Heikkis Hockey - Tränarproblematiken

Jag kan inte stå på ett par skridskor. På allvar alltså.

Jag minns en solig vårdag på isen utanför Hjalmar Lundbohmsskolan. Vi hade hockey-bockey på idrotten. Jag har alltid varit en helt ok innebandyspelare (tack Kiruna IK), så klubban hade jag inga problem med.

Men rören! Grillorna! Vilket tortyrredskap!

Vristerna värkte. Vaderna spände. Benen darrade. Tänderna gnisslade.

Låt oss säga så här: Jag såg inte direkt ut som Anton Elenius under gympatimmen.

Men jag kämpade på – ända tills jag hörde ett brak.

Jag tittade ner – och såg hur mina snedtramp till slut hade knäck skenan på ena låneskridskon från skolan.

Jag gled på ett ben i några meter – sedan föll jag handlöst ner i isen.

Klassen asgarvade och det gjorde jag också. Jag bjuder gärna på sånt.

Det jag vill säga med det här är att det aldrig blev någon ishockeyspelare av mig. Så att hjälpa Kiruna IF på isen blev aldrig aktuellt.

Jag älskar föreningen. Trots att jag flyttade för länge sedan hade jag länge gått omkring och funderat på hur jag kunde hjälpa till.

Det är svårt att gå på matcher, sitta i ett sekretariat eller sälja kaffe när man bor 144 mil ifrån.

Jag kan inte spela hockey men jag kan skriva. Och att hjälpa till på en hemsida och på sociala medier går utmärkt trots att Kiruna är långt bort.

Så på den vägen är det. Jag vet inte hur många säsonger jag har hjälp till och jag vet heller inte hur många timmar jag har lagt ner (min fru vill inte veta…).

Men det är så värt det. Det är en skön känsla att höra hemma någonstans. Det är fint att skapa något tillsammans med många fantastiska eldsjälar.

Vi firar tillsammans när tillvaron skiner.

Vi deppar tillsammans när hockeymörkret sveper över oss.

I dagarna dimper ett brev från våra nya ordförande Annika Thyni ner i brevlådan hos alla KIF-are.

Det är dags att förnya medlemsavgiften. Gör gärna det.

Swisha 250 kronor till 123 601 38 41 och skriv ditt namn och adress i meddelanderutan och bli medlem i KIF.

Och värva gärna någon ny.

Att betala en medlemsavgift eller swisha en valfri summa till KIF är lätt gjort. Och vi är så tacksamma för alla som bidrar (ni är många).

Annika skriver mycket klokt (hon verkar vara en väldigt klok dam). Hon uppmanar bland annat folk att hjälpa till i Kiruna IF. Hon skriver att alla är välkomna till oss.

Det var då jag började tänka på hur jag hamnade här. Och varför jag skriver det här till er.

Jag kan skriva, vad kan du göra?

Är du en jäkel på att baka? Kom förbi med fika som vi kan sälja på matcherna.

Är du en duktig konstnär? Måla en tavla som vi kan auktionera ut eller lotta ut till en medlem.

Är du en hejare på att virka vantar eller något annat?

Vill du hjälpa till under matcherna?

Vill du hjälpa oss att ragga sponsorer? Vill du själv som företagare sponsra oss (om du inte redan gör det)?

Har du en lägenhet vi kan få använda till en nyinflyttad spelare?

Mejla till kansli@kirunaif.se så ringer vi upp dig.

Jag tror de flesta känner på sig hur jag kommer att avsluta den här texten.

Här kommer den sista meningen.

Fråga inte vad Kiruna IF kan göra för dig, utan fråga vad du kan göra för Kiruna IF.