1 - 1

Två sköna gäng möttes på Mossens gröna gräs. Det kändes som om båda lagen hade njutit av livet i sommar och inte hade pikat formen inför omstarten. Lågt tempo och många tekniska misstag var givna variabler i denna klassiska division 7 match.

Den första halvleken ägde Lövet och fina intentioner sammanfattar väl insatsen eftersom huvudet tänkte rätt medan det brast i utförandet. Vi skapade massvis av chanser och stundtals lekte vi fotboll offensivt utan att riktigt få till sista passen och avslutningarna. Defensivt var det en väl utförd match där vi plockade bort deras kapten och speluppläggare ur matchen. Hela laget gjorde det bra men skall man särskilt berömma några så är det backlinjen och Johan i mål. Skall man berömma än är det Rino som gör en av sina bästa halvlekar defensivt i Lövettröjan. Bäst på plan i första halvlek enligt mig. Spelmässigt tror jag alla var nöjda med det defensiva spelet och alla positiva intentioner offensivt och man hoppades på att vi skulle fortsätta i den andan få till avsluten för sett till chanser skulle det enligt mig stått minst 3-1 till oss.

I andra går blir ett väldigt lågt tempo ännu lägre och det är nog det lägsta tempot någonsin i en seriematch som jag har spelat. De flesta av spelarna i båda lagen tar helt enkelt slut. Tyvärr får Dan gå ut med en axel ur led, som för övrigt, kommer rätt med hjälp av Kärringöns duktiga ytterback, tydligen var yrkestiteln, naprapat. I samband med detta får Rino kramp och får vila i 10 minuter, första halvleks krig tog ut sin rätt på Lövets kärnkraftverk. Det låga tempot och oorganiseringen som sker efter att hjärtat byts ut gör att anfallsspelet kollapsar medan försvarsspelet är fortsatt riktigt bra. Trots vårt stabila försvarsspel så släpper vi in ett mål på frispark som nog får anses vara en tabbe av annars formidabla Lundborg i mål. Efter målet så sjunker tempot till ännu lägre nivå och det blir en matchbild som Kärringön är väldigt nöjda med.

Vi kommer väldigt fel i vår uppspelsfas och vi spelar som individer snarare än som lag. Jag blev irriterad på riktigt eftersom jag trodde att vi blev individualistiska och tog jaget för laget. Men jag förstår nu efteråt att många spelare trots det extremt låga tempot var helt slut. De slutade tänka och orkade inte fullfölja det som vi skall göra. I uppspelfasen drog en innermittfältare väldigt högt för att få igång någon form av forcering (tidiga långa bollar) som aldrig kom. En innermittfältare kom för lågt så alternativen försvann i princip för backlinjen att köra det spel vi vill. Backlinjen valde dessutom att vila väldigt mycket med boll trots (eller tack vare?) att de var helt opressade. De verkade därmed hela tiden vilja dra ned tempot trots 0-1 underläge. Det är svårt att veta vad som är orsak och verkan där, drar innermittfält iväg för att det är lågt tempo eller blir det lågt tempo för att det inte finns några tydliga alternativ. Oavsett det var det några få av oss som undrade vad det var som egentligen hände och varför vi inte fortsatte köra vårt spel.

I den viktiga uppspelsfasen fick vi en uppställningen som liknade ett 5-3-2 system vilket är ett konstigt mellanläge mellan tokforcering och tokdefensiv. Kontentan blev att vi rullade boll länge i en backlinje som sakta tryckte upp så att alla ytor krympte till ingenting och då först kom en boll utan egentlig adress. Trots att vi egentligen gör allt fel så skapar vi mycket chanser och det beror enbart på inställning. Vi vill göra mål men har slutat tänka på hur vi skall göra det. Bollen skall helt enkelt bara in… Det blir väldigt trubbigt, vi skjuter när vi skall passa, passar kort när vi skall passa lång osv. De individuella kunskaperna i laget gör att vi ändå får stolpträffar och skapar som sagt mycket chanser utan att riktigt få till det och det är inte otur utan att vi inte tänker fotboll. Frustrationen tilltar för de som inte är för trötta för att tänka på sådana negativiteter men vi slutar inte ge oss, vilket imponerar. I den sista minuten blir undertecknad fälld och Sjouke kliver fram och slår en perfekt frispark till, för dagen, mycket heta Rino som vackert kan nicka in det viktiga 1-1 målet.

I mitt tycke är Kärringön är ett gött gäng att möta. Hårda tacklingar men extremt fair play. En bidragande orsak till fair play var att den unge domaren gjorde ett strålande jobb.

För oss tycker jag att vi tar med oss försvarsspelet matchen igenom och första halvleks fina intentioner. I övrigt var det en bra genomkörare för de som är otränade och för oss som tränat någorlunda i sommar gjorde det låga tempot att det var som ordinär Lövetträning, men debuten är trots allt avklarad. Vi kan mycket bättre och det blir vi bara genom att träna och spela matcher.

Matchens Löv blir fyra idag:

Johan Lundborg

Gör matchens prestation då han gjorde en omöjlig dubbelräddning och var snarare en bläckfisk än en målvakt. I övrigt en stabil insats förutom på deras mål. Gött att ha en så bra back-up.

Tom Andersen

I första halvlek är han briljant och utmanar på sin kant, alltid rörlig, skär in när han skall och borde kanske fått in minst ett mål.

Peter Berntsson

I krigmatch som denna är Peter ovärderlig, stångas, tacklas och är riktigt jobbig att möta för alla försvar. Underbara djupledslöpningar under hela matchen som så när blir något i första. I andra blir det egentligen bara kamp när Lövets spel faller samman men är inte Peters fel men det är passar han rätt bra också.

Rino Wiger

I mina ögon är Rino helt överlägsen i första halvlek. Tacklas, gruffas, vinner boll och får nästan inga frisparkar emot sig. Dessutom slår han fina pass framåt och är väldigt delaktig i det offensiva spelet. I andra tar första halvlek ut sin rätt men det känns oehört rätt att att det är just Rino som får nicka in 1-1 som kronan på verket i denna match.

/Henrik