1 - 3

Söndagens drabbning hade vissa ljusglimtar, även om det blev torsk. Lagen kände lite på varandra inledningsvis. HIF gjorde det första målet, genom ett välplacerat skott vid stolpen, vill jag minnas?? Därefter rycker vi upp oss lite och några gånger kom Kim och Micke förbi på kanterna och då blev det direkt farligt. Tyvärr fyllde vi inte på tillräckligt i boxen och ibland studsade bollen fel. Dessutom var mittfältet ganska utpumpat efter att Härryda tvingat oss till att jaga boll och ofta befann vi på innermitt lite i ingemansland. Dock skapade vi några farliga hörnor på slutet och det kändes som att vi hade dem lite på gaffeln. Vi tuffar även till oss lite och vinner andrabollar. Trots det gick vi till paus med 0-1.

I andra halvlek blir vi mest ansatta på vår högerkant, men utan att det blir några större farligheter. Tyvärr fortsätter vi att förlora andrabollar och slår lite väl farliga passningar inåt plan när vi är på väg framå, vilket ju är skolboksexempel på hur man inte ska göra. Tror att bortalaget uttnyttjar just en sådan situation och deras spelare drar på ett långskott som går över Axelsson. Vi försökte lyfta lite längre, precis som vi pratat om, och just en sådan boll resulterade i att Henke kom fri mot mål. Men precis i skottögonblicket hann deras mittback få fram en tå och det rann ut i en resultatlös hörna. 

Reduceringen kommer genom att vi vinner bollen på offensiv planhalva. Emil spelar Bergström i djupled som forcerar framåt. Han passar sedan till herr Larsson som tråcklar sig förbi målvakten, rundar denna och rullar in bollen i mål. Då känns det som att det finns hopp om att vi ska kunna lyfta oss, men istället går vi på knäna sista 15-20 minuterna och 1-3 kommer via ytteligare ett välplacerat skott från halvmånen. Vi är då trötta och aningen håglösa. På en hörna i slutet hade Anpe eller Bergström (som gått upp ett steg från högerback) ett bra volleyläge på en hörna, men kulan smet både lite utanför och lite över.

Det som fällde avgörandet var nog främst det något tama närkampsspel från vår sida i inledningen och framförallt de sista minuterna. "Lantisarna" från Härryda var starkare än oss på mitten och vann både första-, andra- och ibland tredjebollen! Samtidigt som deras långe skördetröska och deras rakade kille var mycket bollsäkra och fysiskt starka, behöver vi nog gå in hårdare i 50-50 lägena och gå tätare på motståndaren.

Samtidigt resonerade domaren för dagen ungefär att "det måste göra ont för att få frispark", något bland annat Emil fick erfara. Men ingen skugga ska falla över mannen i neongul tröja. Axel Zenga var stand-in i målet och det med den äran. Han kan absolut inte lastas för målen, och presterade bl.a. en dyk-räddning på ett lågt skott och boxade (eller lavettade...) även ut bollen på några hörnor.

Med tanke på att många ordinarie saknades, bara två avbytare och att många fick spela på ovana positioner, var det väl ingen katastrof. Härryda var bara starkare och tuffare än Lövet i dag. Det var felpass och lite dålig gnista från båda lagen stundom, men det känns som att alla Löv kan höja sig ett par snäpp. De stunder vi spelade enkelt och rakt syntes det att det finns goda intentioner. Vi borde också ha utnyttjat kanterna lite mer, då vi hade löpvilliga yttrar och motståndarlaget gärna köttade ihop sig sig i mitten och lämnade stora korridorer på båda sidorna. /R.Hultin

Matchens Löv denna match går enligt Henrik till:

Emil Olsson:
Mötte ett duktigt innermittfält och kämpade som ett djur för att försöka vinna kampen åt oss andra. Trots dets defensiva slitet försökte han även skapa en offensiv värd namnet och låg bland annat, tillsammans med Alex, bakom uppspelet till vårt mål.

Fredrik Härsjö:
Första elvamannamatchen i karriären är numera avklarad. Med tanke på det gjorde han ett förvånansvärt bra intryck. Kom i flera fina löpningar hade med lite tur fått ett mål gjort på nick. Att det finns en del att lära i defensiv och löpvägar är givet men det behöver i princip alla. 

Daniel Bergström:
En underbar insats både på högerbacken och på yttermittfältet. Det som verkligen utmärker honom är genombrottet och löpningarna i djupled. Något han visade vid vårt mål där han gjorde en fin löpning och hade vänligheten att passa till undertecknad. Att han precis som i stort sett alla i laget behöver tuffa till sig behöver knappast skrivas. 

/H J