En positiv känsla efter artikelseminarie kring IPT och affekter

En av de tre artiklarna som diskuterades handlar om en jämförelse mellan affektfokuserade och exponeringsfokuserade terapier.

En skön känsla infinner sig när vi genomför artikelseminariet med fokus på affekter i IPT denna fredag den 23 augusti 2024. Denna känsla infinner sig inte bara i mig, utan jag upplever den mellan oss i zoomrummet och förstår i de andras reflekterande att det även känns i dem. Precis så som vi uppmärksammar affekter i IPT  - inom patienten - inom den andre - mellan dem och  även mellan terapeut och patient i terapirummet. Vi reflekterar kring likheter och skillnader mellan olika behandlingsmetoders sätt att  använda sig av och se på känslor. Att ha fokus på känslor är en common factor i terapi men ser ut på olika sätt och sättet att exponera, utforska, nå förståelse och jobba med undvikanden tar sig olika form. Vi konstaterar att det är viktigt att förstå att vi går in lite olika i dessa perspektiv utifrån vad vi kommer ifrån för teoretiska utgångspunkter. Vi talar om vikten att kunna stanna kvar i de känslor som den interpersonella händelsen väckte och väcker - kan vi borra och röra oss mellan "mood-event" tills vi når en djupare förståelse tillsammans? Att inte skynda mot lösningar för fort. Detta kanske handlar minst lika mycket om terapeutens stil, mod och erfarenhet samt direktiv från en stressad organisation snarare än vilken metod vi jobbar med. (Vi tycker att artiklarna är lite kategoriska kring vad som skiljer och definierar olika terapiinriktningar.) Det som är specifikt för IPT och känslofokus är att känslorna uppstår i ett interpersonellt kontext. Känslor är markörer för vilka behov och farhågor vi har till viktiga andra och Sullivan menade att dessa relationsaffekter eller eventuella anknytningsångest styr och organiserar alla våra beteenden. Här skiljer sig fokuset på var affekter uppstår något från att se affekter som en respons på inre stimuli som har främsta fokus på mer intrapsykiska metoder som ex PDT och KBT. Kommunikationsanalysen blir väldigt värdefull för att fånga detta. I IPT utgår man ju från aktuella symtom och beroende på om man jobbar med depression eller ångesttillstånd så kan arbetet utifrån "mood-event" och känslor komma att se lite olika ut". "Mood" innehåller ju både symtom och känslor, både affekter som signalerar behov, fara eller impuls att skydda sig. När man ex jobbar med ätstörningar eller trauma är det ett sorterande arbete vad som är affekter  som kan kopplas till symtomen, känslor som väcks av den aktuella situationen här och nu eller reaktioner på minnen av det som triggar aktuella symtom. För att externalisera symtom från patienten (att med hjälp av sjukrollen göra diagnosen jagsynton) blir det viktigt vad som är känslor kopplat till måendet och för att kunna agera och kommunicera adekvat i pågående relationshändelser så behöver man identifiera känslor kopplade till den specifika händelsen. En deltagare vid seminariet sa att det var givande att påminnas om behovet att "speca upp" mood på detta sätt. IPT som från början hade fokus på depressiva symtom utgår från symtom under veckan och kopplar till specifika händelser just för att många deprimerade har i depressionen stumma eller avstängda känslor varför man behöver borra i symtomen för att nå fram till känslorna. Ju mer vi undersöker IPT vid ångesttillstånd ser vi vikten att lyfta affekter mer tydligt, då de affekter som tar sig i utryck behöver identifieras huru de signalerar vad som är viktigt att hålla kvar vid eller om det är en slags ångest som försöker leda oss bort för att få lindring i stunden. Under seminariet kom vi även att tala om hur vi jobbar med affekter i terapirummet. Om patienter uttrycker missnöje eller tvärtom är för tillagsinställda och när det väcks negativa affekter i terapeuten. Inom sårbarhetsfokuset i IPT, ingår det givet att göra terapi av detta men vi påminner oss också om att det är en av de generella strategierna att jobba med det som kommer upp i rummet för att stärka alliansen och för vi ser att det som händer här blir ett bra exempel på hur det blir där ute i verkligheten. 

Vi kände oss alla nöjda med förmiddagen, att det är fint att stärkas och inspireras av kollegor och att få fylla på både akademiskt genom att läsa artiklar men framförallt dela erfarenheter och tankar. Om några månader hoppas vi på ett nytt seminarie som eventuellt kan komma att handla om anknytning och IPT. 

Har du förslag på vad kommande seminarier skall handla om? Vill du vara med och planera för det? har du andra tips och idéer? Tveka inte att höra av er till oss i styrelsen så tar vi det framåt.