Nu var det verkligen ett guldläge!

Båda lag hade vunnit 2 raka matcher så alla trodde att det var en guldmatch.

För oss i IK Surd handlade det om att vinna matchen, då var guldet klart, då matchen mot IK Virtus skulle bli betydelselös då vi redan slagit ÖDIBF och Hephata före.

För VRMC så handlade det om att vinna över oss för att Hephata skulle ha en fortsatt chans på guldet.

Det märktes redan på uppvärmningen att båda lag var trötta.

Matchen började kl 17.00 på eftermiddan och båda hade genomfört 2 tuffa matcher.

Vi körde med samma formationer som tidigare med ett undantag, nu klev Hasse in på backsidan också.

Det märktes att vi var inte rejält vakna och redo för att spela matchen.

Inget funkade direkt från början, vi föll in i deras låga tempo och det passade dem väldigt bra.

Anfallarna jobbade inte lika frenetiskt som tidigare matcher när det gällde att jobba hemåt.

VRMC hade sett hur vi spelade före och så var de rätt oroliga att möta så därför körde de med en defensiv uppställning där deras backar fick inte följa upp med i anfallet, då vi körde med snabba omställningar från försvaret till anfallet.

VRMC inledde med att göra mål från slottet trots att vi hade folk som stod där, det var fint mål av VRMC via David Eriksson.

Pär märkte direkt att det var inte likt sig i vårt spel så han bad om time out till domarna, och vid nästa stopp skulle vi ha time out men tyvärr så kom David Eriksson på en kontring precis före och han sköt ett långt skott lite utanför mittlinjen.

Wiken som tidigare hade storspelat, gjorde hans enda tabbe i hela SM, han stoppade bollen med handen men trodde att bollen skulle gå ut men bollen lobbade istället över honom och rakt in i målet.

Det var ett tungt och psykoligskt mål för oss, dessutom viktigt mål för VRMC.

Vi fick iaf ha timeout efter målet.

Efter timeout så vaknade vi till och spelade riktigt bra.

Vi försökte så gott vi kunde och pressade högt dem.

Till slut fick vi spela Power Play.

Robert Pettersson fick hoppa in med finska kedjan.

Det blev en våldsam press i 2 minuter.

Vi hade minst 5-6 klara målchanser bland annat ribbskott av Lauri och missad avslut av Khirzy framför målet.

Bolluslingen ville bara inte in och strax efter PPs slut så gjorde de 3-0 vilket dödade matchen.

Jag är säker än idag på att om vi hade gjort 1-2 i power play så hade vi vänt matchen och vunnit.

Men istället sänktes självtroendet och de fick göra 2 enkla mål istället till 4-0.

Vi kom överens i pausen att försöka snygga till siffrorna och vi gick ned på 2 femmor.

I andra perioden handlade det om att vi pressade hårt men de körde med 2-2-1, och de lät 4 spelare stå kvar i försvaret hela tiden, medan en spelare sprang runt i anfallet.

Vi var ineffektiva på att avsluta då vi sköt sjukt mycket men bollen gick utanför varje gång trots en del gyllene lägen från slottet.

Istället gjorde de 5-0 av Pasi Kosunen som "stal" eller snarare lånade Khirzys klubba, de bytte med varandra under matchen och efter målet sa Pasi "tack för lånet" till Khirzy. Khirzy kommer aldrig att glömma det där :).

Det blev 6-0 till slut och vi sumpade tyvärr guldet!

Som Chrille sa efter matchen, vi gav bort matchen till dem!

Coachen får ta på sig misstaget då han inte fick laget att bli bättre förberedda inför fighten och att vi uppvärmde inte tillräckligt bra pga trötthet.

Det var likadant hos VRMC men de fick den starten de velat före matchen och sen kunde de fokusera sig på försvarsspelet hela tiden, det gjorde de väldigt bra!

Vi var besvikna på att vi slarvade bort matchen men konstaterade samtidigt att det var en rättvis seger för VRMC, de spelade väldigt smart och taktiskt, och sen hade de några matchvinnare i Bergkrantz, Lethonen och Kosunen som vi saknade i denna match!

Vi hade trots allt spelat en riktigt bra lördag med 2 fina vinster före VRMC-matchen!

IK Surds bäste spelare får bli Nicklas Odencrants som slutade aldrig att kämpa, han var överallt och försökte!

Nästa match blir mot IK Virtus på söndagen!