Historia

Hur började det?

Ja den frågan har undertecknad fått många gånger muntligen, men nu är tiden inne att fästa det på pränt. Upprinnelsen var det årsmöte som Tumba GOIF höll i början av februari 1932 i Municipalrummet, beläget ovanpå brandstationen vid Tumba station. Det hade spelats fotboll åren innan, och nu hade styrelsen förslagit att denna sportgren borde strykas på föreningens program. Så blev också årsmötets beslut. Jag vill minnas att bland de närvarande fanns Erik Eriksson, Tage Eriksson, Göte Grahn, Yngve Häggberg, Holger Johansson (Jungedal), Gösta Nilsson, Bernhard Sandberg och undertecknad. Det var åtta besvikna årmötesdeltagare som fortsatte diskutera inne i väntsalen på Tumba station om hur framtiden borde gestaltas. Fotboll skulle vi till varje pris spela. Under hand enades man om att kalla till ett möte på Uttrans Nya konditori (Röda Stugan) den 10 mars samma år för bildandet av av en ny förening. Intresset visade sig vara stort, med den tidens mått mätt. Förutom dom 8 ovan nämnda infann sig Harry Ahlstam, "Figge Eriksson", Evert Falk, Martin Hellsing, Einar Johansson, Aksel Melander, Bertil Pettersson (Otthammar) och Birger Pettersson. Nu var vi sexton man och det räckte till ett fotbollslag, men vi hade redan fått vidare vyer. Namnet blev Idrottsföreningen Kamraterna istället för Tumba fotbolls förening, då vi hade baktanken att vår nya förening borde syssla med flera grenar och därmed bredda idrottsutövningarna i Tumba med omnejd.

Våra gemensamma förhoppningar för femtio år sedan har förverkligats på ett för oss otroligt sätt, och de av oss sexton, som ännu lever och får glädjen att uppleva jubileumsåret, har fått bevis för att vårt gemensamma arbete burit frukt i rikt mått. En gång IFK:are, alltid IFK:are!
Bertil Wahlin

Fotbollssporten var då relativt ung i de södra kommundelarna beroende på avsaknad av fotbollsplan. Vid separators gjuteri i Tullinge anlades emellertid 1926 en plan vid de s.k svarta villorna.

Detta gjorde att det blev fart på spelandet och många tumba-grabbar sökte sig dit. De flesta var också medlemmar i Tumba TGIF, där de utövade gymnastik, allmän idrott och skidåkning. Det föll sig därför naturligt att man ville spela fotboll på hemmaplan och 1928 lyckades TGIF få disponera den äng där Kassmyraskolan idag ligger.

Fotbollsporten i Tumba sköt nu fart och TGIF kunde mönstra flera laq. Missfälligheter uppstod dock snart, främst då fotbollsspelarna begärde sin del av föreningens knappa tillgångar, och konflikten var snart ett faktum och fotbollssporten ställdes utanför TGIF:s verksamhetsprogram.

Trevande start
Det första året för IFK blev ganska trevande. Verksamheten bestod av vänskapsmatcher i fotboll för A- och juniorlag, en terräng samt en trekamp i grenarna kula, längdhopp och löpning 100 m Terrängloppet såg Gösta Nilsson som segrare. Fotbollslaget hann med 14 matcher med resultaserien 10-2-2-52-20 medan juniorerna på sina 10 matcher nådde 5-3-2-24-15.

Inträde i Riksidrottsförbundet
1933 blev det första riktiga verksamhetsåret för IFK. Detta år blev man medlem av Riksidrottsförbundet och Kamratorganisationen och man kunde därmed övergå från enbart träningstävlingar och vänskapsmatcher till deltagande i seriespel och andra idrottstävlingar. Terränglöpning var en gren som passade en förening som saknade tillgång till idrottsanläggning och det var i denna gren som de första individuella starterna för IFK skedde. I Sundbybergs terräng erövrade Henry Johansson det första individuella priset för IFK genom att belägga en sjundeplats i klass 3.

Fotbollslaget startade i Östra Distriktsserien och höll en tredjeplats när höstsäsongen var slut. Vid årets slut hade medlemsantalet växt till 98 personer.

Fristående sektioner bildas
1938 inleds med att den idrottsliga verksamheten delas upp i ekonomiskt fristående sektioner. Allmän idrott och orientering bildar gemensam sektion, fotbollssektionen, som även har hand om den nystartade ishockeyn, samt en skidsektion.

Gymnastiken bedrivs under huvudstyrelsen, som föreningsstyrelsen fr.o.m. nu kallas. Gångsporten, som föregående år haft så stora framgångar, kan ej bilda sektion, varför verksamheten försvinner från IFK:s program.

 
Toppar under krigsåren
Krigsåren 1939-1945 når IFK sin första topp som förening. Tillkomsten av Rödstu Hage Idrottsplats gör, att första fotbollen, sedan friidrotten skördar stora framgångar.

Fotbollslaget vinner Östra distriktsserien och går upp i div. 4, Sörmlandsserien.

Friidrottarna, som nu för första gången får träna och tävla på riktiga banor, vinner många DM-tecken, Södertörnsmästerskap och Kamrat-SM. Vid Kassmyraplan byggs 1941 en bastu, som blir föreningens första egna samlingspunkt. Under 1941 tas även boxning upp på programmet, men sporten försvinner efter en kort tid.

Fana på Stadion
Vid Svenska Flaggans dag, den 6 juni 1943, mottar föreningens ordförande Bertil Wahlin, en svensk fana till IFK av dåvarande kungen Gustav V. Samma år bildas orienteringssektionen, vars verksamhet tidigare inordnats under friidrottssektionen. Ishockeyn, som spelat sina matcher på Utterkalvens sjöis, med alla problem det inneburit, får äntligen sin hett efterlängtade landbana på Rödstu Hages fotbollsplan 1944. Detta får till sin följd att man snabbt når en topposition i div 2. Men krigsåren innebär också stora problem för idrotten. Inkallelser gör att det ibland är svårt att samla bästa möjliga lag. Resorna till tävlingarna är också besvärliga och kostsamma och särskilt fotbollslagets resor till bortamatcher tär hårt på ekonomin. Styrelsen börjar därför undersöka möjligheterna till ett distriktsbyte.

Bertil Wahlin

Distriktsbyte
Distriktsbytet 1947, då hela dåvarande Botkyrka, efter fem års intensiva förhandlingar, överförs från Södermanlands till Stockholms distrikt, kommer dock försent, för att rädda fotbollen kvar i IFK. Den har redan 1944 lagts ner och övertagits av Tumba Bruks IF. Efterkrigstiden kännetecknas av nedgång i föreningen. De som startat IFK, eller de som tillkommit under de första åren, har passerat sina bästa år som idrottsmän, och någon tillräckligt stark ny generation finns inte som kan ta vid, varför tillbakagången märks inom de flesta verksamhetsgrenar. Fria idrotten minskar i aktivitet för varje år, och 1948 läggs även den verksamheten ner.

Fotbollen tillbaka
Jubileumsåret 1957 återvänder fotbollen till IFK, genom att Tumba Bruks IF går upp i IFK som sektion. 25-års jubilèet firas i Folkets hus med stor fest och i närvaro av många representanter från olika idrottsförbund, samt nio av IFK:s stiftare.

Mot slutet av 50-talet börjar befolkningen i Tumbaområdet att öka markant. Bebyggelsen i först Segersjö sedan Tunaområdet gör att medlemsunderlaget för föreningen breddas betydligt.
Redaktionen

Kassmyraplan
Kassmyraplan eller Tumba Fotbollsplan, som det första namnet var, låg där Kassmyraskolan idag ligger. Det var 1928, som den äng, som sedermera skulle bli Botkyrkas första kommunägda idrottsplats, började användas av Tumba GoIF, som då bedrev forboll i Tumba. Marken tillhörde Billiga Tomter, ett tomtbolag som styckade upp sin mark till hugade spekulanter. Man fick tills vidare disponera den tuviga ängen och som omklädningsrum användes "skjulet", vilket var resterna av ett trädgårdsmästeri och som endast bestod av av några betongväggar utan tak.

Löpning på Vattravägen
Det var på denna plats som IFK började sin verksamhet 1932 och förutom fotboll användes också planen för idrott , dvs hopp och kast. Löpgrenarna fick avverkas på allmänna landsvägen. Sprintergrenarna på Vattravägen mellan Elimsborg och Grödingevägen. Medeldistans på nuvarande Dalvägen mellan torpet Slätten och pumphuset, som låg mittemot Shells bensinstation.

När man skulle klara uthållighetsprovet för idrottsmärket, och valde löpning 1 mil, löpte man från Uttrans station förbi Salems kyrka fram till Fogelsta gård och åter. Hela tiden låg en rädsla inom IFK för att tomtbolaget skulle finna en köpare till marken och därmed fråntaga föreningen möjligheterna till idrottsutövning. En idrottsplatskommittè tillsattes inom IFK för att lösa frågan. Framställning gjordes till Botkyrka kommun om att inköpa marken och efter flera års förhandlingar med kommun och tomtbolag, blev marken inköpt 1936 för 7000 kr, varav bolaget efterskänkte 2000 kr. Skötseln av anläggningen åvilade IFK och en som nedlade mycket stort arbete på planen var Ferdinand Runing, fotbollens lagledare och kassör under många år. Planen användes som fotbollsarena fram till Rödstu Hages invigning 1941.

Det blev främst orienterarna som mest kom att använda marken genom föreningens bastubygge där 1941.

Bastun vid nuvarande Kassmyraskolan. Färdigställd 1941.

Omklädning utomhus
1941 stod bastun klar, byggd helt av frivilliga krafter, och bestod av ett basturum ca 5 kvm med vedeldad bastuugn och ett tvättrum, som var något mindre. Gavlar och tak gjordes extra breda och fick bilda vindskydd till omklädningsplatsen utomhus. Vatten hämtades i hinkar i gårdspumpen och avsköljningen skedde ofta direkt i bäcken från Kassmyrasjön, eller vintertid rullade man sig i snön. Friska takter och skoj.
Röda hanen härjade en natt och bastuugnen föll ut på gården och snart var ugnen på plats igen.
Efter några år, i slutet av krigsåren, beslöt man bygga in omklädningsrummen och hela huset blev nu 25 till 30 kvm. En enorm utveckling…och kamin att värma hinkvattnet anskaffades. 
Bastun vid nuvarande Kassmyraskolan. Färdigställd 1941.

Samlingsplats
Bastun var en populär samlingsplats och utgångspunkt för orienterings - och löpträning. Nybörjar kurser i skogluffningens ädla konst arrangerades och 1950 var bastun öppen 98 ggr med 825 badbesök.

När Rödstu Hage skulle byggas om i början av femtiotalet flyttades isbanan till Kassmyraplan och bastubyggnaden blev då hemmalagets omklädningsrum under 5 år. Bortalaget fick byta om i en manskapsvagn.

1957 installerades kallvattendusch och en ny elektrisk bastuugn, men trots moderniseringen minskade badintresset. Anspråken växte fort, men stamkunderna var trogna. När Kassmyraskolan skulle byggas fick bastun skatta åt förgängelsen - en epok var slut och den saknades av många.
Tage Rehnström och Håkan Allinger

Fotbollen - IFK:s förstfödde
Fotbollen var en av de främsta anledningarna till att det blev en utbrytning ur Tumba Gymnastik och Idrottsförening 1932. Detta visas också av att man i namfrågan valde mellan IFK och Tumba FF (fotbollsförening).

Debutmatchen ägde rum den 5 maj 1932 mot Huddinge och slöt med IFK vinst, 3-2. Första året i seriespelet slöt med en hedrande andraplats i Östra distriktsserien. Från de första åren kan också nämnas att laget 1936 slog ut Södertälje SK i DM.

Den 10 november 1937 bildades en särskild fotbollsektion inom föreningen och Evert Falk blev dess förste ordförande - en post som han besatte fram till 1941.

Hittills hade matcherna spelats på Kassmyraplan men 1937 togs Rödstu Hage IP i bruk, även löparbanor m m var färdiga.

En höjdpunkt
Detta blev en "kick" till ytterligare framgångar för sektionen och 1942 blev en höjdpunkt i IFK:s fotbollshistoria. Seger i Östra distriktsserien och efter kvalsegrar mot Gnesta (4-2 hemma och 8-2 borta) avancemang till Sörmlandsserien. Samma år nåddes också kvartsfinal i DM.

Sektionen leddes från 1941 av Yngve Svensson. Den store eldsjälen under IFK:s första fotbollsera var dock den legendariske Ferdinand Runing som var kassör, lagledare och "allt i allo". Det finns vittnesbörd och uttalanden om Ferdinands uppoffrande arbete för IFK:s fotboll.

Sektionen upphör
Det andra världskriget blev dock till slut ett övermäktigt hinder för fotbollssektionens fortsatta utveckling. Inkallelser och bristen på reserver jämte ekonomiska svårigheter blev oöversiktliga hinder och fotbollen inom IFK upphörde 1944. Det blev Tumba Bruks Idrottsförening som övertog flertalet spelare och fortsatte verksamheten till en i början blygsam omfattning.

Ett lag att minnas
Som en slutpunkt i denna period i IFK:s fotbollshistoria kan nämnas att följande spelare i större och mindre utsträckning deltog i det seriesegrande laget 1942:

Gösta Karlsson, Hagge Dahlström, Hilding Pettersson(Bergerhed), C Karlström, Olle Rundberg, Bengt Jonsson, John Pettersson, Roland Frick, Sven Fredriksson(Eriksson), Sture Karlsson, Nisse Blomgren, Calle Malmström, Gurra Ericson, G Hagberg, Åke Welander och Erik "Jerka" Zedig.

Fotbollssektion återuppstår
1955 lades fotbollsverksamhet inom Tumba Bruks Idrottsförening ner och det fanns ej längre någon organiserad seniorfotboll i Tumba. Året efter enades några spelare och ledare inom TBIF om att försöka få fart på fotbollen i Tumba och vid årsmötet inom TBIF den 1 april 1957 beslöts om ett återupptagande av fotbollen.

 
Den 7 juni 1957 beslöts att lämna Tumba Bruks IF och uppgå som sektion inom IFK. 20 år efter att den första fotbollssektionen bildades i IFK kom ånyo fotbollen in i föreningen. De som tog initiativet till detta och som i obruten följd ledde sektionen fram till t o m 1970 var Gunnar Lengmar, Björn Sandberg, Gunnar Fransson och Leif Lindkvist. Under de första åren även Gunnar Knutas, Gunnar Lengmar var ordförande under åren 1957-1970 och under de flesta av åren också lagledare. En imponerande insats !

Bra come - back
Första året blev en sportslig framgång med seger i "kvalifikationsserien" och uppflyttning till klass 3 (föreningen tillhörde numera Stockholmsdistriktet). Framgångarna fortsatte och efter några år i klass 3 och klass 2 och uppflyttning till klass 1 (division 5).

Ny höjdpunkt
Debutåret i klass 1 blev minnesvärt med bl a seriefinal mot Älvsjö AIK inför c:a 400 åskådare, 0-0 blev resultatet en ljummen junikväll på Rödstu Hage. Tyvärr nåddes bara en tredjeplats i serien och förhoppningarna om div. 4 spel grusades.

Den nye tränaren Bengt "Brosket" Ahlin hade dock inspirerat till en av de bästa säsongerna i föreningens hittillsvarande fotbollshistoria. Laget bestod förutom, av "Brosket", av följande spelare: Cary Puronne, Börje Wallin, Gunnar Ståhl, Kurt "Plutten" Jonsson, Bengt Knutas, Leif "Linkan" Lindkvist, Gunnar Fransson, Nisse Tvärnstedt, Roffe Ganeborg, Jan-Eric "Jejje" Brandt, Tony Sjöö och Jan "Biffen" Allinger.

Internationellt utbyte
Under åren 1962-1965 företogs en del turnéer utomlands. Tervakoski, Hamburg och Wien besöktes under dessa år med matcher mot ett flertal lag. 1970 inleddes också utbyte med kommunens danska vänort, Bröndbyerne.

Ungdoms - och damfotbollen utvecklas
1970-talet kännetecknas främst av ungdomsfotbollens utveckling. Genom deltagande i S:t Erikscupen och genom många ideella ungdomsledares arbete ökade antalet pojklag och även flickorna började spela fotboll i seriespel.

1971 deltog för första gången i historien ett damfotbollslag i seriespelet och detta blev så småningom framgångsrikt med spel i division 3. A-laget på herrsidan höll jämn standard under hela 70-talet med flertalet år i klass 3. Sektionen leddes av K-G Bjurholm (1971-1973) och Lasse Brostedt (1974-1980). 1973 valdes för första gången en kvinna in i sektionsstyrelsen, den sedermera tyvärr alltför tidigt bortgångna Eva Fransson.

 
Äntligen division 4
Under "Frasses" (Gunnar Fransson) och tränaren Thony Bergqvists ledning lyckades A-laget 1980 äntligen ta steget upp i division 4. Ett ungt och lovande lag med en kvickfotade och målhungrige Tommy Johansson i spetsen för Christer Fransson, Tommie Hjelmner, Thomas och Micke Bjurholm m fl. Med Kjelle Bergqvist som rutinerad libero, lyckades också laget hyggligt första året i division 4 och det fanns anledning att se framtiden an med tillförsikt. Detta inte minst då sektionen med dess nye ordförande Lennart Johansson energiskt arbetar med att reorganisera ungdomsverksamheten och stabilisera ekonomin.

Björn Sandberg

1970 och 1980-talet samt början 1990-talet
1970-talet kännetecknas främst av ungdomsfotbollens utveckling. 1971 deltog för första gången i föreningens historia ett damfotbollslag i seriespel. A-laget på herrsidan höll jämn standard under under hela 70-talet med flertalet år i klass 1.

IFK Tumba har haft ett framgångsrikt 80-tal, både vad det gäller topp och bredd. Totalt har vi haft ca 30-tal lag i seriespel varje år. Antalet ungdomslag ökade snabbt i början av 80-talet och ligger nu stadigt på 27 - 29 lag varje år. Flicklagens andel har varierat något, men oftast ett lag per åldersgrupp. Antalet fotbollspelare inom IFK Tumba är nära 500 st. På det organisatoriska området kan vi konstatera att styrelse och utskott fungerat bra hela tiden. Vi har också haft många bra ledare hela tiden. Ekonomin har varit god den senaste tiden, mycket tack vare bilbingon, kombinerat med en stram utgiftspolitik. Resultatmässigt har på ungdomssidan, främst P 71, P 74, P 75 och F 72, varit våra bästa ålderskullar, tätt följda av P 67, P 69, F 70 och F 71. Flickor 72 blev t o m segrare i S:t Erikscupen 1988 under ledning av Christer Svensson och Ulf Nilsson. Det är många ledare som starkt bidragit till våra framgångar. Våra främsta är nog Janne Nilsson på flicksidan och Åke Ivarsson på pojksidan. Janne fick IFK Tumbas ledarstipendium 1986 och Åke 1990.

Ungdomsutskottet har varit arrangörer av en fotbollskola varje sommar sedan 1983. Som mest har vi haft 160 deltagare.

Dam- och flickfotbollen har stundtals haft det lite motigt, men just nu ser det bra ut med en stadig plats i 3:an, och en skaplig bredd, mycket tack vare de fina ålderskullarna 69-72. Hoppas nu att återväxten blir så bra att vi kan behålla vår standard. Vårt herrlag har trots allt varit och är vårt "flaggskepp". De första åren i fyran skulle vi etablera oss i serien, och det lyckades vi med. 1983 fick vi grus i maskineriet och klarade kontraktet i sista omgången. Noterbart är att detta år gjorde "ungtupparna" Johan Sävkvist, 17 år och Christer Bruntesson, 16 år, sina första A- lagsmatcher. Till säsongen -85 återvände många av de gamla spelare, som tidigare lämnat oss. Tommy "Kanin" Johansson från Djurgården, Thomas Bjurholm och Tony Bohman från Nackdala. Christer Fransson var återställd från skador och vi fick förstärkningar utifrån med bl a Björn Jansson, Spånga och Stefan Mild, Flemingsberg. Thony Bergqvist gjorde comeback som tränare efter några år i ungdomsverksamheten. Detta år satsade vi med försäsongsläger i Bröndby och vårens triumf var 2-0 segern över Älvsjö med 1000 åskådare på Hagen.

1986 kom belöningen. IFK gick upp i 3:an till säsongen -87 efter mycket bra spel hela säsongen. B-laget blev 2:a, C-laget vann serien och många ungdomslag triumferade. Ett mycket bra år för hela fotbollssektionen!

IFK Tumba visade också god div. 3 klass. Första året 5:a, 1988 2:a och 1989 3:a. 1989 besegrade vi Åtvidaberg med 3-0 i Svenska Cupen - inte dåligt!

Säsongen 1990 blev motig. Tränarbyte i kombination med skador och, spelare som lämnade föreningen blev för mycket. Vi degraderades till div. 4. Säsongen 1991 innebar en ny tändning för fotbollen. Många tidigare spelare övergick som ledare. Thomas Bjurholm som förste tränare, Christer Fransson som lagledare, Jörgen Olsson som manager, samt Tony Boman som massör. En lagom blandning av gammalt och nytt i en bred spelartrupp var en annan viktig ingrediens. A-laget slutade 2:a på samma poäng som seriesegraren och B-laget vann sin serie överlägset. Kommer vi 1992 att ta klivet tillbaka till 3:an, där vi hör hemma.

Den idrottsliga biten i all ära, men det är sällan man får möjlighet att presentera de som står bakom framgångarna i form av styrelse och andra administratörer. Utan dem skulle verksamheten inte fungera någon längre tid. Det är alltid vanskligt att beskriva "nyckelpersoner" för verksamheten - det är lätt att glömma någon, men vi tror inte det finns något tvivel om att vår herrlagstränare Thonny Bergqvist kanske betytt allra mest för IFK:s framgångar de senaste 10 åren.

Thonny jobbade dessutom några år i ungdomskommittèn på ett förtjänstfullt sätt. Den som möjligt kan tävla med Thonny är Gunnar Fransson som alltid gjort ett jätte jobb för IFK:s fotboll, numera materialare och fixare. Fotbollen omsätter c:a 800.000 kr om året och då behövs det folk som jobbar med att få in pengar på olika sätt. Matt - Kalle är den som är vår PR-man nr 1. Nr 2 är "bingo-gubben" Lars-Erik Skutnabba, som dessutom jobbat som tjej- och damtränare i många år. Dessa båda herrar har stor del i att IFK Tumbas fotboll har en stabil ekonomi i dag.

Många personer har arbetat i styrelse och/eller som utskottsledamöter under de senaste 10 åren och har därmed bidragit till att det fattats kloka beslut för verksamheten. Lennart Johansson och Leif Sävkvist har över 10 år bakom sig i styrelse och utskott, Lennart som ordförande 1979-1987 med tyngdpunkt på att ungdomsverksamheten. Leif har jobbat mest med seniorverksamheten och där gått under namnet "ägarn". När Lennart avgick som ordförande utsågs han till hedersordförande i sektionen. Det är inte bara gubbar, som jobbat i styrelse och utskott, även om det ser så ut ovan. Ginger Nilsson, Berit Eriksson och Helen Swärd är tre damer som på olika sätt bidragit till IFK Tumbas framgångar.

Nu hoppas vi att nästa generation styrelsegubbar ser till att hålla IFK:s fana högt nu när IFK Tumba får ny skepnad. Lycka till Jörgen Olsson, Stefan "Mille" Mild och Lennart Thörn.
Lennart Johansson och Lennart Thörn

Materialet är hämtat från det textmaterial som iordningställdes för IFK Tumbas 50 - respektive 60 års jubileum. Artikel författarna står angivna efter varje avsnitt.

Och kom ihåg: Framtidens historia skapas idag!