Om föreningen

Det började i Viby....

Det började 1934 med att några Norrviks- och Vibygrabbar inte drog jämt med kamraterna i Norrvikens IS, som egendomligt nog i huvudsakligen bestod av Rotebrograbbar. Vibypojkarna tog mod till sig och den fjärde december 1934 bildades IFK Norrviken, som under startåret hade ett 50-tal medlemmar. Med tiden ökande medlemsantalet och folk runt om i kommunen drogs sig till klubben. I mitten av 60-talet ändrades namnet till IFK Sollentuna.

Fyra raka seriesegrar 1935 - 1939
IFK började med fotboll och startade i den så kallade Minervaserien, där man direkt vann. Wasaserien stod nu på tur och efter tre raka segrar väntade Kvalifikationsserien, som sedan ledde till Stockholmsserien.

Handboll, Skridskor, Friidrott
Flickorna i IFK började ganska snart med handboll. Men seriespel blev det först när Svenne Brandt någon gång i början av 40-talet samlade ihop ett gäng flickor och coachade dem. Det hela dog så småningom ut och bidragande orsak var nog att IFK inte hade någon handbollsplan. Träningarna hölls i Sörentorp och matcherna spelades i Medborgarhuset på Söder och i Vasaparken. Med tanke på att det var beredskap och ingen hade bil, var det ganska besvärligt.

Skidor stod även på IFKs program. Ryttartorpsloppet hette en skidtävling som kördes under många år i slutet av 30-talet och början av 40-talet. IFK deltog i lokala skidtävlingar och inte minst i dåvarande Sollentunamästerskapet.

I friidrotten var IFK-grabbarna framgångsrika i framför allt löpningen. En bit in på 40-talet var IFK ett känt namn i Stockholmstrakten och många klubbmatcher utkämpades. Idrottare som Putte Nordqvist, Yngve Ekelöf, David Eriksson, Holger Vern och Olle Poppendicker kan nämnas. På Norrvikens IP hölls i flera år stora nationella friidrottstävlingar med hundratals deltagare och stor publik, Så småningom mattades intresset för friidrott, för att i slutet av 40-talet vara helt borta.

Ishockey
1952 provade IFK på Ishockey för första gången. I premiären segrade "Blåvitt" över Stocksund med 5-0. Det blev serieseger i den så kallade Kvalifiken och fram till 1958 spelade man i klass II och klass III. Omkring 1960 lades hockeyn ned på grund av diverse svårigheter. Två år senare gjordes ett nytt försök och IFK lyckades ta sig till klass II ännu en gång. I brist på pengar och ledare lades sedan ishockeyn ner igen år 1966.

Bandy
Några bandybanor på "land" fanns inte alls på 30-talet. Tankarna kring bandy fanns, men först 1942 fick IFK en bandysektion som lät plöja bort snön på Ravalen inför matcherna. Spel bedrevs i Vasaserie och Kungsholmens Bandyserie. Framgångarna uteblev helt och krafterna tog slut. Bandyn lades ner 1958.
Ett nytt försök gjordes 1962 och man vann då Kvalifiken. Fem år senare vann IFK pokalserien klass II. Nästa stora framgång kom 1970 då Inge Cahlman som tränare ledde laget till serieseger i division IV. 1972 vann IFK division III och avancerade till division II. Fyra år senare lyckades IFK ta sig upp i division I.

Fotboll
Efter seriesegrarna 1935 - 39 tog det 25 år innan IFK vann en serie igen. 1962 blev det vinst i Kvalifikationsserien och därefter bar det praktiskt taget rakt upp till division IV, som nåddes 1967. Under åren fram till 1973 gjordes flera försök att gå upp till "rean", och 1974 lyckades man. IFK kunde inte hålla sig kvar särskilt länge och tiden fram till idag har kantats av spel i division IV och V. 2007 läggs fotbollssektioen ner och flyttar hela verksamheten över till Sollentuna Fotboll IF som IFK bildar tillsammans med Helenelunds IK Fotboll.

Från år 2016 återupptar IFK fotbollen i sin förening och bilder ny fotbollssektion med 1 seniorlag och startar i div. 7 under ledning av Marcus Florbrant och Jacob Bergman - Olsson Vi önskar dessa killar lycka till.

Innebandy
Föreningens yngsta sektion, bildades 1993, har varit verksam i dryga tio år och har de senaste säsongerna uppnått sina största sportsliga framgångar.
Inför säsongen 2006/2007 var man för första gången ett division 3 lag, man lyckades som nykomlingar i division 4 Norra vinna serien och ta sig upp i division 3.

Detta trots att förutsättningarna kunnat vara bättre, Turebergshallen som används som träningsarena revs inför säsongen och ett tält byggdes som ersättning till hallen.
Problemet var bara att tältbygget var kraftigt försenat och lokalen var klar att använda först i Oktober, medan serien startade i början på September.
Det innebar att man fick klara sig med strö tider i diverse hallar för att överhuvudtaget kunna träna inför och i början av serie spelet.

Målsättningen säsongen 2006/2007 var att som nykomlingar hålla sig kvar i division 3, vilket var nog så jobbigt eftersom man gjorde omläggningar i seriesystemet .
Det innebar att man för att öka statusen i division 3 krympte serierna från två serier till en inför säsongen 2007/2008 och att man för att klara sig kvar måste vara bland seriens fem första lag i stället för att vara bland dom åtta första som det tidigare gällt.Den målsättningen klarade man av och placerade sig på 4:e plats.

Målsättningen säsongen 2007/2008 var att klara sig kvar i den nya tillspetsade "supertrean"och det klarade man av med marginal och man var även med i toppen och slogs om en division 2 plats efter halva säsongen för att sedan rasa tillbaka och sluta på en 7:e plats.Även denna säsong var en aning problematisk och det gäller för samtliga innebandyföreningar i Sollentuna.Anledningen var att Turebergshallen ( tältet ) brann och tillgången till tränings och matchtider minskade kraftigt.

Onsdag den 17 december 2014 togs det ett beslut på träningen som innebar att föreningen drog sig ur seriespelet vilket innebar att sektionen lades ner. Detta var ett tråkigt besked efter 21 år med innebandy på programmet lades den ner och jag var själv med att bilda sektionen 1993 och var själv med när den lades ner. Tråkigt men så blev det och detta berodde till stor del på de sena träningstider kommunen erbjöd oss och det blev svårt att hitta ersättare för de killar som lade av att spela pga ålder mm. Jag känner det som att vi blivit lite missgynnade av vår kommun, bl.a skickar man oss till Edsberg sportfält med bilbingon vilket var en stor besvikelse då spelare inte hittade dit. Norrvikens iP stod 2 och ett halvt år efter forfarande som en maskrosodling fast det var så brått att få bort oss för det skulle läggas konstgräs mm där. Javisst efter 3 år syns inget där mer än maskrosorna som frodas där, det är synn att det skall fattas såna dåliga beslut i en kommun där föreningar blir så hårt drabbade.