Slutord – tack för mig!

Säsongen 23/24 blev min sista med HIK P11. Som era grabbar redan fått höra så kommer jag att sluta som ledare i laget och jag vill därför skriva några ord innan jag loggar ut. En och annan hobbypsykolog kan säkert ana att detta är en del av en bearbetningsprocess när man slutar ett långt uppdrag.. ;)

Hösten 2018 träffade jag ett gäng uppspelta men lite vilsna 6- och 7-åringar i Stensholmsskolans gympasal. Vi tränade på att hålla klubban i rätt hand och att träffa bollen med bladet. Men roligast var nog ändå tunneldatten (och linjedatten, toadatten, banandatten, discodatten, spegeldatten..) Ja, och att dricka i vattenflaska förstås.. Många skoknytningar, skratt och en del tröstande senare, började killarna kunna skjuta och till och med träffa målet mellan varven. I pauserna utbyttes det små och stora förtroenden till mig som ledare, om favoritmat, vem som gjort vad i skolan och planer för helgen och vad mamma och pappa gjort och sagt förstås..

Det blev dags för poolspel och matchtröjor med nummer och målvaktsdräkt. Och insikten att det fanns andra lag som också ville göra mål. Några bröt ihop efter brakförlust, medan andra var lika glada ändå, men framför allt gladdes vi tillsammans lika mycket för varje mål, varje räddat mål och för varje passning som satt där den skulle. Personligen har jag då mått lite extra bra när jag sett en spelare lyckas med något som han övat på länge eller något som han inte trott att han kunnat! Att se den glädjen och stoltheten sitter kvar länge kan jag lova.

Många års slit på träningar och matcher har det blivit, men kul nästan jämt. (Som jag minns det..) Framför allt har det alltid varit en fin, stöttande och välkomnande stämning bland spelarna. Det är det många föräldrar till nytillkomna spelare som vittnat om genom åren: ”vilket fint gäng, de har tagit så bra hand om honom och han känner sig verkligen sååå välkommen” är en inte ovanlig kommentar man har fått. Jag tror att detta är den stora styrkan med HIK P11 – det goda kamratskapet och den positiva lagandan, som jag är övertygad om kommer fortsätta känneteckna laget framåt, även när resultat och gemensamma och individuella prestationer kommer att spela en allt större roll.

Det är med stor saknad, men med många glada episoder i bagaget, som jag lägger visselpipan och ledartröjan på hyllan (nåja, det blir fortfarande F14 och innebandyskolan för min del), men de här åren där jag lärt känna era söner och deras styrkor och egenheter har varit fantastiskt kul och gett mig oräkneliga fina minnen som jag bär med mig!

När jag nu slutar känns det dessutom extra fint att veta att P11 är i de bästa av händer, hos dedikerade och kunniga ledare. All den tid och det engagemang som de lägger på träningar och matcher, planering av träningar, uppföljning av matcher, planeringsmöten, utbildningsdagar, klubbmöten och administration, men såklart först och främst av glädje och omtanke om era barn, är beundransvärd!

Stort tack för den bästa tänkbara ledargemenskap man kan ha!

Och stort tack till alla spelare och föräldrar för den här tiden! Vi ses i hallarna!

//Marcus