Michael Rangne
8 maj 2024
8 maj 2024
Jag kan kommentera detta i egenskap av banansvarig med lång egen erfarenhet av spel på hundratals grusbanor de senaste 58 åren. Grusbanor är byggda på litet olika vis och med olika material vilket påverkar deras egenskaper. Jag har under mina år vid Hjorthagen kunnat konstatera att våra banor avviker avsevärt från genomsnittet. Lerlagret är mjukt och skört och det tar betydligt längre tid än genomsnittligt att få det så pass packat och hårt att det klarar fotavstamp utan att gå sönder. Det är ärligt talat på gränsen till att alls nå detta tillstånd under säsongen. Med optimala insatser i form av ständig gemensam vaksamhet på vad banorna tål, ideligt borstande, vattnande och vältande går det att hålla dem nöjaktigt spelbara hela säsongen men detta kräver att vi alla deltar i omvårdnaden när vi spelar genom att noga trampa igen alla gropar vi råkar åstadkomma, vattna ordentligt när det är torrt och välta banorna när de börjar bli för gropiga. Vattnandet slarvar många spelare med och priset för det är att underlaget då spricker och vi får fler gropar, samt linjer som lossnar och sedan ligger och skvalpar resten av säsongen. Även linjer behöver nämligen ett fastare underlag än vad våra banor ger för att fästa ordentligt. Förra säsongen fick vi med hjälp av vår anlitade banskötare dock en avsevärd förbättring av linjernas tillstånd. De flesta andra banor än våra egna skulle bli spelklara långt före våra med exakt samma insatser som vi består våra. Det är dessutom så att all grusbanor mår bäst av att få några dagars intensiv solvärme på slutet för att leran ska hårdna så att den tål spring och så att man på denna kan lägga ett översta lager glidgrus som spelarna kan kasa på. Våra banor är p g a sitt tillstånd i större behov av just denna "inbränning" än de flesta andra för att tåla spel, men vi har i år ännu inte haft en period med denna intensiva sol och värme som vi skulle ha behövt vilket gör att det är skörare än vanligt än så länge. Våra banor är så mjuka att glidgruset (som egentligen ska röra sig fritt på en underliggande hård skorpa) notoriskt sammanblandar sig med den underliggande leran som vi inte lyckas få så hård som vi skull önska, med påföljd att försök att glida i slutsteget ibland medför att man fastnar med foten och river upp underlaget. Enda varaktiga boten på våra banors predikament vore att låta proffs lägga om ytlagret, men det är en affär i halvmiljonklassen och inte realistiskt i en situation där vi bara har kontrakt på banorna ett år i taget. Den som undrar eller vill diskutera hur vi bäst kan vårda våra banor får gärna ringa mig, jag lyssnar tacksamt på alla förslag på hur vi kan optimera insatserna. Men att öppna upp dem i förtid, med garanterad leråker till följd, är inte ett alternativ. Jag nås på 072-724 96 12. /Mvh, Michael