Tung hemmaförlust mot Östersunds BS

Trots en fin start tappade HIK både ledningen – och matchen. Östersund vände och vann på Vallen med 3–5 (2–2) och vi får därmed fortsätta att sukta till första segern.

Det har dessvärre blivit en motig säsongsstart även denna säsong för a-laget. Efter två inledande oavgjorda kamper var det dags för säsongens tredje match på söndagen då Östersunds BS kom på besök. Jämtarna hade dagen innan bortaslagit SIF Norrtelje med 3–2 så med en match i benen kom de vitgröna till Vallen. Och det skulle tyvärr bli full pott i huvudstaden för ÖBS denna helg.

HIK, som spelade oavgjort mot Umedalen (2–2), förra helgen fick klara sig utan den skadade backen Anton Jörnåker som dessvärre skadade sig i slutskedet uppe i Umeå. Men på pluskontot var att Micke Andersson, Erik Sjögren samt säsongsdebutanten Christoffer Bridholm var med igen.

Men det var gästerna som startade bäst på ett grått Sollentunavallen. På de första matchminuterna skapade Östersund två hörnor och ett kanonläge, men Alvar Björnsson gjorde en tidig paradräddning. Därefter kom hemmalaget in i matchen, bland annat genom patenterade mittfältsåkningar av debuterande Bridholm och tempot drogs upp. HIK tog över, höjde tempot och kunde också ta ledningen i match minut elva. Joel Portinsson (fostrad i Östersunds BS) kunde förvalta en hård isare av Alexander Hult och Joel kunde läckert styra in 1–0. Gästerna svarade med att flytta upp spelet igen och skapade bland annat flera hörnor.

Men HIK kom igen och samme Portinsson kunde även göra 2–0 och detta på ett liknande sätt som första målet. Denna gång på passning av Bridholm. Där och då kändes det ganska tryggt och stabilt. Men skenet bedrog. I mitten på första, drygt två minuter efter 2–0-målet, kunde Lesjöforssonen Lucas Engholm smyga bakom ett bolltittande hemmaförsvar och på något sätt vispa till bollen så att den gick in i nättaket. Östersund spelade ofta så kallad ”Norrlandsbandy” med stort fokus på djupledsbollar, men förutom 2–1-målet och något halvläge till så gav inte det spelet utdelning i första.

Därpå var spelet ganska böljande fast utan farliga chanser. I sluttampen på halvleken kom dock utdelningen genom 2–2 på hörna. Lunden gjorde en sista uppryckning innan halvtidsvisslan en närmare än ett par hörnor kom vi inte. Halvtidsresultat 2–2 vilket speglade matchen helt okej även om vi hade ett litet övertag.

Den hyfsade slutforceringen i första gav hopp inför andra och den allmänna känslan var att HIK skulle gasa och trycka på. Men det blev tvärtom. Det var nämligen gästerna, med 90 minuter dagen innan i benen, som var piggare. På en stenhård och snyggt slagen djupledsboll var Fredric Olofsson helt plötsligt nästan fri och sköt in 2–3 (48:11) och bortalaget hade bud på mer strax efter ledningsmålet.

HIK lyckades dock stå emot och började att jobba sig in i matchen. Vi kom upp bra i banan med ett högt tempo – men vid sista fjärdedelen tog det stopp. Östersund säckade hemåt och stängde igen föredömligt. Tyvärr skulle det visa sig vara så hela halvleken. HIK kom upp, men lyckades inte komma till bra avslut utan vi blev ofta av med bollen strax utanför straffområdet.

Sedan kom matchens mest omdiskuterande beslut. HIK hade då en hyfsad period och lyckades få in en kvitteringsboll efter att, om jag minns rätt, John Svanborg skjutit in ett skott i nästan obefintlig vinkel. Östersund protesterade och hävdade att bollen gått in via ett hål i målet. Efter en stunds diskussion dömdes målet bort. Hur bollen gick in får vi nog aldrig veta. Flera HIK-spelare hävdar med säkerhet att målvakten tappat en lucka intill stolpen och att det var ett godkänt mål. Men målet dömdes alltså bort och det kändes lite som att det blev ett hårt dråpslag för hemmalaget. Oavsett om bollen var inne eller inte så faller det på domartrion att kontrollera målen innan matchen vilket det uppenbarligen slarvades med då det fanns ett hål i gaveln. Domartrion skulle dessutom ytterligare stå i fokus sista halvtimmen. Mer om det senare.

HIK fortsatte att spela likt tidigare, men fortsatte att fastna i muren. Vi skapade ett par fina hörnor men överlag skapade vi alldeles för få heta chanser och tog även för få avslut utifrån. Det fanns vilja och entusiasm i anfallen men det blev ofta långa solokörningar rakt in i skiten. Tyvärr kunde Östersund även slå in 2–4 med kvarten kvar. Återigen på hörna.

Lunden gick för en reducering och hade ett fint läge att reducera då en slumpboll dök upp strax utanför straffområdet. Dessvärre täcktes skottet och istället kontrade ÖBS blixtsnabbt och kunde skjuta in 2–5 (78:26). Bollen smet retligt in mellan benskydd och handske på en annars stabila Alvar Björnsson.

Där gick luften ur hemmalaget. Vi fick inte till någon vidare slutforcering samtidigt som huvuddomare Käck började att svaja med flera svajiga domslut och obegripliga utvisningar som följd. Hemmalaget var ur balans och lyckades inte kanalisera den besvikelsen till något bra. Visserligen reducera vi på straff, men någon vändning var i ärlighetens namn aldrig nära. Östersund vinner rättvist med 3–5 och åker hem från Stockholm med två raka segrar.

För HIK är det givetvis inte lika muntert som det var i ÖBS-lägret. På de tre inledande matcherna har vi blott två poäng vilket inte alls är enligt målsättning eller det vi tränar och kämpar för. Det har blivit en hackig säsongsstart med anledning av sen is, inställda träningsmatcher och annat vilket kan ha påverkat resultaten i början. Men alla vi är överens att vi kan mer.

Överlag var ÖBS-matchen en svag historia. Flera av våra bärande spelare gjorde kanske sina sämsta matcher under Hult-eran och vi fick aldrig till anfallsspelet. Det fina längre spelet från premiären var bortblåst i denna gråa tillställning. Vi kom upp bra i banan men hade det svårt att omvandla det till målchanser. Viljan och den fysiska förmågan finns alla gånger i truppen och förmodligen kommer tajming, finess och bättre slutprodukt nu när vi äntligen kan träna ute. Man glömmer lätt bort att vi bara tränat två pass på Vallen hittills. Jag är helt övertygad att alla i laget har flera nivåer i sig och att vi, som vanligt, kommer bli bättre och bättre ju längre säsongen lider. Jag är lika övertygad att revanschlustan är stor i truppen och att alla kommer att kämpa stenhårt för att nå dit vi vill – och kan.

Tack alla ni som stöttade på plats!

Härnäst väntar Selånger borta på söndag. Två dagar spelar vi den uppskjutna matchen mot SIF Norrtelje borta. I motvind vänder draken, heja HIK!

HIK – Östersunds BS, 3–5 (2–2)

Målskyttar: Portinsson 2, Hård

Utv. HIK: 45 min

Publik: 75, Sollentunavallen

Domare: Team Daniel Käck. Bra i första, svajig i andra. En av Käcks, som brukar vara stabil, sämre matcher. Att inte ha kontrollerat målburen ordentligt är undermåligt av trion.