HSK's historia

HUR HSK STARTADES 

Innan HSK bildades stod Herrljunga Idrottsförening för den idrottsliga verksamheten i Herrljunga. Idrottsföreningen bildades den 6 november 1906 och upphörde 1920. De fyra åren som sedan följde bedrevs ingen speciell idrottslig verksamhet i Herrljunga. Det förekom dock några träningsmatcher i fotboll, på torget mötte Herrljungapojkarna några grannbyar med lyckade resultat. 

Den 6 februari1925 försökte man på nytt starta en förening. Man samlades på Nya kafét. Till detta möte kom 23 intresserade och man valde en interimsstyrelse som fick följande utseende: Ordförande Julius Johansson, vice ordförande Gunnar Jonsson, sekreterare Erik Larsson, vice sekreterare Evert Borgvall, kassörer Arne Nyström och Claes Björklund. Man beslutade vid detta möte att föreningens namn skulle vara Herrljunga Sportklubb. Man kom också överens om att man skulle utöva följande grenar: Fotboll, allmän idrott och gymnastik. Medlemsavgiften utgjordes av dels en inträdesavgift på 2 kronor, dels en årsavgift på 4 kronor som skulle betalas med 1 krona per kvartal. 

Vid nästa konstituerande möte, den 20 februari 1925, utsågs Einar Johansson till klubbmästare och Mattias Hermansson till materialförvaltare. På detta möte beslutades också om att söka inträde i Svenska gymnastik och idrottsförbundet. Man utarbetade också stadgar, som antogs under året. Styrelsen beslutade också att man skulle ge ut en tidning vid namn HSK-aren. Denna skrift kom ut under första verksamhetsåret 1925. 

1925 hyrde HSKarna ett gärde av patron Karl Andersson. Detta gärde hörde till Altorps egendom. Planhyran var 100 riksdaler per år. Denna plan användes endast för vänskapsmatcher. Där planen då låg, ligger idag Herrljunga vårdcentral. 

Man började nu organisera klubben ordentligt, en fotbollssektion valdes, liksom en uttagningskommitté (som skulle ta ut laget). I denna uttagningskommitté ingick Evert Borgvall, Frank Wikström och Konrad Larsson. Bland de första lagen som togs ut fanns följande spelare: Lennart Andersson, Bror Hedlund, Evert Borgvall, Åke Hermansson, Modin, I Kjellén , Mattias Hermansson, Erik Hallgren, Gunnar Johnsson, Oskar Karlsson, Herbert Hermansson och lagledare var Holger Hansson. Värt att notera är att i laget fanns tre bröder Hermansson. 

1926 kom plankommittén med förslaget att hyra ett stort område av 10 000 m2 åkermark vid gården Skogslund intill järnvägen mot Borås. Detta var då Västergårdens egendom och ägdes av Wiktor Andersson, Ölltorp. Plankommittén tyckte denna plats var perfekt för en idrottsanläggning. Den 23 mars 1926 skrev man ett hyreskontrakt på 10 år med en hyra på 150 kronor per år. I detta hyresavtal ingick också rätten att köpa planen för 4 000 kronor. Som omklädningsrum använde man en gammal skyttepaviljong. Några år senare byggde man ett omklädningsrum närmare plan. 


HSK FOTBOLL 1926-1981 

1926 fanns Herrljunga SKs A-lag med i Västgötaserien 3 C. Det blev framgång direkt och serieseger med en poängs marginal före Fritsla B. Övriga lag i serien var Boråskamraterna B, IK Ymer B, Kinna IF B och Sandareds IF. 

HSK flyttades nu upp till Norra Älvsborgsserien. Här höll man till ända fram till 1934 då laget åkte ner till Centralserien. Denna serie hemfördes omgående. Man fick då kvala. Kvalmotståndare var Gösslunda. HSK förlorade en mycket jämn match med uddamålet. Trots förlusten blev det uppflyttning till Norra Älvsborgsserien. Man spelade i denna serie fram till 1937 med blandade framgångar. 

1938 tog man på nytt en serieseger. Det laget som vann då framhålls som ett av HSKs främsta genom tiderna. 

Kvalmotståndare för A-laget blev Norrbygärde från Borås, som vunnit Södra Älvsborgsserien. Matchen spelades inför 1 400 åskådare i Borås. Det var en mycket jämn match, men HSK förlorade till slut med uddamålet 1-2. Till hemmamatchen hade HSK-arna laddat om batterierna ordentligt, för nu utklassade man motståndarna med 5-0. Den avgörande matchen blev lika jämn som det första mötet, men HSK förlorade denna kamp med 2-3. 

Efter omläggningar av seriesystemet återfanns nu HSK i Södra Elitserien. Här spelade man under några år med blandade framgångar, men 1943 vann man serien igen och fick nu möta Älvängens IK i kval. Herrljunga vann den första kvalmatchen borta i Älvängen med 2-0. Den andra matchen fanns med på tipskupongen och ansågs som säker etta efter HSKs bortaseger. Men HSK-arna höll inte för trycket, utan förlorade stort med 0–5. Inför den avgörande matchen hade HSK-arna fått ordning på nerverna och vann matchen på neutral plan i Alingsås med 4-2. HSK gick nu upp till Södra Västgötaserien. 

HSK hade också vid denna tid både B- och C-lag. Dessa lag spelade i Västra reservserien respektive Vedum-Herrljunga pokalserie. 

HSKs nya fotbollsplan började byggas redan 1939, men invigdes inte förrän 1943 (i samband med andra kvalmatchen mot Älvängen). Man fick ekonomisk hjälp av både kommunen och Tipstjänst. Under förutsättning att HSK ställde upp med frivilliga arbetsinsatser fick man bidrag från Tipstjänst. Man byggde stora löparbanor, hoppgropar, kul- och diskusringar runt fotbollsplanen. Det var en modern idrottsanläggning, som fick namnet Skoghälla. 

På grund av reglerna för stats- och kommunalanslag överlät HSK planen i kommunens ägo. Detta tjänade både HSK och kommunen på. HSK fick i gengäld 50 års gratis nyttjanderätt av planen. 

1946-1947 var laget åter i Södra elitserien och året därpå i Norra Älvsborgsserien. Detta var en stark period i HSKs historia . Man hade som tränare Henry Antfors, från göteborgslaget GAIS. Han spelade själv centerhalv (libero) och dirigerade sina mannar på bästa tänkbara sätt. Träningen var stenhård, vilket också gav resultat. Man ansåg att detta var en av de bättre årgångarna som funnits i Herrljunga SKs fotbollshistoria – mycket tack vare tränare Antfors. 

Åren 1948-1953 återfanns HSK i Södra Elitserien. Där hörde man till topplagen flera år i rad. Men 1954 kom man sist i serien och skulle egentligen åkt ur, men en omläggning av seriesystemet räddade HSK den gången. Året därpå kunde tyvärr inget rädda det rödblå-skrudade laget, som åkte ner till Södra västgötaserien. 

Det dröjde inte så länge förrän HSK var på fötter igen. Säsongen 1959-1960 vann man Västra elitserien med ett mycket starkt lag. 

En blivande fotbollsprofil i HSK under 1950-talet var Vigar Bartholdsson som redan som junior värvades till IF Elfsborg och vann SM-guld 1961. 

HSK vann även 1960-1961 med i princip samma lag och hade en av sina allra bästa perioder på sextiotalet. 1966 nådde HSK sin bästa placering någonsin, då man kom tvåa i division IV. Med tanke på att division I var det högsta på den tiden kan det räknas som dagens divison tre. I detta lag fanns två av HSKs stora profiler genom åren. Det var bröderna Per-Arne och Bengt-Göran Johansson. Dessa hade tidigare prövat lyckan i Örgryte IS. Där fick Bengt-Göran spela i samma kedja som landslagspelarna Gunnar Gren, Agne Simonsson och Rune Börjesson och blev svenska mästare 1959. 

Framgångarna berodde mycket på att man hade många duktiga tekniska spelare till exempel Per-Arne Johansson, som ledde sitt manskap i egenskap av spelande tränare. Många håller Per-Arne för klubbens genom tiderna bästa fotbollsspelare. 

Men 1967 tog det roliga slut. HSK åkte ner till division V. De följande åren hörde man till toppskiktet i femman och var nära att gå upp både 1969 och 1970. 

I början av sjuttiotalet var HSK ett stabiliserat division V-lag. 1975 firade HSK 50-årsjubileum. Det hela celebrerades med en match mellan HSKs gamla stjärnor och TV-laget med Lars-Gunnar Björklund i spetsen. Matchen innehöll många roliga sekvenser, men mest bejublad var Björklunds hörna, som han skruvade direkt in i mål och avgjorde matchen till TV-lagets fördel. 

HSK forsatte att kämpa i femman hela sjuttiotalet utan någon vidare framgång. Det dröjer ända fram till 1981 innan man lyckades vinna serien. Seriesegern kan man speciellt tacka skyttekungen Gunnar Karlsson och målvaktsförvärvet från Alingsås, Sven Davidsson, för. Och naturligtvis spelande tränaren, hemvändande Jörgen ”Spiken” Danielsson, som under flera år spelade för Skövde AIK och bland annat kvalade till allsvenskan. 


HSK PÅ 80- OCH 90-TALEN 

HSK var en klubb på frammarsch inte minst på ungdomssidan, där det nu tagit fart ordentligt. 1982 hade man 15 lag i seriespel, vilket måste betraktas som mycket bra för en landsbygdsförening. Man fick god hjälp av frivilliga vuxna som ställde upp som ledare och tränare. Även gamla slocknade A-lagsspelare ställde upp och tränade bl a juniorlag. 

Fotbollen hade en mycket kompetent ordförande under åttiotalet i Rolf Melin. Han fick styrelsen att jobba mycket med den ekonomiska biten. Reklamintäkterna ökade också kraftigt. HSKs goda ekonomi höll i sig hela åttitalet, mycket tack vare att man anordnade returpappersinsamling och arrangerade en egen julbasar varje år. 

Styrelsen beslutade också 1982 att man skulle utöka satsningen på ungdomssidan genom att förbättra ledare och tränare genom utbildning. 1983 hade klubben 389 registrerade medlemmar. 

För A-laget gick det dock sämre. Man befann sig i en generationsväxling och åkte ur division IV direkt och två år senare var man nära att även degraderas från division V. Detta hängde också samman med generationsväxlingen, där unga lovande spelare började ta över efter äldre rutinerade. 

HSK hade även ett damlag som höll till i division III–IV under några år. Bäst lyckades damerna 1988, då man spelade i division tre. Detta år hade HSK sitt bästa damlag genom tiderna, enligt många. Tränare var Thomas ”Frisse” Fredriksson. 

1985 firade klubben 60-årsjubileum i Herrljungas nya idrottshall med en mängd uppvisningsmatcher. 

Det var under 1980-talet som ungdomar började vallfärda på allvar ner till Skoghälla. HSK hade verksamhet för massor av ungdomar. I början av åttiotalet hade man bildat en ungdomssektion som såg till att ungdomarna fick sysselsättning och fotbollsträning. Det varierade vilka som satt i denna sektion, men det var oftast föräldrar blandat med fotbollskunniga ledare. 1984 hade HSK 16 lag i seriespel. Senare under åttiotalet ökade antalet lag ytterligare. Man började då köra med ojämna årgångar exempelvis pojkar 9, 11 och 13 år. 

Det dröjde till 1988 innan HSKs A-lag tog en ny serieseger. Segern säkrade man borta i Grolanda. Det var med följande lag man tog hem serien: Seriesegern 1988 kom efter en otrolig vändning. Den 15 juni låg HSK sist i div V, men sen tog HSK 25 av 28 möjliga poäng. I halvlek i sista matchen låg HSK under med 1–0 i Grolanda och serieledande Borgunda hade 1–1 mot Mullsjö. I det läget behövde HSK ta in fem mål och tre poäng på Borgunda – på en halvlek! Men det räckte faktiskt med 25 minuter av den andra halvleken. Då hade HSK vänt till 4–1 mot Grolanda och Mullsjö hade gjort 2–1 mot Borgunda. Det höll sig matchtiderna ut och därmed vann Herrljunga serien på fler gjorda mål... 

1988 hade HSK 450 medlemmar. Ny ordförande för HSK-fotboll blev nu Harry Nilsson, som ledde verksamheten ända fram till år 1999. 

HSK åkte på många träningsläger utomlands under åttio- och nittiotalen, bland annat till Danmark, Holland, Polen och Frankrike. Dessa träningsläger var en blandning av träning och nöje. Men det är sådana läger som svetsar ihop en bra trupp. 

1990 kom HSK femma i division IV, och året efter 1991 kom man trea, vilket är det näst bästa ett HSK-lag någonsin presterat. Året efter gick det inte lika bra. Innan säsongen 1992 trodde man på en placering i toppskiktet, men när höstomgången var slut hade man åkt ur division IV. 

I HSK var man 1993 fast beslutna att ta sig upp till division IV igen så snabbt som möjligt. Det såg länge lovande ut, men på höstkanten tappade man några onödiga poäng och kom ”bara” tvåa i serien. Nu blev det stor spelarflykt från Herrljunga och åtta-nio spelare lämnade A-lagstruppen. Två av dem var de stora profilerna – Jonas Bengtsson gick till IFK Falköping (div III) och Stefan Strind gick till Skövde AIK (div I). 

HSK tvingades 1994 plocka upp juniorer i A-lagstruppen och blandningen mellan rutinerade spelare och hungriga juniorer blev perfekt. HSK var 1994 seriesegrare redan när tre omgångar återstod och vann serien i stor stil. Nu var man än en gång i division fyra. 

Under 1995 hade HSK för första gången celebert engelskt besök, då ligalaget Watford FC gästade Skoghälla under sommaruppehållet. De engelska proffsen vann förstås, men HSKarna stretade emot förvånansvärt bra. 1995 hamnade laget på en hedersam femteplats efter att ha gjort en svag avslutning. 

Inför det nya året 1996 hade man värvat några namnkunniga spelare, bland dem Stefan Andersson med förflutet i Holmalund, Frölunda, Gunnilse och Vårgårda. Det blev en ny femteplats i sluttabellen och därmed hade tränaren Hans Engman, Alingsås, skapat ett stabilt div IV-lag av det lag som han fört upp från femman och nu lämnade efter fyra säsonger. Under året togs en ny pappersdepå i bruk vid grusplanen, en första pubafton arrangerades i gamla sporthallen och på ungdomssidan spelade HSK och Frisco för första gången med två gemensamma lag i P 16.


HSK i SM-spel inomhus 

Lennart Holm var ny tränare 1997 och för tredje året i följd hamnade HSK på femte plats i div IV. Men säsongen inleddes med framgångsrikt inomhusspel, där HSK först blev distriktsmästare och sedan var på vippen att kvalificera sig för SM-slutspel i Malmö. Men en minnesvärd söndag i Falköping vann Elfsborg (som sedan tog SM-silver) med knappa 5-4 i en direkt avgörande match mot HSK, som dessförinnan besegrat både Gunnilse och Djurgården. Det här året startade också Claes Winbo och Jan Nilsson en fotbollsskola med 65 elever under en sommarvecka. I augusti arrangerade HSK i samarbete med Herrljunga-Parken en sportfestival med en rad aktiviteter kring Skoghälla och parken. HSKs verksamhet slog nytt rekord med hela 24 aktiva lag, varav 20 ungdomslag och ett juniorlag. Även ekonomiskt blev det ett rekordår, då ”omsättningen” för första gången överskred en miljon kronor. 

Inomhusframgångarna fortsatte under 1998, nu med nye tränaren Hasse Johansson, Alingsås, vid rodret. Ett nytt DM-tecken följdes upp av en sensationell seger vid regionslutspelet i Falköping. I gruppspelet fick HSK oavgjort mot både Västra Frölunda och Elfsborg och det räckte för gruppseger och en direkt avgörande match mot allsvenska Örgryte, som besegrades med 5-3. Därmed var HSK i SM-slutspel och vid resan till Malmö i februari medföljde sex busslaster supportrar plus en hel del i privatbilar. Tyvärr blev det knappa förluster i gruppspelet mot Trelleborg och Umeå, som sedan föll i finalen mot Malmö FF. Men HSKs framgångar gav i alla fall eko i hela fotbolls-Sverige och lagkaptenen Joakim Andersson fick ur förbundsordföranden Lars-Åke Lagrells hand ta emot bronsplaketter, som minne från SM. HSK-truppen: Magnus Ahlin, Peter Korpås, Joakim Andersson, Peter Edin, Johan Korpås, Tony Svantesson, Reine Hedén, Jonas Bengtsson, Mikael Nordin, Stefan Strind, Magnus Berg, Mattias Ekerås, Martin Johansson, Joakim Andersson. Ledare: Hasse Johansson, Thomas Fransson, Tomas Knutsson, Kent Ambjörnsson. 

Även utomhus blev 1998 ett framgångsrikt HSK-år. Säsongen som började med SM-yra inomhus i Malmö avslutades med kvalraffel, sedan HSK tagit andraplatsen i serien efter Vårgårda, och därmed fick kvalspela för en plats i div III. Oavgjort i Åsebro (4-4) följdes av snöpliga 2-7 hemma mot Kungshamn i en av tidernas värsta regnmatcher och då hjälpte inte 4-2-seger på neutral plan i Östadkulle mot Lerum i sista omgången. Kungshamn klarade sig kvar i trean. 

Annat notabelt under 1998 var att den fina inkomstkällan från returpappret försvann vid det avslutande nyårsskiftet. Mer positivt var att tennisstugan förvärvades från HTK, att materialförvaltaren Kent Ambjörnsson tilldelades Lions ungdomsledarstipendium, att Dansbandslandslaget den 27 juli drog storpublik till Skoghälla, samt att HSK åter kunde ställa ett damlag på benen i seriespel. Årets publikmagnet var annars derbyt mot Vårgårda, som lockade närmare 1.500 åskådare. 

I början av 1999 fortsatte HSK befäste sin ställning som något av experter på inomhusfotboll. Från regionspel hamnade HSK i SM-kval i Degerfors, där laget trots fint publikstöd fick ge sig mot örebrolagen ÖSK och Rynninge. Men på vägen lockade inomhusspelet i Herrljunga stora publikskaror till nya idrottshallen. 

I utomhusspelet var HSK obesegrat i div IV i 16 omgångar, innan enda förlusten kom mot Inland borta. Därmed kunde Trollhättans IF hålla undan till serieseger, efter att ha spelat oavgjort två gånger mot HSK. Annelund gjorde debut i div IV och det betydde två folkfester vid kommunderbyna med drygt 700 åskådare på Mörlanda Sportcenter och 875 på Skoghälla. Stefan Strind utsågs till Alingsåstraktens bäste fotbollsspelare i den s.k. Tidningsjakten i Alingsås Tidning. Det här året spelade också HSK B-lag i regionala reservserien och klubben fick för första gången en hemsida på internet under adress www.angelfire.com/id/herrljungask Konstruktör av hemsidan var Magnus Berg, medan Thomas Fransson skötte uppdateringen.

Årets HSK-are 1999 var Roland Käck och Joakim "Kanon" Andersson.

I övrigt kan nämnas att HSK Fotboll fick ny ordförande i Bengt Alavik, som efterträdde Harry Nilsson

HSK PÅ 2000-TALET 

2000. Även i inledningen av det nya millenniet visade HSK stora kvalitéer inomhus. Den här gången räckte det inte för regionslutspel, men det var nära, nära... Gruppen med HSK, Vara och Skene blev ruggigt jämn. Alla matcherna slutade oavgjort. Vara vann gruppen med målskillnaden 8-8, mot HSKs 7-7 och Skenes 5-5! Genom att Vara sedan slog Gerdsken i DM-finalen i förlängning (straffar), så blev Vara mästare utan att vinna en enda match i slutspelet!

Utomhus var HSK hela tiden med i toppstriden, men en liten svacka kring sommaruppehållet förstörde i praktiken möjligheterna till avancemang. Dock blev det segrar i alla fyra derbymatcherna – Annelund 3-1 b och 5-2 h, Vårgårda 1-0 h och 5-2 b. Över 500 personer i alla dessa matcher. Inför sista omgången hade HSK ändå chans att nå kval genom att besegra blivande div III-laget Arentorp med 3-1 hemma, samtidigt som Annelund chockade segerkandidaten IFK Trollhättan genom att göra 7-0 hemma på Mörlanda Sportcenter. Istället knep Skepplanda kvalplatsen, där man dock inte räckte till.

I övrigt kan nämnas att tränaren Hasse Johansson slutade efter tre framgångsrika säsonger i klubben.

Till Årets HSK-are utsågs Martin "Paj" Johansson.

HSK klart för division III!

År 2001 blev ett märkesår. Under nygamle tränaren Hans Engman lyckades HSK äntligen vinna div IV och för första gången i klubbens historia ta en plats i div III. Från och med tredje omgången var HSK i serieledning och trots små marginaler höll man ända in till slutet. Värsta konkurrenten, överraskningslaget Gauthiod, skuggade hela tiden. HSK vann serien på 52 poäng och endast två förlorade matcher, båda i Trollhättan, mot BoIS och IFK. Inomhus kom HSK sånär till nytt DM-slutspel, men fick ge sig mot Svenljunga och Sandared. Den här gången var det också rekordjämnt, alla fyra lagen hamnade på ± 0 i målskillnad! 

Årets HSK-are blev A-lagsspelaren Mikael Nordin och ungdomsledaren Niklas Arvidsson.

HSK drog under hösten 2001 i gång ett samarbete för framtida organisation med idrottsutbildarna Sisu. Ett 40-tal Herrljungabor engagerades i projektet, fokuserat på organisation, klubbanda/trivsel, ekonomi, utbildning samt mål och vision. Tanken är att projektet ska löpa under ett år.

2002 – premiäråret i div III blev framgångsrikt för HSK. A-laget fick efter en trög start med 0 poäng och 0–5 i målskillnad efter tre omgångar upp ångan och frånsett en liknande svacka i början av hösten slutförde laget suveränt och tog en välförtjänt femte plats i tabellen efter Floda, Jonsered (båda till div II), Gerdsken och IFK Mariestad. Historisk målskytt för HSK blev Peter Korpås, som i bortamötet med Gerdsken nickade in HSKs första div III-mål någonsin efter totalt 284 spelade minuter. Här tog HSK också sin första div III-seger med 3–1. Peter Korpås var också HSKs första div III-målskytt på Skoghälla, då han gjorde första målet vid hemmasegern (3–2) mot Lerum. Här hittar du all matchfakta från HSKs MATCHER. Seniortränare var Hans Engman och juniortränare Martin Johansson. Notabelt i övrigt var att Peo Häggström tillsammans med seriesegrande Flodas Henry Blake delade segern i skytteligan med 20 mål. Dessvärre tackade Peo för sig och blev kommande säsong damtränare i Holmalund.

Första div III-året blev också en framgång publikmässigt. HSK hade seriens bästa publiksnitt – 348 åskådare, drygt 100 mer än näst bästa lag, Götene. En viss del i attraktionskraften hade säkert de nyetablerade grillplatserna, där det krängdes hamburgare och grillkorv i parti och minut.

Även i övrigt var 2002 ett av HSKs bästa år resultatmässigt. U-laget vann västra elitreservserien, C-laget Fristads reservserie, juniorlaget var tvåa och P16 tvåa i Västergötlands elitpojkserie. Frisco/HSKs A-damlag tog en mycket hedrande tredje plats i div III, medan B-damerna var fyra i div IV.

Till Årets HSK-are utsågs Lars-Åke Björklund.

År 2003 blev ett tufft andraår för A-laget i div III. HSK fick kämpa i bottenstriden ända till slutet. Och först i sista omgången säkrades kontraktet definitivt genom seger i Tibro. Ändå gjorde killarna spelmässigt bra ifrån sig och tog faktiskt poäng mot samtliga lag utom seriesegrande Norrby. Anmärkningsvärt var också att  HSK var i serietopp vad gäller antalet gjorda mål (54) jämfört med Norrbys 61 och tvåan Hagapojkarnas 55. Dock var det lika farligt bakåt och vad gäller insläppta mål var HSK sämst tillsammans med jumbolaget Tibro med 59 baljor bakåt. Jonny Hägerå var seriens bäste målskytt och vann skytteligan klart med sina 23 fullträffar. HSKs A-MATCHER 2003.

Seriesegrar i övrigt noterades för C-laget (som vanligt) och juniorlaget, som visade att HSK har de bästa påläggskalvarna på många år. På höstkanten togs beslut om att lägga ned damverksamheten (som 2003 fungerat som farmarklubb till IK Frisco) och dessutom slöts ett avtal med kommunen om att Skoghälla IP ska övergå till föreningsdrift genom HSK Fotboll.

Vid årsfesten avtackades tränaren Hans Engman efter ytterligare tre framgångsrika år i klubben (sju totalt). Till "Årets HSK-are" utsågs Jonny Hägerå och Benny Magnusson.

År 2004 blev trots en motig inledning HSK Fotbolls mest framgångsrika säsong någonsin. Efter en skadedrabbad vår blev HSK höstens klart bästa lag i div III Mellersta Götaland. Precis som debutåret 2002 hamnade HSK på femte plats, men denna gång med hela 37 poäng. Notabelt är att det blev storstryk i båda derbyna, 0–4 borta mot Annelund inför 832 åskådare och 1–5 hemma inför 825 åskådare. HSKs A-MATCHER 2004.Annelund tog också fjärde platsen i sluttabellen med samma poäng men bättre målskillnad än HSK. Det här året visade Herrljunga kommun klassen i den lokala fotbollen, eftersom alla tre alingsåslagen spelade i div IV och Vårgårda i div V. HSK, som denna säsong tränades av Leif Andersson och Börje Hansson, noterade finfina 290 åskådare i snitt och bland annat introducerades den nya Selma-lotten à 20 kronor, där halva potten alltid tillföll en ensam vinnare. Inomhus spelade HSK nästan som i "fornstora" dagar. Visst blev det storförlust i DM-finalen mot Annelund i Ulvåker, men i regionslutspelet i Jönköping var HSK obesegrat (2–2 mot Västervik, 2–2 mot Höllviken och 6–2 mot Saxemara) och var hårfint nära att följa med Annelund till SM-slutspelet i Degerfors.

Vid årsfesten hyllades C-laget för ännu en serieseger, Niklas Dalén hade av läsarna av HSKs hemsida utsetts till årets HSK-spelare, Ulla Olsson fick det första minnespriset från Nils-Åke Gustavssons fond och till Årets HSK-are utsågs Micael Brodd.

År 2005 drabbades HSK av en rad avhopp. Dino Palalija gick till Norrby i div II, Magnus Berg och Johan Korpås till Gerdskens BK, Rikard Jacobsson till Annelund, Peo Häggström till Södra Härene, Daniel Christenson till Mariedal, Patrik Svantesson tillbaka till Säven, Tony Svantesson flyttade med sin familj till Lerum och dessutom opererades Mikael Nordin för sin korsbandsskada, medan Stefan Abrahamsson var skadedrabbad nästa hela säsongen. I detta läge tvingades HSK till en snabb generationsväxling där plötsligt nya juniorer presenterade sig på allvar – Christoffer Sundell, Mario Deno, Erik Karlsson, Totte Holm och vidare blev nyförvärvet Andreas Benjaminsson från Vårgårda ett riktigt utropstecken.

Laget tränades även i år av Leif Andersson, nu med Göran Eriksson som assisterande

Under våren höll manskapet fantastiskt fint och gjorde den bästa vårsäsongen sedan div III-premiären 2002 med 14 poäng. Hösten inleddes med tre pinnar mot bottenkonkurrenten Gerdsken, men sen blev det bara två oavgjorda till – Holmalund borta 1–1 och Annelund hemma 4–4, det sista derbyt slutade verkligen ödesdigert, då AIF hämtade in 2–4 i slutminuterna. Annars kunde HSK stoltsera med att inte förlora ett enda grannderby, men vad hjälpte det? Föga tröst är också att HSK blev tvåa med genomsnittligt 247 åskådare i seriens publikliga efter seriesegrande Skövde AIK.

Här är DIV III-TABELLEN 2005

Läs mer om HSKs A-MATCHER 2005

Här hittar ni SPELARSTATISTIKEN 2005

Vid årsfesten hyllades B-laget och C-laget för sina seriesegrar, Niklas Dalén hade av läsarna av HSKs hemsida även nu utsetts till årets HSK-spelare, Robert Carlson fick minnespriset från Nils-Åke Gustavssons fond och till Årets HSK-are utsågs Niklas Dalén.

HSK Fotboll fick 2005 ny ordförande i Gunnar Ingvarsson.