Dana Cup-Sammanfattning

Sista instruktionerna inför första slutspelsmatchen

Nedan ska jag ge mig på en sammanfattning av sommarens cupäventyr som ledde hela vägen till en sjundeplacering.

Efter två års pandemiuppehåll var det äntligen dags att få spela en sommarcup igen. Till slut blev det 16 spelare plus tre tränare (Manne, undertecknad och Lo ifrån A-laget) som åkte efter att Noah tvingats lämna återbud pga. operation och Lucas inte fått uppskov från värnplikten. Truppen blev alltså Samuel (03), Pontus (03), Max (04), Elias O (04), Ville (05), Love (05), Elliot (05), Sigge E (05), Sigge DH (05), Axel Bäckström (05), Gustav (05), Simon (05), Winston (06) samt förstärkning från P06 med Axel Asketun, Sixten och William. Målet vi alltid haft i alla cuper är att gå vidare till A-slutspel, men då vi hamnat i en grupp med tre på pappret starka norska lag och en av många olika skäl resultatmässigt väldigt svag säsong med enbart fyra segrar (två träningsmatcher och två i div 1) kändes det som en svår uppgift på förhand. 

Vi hade dessutom inte hunnit med någon träningsmatch innan och med ett halvnytt spelsystem (3-5-2) och ett nytt press-spel på bara fyra träningspass var det inte helt optimala förutsättningar.

På måndag 25:e juli 07:00 samlades 16 förväntansfulla spelare, (för ovanlighetens skull var alla förutom ledarna i tid) på Stenas Danmarksterminal och båtturen klarades av utan problem och med väldigt många uppätna pannkakor på frukostbuffén (tyvärr hade de tagit bort mjukglassmaskinen).

Vi hamnade också centralt med boendet och bodde 5 min ifrån mattältet och alla bussar, vilket var en stor fördel. Med en tidig tisdagsmatch var det läggdags redan 23.

På tisdag morgon var det så dags för första matchen, mot Florø från Norge, på en plan där jag och Lo 5 år tidigare hade förlorat kvartsfinalen i det som är/var juniorernas bästa placering i Dana Cup. Med 16 grader i luften och ungefär lika många sekundmeter i vinden var det inte upplagt för någon lättspelad match utan tanken var att försöka spela ganska enkelt och rakt upp mot våra anfallare Winston och Pontus. Vi startade enligt följande Max; Ville, Samuel, Love; Bäckström, Sigge DH (Omar), Sigge E, Axel A (Simon), Elliot (Gustav); Pontus, Winston.

   Vi skapade någon halvchans direkt men annars var det mest dueller på mittplan. Känslan var dock att vi var något starkare och med två minuter kvar av första halvlek slår Bäckström en djupledsboll ner mot kortlinjen som Elliot kommer före målvakten på och hittar bakåt till Pontus som kunde skjuta in den i hörnet. Andra halvlek var mycket samma som första, och trots att motståndarna inte skapade jättemycket förutom någon frispark och hörna var känslan att vi behövde göra andra målet. Och det kom i sista sekunden när Bäckström i vanlig ordning vann två motlägg, tunnlade en kille och tofflade in bollen bakom målvakten. Skönt att börja med en seger och ta ledningen i gruppen.

Andra matchen spelades på tisdag eftermiddag, mot gruppens starkaste lag Staal/Jørpeland, i om möjligt ännu blåsigare väder vilket gjorde det helt omöjligt att kommunicera på och från sidan av plan. William, Sixten och Omar gick in mot Bäckström, Ville och Sigge som tyvärr hade blivit krasslig. Vi startade enligt följande Max; Love, Samuel, Sixten; William (Bäckström), Sigge DH (Ville), Axel A , Omar (Simon), Elliot; Pontus, Winston Pga vädret blev det mest spel på mittplan men vi såg tidigt att det fanns ytor bakom deras backlinje­ och Pontus kom till några lägen, framförallt ett där bollen tyvärr studsade upp precis i avslutsögonblicket. Staal hade inte mycket i första halvlek förutom en hörna som höll på att blåsa in i mål. Andra halvlek fortsatte som i första men att vi hade mer motvind, motståndarna hade ett halvfriläge men inte mycket mer, vi fick någon hörna innan målet till slut kom med 7 min kvar. Inbytte Ville slog en rensning som lyckades blåsa sig framme till Winston som från vänster utanför straffområdet tog sig förbi försvaren och försökte lobba den utrusande målvakten. Om vi ska vara snälla var nog bollen på väg utanför målet med 2 m men vinden var med oss och blåste in bollen med minsta möjliga marginal. Efter det händer det inte så mycket utan vi reder ut det och står på 6 poäng och 0 insläppta efter två omgångar med allt i egna händer att gå vidare som gruppetta.

Med match först på onsdag eftermiddag innebar det sovmorgon vilket var välbehövligt för de flesta. Och det gav möjlighet för spelarna att kolla damjuniorernas match och för mig och Lo att kolla potentiella motståndare i 16-delsfinalen. Till matchen kom Gustav, Simon, Bäckström och Ville in mot Elliot, Omar, Sigge DH och William vilket innebar följande startelva: Max; Love, Samuel, Sixten; Bäckström, Simon, Ville, Axel A, Gustav; Pontus, Winston.

  Vinden hade till slut lagt sig och det var en förhållandevis stor plan vilket innebar att det fanns förhoppningar om att kunna rulla lite mer denna match, det visade sig dock svårt då bollen studsade väldigt mycket på det torra gräset och vi hade stora problem fysiskt på mittfältet. HamKam skapade dock inte jättemycket förutom en skott från distans som Max fick sträcka ut sig på samt några hörnor där de hade några väldigt storväxta spelare. Efter ca 15 min skadade sig tyvärr Gustav efter att ha blivit överkörd av deras bulldozer till mittfältare och Elliot kom in istället. 5 min senare blev han matchens enda målskytt med ett skott utanför straffområdet som trots lite studsar på vägen ändå måste räknas som en målvaktstavla (men skjuter man inte kan man ju inte heller göra mål). I andra halvlek var det fortsatt en väldigt fysisk match och Max fick göra flera fina räddningar, dels på en frispark men även efter hörnor och långa inkast där de skapade en del farligheter. Vår enda chans i andra halvlek var ett friläge för Winston som felaktigt blev avblåst för offside. Men trots ett visst tryck reder vi ut även denna match och går vidare som gruppetta på maximala 9 poäng och 4–0 i målskillnad.

På torsdagsmorgonen väntade då A-slutspel och norskt motstånd för fjärde gången i Steinkjer FK, ett lag i nivå med topplagen i junior div 1/mitten-bottenlag i P19 regional så vi visste att det skulle bli en tuff match där alla skulle behöva ha 100 % fokus. Startelvan var samma som första matchen med Sigge E tillbaka. Max; Ville, Samuel, Love; Bäckström, Sigge DH (Simon), Sigge E, Axel A, Elliot; Pontus, Winston.

  Och även om de startade klart bättre än oss och hade några långskott och någon hörna skickade backlinjen med Samuel i spetsen undan de mesta. Så i 18 min lyckas vi få fast bollen uppe på vänsterkanten 20 m in på deras planhalva och få med oss en frispark. Frisparken slås bra av Pontus 5 m snett framför deras första stolpe där Asketun når högst och skarvar den mot bortre stolpen där Samuel kommer och trycker in den. Resterande del av halvleken reder vi ut utan problem. I andra trycker de på allt mer och kommer till många inläggslägen, där saknar Steinkjer kvalité/vi försvarar oss bra och får undan bollen. Bortsett från någon flipperboll in skapar de inte några 100 % lägen heller, Bäckström gör en tackling som nog hade gett rött kort här hemma men i Danmark ger det bara gult vilket vi tackar för. Men när vi tror vi klarat av det och vi är inne på tilläggstid tappar vi för en sekund koncentrationen och de kan trycka in kvitteringen med matchens sista spark. Detta skulle visa sig bli det enda målet vi släppte in under ordinarie tid i turneringen. Tungt för oss såklart, det laget som släpper in en sen kvittering brukar (även om jag inte har något statistiskt underlag för det) oftast förlora straffläggningen. Straffskyttar för GFF blir Winston, Pontus, Bäckström, Samuel och Ville. Winston börjar med att sätta, Steinkjer sätter sen sin första, Pontus sätter sin straff och i andra omgången lyckas Max släpa kvar med benet och räddar deras straff som går mot mitten. Bäckström är sen stensäker med sin tredje straff, Steinkjer sätter sen sin tredje innan Samuel kan kliva fram och sätta GFF:s fjärde/fjärde straff, 5–3 med två straffar kvar för Steinkjer alltså. Men i fjärde straffomgången kliver Max fram för andra gången och chansar rätt och tar GFF till åttondel.

Efter att ha varit hemma och laddat batterierna, kollat DamJ, samt ätit var det dags för åttondelsfinal under torsdagseftermiddagen/kvällen. Tyvärr var undertecknad tvungen att åka hem vilket betyder att de två sista matcherna bygger på smsuppdateringar och vad Lo/Manne rapporterat. Startelvan var samma som matchen innan, dvs Max; Ville, Samuel, Love; Bäckström, Sigge DH (Simon), Sigge E, Axel A, Elliot; Pontus, Winston.

 Igen ett norskt lag (Voss) och precis som Steinkjer väldigt duktiga och rejäla. Vi kände oss dock trygga i vårt försvarsspel även om motståndarna skulle ha mer boll. Inledningsvis är det mest ställningskrig även om Voss har lite mer tryck, men de tar över mer och mer ju längre första halvlek pågår och de skapar ett flertal farliga chanser. I andra fortsätter det på samma sätt, vi får till en helt ok kontring först och med 10 min kvar lyckas Pontus ordna en straff efter att motståndaren fått den på handen. Samuel är säker igen från straffpunkten och vi tar en mycket orättvis ledning. Trots en rejäl forcering från Voss lyckas vi reda ut denna matchen också och håller ytterligare en nolla.

Detta innebar att vi för andra gången i juniorernas historia skulle få spela även under fredagen, dvs kvartsfinal. Där ställdes vi inte mot norskt motstånd utan mot Varbergs BOIS, ett väldigt starkt lag som ligger 6: a i P19-superettan (dvs ett av Sveriges 25 bästa juniorlag) och bl.a hade slagit Utsikten med 7–0. Vi visste att det var ett lag som ville rulla mycket, men erfarenheten från både turneringen och när vi mött starkt motstånd tidigare år är att de oftast har problem mot lägre försvar och att de lätt kan bli frustrerade. Så trots att Varberg hade bollen mycket i första halvlek och i början av andra skapade de inte många 100 % lägen. Men de började trycka på mer och mer och sista 10 var det rena belägringen utanför vårt straffområde. Tack vare otroligt bra försvarsspel av samtliga lyckades vi dock hålla 0–0 och det väntade en ny straffläggning där vi hade en positiv känsla inför efter torsdagens seger. Tyvärr skulle det visa sig att den mentala (och fysiska tröttheten) till slut skulle komma. Straffskyttar för GFF var Winston, Pontus, Sigge E, Samuel och Ville. Axel B hade tyvärr fått ett finger i ögat och kunde inte se och skulle därför inte ta en straff. Det började dock bra med att Winston sätter sin straff ribba in och Varberg skjuter utanför. Pontus sätter sen andra precis som Varberg. Tyvärr missar sen Sigge sin straff men Varberg gör detsamma. Ledning 2–1 GFF inför 4:e omgången alltså och chans att skaffa oss minst sudden-straffar. Men det blev alltså inget av det då Samuel och Ville båda skjuter i stolpen och Varberg avgör med sin sista straff.

Hur ska man då sammanfatta denna prestation där GFF alltså tillslut blir 7: a i Dana Cup. Det man mest imponerats över är att vi alltså släpper in 1 mål på 600 min speltid och håller 5 nollor, lika många som under 2021–2022 (74 matcher). Vi vinner dessutom 5 matcher, lika många som vi hade vunnit sen säsongen tog slut 2021. Vi spelar dessutom i 19-årsklassen, där ingen fyllt 19 än och med en snittålder på 16,8. Jag vågar nog lova att vi hade det yngsta laget bland kvartsfinalisterna, kanske i hela P19-klassen. Bara det faktum att vi kan åka med identiskt lag nästa år säger kanske det mesta. Det var fantastiskt roligt att få vara med som ledare för denna gruppen, och förhoppningsvis kan vi ta med oss allt detta in i höstens seriespel, isåfall blir vi svårslagna för alla lag i serien. Vi som ledare (och spelare) vill också rikta ett stort tack till alla föräldrar, syskon samt damjuniorerna som var på plats och hejade på.