Truppen & några supporters

Halör

Dagen efter..... när allt sjunkit in och grublerierna är färdiga kan tränarna konstaterat att:

Efter två veckors fantastisk träning i högt bolltempo med krigshårda närkamper och ett genrep mot TFF där vi övertygar i alla lägen hade vi höga förhoppningar om Halör.

Vi börjar mot Veberöd som vi alltid haft svårt mot men det kändes bra inför med tanke på de senaste veckorna, dock märker vi precis innan match att vi inte riktigt är där och vips så står det 2-0 till VAIF & vi kommer inte riktigt upp i vår kapacitet. Det blir något lite bättre i andra halvlek.

Nästa match är mot FC Nacka, ett lite mindre lag rent storleksmässigt men ack så snabba och tuffa i duellerna. Även här har vi svårt med fokus och uppladdning inför. Vi tar ändå ledningen tidigt och får chansen att sätta 2-0 men lyckas inte riktigt. Sen släpper vi taget i andra och blir rejält tillbakatryckta, förlorar många närkamper och löpdueller dom 2-3 första metrarna vilket ger Nacka 1-1.

Tränarnas analys blir då att vår frustration och försök till uppeldning har helt motsatt effekt, det är ju tjejerna som måste vilja, inte vi, inte föräldrar utan det måste komma från tjejerna själv.

Inför tredje har vi återigen en bra uppvärmning men precis innan match märker vi dock att en del fortfarande hänger med huvudet, dom bildar ringen ”kämpa kämpa” och det händer något magiskt...

Vi går in på plan mot ett Vellinge som tidigt får känna på våra tjejers kapacitet, det har vänt! Vi spelar precis så bra som vi kan och får utdelning, 5-1 och vi sjunger hela vägen till Camp Gislöv.

Dag 2 börjar där dag 1 slutade och vi gör turneringens bästa match mot ett Höllviken som förmodligen trodde det skulle bli en walk in the park med tanke på de två senaste mötena. Vi äger matchen men får inte riktigt till avsluten, tre i stolpen inom loppet av 1 min och fantastiska prestationer av samtliga över hela planen. Höllviken SKA vara nöjda med 0-0.

Inför sista matchen mot Dragör har vi fett pepp och övertygande uppvärming igen vilket håller sig hela vägen fram till intåget på plan när man hör: nej inte konstgräs, i leden... Vi startar ändå väldigt övertygande och allt stämmer, allt utom de två-tre sista metrarna. Nu verkar reglerna om utspark vara ändrade och vi kan inte sätta vår fina press. Sen får Dragör en kontring som letar sig in målmaskorna och luften går lite ur oss, tätt följt av en turlig hörna som resulterar i 0-2 och proppen går ur oss helt.

En något kortare analys: Vi tränare måste bli bättre på att hitta tjejernas egen vilja, fotboll spelas på naturgräs, konstgräs är ett ont måste man tränar på Okt-Mars och borde förbjudas övrig tid av inte minst hälsoskäl, vi har kul mellan matcherna och är en sammansvetsad grupp.

Grattis till väl genomförda matcher (Höllviken & Vellinge) där fotboll ska spelas och extra stort grattis till Irja & Elise som båda gick upp på 100 matcher i avslutningsmatchen.

Tack till alla fantastiska supporters tillika campbyggare och framförallt tack till Herrström som trots stor frustration över spelstopp pga förkylning gick upp i ottan och gick sist, för att ingå i truppen, det är ett karaktärsdrag som definerar oss som enhet!

Hata plast & älska glädjen!