1 - 0

En vecka hade gått sedan den tunga förlusten mot Högvad, och det var en vecka som slog hårt mot "Brandgult". Spelare efter spelare insjuknade i någon form av infektion vilket medförde en rekordlåg träningsnärvaro på 17 man. Det säger visserligen en hel del, att det som sämst varit 17 man på en träning under den här säsongen hittills.

Därmed var många osäkra till spel inför seriefinalen mot Lockryd, som sett extremt starka ut under vårsäsongen. När samlingen närmade sig stod det klart att hela tio spelare skulle missa matchen, och några till trotsade sjukdomen och ställde upp ändå. Bland andra saknades skytteligaledaren Erik Svanberg, mittbackarna Davidsson och Zacke, ytterbackarna J-O och Sivedal plus några till. Ändå var matchtruppen fylld till 18 man.

Med dessa återbud gavs chansen för andra i truppen att visa upp sig och det var en bunt lirare som kom till samlingen med glöd i blicken. Coach Lassie Broman, som även han var sjuk, presenterade startelvan innan han gick igenom taktiska bitar. När "Brandgult" var redo stegade allesammans ut till den fina gräsmattan på ett för dagen soldränkt och stekhett Kungaberg. Uppvärmningen såg bra ut och folk strömmade in genom inträdet.

När Fritsla IF marscherade in på asfalten som leder till planen möttes de av ett Curva Vallen i extas. Trumman gick igång och ett antal bengaler tändes vilket gav matchen en inramning att minnas redan innan domaren blåst igång det hela. Slantsinglingen avverkades och kaptenerna hälsade på varandra innan Lockryd spelade igång bollen.

Ett krigande "Brandgult" låg rätt i positionsspelet från start och gav bortalaget minimalt med ytor. Deras spelidé var till synes att slå långt mot två tvåmeterskillar på topp för att antingen låsa fast bollen eller skarva vidare i djupled. Fritsla IF hade dock ganska bra kontroll på dessa uppspel. Det var en tuff match och även om inget av lagen bjöd på skönspel kändes det som att den stora publiken uppskattade matchen. Curva Vallen höll igång hela tiden och lyfte sina grabbar samtidigt som de gjorde livet surt för både domare och bortaspelare.

Laget som var närmast ledning efter 45 spelade minuter var hemmalaget och chansen skapade Johan Selin åt sig själv. Avslutet rensades dock på mållinjen upp i ribban och returen sköts utanför av Lord Ansuman.

I paus var vi nöjda med hur vi agerade i försvarsspelet och alla där ute på planen löpte oändligt mycket för varandra. Patrik Lundin sprang upp ytor stora som hav åt sin kompanjon Axel på innermittfältet och Peter Lennartsson, som var vikarierande ytteback, slet som ett djur och var i stort sett 100-procentig i duellspelet. Det nykomponerade mittbacksparet i Thysell och Calle Jenkinson gav intrycket att de spelat tillsammans i centrallåset sedan barnsben.

Den andra halvleken bjöd på samma matchbild som den första. Lockryd vann en hel del hörnor men där var hemmaspelarna på tå och fick undan bollen. Framåt skapades en del vassa kontringar för Fritsla IF men dessa stoppades oftast i sista stund. Allteftersom gjordes byten och nya fräscha ben äntrade planen. En av dessa var Fidde Olsson som efter nästan tre månader i Afrika kommit hem, gjort två träningar, och fått rycka in som "vikarie" på grund av manfallet. Det är en spelare som säkerligen kommer vara med i tränarens planer många gånger framöver, speciellt med några veckors träning i kroppen.

Med nio minuter kvar av matchen var känslan att man var nöjd relativt med ett kryss, men då sprang Lord Ansuman på en långboll och helt plötsligt var han fri med målvakten. Inga misstag där, utan 1-0 och Kungaberg lyfte från marken. Nya bengaler tändes, trumman ljöd högre än någonsin och ramsor skreks ut. Det fanns inte på kartan att en kvittering skulle släppas in. "Brandgult" krigade på och offrade sig för laget. Ett exempel på detta var Thysell, som med två kraftiga smällar i huvudet spelade vidare - kanske utan att han själv var medveten om det.

När domaren blåste för full tid var glädjescenerna stora och det var precis såhär man önskade sig att denna seriefinal skulle sluta. Med ett väldigt stort och häftigt stöd bakom sig lyckades Fritsla IF vinna med 1-0 och även om Lockryd ägde mest boll skapade man inga jätteheta lägen till att göra mål.

Extra kul, förutom inramningen, var att vi visade att vi har en trupp bestående av 30-talet spelare som kan spela fotboll och som kan göra jobbet som krävs. Det fanns ingen som var uttagen till den här matchen som inte bidrog utan alla fick speltid och tog vara på den med bravur.

Som vanligt riktas ett STORT tack, kanske det största hittills under säsongen, till vår underbara publik och till Curva Vallen som skapade en sådan magisk stämning. 181 betalande vittnar om ett stort intresse kring föreningen. Och avslutningsvis - vi är serieledare igen!

FORZA BRANDGULT