1 - 4

En inledning som heter duga. Fritsla IF har gått som tåget och det var först i omgång sex som Öxabäcks IF såg till att vi fick uppleva säsongens första poängtapp, ett kryss på bortagräs man kan leva med. Nu var det tisdag, en dag som denna skribent för övrigt fick uppleva med en skogsvandring i ösregn. Hög mysfaktor...

Denna tisdag stod även som värd åt en viktig seriematch mot Björketorp, som förutom en storförlust mot Horred presterat över förväntan. För andra matchen i rad hade vi även en del viktiga kuggar frånvarande, såsom coach Lasse, artisten Melo och ankaret Carl Rajala. «Brandgult» har dock visat att man numera äger en bred trupp, förmodligen den bredaste på många år om man ska ge sig på underdrifter.

När samlingen var avverkad och spelarna bytt om propagerade Lasse för hur vi skulle bjuda publiken på en bra match. Ett taggat lag stegade sedan ut och genomförde uppvärmningen väl. Känslan var således god inför matchen.

När slantsinglingen var vunnen började sedan matchen och Fritsla tog tag i spelet direkt. Alla lagdelarna spelade sig ur svåra situationer och både viljan och rörelsen fanns där. Lägena saknades inte heller i inledningen men skärpan och de avgörande passen saknades dittills.

Efter 17 minuter drog Axel på sig ett gult kort, vilket var hans tredje för säsongen och det innebär att han missar kommande match mot Högvad.

Med 25 minuter spelade fick Svanen utgå på grund av ömmande ljumskar och in hoppade Lord Ansuman. 30 sekunder senare presenterade han sig för åskådarna när han chippade in 1-0 till FIF, efter en skarv från Selin.

Björketorp hade svårt att etablera något spel men när farligheterna dök upp var det oftast den rutinerade Jörgen Karlsson som utnyttjade sin snabbhet. Hemmalaget förlitade sig även en del på långbollar mellan försvaret och mittfältet, vilket även det ledde till något farligt läge.

Resultatet stod sig halvleken ut, även om matchen kanske borde varit avgjord (?) om «Brandgult» bara kunde förvaltat och värderat lägena bättre. I paus manade vi på varandra och gav oss f-n på att det inte fanns tryckt på någon karta i världen att vi skulle tappa det här.

Men något hände. För er som är familjära med Harry Potter så kan vi relatera till dementorer och deras sätt att suga ur själen på individer. Lite så var det för Brandgult, och för er som inte har en blekaste aning om vad det här med dementorer är, så kan det beskrivas såhär: spelet och kämparglöden var som bortsvept av en väldigt, väldigt stor tsunami. FIF gick inte att känna igen och Björketorp bjöds in i matchen spelmässigt.

Redan efter ett par minuter räddades ett jätteläge och i den 50:e minuten uppstod slarv och det var kvitterat.

Slarvet upphörde inte därefter och det var svårt att upprätta vare sig ett enkelt passningsspel eller längre anfall. Positionsspelet hängde inte ihop och snacket fanns inte där. Men som en skänk från ovan dök Johan Selin upp utanför straffområdet och placerade in ledningsmålet, till den fina bortaskarans förtjusning. Extremt förlösande!

Tyvärr slarvades det igen och Björketorp rann igenom ett par gånger. Efter några missade lägen för hemmalagets del kändes det som att luften gick ur dem lite och ett konditionsstarkt FIF tog över totalt. Med 20 minuter kvar var avgörandet på sin plats när Svanen avslutade ett bra anfall med att placera in 3-1 och återigen fick våra underbara fans jubla!

Innan matchen var slut skulle det göras ett till mål, när den till synes smått taniga Rasmus Jensen tryckte bort Björketorps stora mittback och la in 4-1 med en behärskad bredsida.

Tre nya, starka poäng till «Brandgult» med andra ord. Vi visar som vanligt numera upp ett brett register och en fantastisk lagmoral. Med fingertoppskänsla byter Lassie in spelare som presterar och vi visar att vi hör hemma i toppen av tabellen för tillfället. Som vanligt gjorde publiken en underbar insats och det är så otroligt kul att man även på bortaplan utgör den större delen av inträdets intäkter. Med bland andra ultras-ledarna Hagert, Emil och Olle i spetsen blir det alltid en fest. Även familjen Broman, Anna M Persson (mutar till sig omnämnanden), Sivedal, Thysell och P-A Halvarsson närvarade sitt sedvanliga stöd. Lägg därtill Mr. Fritsla himself, Niklas Lindelöf. Det är många som förtjänar omnämnanden och jag vet att jag glömt många. Ett stort tack till alla som stödjer oss, helt enkelt!

Forza Brandgult!