3 - 0

Fredag och nya utmaningar väntade bakom knuten. De brandgula serieledarna skulle ta emot Horred på ett soldränkt och idylliskt Kungaberg under kvällen. Ett Horred som är vida känt (i kommunen) för att vara extremt svårspelade, och det är ett lag som huserat i toppskiktet under många år nu. Ledda av Jimmy Paulsén, ägare av seriens känsligaste vänsterfot, med allsvensk rutin har de en stabil grund att stå på och många spelare som gör nytta för laget.

Sett till de senaste säsongerna var det faktiskt så att Fritsla hade förlorat 9 raka matcher mot Horred, men under veckan som gått har laget varit fast beslutna att stoppa den negativa trenden. Och visst är det så att man som serieledare har en helt annan känsla och ett bra mycket högre självförtroende. Känslan var därmed god inför match. Skadeläget var hyfsat ljus, men Zacke som inlett säsongen så bra saknades vilket var synd. Även Martin Roland var borta med ett krånglande knä.

Efter lite kaffe och småprat under samlingen joggade ett taggat lag ut på den väldigt jämna och fina gräsmattan som vackert ramas in av löparbanorna runtom Kungaberg. Redan då var det en del folk på plats för att känna på lagens form och man anade storpublik.

Mycket riktigt, lagom till dess att Shvan Tawfiq blåste igång matchen hade 202 betalande åskådare plus ett stort antal barn fyllt idrottsplatsen för att bevittna detta toppmöte. Inledningen av matchen var jämn men Fritsla hade ändå ett litet spelövertag. Närmast ledningen var dock Horred, när duktige David Johansson avancerade på kanten. Han slog sedan ett misslyckat (?) inlägg som blev till ett oväntat avslut, och den luriga bollen fick tippas i ribban.

Efter 24 minuter var det Erik Svanbergs tur att briljera, när han fick bollen på sin vänstersida. Två gubbar fick känna på hur det är att bli uppsnurrade till läktarplats av den vindsnabbe yttern, innan han placerade in 1-0 i bortre inför en imponerad publik. Två minuter senare skulle samme man visa upp sig från sin bästa sida igen. En höjdboll landade utanför straffområdet och Svanberg uppfattade tidigt att motståndarmålvakten hamnat på mellanhand. En vacker lobb senare och det stod 2-0 inför en numera extremt exalterad publik.

Det ska tilläggas att Curva Vallen gjorde säsongsdebut, med en vilt hejande Emil Svedenlind i spetsen och det var en klack som vaknat på rätt sida. Till och med en (för undertecknad okänd) man med trummor var på plats i klacken och hejade fram sitt favoritlag. Helt fantastiskt.

Horred hade svårt att skapa några farliga chanser, mycket tack vare ett samlat försvar från "Brandgult". Ett lite halvlurigt skott på mål innan pausvilan fick man, men det vållade inga problem. Istället fick man fokusera på att hänga med när Lassie Broman vrickade fötter i mitten. Broman hade för övrigt en riktig frisparkskanon som med lite mer flyt kunde gått in i mål, men bollen träffade virket istället.

I paus snackade vi om vikten av att fortsätta jobba för varandra i den andra halvleken, och att inte bjuda in Horred i matchen.

Fritsla startade den sista halvan av matchen bra och man skapade ett par farliga lägen. Axel fick se sin frispark smita tätt utanför och Erik Kardell var sånär lyckosam vid en indirekt dito.

Sedermera blev den andra halvleken blev mindre välspelad från hemmalagets sida och vi lät Horred äga mer boll för att istället satsa på mer kontringar. Anledningen till detta var att motståndarna flyttade upp laget och blev mer lyckosamma i sin press.

Horred satsade på att lyfta bollen och försöka vinna luftdueller, men Fritsla var på tårna och satte hårt mot hårt. Dessutom var man farliga på hörnor och långa inkast men det löste sig alltid på ett eller annat sätt. Emellanåt stack "Brandgult" upp och tvingade målvakten till några fina räddningar, innan det var dags att punktera matchen med 20 minuter kvar att spela. Erik Kardell blev friställd och rullade in 3-0, helt underbart!

Innan den duktiga domaren blåste av matchen fick publiken bevittna ett rött kort, vilket drabbade Horred. 3-0 slutade matchen och Fritsla IF inkasserade sin femte seger på lika många matcher. Serieledningen är intakt och vi ska kämpa för att den håller i sig framöver.

Ett STORT tack riktas till alla inblandade, alltifrån den FANTASTISKA publiken, kiosken, bortalaget, domarna och till spelarna som såg till att göra fler mål än motståndarna, för att detta blev en väldigt trevlig kväll. Ett omnämnande måste även gå till Martin Olsson som tvingas "städa upp" efter dem flesta.

På återseende och återhörande. Forza Brandgult!