3 - 1

Veckan hade slagit över till onsdag och tiden var inne för Fritslas stolta grabbar att ta sig an säsongens tredje match, där Svenljunga stod för motståndet. Förra säsongen mäktade «Brandgult» endast med en pinne på två matcher mot ett blekt SIK och i år är även de, precis som vi, ett bättre lag.

Ett taggat och till synes självsäkert lag gick ut och kände på mattan innan det var dags för uppvärmning. Även där var känslan bra och många såg riktigt vassa ut, även om det studsade lite mycket i ett klassiskt vårgräs. På andra sidan hade Svenljungas coach "konat" upp som inför vilken Champions League-semifinal som helst.

När klockan börjat närma sig 18.30 och de 107 betalande fått tag på en inför-match-kaffe tågade lagen in, det singlades slant och domaren slängde ur sig några väl valda ord såsom "Det är jag som dömer". Sedan var bollen i rullning.

«Brandgult» tog tag i spelet direkt och kunde med lite flyt haft ledningen bara efter någon minut. Efter drygt tio minuter avancerade Axel centralt, efter en passning från coach Lassie. Den framtida multimiljonären tog ett avslut som styrdes, inte en utan två gånger, innan bollen studsade in i mål. Den sista styrningen signerades Johan Selin som också tog åt sig äran till fullo.

Allteftersom stannade spelet upp och det blev mycket kamp inblandat, och en hel del slarv som toppade isberget. Svenljunga satte en hög press som satte lite griller i huvudet på Fritslas försvar och spelidén kunde inte fullföljas riktigt. Kommunikationen ute på plan var inte heller på topp vilket irriterade en del.

När den första halvleken var över var ställningen 1-0 till hemmalaget, som möjligtvis drabbats av lite premiärnerver då detta var den riktiga hemmapremiären. De första 45 minuterna bjöd inte på något skönspel och det var ingen vidare värme – trots sol. Visserligen hade en del skurar och hagelstormar hälsat på tidigare under dagen vilket medfört en nerkyld mark. En liten detalj under den första halvleken var att bortalagets tränare blev uppvisad på läktaren, men det hindrade inte honom från att slösa ut hela månadspotten till sin telefon under den andra halvleken för att ge direktiv till sin assisterande dito.

Under paussnacket skymtades en viss besvikelse och revanschlusta trots ledningen. Vi sa till varandra att jobba mer för våra kamrater ute på planen och att vi skulle hålla uppe snacket samt koncentrationen. Det diskuterades också lite positionsspel...

Likt tidigare matcher svarade Fritsla för något bättre spel under den sista halvan av matchen. Det vanns mer närkamper och luftdueller, och passningarna var mer precisa. Tyvärr fanns inte skärpan i den sista tredjedelen och emellanåt var det alldeles för nätt spel.

Med 28 minuter kvar bjöd vi in Svenljunga i matchen. Ett bolltapp vid mittplan gjorde att gästerna kunde kontra och till sist placera in bollen i bortre. Några minuter senare var det dags igen – trodde de flesta, när undertecknad fick en felträff vid ett uppspel och serverade en fristående bortaspelare. Skönt nog kunde friläget räddas och en ursäkt var på sin plats...

Det kändes rejält där ute på planen att vi inte var nöjda och vi steppade upp ett par steg under den sista kvarten. Några chanser skapades och Svanen slog ett inlägg som deras målvakt hoppade in i mål med, men domaren tolkade det som att hela bollen inte var inne.

När tre minuter återstod var det dags för coach Lassie att äntligen träffa mål med sina häxpipor. 2-1 var givet och ett vilt firande utbröt. Någon minut senare fick Lord Ansuman ett friläge som han kyligt placerade in i bortre och det var avgjort. Kungaberg var i extas när tredje segern på tre lika många matcher var ett faktum!

Vi vill passa på att tacka alla som tog sig till matchen för att stötta oss och vi hoppas att ni vill fortsätta med det. Det här laget har nu visat vilken styrka vi besitter, vilken fantastisk lagmoral vi har för tillfället och en jäkla vilja att vinna. Det sistnämnda beror mycket på våra hängivna supportrar. TACK!
Forza «Brandgult»