Skjutdicipliner

I jaktskyttet går du en snitslad bana om 30 mål där avstånden är helt omarkerade, det vill säga att skytten måste

bedöma avståndet med olika bedömningstekniker (dock ej tekniska hjälpmedel). Man skjuter på pappfigurer en, två eller tre pilar beroende på om man har träffat målet eller inte.

Figurerna är placerade så att skytten får skjuta både uppför och nerför branter och på öppna fält.

Avstånden är precis som inom fältskyttet 5-60 meter.

I 3D skyttet så är djuren 3-dimensionella och du får endast skjuta en pil. Skytten går längst en snitslad bana om 30 mål där avstånden är helt omarkerade, det vill säga att skytten måste bedöma avståndet med olika bedömningstekniker (dock ej tekniska hjälpmedel).

Precis som i jaktskyttet placeras målen ut i både uppförslut och nerförslut och på öppna fält. Avstånden för 3D skyttet är 5-45 meter. I båda disciplinerna så finns det olika poängsystem och poängzoner beroende vart någonstans på djuret som du har träffat, och poängen i jaktskyttet beror på hur många pilar du har behövt skjuta.

Långbågen är nog den mest klassiska bågen som finns och kommer från tiden då man använde den som både jakt och krigsredskap. En långbåge idag består oftast av ett flertal lager olika träslag, med inslag av carbon, glasfiber eller annat material.

Oftast är de mycket vackra att titta på och vissa skyttar tillverkar sina bågar helt själva. Långbågeklassen har vissa begränsningar när det gäller material, t ex att man inte får ha någon pilhylla utan måste lägga pilen direkt på bågen. Långbågeklassen har fått ett uppsving de senaste åren och är en av de största klasserna representerade på stora tävlingar. I klubben finns det några stycken skyttar som utövar denna skjustil.

Den klassiska stilen är nästan alltid den skjutstil som nybörjare kommer i kontakt med första gången.

Ursprunget är en så kallad recurvebåge.

I den här stilen så får man använda sig av en pilhylla och en liten motvikt längst fram på bågen.

Allt annat som kan hjälpa skytten att sikta är otillåtet.

Oftast använder man pilspetsen till att sikta med.
I Sverige är den klassiska sidan mycket framgångsrik.

Den olympiska stilen, eller fristil som det hette förr, är den vanligaste skjutstilen inom klubben.

Det är i grund och botten en recurvbåge som man satt på diverse olika hjälpmedel på, som

t ex. sikte, stabilisatorer samt dragindikator.

I Sverige är det många som skjuter fristil, i klubben finns det ett par tjejer som är eller har varit uppe i och fajtats med världseliten.

Det finns även en tavelrond som är uppkallad efter den Olympiska tävlingen där man skjuter 72 pilar på 70 meter.

Tävlingsronden heter tillika "Olympisk rond" och är ganska vanligt förekommande under utomhussäsongen. På bilden till vänster skjuter Elin Kättström, en av klubbens duktigaste skyttar.

Compound är utan tvekan den tekniskt sett mest utvecklade bågtypen.

Den har inte funnits så väldigt länge har och mestadels utvecklats för att kunna jaga med.

Skillnaden mellan compound och övriga bågtyper är att compounden har (oftast) ovala hjul som

gör att det är tungt att dra till en början, men lättas sedan med ungefär 65% av den totala dragvikten när

man har kommit upp i den maximala draglängden.

Compoundskyttar har oftast dragstyrkor runt 50-60 pound och utgångshastighet ligger runt 300 fot/sek.

Som tillbehör får även en compoundskytt använda ett sikte med en lins som har en förstoring, som gör det lättare att se tavlan. Man använder även en avfyrningsmekanism för att få så rena släpp som möjligt utan att påverka strängen. I klubben finns för närvarande ingen som skjuter compound, men självklart välkomnar vi även compoundskyttar till klubben.