Matchreferat - matchen mot Fengersfors IK

Efter den underbara seriepremiären med tre poäng borta mot Färgelanda drog vi igång en ny träningsvecka, fylld av god närvaro med många spelare som allihop visade framfötterna. Redan på måndagsträningen stod det klart att vi stod inför ett lyxproblem med så många duktiga och formstarka spelare tillgängliga. Hur mycket man än vill ha med fler är det dock endast 16 spelare som får vara med i truppen och därmed blev det en svår uttagning till hemmapremiären mot Fengersfors.

Besvikelse finns givetvis över att man inte blir uttagen, det visar på att man bryr sig och ger i ett så här stark lag och gött gäng tändvätska till att ge ännu mer på träningarna. Vi är allihop ett och samma lag, förra året vann vi division 6 genom att under seriens alla matcher rotera runt på nästan 30 spelare. Alla behövs, alla gör sitt – på eller utanför plan under match. Redan efter två matcher har vi i år använt oss av 21 spelare.

Matchen mot Fengersfors blev ungefär som väntat. Vi mötte ett lag med många duktiga spetsspelare och det bjöds på hård kamp och intensiv press från motståndarlaget. Vi kom inte riktigt upp i den nivån vi ville gällande vårt eget spel – Fengersfors störde oss bra med sin press och tvingade fram fler långa bollar än vad vi tänkt – och det blev mycket ”hawaii.” I detta hittar vi ändå en av lagets stora styrkor, i att vi aldrig ger oss och sliter hårt för varandra. Precis som mot Färgelanda var alla villiga att ta jobbet och efter ett tag lyckades Acka skarva fram en boll till Dag Jörneberg som kunde sätta 1-0. En stund senare lyckades även Viktor Jansson stänka dit 2-0 efter en hörna slagen av Emil Spandén, vilket stod sig i halvlek.

Andra halvlek rullade på i samma tecken. Det var mycket kamp och slit, stundtals fick vi till det spel vi ville ha och stundtals hamnade i en långa bollar och kamp. Hjärtat fanns hela tiden där, samtliga 16 spelare i truppen kunde roteras runt och mala vidare mot motståndaren. Det fanns bud på reduceringar men backlinjen och Oskar Larsson i målet stod starka. Slutligen satte vi också spiken i kistan när Wilmer Kumlin i slutminuterna – framspelad av Dag Jörneberg - satte 3-0, som blev matchens slutresultat.

Summerat får vi inte riktigt till spelet vi vill ha, men visar ändå att vi har flera dimensioner i vår trupp och kan hantera olika matchbilder. Vi är ett lag, 16 som spelade och flera andra som fanns på plats för att supporta och hurra i omklädningsrummet. Känslan är god efter ännu en trepoängare, men vi riktar redan nu blicken framåt. Siktet är inställt på ännu en tuff match – alla matcher kommer onekligen vara tuffa i år – när vi nästa helg möter IFK Åmål borta på Örnäsvallen. Det blir gräspremiär för laget och i veckan går vi därför på vackra Nordskogsvallen för att bekanta oss mer med underlaget.

Tillsammans jobbar vi allihop vidare, en träningsvecka och match i taget.