Summering: Svenska Cupen Ungdom 2024

Måljubel i Stinsen Arena. Foto: EO Pictures

I helgen spelade Finspångs AIK U19 Svenska Cupen Ungdom i Nässjö och Stinsen Arena.

”14 spelare åkte på fredagen på de regnblöta vägarna till Nässjö i sällskap med hela 21st !! föräldrar för spel i Svenska cupen ungdom 2024. 

Flera spelare tippade förlust i alla matcher på förhand. Vi ledare var inte lika pessimistiska men framhöll att det trots något yngre motstånd naturligtvis skulle vara tuffa matcher. Vetlanda, Nässjö, Vänersborg samt Villa Lidköping stod för motståndet. Vissa av lagen sade sig ha varit på is sedan i augusti. Vi i FAIK hade spelare som hade hunnit skrapa ihop hela 3-5 minuters istid för säsongen innan första matchen.

Där hade vi en betydande skillnad mellan oss och våra motståndare. Sedan syntes det ganska tydligt vilka som inte lagt lika mycket energi på försäsongsträningen som andra. Men vi var alla fast beslutna att göra så gott vi kunde.

Vi ledare peppade laget och manade till lugn. Erfarenhet skulle väga upp mot de hungriga bandygym-spelarna som normalt spelar p17 Nationell. (Vissa även i div1, allsvenskan och Elitserien)

Med en komfortabel seger i första matchen mot Vetlanda med 9-2 så kom självförtroendet tillbaka till spelarna. Laget där de flesta började spela ihop i 4-6års åldern i Finspångs AIK märkte att de trots knapp tid på is kunde leverera ett bra och moget spel.

Cupen fortsatte med matcher mot Nässjö och Vänersborg. Nässjö var ett lag med flera bra spelare och ett fartfyllt spel. Vänersborg spelade likt Nässjö men med mognare spel och högre kvalitet. FAIK stod dock upp väl även om vi stundtals backade hem lite för mycket i vårt försvarsspel utan att sätta stopp. Vi bjöd på en del chanser.

De två matcherna var i sig ganska lika varandra. Båda matcherna öppnade bra för oss. Spelarna kämpade väl men tillfälligheter gjorde att vi förlorade båda matcherna i slutminuterna med uddamål. Surt med förluster men vi tar lärdom av våra misstag. Vi fick även beröm av motståndarnas ledare för året fina spel.

Sist ut i cupen var Villa Lidköping BK.
Vi ledare påtalade inför matchen vikten av att jobba tillsammans och sätta stopp för motståndarna. Inte titta på medan de åker förbi. Vi belyste även att matchen högst troligt var den sista ungdomsmatchen för de flesta (om inte alla) spelare i laget. Seniorbandyn hägrar under kommande säsong med spel i div2 och eventuellt div1 för vissa av dem. Någon även i ännu högre division.

Spelarna tog in och tog till sig vad vi sa och kom överens om att kämpa tills domaren blåser av matchen för att ta hem vinsten.

Och kämpa fick de..

Vi tog ledningen i matchens tredje minut och utökade den sedan till 2-0 i matchminut 16.
Vi spelar tätt, går in i situationerna, hjälper varandra. Det ser bra ut helt enkelt. Då i matchminut 23 drar vi på oss en utvisning som på grund av den höga farten i händelsen bedöms som grov. Domaren tar upp det röda kortet och vi får se en av våra besviket lämna arenan.
Det röda kortet innebar en spelare mindre resten av matchen… i ca 37 minuter.

Ca 5 minuter efter vårt röda kort sker en likvärdig tackling igen men då emot vår spelare. Inget kort visades dock av domaren i den situationen.

Vi klarade att hålla vårt spel till halvtidsvila.
Under pausen kom vi överens om att alla skulle ge sitt yttersta i cupens sista halvlek. All energi skulle ut. Vi skulle göra det för vår kompis och medspelare som fått lämna arenan. Nu skulle vi se till att vinna denna match!

Andra halvlek startade och våra spelare var redan trötta. Snabba korta byten medan Villa tryckte på och försökte gång efter annan.
De kom inte igenom. Kämpainsatsen från FAIK var enorm. I andra halvlekens sjunde minut kom 3-0 målet efter en mycket bra sekvens i matchen.

Ett frustrerat Villa växlade upp ännu mer men FAIK fortsatte att kämpa och sätta stopp.

I 49:de minuten missade vi i vårt försvarsspel en kort sekund vilket Villa nyttjade och reducerade till 3-1 vilket stod sig till slutsignalen.

Helgen kan summeras med:
En riktigt rolig helg med bra bandy och glada trevliga människor och god gemenskap.”

- Fredrik Wintervide