Sötman av karriärens första seriematchvinst

Efter att ha inlett säsongen med 10 förluster och 1-30 i setskillnad var det inte med några jätteförväntningar vi samlades tidigt på lördagsmorgonen för avfärd till säsongens längsta bortamatch. Men förhoppningarna fanns ändå där. Borde vi inte kunna nypa ett par set till. Det är ju ändå de andra två lagen som kämpar i botten av tabellen. Vi möttes av ett soligt Karlstad (!) och en fin relativt nybyggd hall. Efter att ha kastat i sig lite mat, vevat igång kropparna så startade första matchen mot hemmalaget, uselt. En coachmiss, lite nervositet varvat med bra servar gjorde att matchen startade på riktigt med 1-8 i baken. När vi mot slutet av setet vann några egna bollar och ändå kravlade oss över tvåsiffrig så verkade det som grabbarna vaknade och klev in i andra med förnyade krafter. 

Pang, pang, pang några fina serverar och vaket spel på nät så skaffade vi oss en fin ledning som vi jobbade vidare på. Snart firade vi vår andra setseger någonsin, det kändes som vi vunnit VM-guld och att resan redan var värt mödan. Ett böljande jämt tredje set förlorade vi knappt. Men vi kände att vi var med. Vi fortsatte att rotera runt på spelare på olika positioner. Kortsiktigt är det inte det bästa, men på lång sikt är vi övertygade om att det är rätt. Med den fjärde uppställningen för dagen på banan matade vi på med stabila mottagningar, mycket kämp och att se till att hålla bollen i spel framför att spela vackert eller svårt. Ganska säkert spelar vi hem fjärde set. Återigen firade vi som galningar. Vi laddade på för att för första gången i seriesammanhang spela ett avgörande set. Genomgående fortsatte vi att missa relativt många servar, men den stora skillnaden mot tidigare är att vi missade andra, tredje eller tom fjärde serven, dvs vi vann ett antal egna bollar. Vi missade väldigt få förstaservar! Bra koncentrerade servar mixat med gnetspel och en och annat fint block samt välavvägda anfall gjorde att vi skaffade oss några bollars ledning. Även om det var nagelbitande spännande verkade det som grabbarna var iskalla. Efter varje boll samlades dom och peppade oavsett om det var vinst eller förlust, de som satt på bänken hejade och var 100% med. Välförtjänt drog vi in matchbollen till 15-13 i femte set! Glädjen visste nästan inga gränser. Idrott när det är som bäst om du frågar mig! 

Av bara farten pangade vi hem ett gastkramande förstaset mot Norrköping. Vi tog en stabil ledning och skulle bara cruisa hem setet. Lite hönsgård så blev det överdrivet spännande. Återigen höll grabbarna nerverna i schack och avslutades med en fint pressad spinhoppserv. Resten fortsatte på den inslagna vägen. Vi vann även andra och tredje, tom ganska stabilt. 

Norrköping tränare tackade för matchen och var imponerade över vår inställning. Jag kan bara hålla med, inställningen är väldigt bra. Vi hjälper varandra i med- och motgång. Vi vill hela tiden lära oss. Vi kämpar och sliter och ger oss aldrig. Det som ffa hänt är att lägstanivån höjts. Vi spelar ett enklare och effektivare spel. Vi har också skaffat oss större förståelse för fler delar av spelet och samspelet i volleyboll. Det är inte alltid vackert men en mycket fin bas att bygga vidare från.

Då samtliga 9 spelare alla bidrog på absolut toppnivå till 2 fina lagsegrar har jag medvetet valt att inte peka ut någon specifikt. Alla förtjänar högsta betyg! 

Avslutningsvis vill jag dock skicka ett extra stort tack till Mattis mamma Annika som skjutsade vilket gjorde att vi kunde åka med fullt lag.