Om föreningen

BLÅSUTS BK

En bandyklubb som siktar på att bli 100 år.

I en tid med allt hårdare konkurrens från andra idrotter och nya (relativt i alla fall) nya spel i digital form har styrelsen under 2023 arbetat fram följande handlingsplan:

• Skapa en stabil ekonomi med en reserv för att klara ett förlustår
• Satsning på att skapa ett så brett medlemsregister som möjligt
• Försöka hitta ytterligare alternativ till intäkter
• Till säsongen 2024 - 2025 ha minst ett ungdomslag
• Från och med hösten 2025 utveckla aktiviteter i klubbhuset
• Få in fler personer som vill arbeta ideellt i en förening

För närvarande har BBK ett lag i division ett med utvecklingspotential. 

 

Nedan följer en historisk vandring skriven inför Blåsut BKs 70-års jubileum 2002
En 70-åring som klarat av många hinder under årtiondena
Sakta men säkert nådde man stora målet med spel i div. 1

Blåsuts Bandy Klubb såg dagens ljus vid ett sammanträde i ”förorten” en novemberdag 1932, närmare bestämt den 21 i månaden. Då samlades en del eutusiaster till möte i Logen Viljan på andra sidan Dalbobron. Dessa hade i sinnet att få till en egen idrottsklubb, något som ”grott” flera år hos en del idrottsintresserade. Kunde man ha klubbar i ”stan” – då kunde man ha en egen också i stadsdelen Blåsut.

Den verkligen initiativtagaren hette Nils Svanberg. Han fick med sig en skara grabbar som sa ja till bildandet av BBK. Utan Nils Svanbergs entusiasm och brinnande intresse för en egen klubb på Blåsut hade detta bildande aldrig blivit av Svanberg hade själv bestämt sig för att en klubb skulle se ”dagens ljus” och så blev det också.

Dagens BBK-are bör alltså idag 70 år senare verkligen skicka en tacksamhetens tanke till denne initiativtagare! Också till att som kämpat enträget för BBK under alla de år som gått!

(Till saken hör att redan 1908 fanns ett gäng grabbar på Blåsut som provade på bandysporten. Dessa kallade sig Blåsuts IS och höll på några år. Sammanslutningen självdog, kan man säga. Dessa bandykämpar hann dock ställa till md en sensation. Nämnda år spelade de den första vänskapsmatchen mot Vänersborgs IF (man enades om att fotbollsreglerna skulle gälla!) på en plogad sjöisbana vid nya hamnkanalen. Till allmän häpnad vann B.I.S. med utklassningssiffrorna 13-0 inför ”överraskande stora publikskaror runt planen”. Det talades länge i stan om att den lille slog den store så rejält. Ingen begrep ännu långt efteråt hur detta kunde hända.)

Första styrelsen

Den första BBK-styrelsen är alltid minnesvärd i en förening. När det gäller BBK såg den ut så här för de som fick förtroendet:
Ordförande: Arvid Johansson, sekreterare: Arne Fogelgren, kassör: Nils Svanberg – övriga: Gösta Olsson och Arne Johansson.
Många av dåtidens BBK-are jobbade civilt vid A.F Carlsson och Skofabriken, kan nämnas. Det var stadens största arbetsplats under många år.

Arvid Johansson svingade klubban och bestämde under dryga två år innan han lämnade ansvaret vidare till Harrry Gustavsson, vilken i sin tur satt ”vid rodret” de följande åtta åren.

Från gulnade blad i en klippbok citerar vi följande ur en artikel skriven av Ny Tids korrespondent i Vänersborg inför klubbens 10-årsjubileum:
”Det tillhör säkerligen ej de lättare uppgifterna, att så nära inpå staden hålla en idrottsklubb vid liv. Faran ligger alltid till hands, att när någon spelare börjar göra sig bemärkt (uppmärksammad vår anm.), då brukar andra lag lätt vara framme och värva. Så har väl också delvis varit för denna klubb. Enigheten inom klubben har dock varit god och den har varit värdefull under årens lopp.”

Som svar på detta kan då sägas, att Blåsuts BK under de årtionden som gått på en bestämt sätt stått emot alla stormar och alla ”Phula” värvare som försökt ta spelare från dem. Därför kan man idag peka på en framgångsrik era i västgötabandyns tjänst. Detta efter BBK:s egna mått mätt.

Minnesvärda kämpar

I tidernas begynnelse inom BBK fanns en handfull personer som lade ner ett enormt arbete för att klubben skulle få en så bra start som möjligt. Förutom Nils Svanberg ska också särskilt hågkommas Harry Gustavsson, mångårige sekreteraren Roy Andersson, murarmästare Gustaf Svanberg, vilken var bas för det helt suveräna snöskottarlag som alltid kallades in när sjöisar (Öxneredssjön, Boteredssjön och Vassbotten vid Tackjärnsbacken), eller landbanor, skulle röjas från den nedfallande vita varan så att det kunde spelas bandymatcher, samt målvaktsfantomen Göte Carlsson, vilken även vid sidan av sin aktiva bana uträttade ett enormt arbete för ”förortsklubben”, som det allmänt skrevs i tidningsspalterna under förra seklets första årtionden.

Förste storspelaren

Göte Carlsson var klubbens första verklige storspelare. Han vaktade målburen 149 gånger under nästan 21 säsonger! En säsong blev mer eller mindre spolierad med anledning av skada. Här är att notera att det inte spelades så många matcher varje säsong på ”den gamla goda tiden”. Det var rörde sig enbart om enkelserier med fem – högst sex deltagande lag för det mesta. Vissa säsonger spelades det till och med fler vänskapsmacher än seriedito!

Även om vintrarna bjöd på mer ihållande kyla längre tider för 30-40 år sedan, så ställde vissa former av ”värmeböljor” till det även då. Vissa vintar kunde inte serierna färdigspelad av denna anledning – eller också var kylan alltför sträng.

Bäst i alla lägen

I snart sagt varje referat som finns bevarade kan man läsa att mål-Carlsson var BBK:s verkliga förgrundsfigur med ett strålande spel mellan stolparna. Ibland häpnade skribenterna över hans fenomenala förmåga att mota bollar ur alla de vinklar – hur hårda skotten än var. Hur många poäng Göte själv räddade åt BBK finns ingen statistik på. Skulle dock vara intressant att ha en sådan idag. Alla gamla f.d. BBK-spelare vi talat med med anledning av denna jubileumsskrift vitsordar utan anmaning mv. Göte Carlsson.

Han föll dock aldrig för locktonerna att byta klubb när värvarna från olika håll var framme och förhörde sig inför nästan varje ny säsong. Tala om att ha klubbkänsla!
- Nej, jag stannar allt i Blåsuts BK, svarade alltid Göte.
Göte var även mångårig styrelseledamot och även ordförande tre år.

Tittar man lite på hur det hela började en gång, så var det så att BBK första två åren mer ägnade sig åt motionsbandy eftersom seriespel inte hade kommit igång år 1932. Det handlade mest om uppgjorda vänskapsmatcher vintertid med närliggande klubbar. Inte minst då i Trollhättan och Uddevalla.(Grannen VIF, som under sin era fram till 1977 vann 16 DM-tecken, spelade sina första vänskapsmatcher i denna sport redan 1908 för övrigt. Den andra alltså mot Blåsuts I.S).

Lokala serier anordnades också, så lite av allvar började smyga sig in för BBK-arna. Där härjade man ett par säsonger med godtagbara resultat. Bland annat i en s.k. pokalserie där man blev tvåa. 1934 anmälde sig dock klubben till den lokala (Vbg/Thn) s.k. T-V-S-serien (Trollhättan, Vänersborg och Sjuntorp). Det slutade med en andraplats.

Vi citerar ur årsberättelsen:
”Blåsutklubben slutade på poängsiffran 7 endast 2 poäng efter segrande laget (vilket detta var nämns inte, vår anm.). Blåsut var ända till sista matchen närmast seriesegern, men på grund av 3 sjuka spelare förlorades denna match. Blir sammanhållningen lika god under kommande säsong bör denna serie kunna vinnas.”

Säsongen efter överraskade BBK både sig själva och andra genom att stå som seriesegrare första gången. Det var i div. IV V:a Västgötaserien. Det förde med sig klang och jubel, så klart. Man flyttades emellertid inte utan fick vara kvar och blev tvåa andra säsongen. 1938-39 blev det ny serieseger för BBK-arna. Man vann V:a Älvsborgsserien på bättre målskillnad än grannen Gropbrons BK.

Tabellplaceringarna varierade sedan från seriesegrar till femte-sjätteplatser, allt beroende på vilka lag man lyckades få till säsong för säsong. 1942-43 blev det guld i div. III Västgötaserien (div. I).

Genom en andraplats i div. IV 1946-47 och en serieomläggning efter den säsongen befann sig BBK 1947-48 plötsligt första gången i Svenska serien div. II Södra. Där räckte man dock, tyvärr, inte riktigt till utan fick finna sig i nedflyttning efter en femteplats bland sex lag. Man tog IFK Vänersborg med sig neråt eftersom de blev jumbo. 1952-53 var man och nosade på guldet, men Storegårdens BK blev för besvärligt och det blev bara ”silver” för BBK, ett bandylag som under de första säsongerna som ny klubb uppträdde i svart tröja med vit krage. Sedan blev det brandgult ett tag eller samma färg som bordsflaggan. Idag är det sedan länge gul-blått som gäller, som bekant.

Första årsberättelsen

Den första årsberättelsen finns angenämt nog bevarad, dock på alltmer gulnande papper. Man skrev för hand och med bläck på den tiden. Vi ska här återge denna in extensio, vilken skrevs av sekreteraren Arne Fogelgren:
” Styrelsens årsberättelse för Blåsuts Bandyklubb från klubbens bildande (21/11 1932) tills januari 1934. Klubbens verksamhet har under den gågna tiden i stort sett varit ganska gott. Klubben har endast idgat bandy vilket endast hittills varit ändamålet. Klubbens Alag har spelat 15 matcher: 5 förlorade, 2 oavgjorda och 8 vunna vilka en del av matcherna har ingått i en pokalserie där klubben belade 3-placeringen. (Målkvotssifran: 55-37 till klubbens fördel). Klubbens Blag har spelat 5 matcher, två förlorade, tre vunna (målkvot 22-11 även till klubbens fördel). Klubbens medlemmar har under denna tiden bestått av 42 medlemmar. Styrelsen har under den gågna tiden bestått av följande personer: ordf. Arvid Johansson, sek: Arne Fogelgren, kassör: Nils Svanberg, materialförvaltare: Folke Robertsson, sup: Arne Johansson, Göte Olsson, rev: Stig Sjöö och Göte Karlsson. Vad klubbens ekonomi beträffar ber styrelsen få hänvisa till revisionsberättelsen. Som av ovanstående synes har klubbens verksamhet under den tid årsberättelsen omfattar varit ganska god. Livlig träning och god kamratskap har varit rådande. Till sist vill styrelsen, för ett kommande år, önska en god och framgångsrik tid. Styrelsen”

Här vill vi påpeka att ovanstående gäller den allra första lokalserie klubben fanns med i. Det är vintern 1932-33 som avses. Var alltså innan man kom in i det verkliga seriespelet.

Tittar vi på den likaledes bevarade revisionsberättelsen så finner man att inkomsterna för tiden 1/12 1932 – 31/1 1934 var 216:22 kronor medan utgifterna stannade vid 127:76. I senare fallet köptes tre par bandyrör för 21:60, 20:70 samt 17:50. Man köpte bandyklubbor för 11:61 och nät till bandyburarna för 13:60. Man hade 9 kronor i lokalhyror. Detta för att nämna några av utgifterna.

På inkomstssidan bl.a. detta: Medlemsavgifter 45 kr, inträdesavgifter vid tre arrangemang 6:25, tre lotterier gav 135:72, överskott på resa till Brålanda 4:25, hyra för bana 5:00, inträdesavgifter 2:00 samt överskott av bussresa till Vargön 8:00.
Behållningen till nästkommande år blev 88:46.
Det var tider det!

Att motståndarna sedemera under några vintrar var alltför rutinerade, tog BBK-pojkarna inte alltför hårt. de gav alltid allt. Resultat som man gladdes åt var till exempel 4-1-vinst mot VIF, som var en prima skräll i bandykretsar liksom att man ”klubbade ner” Alingsåslaget Gerdskens BK med hela 10-2. Inte ens dessa resultat hjälpte. Laget blev nästjumbo den vintern och flyttades ner.
Lika bra det, menade man. Det hade gått lite för fort uppåt.

Spelare av hög karat under första årtiondena var förutom mv. Göte Carlsson även backen/vänsterinnern Gösta Olsson, Stig och Anders Sjö, Erik Andersson, spelkunnige Erik ”Stubben” Larsson, målfarlige centern Henry Eliasson, eleganten Gunnar ”Penten” Olsson, Karl Andersson, Rustan Johansson samt Erik Johansson.

Blåsuts BK:s stora dilemma under årens lopp var att man ofta fick se spelare av bra kaliber lämna föreningen och antingen gå över till Vänersborgs IF eller IFK Vänersborg (Förr alltid i folkmun kallat Kamraterna). Med dylika spelarförluster slogs planer inför säsongerna från BBK:s sida ofta till stor del i spillror och säsongsresultaten blev inte alls som man hade hoppats på.

När postmästaren och BBK-ordföranden John Gustavsson 1943 (han gick med i BBK 1938) valdes till ny ordförande sade han, i en intervju i en göteborgstidning – dessa ”blad” hade förr s.k. korrespondenter i bl.a. Vänersborg och Trollhättan och rapporterade mycket om idrotten här – angående klubbens svårigheter under årens lopp:
”Att de största svårigheterna varit att hålla bandybanorna rena från snö, men att medlemmarnas aldrig sviktat när det gällt i det fallet och att det blivit ett uttryck att om inte Blåsuts kunnat ordna en isrektangel – har ingen kunnat gjort det samt att ekonomin varit ett krux, men att finanserna klarats tack vare lotterier och dylikt. att BBK skall klara sig kvar i serien första div. II-säsongen.”
Vad som döljer sig bakom ”och dylikt” kan man bara gissa sig till.

BBK flyttades alltså gratis upp till div. II 1947 av den anledningen att serierna lades om. Tyvärr blev vistelsen i ”tvåan” bara en säsong lång. Var stor skillnad på ”trean” och ”tvåan” redan då. Framför allt spelades mer fysisk bandy, vilket vänersborgsgrabbarna inte vara vana. Det var ändå nära att laget skulle få vara kvar. Man hade emellertid sämre målskillnad än Kungälvs SK.
20-årsjubel

När klubben firade 20-årsjubileum 22 november 1952 hade man följande styrelse:
Ordförande: John Gustavsson, vice ordförande: Göte Carlsson, sekreterare: Egon Larsson, Vice sekreterare: Ragnar Andersson, kassör: Allan Johansson.

I samband med jubiléet i Fredriksbergs pensionat fick följande de främsta belöningarna för utmärkta insatser i klubben och för bandysporten:
Representant för Svenska Bandyförbundet liksom Västergötlands var styrelsemedlemmen och vänersborgaren Oscar Carlberg (stark man och legendar på ledarsidan samt ordförande i VIF många år). Denne delade ut de högsta utmärkelserna till:
SBF:s diplom: Nils Svanberg och Göte Carlsson. VBF:s diplom till: John Gustavsson, Gösta Johansson (A-lagsspelare i 17 år), Egon Larsson, Knut Ljungströmer och Olle Svensson. Blåsuts BK:s bordflagga delades för första gången någonsin ut till: Roy Andersson, John Gustavsson, Egon Larsson, Gösta Johansson, Gösta Olsson, Nils Svanberg och Olle Svensson. Gunnar Olsson erhöll klubbens förtjänstmärke medan Allan Jonsson och Yngve Lund fick pokaler för utmärkt arbete för klubbens räkning.
25-årsfirandet

När man fem år senare var framme vid 25-årsjubiléet, en festlighet man firade i Partylokalen, Skansgatan, stod dessa herrar i centrum och hade utmärkelser att hämta:
Svenska Bandyförbundets diplom: Gösta Olsson och Egon Larsson. Västergötlands BF:s diplom: John Bråberg, Allan Alm, Leif Larsson, Ragnar Andersson, Allan Larsson, Esse Karlsson, Gunnar Hagberg och Yngve Lund. Riksidrottsförbundets diplom: Nils Svanberg och Göte Carlsson. Utmärkelserna överlämnades av Holter Johansson (Vargön) för Svenska BF:s och Västergötlands BF:s räkningar.
I övrigt utdelades till förtjänta BBK:s standar och förtjänstmärke. Klubben fick även Sv. Bandyförbundets diplom liksom en gåva från sporthandlaren Bertil Malmberg.

Uppvaktad blev BBK också av andra föreningar. Tage Werner framförde IFK Vänersborgs gratulation, Holter Johansson gjorde sammalunda för Vargöns SK, Åke Gillberg för Vänersborgs IF samt Per-Arne Kihlström för IK Lira.
BBK-ordförande i samband med detta jubiléum var sedan två år tillbaka Egon Larsson.

När det sedan gäller Blåsuts BK:s 30- och 40-åriga tillvaro så ställde man inte till med några kalas. Man ansåg att dessa ”högtider” enbart behövde noteras till protokollsboken. Det är ju också årtal i en idrottsföreningsliv som firas om medlemmarna själva vill det, kan man säga.

Nu förhåller det sig också som så, att BKK-arna vid dessa tillfällen, 1962 och 1972, inte var ”stadda vid kassa” för att ställa till med extravaganser. Med detta passerades milstolparna med tystnad. Man kände bara till det själva i klubben.
Referat i lokaltidningen har ej heller stått att finna.

50-årsjubiléet

Klubbens 50-åriga tillvaro celebrerades md en festlighet förlagd till Restaurang Koppargrillen, Vänersborg. Uppslutningen var inte så stor man man hoppats på från styrelsens sida. Dock blev det en mycket trivsam afton i bandyns tecken där många duktiga medlemmar kom att föräras olika fina utmärkelser.

Vänersborgaren Åke Gillberg var Västergötlands Bandyförbunds representant. Han hade mycket att dela ut och hålla reda på. Han var även representant för Svenska Bandyförbundet, som också hade tillerkänt en del BBK-are sökta utmärkelser.
BBK erhöll Västergötands BF:s bordsstandar samt Riksidrottsförbundets diplom.

SBF:s manschettknappar fick ordf. Karl-Åke Berner liksom bronsmärket, diplom från VBF och Västergötlands Idrottsförbund. Dan Kjellsson erhöll SBF:s bronsmärke, diplom från VBF och Västergötlands Idrottsförbund. Rune Johansson erhöll VBF:s silvermärke och SBF:s bronsmärke. Kjell-Arne Lahger erhöll: SBF:s och VBF:s bronsmärke samt VBF:s diplom. Per-Olof Filipsson erhöll: VBF:s diplom. Tomas Danielsson erhöll: VBF:s bronsmärke och dess diplom. Bo Mohlin erhöll: VBF:s diplom liksom en speciell minnesgåva av BBK. Arne Jacobson erhöll: VBF:s diplom liksom samma minnesgåva som Mohlin. Den senare för mångåriga aktiva säsonger och fina ledarinsatser i klubben.

Inte heller detta jubileum basunerades särskilt ut för kännedom, enligt sagesmän vi talat med. Man höll det ”inom den trängre kretsen” med andra ord. Unnande sig en god matbit och en trevlig kväll gjorde man emellertid.

1992 var det sedan dags för nästa passage för Blåsuts BK:s del. Då fyllde klubben 60 år. Inte heller då fann styrelsen det motiverat med att festa till.

Bättre förr

Man kan göra ett kort konstaterande när det gäller detta med att celebrera högtidsdagar i BBK:
Man var mycket, mycket bättre på det förr i tiden!
Andra saker som BBK-arna förr var ena riktiga hejare på var att ordna till bazarer, soaréer, teaterförställningar och danser. Allt för att dra in pengar till verksamheten. Blåsutborna ställde till upp nästan mangrannt så fort BBK annonserade om både det ena och andra. Då gick man verkligen ”man (och fruar) ur huse”, som det heter. Folket i ”förorten” höll ihop på alla tänkbara vis.
Åter till det som timat under bandyns årtiondena.

Svårt nå ända fram

Under 1950- och 1960-talen kämpade olika konstellationer av BBK-lag på ordentligt för att försöka vara med i toppen av serierna. Dock utan att lyckas i den utsträckning som man säkert tänkt sig. Man vandrade upp och ner mellan div. IV och div. V och gjorde gästbesök kortare perioder i div. III. Mest rör det sig om spel i den lägre divisionen ”fyran”.
Det var svårt nå ända fram, med andra ord.

Lag som Älvängen, Långareds BoIS, Floda BoIF, Hemsjö IF (Alingsås), Tolsjö IF, Tuns IK, lidköpingslagen Svarthalls SK, BK Wiking och Lidköpings AIK utgjorde periodvis ordentliga stötestenar. Dessa motståndare förvisade ofta Blåsuts BK till platserna tre och fyra i sluttabellerna. Laget var också alltmer på klar nedgång styrkemässigt.

Tvingades till uppehåll

Inför säsongen 1964-65 hade BBK kommit in ordentligt i ”återvändsgränden”. Man upplevde en ordentlig generationsväxling. Många hade blivit klart överåriga och några egna ungdomar fanns inte att ”slänga in”. I detta, milt sagt, akuta läge beslutade sittande styrelse att helt enkelt ta en sabbatssäsong från deltagande i seriespel. Ingen hade kunnat räkna ut att det skulle bli så illa. Fanns dock inget att göra. Under de följande månaderna ägnade man sig i BBK åt att leta fram nya krafter inför en ny framtid i klubben. Man hittade också sådana. Man förberedde en omstart till det bättre. Man anmälde lag till seriespel inför säsongen 1965-66.

BBK fick börja om i Div. V Centralserien A. Där skulle man möta lag som Lavad, IFK Vänersborg B, Jung och Helås. Vänersborgarna blev solklara favoriter och uppfyllde också allas förväntningar i de egna leden. BBK vann sex raka matcher och spelade till sig målskillnaden 50-3 och därmed var saken klar även om serien aldrig färdigspelades av olika anledningar. Man vann dubbelt över ”svåraste” konkurrenten Lavads IF med 6-0 och 7-1. Av bara farten klappade man till IFK Vänersborg B i enda mötet. Segern skrevs till 11-0 efter bl.a. fem mål av snabbe yttern Sören Fransson och tre av Lars Blomgren.

De som var med om att väcka liv i en halvt förlamad klubb var dessa spelare:
Mv. Lars-Olof Josefsson, Sten Hagsér, Karl-Åke Berner, Hans och Lars Blomgren, Anders Knutsson, Dan Kjellsson, Sören Fransson, Leif och Lage Österholm, Lennart Johansson, Ernst Nyström och Kurt Gustavsson efter vad vi fått fram av en gammal laguppställning. Kanske borde fler namn med, men dessa har vi inte.

Till Stockholm

BBK uppflyttades till div. IV V.a Älvsborgsserien. Det tyckte samma mannar i stort sett var så roligt, att de vann serien direkt. Sju raka vinster och målskillnaden 65-11 och 14 poäng. Övriga lag gjorde sig icke besvär.
- Jag kommer ihåg, säger oss Lars Blomgren, att idrottsintendent Göran Ericson den vintern lovade att bjuda de kommunlag som vann sina serier på SM-finalen i bandy på Stockholms Stadion. Den resan blev en fantastisk upplevelse. Vi fick se Örebro besegra Broberg med 5-2, om jag minns rätt.

Som om inte två seriesegrar skulle vara nog. Det blev en tredje också vintern efter. Då i samma serie efter sex vinster och ett nederlag. 44-6 blev en finfin målskillnad.

Besöket i ”trean” 1968-69 blev däremot inte alls lyckats. BBK blev nästjumbo. Vann blott två av tio matcher.

En nyhet

Man fick dock vara med om en ren nyhet, nämligen att genomföra den första dubbelserien! Detta skulle sedan bli vanligt inom bandyn. Konstisarna hade kommit. Vänersborg fick ju sin bana klar i november månad 1964 och med den helt andra förutsättningar för att idka den populära sporten. Man var nu alltid garanterade is att spela och träna på.

Den verkliga första martonserien blev ett faktum säsongen 1971-72. 13 lag var med i div. III Västergötland och BBK hamnade till slut på en mer blygsam niondeplats – långt undan minsta möjlighet att blanda sig i förehvandena på den övre halvan

En vändning till det bättre kom 1975-76. Då hade man fått ihop ett starkt manskap, som höll för favorittrycket om att vara med i täten serien igenom. De flesta trodde på Wargöns IK men svaret blev Blåsuts BK. Man åkte hem serien obesegrade. Tog 24 av 28 möjliga, 10 vinster och fyra oavgjorda. 55-23 i målskillnad till det. WIK fick ihop 18 poäng.

Klubbens andra besök så långt i div. II blev bara en säsong. Laget blev nästjumbo med sex futtiga poäng mot serievinnarna IFK Vänersborgs 24, fyra före Gripen och sex före VIF. Blev rejäla avbasningar målmässigt mot bl.a. IFK för BBK-arna, som var chanslösa.

IFK sin tur hade varit ”sparv i trandansen” under sin första allsvenska säsong vintern innan. Visade sig nu för bra för div. II!

1981-82 blev BBK så sist i div. II Västergötland. Kom tillbaka med serieguld vintern efter genom fem raka segrar i ”trean” där blott BK Alingsås kunde bjuda lite motstånd. Comebacken i div. II blev sedan överraskande bra. Slutade med en mycket stabil andraplats efter lidköpingslaget Kållands BK, som spelade till sig 23 poäng mot vänersborgarnas 19.

Säsongen 1985-86 blev en av klubbens allra bästa senaste tioårsperioden. Åter i den högsta serien på distriktsnivå, div. II, innebar rena kanonsäsongen. BBK krossade allt motstånd, nästan. Vann 13 av 14 matcher. Tog 26 poäng mot tvåornas 13. Var inte mindre än fem lag med det antalet. Nästjumbon Wargöns BK hade 12 och sista laget IK Sport nio.

I näst högsta serien!

Mannen bakom den succesiva styrkeförbättringen var Peter ”Nille” Nilson, som efter flera vintrars nötande med att få in en egen spelstil äntligen lyckades i sina strävanden. Blåsuts BK:s inträde i div. I Västra 1987-88 blev något av ett mandomsprov. Detta klarade spelarmaterialet av på bästa tänkbara sätt anfört av Tord Eriksson, som var den exemplariske pådrivaren, speluppläggaren och målskytten.

I försvaret såg Anders ”Acka” Andersson till att hålla så tätt det bara gick. ”Acka” gjorde för övrigt sensation genom att vinna seriens skytteliga. Ett exempel: Mot Slottsbron hemma drog han in ett frislag nästan från mittlinjen! Visserligen hade han medvind denna soliga och vackra lördag – men ändå. Från mittlinjen i nättaket. Ett helt oförglömligt mål av de som såg det. Gick ett sus över Isstadion.

Mellan varven hjälpte han alltså till att kruta in både hörnor och frislag kanonhårt till en hygglig total poängutdelning, som ändade med 19 poäng, samma för övrigt som ”Bandybaronerna” eller Lesjöfors IF fick ihop. Inte illa alls.

BBK behövde inte alls skämmas över sin femteplats denna vinter. Laget överraskade på de flesta och fick mycket beröm för sin tilltagsenhet och effektivitet mellan varven.

Suveräna seriesegrare blev Ale-Surte SK med en Tommy Rosberg i högform. Laget gjorde 118 fullträffar. BBK fick 74-74 i målskillnad.
Var roligt att BBK visade sådant kunnande. Det blev en kick för hela föreningen dessutom.

Inte lika roligt

Säsongen efter blev inte lika munter. Vad som hände med laget är svårt förklara. Dock hamnade man mitt i en generationsväxling. Laget blev för åldersdigert plötsligt. Bättre blev det inte att försvarsklippan Pelle Larsson fick sluta mitt under säsongen. Han hade utomlands ådragit sig en besvärlig virus. Inget lyckades helt plötsligt. Allt kärvade. Man fick finna sig i att bli degraderat eftersom man bara samlade nio poäng i ”trunken”. Blev alltså bara tre vinster och tre oavgjorda. Ale-Surte SK vann på nytt. Var helt överlägset. Nio poäng före Katrineholms SK.

Efter detta följde så nio bra säsongsinsatser på div. II-nivå. Två andraplatser 1991-92 och 1996-97 är de bästa meriterna att framhålla. För övrigt placerade sig laget mestadels i mitten av tabellerna. Ett och annat undantag finns dock.

Man kan även dra fram det positiva, att Blåsuts BK förekommit i det nationella seriesystemet allt sedan säsongen 1982-83! Det har varit bevis på styrka och kunnande i de olika lag som klubben skickt ut på isarna säsong för säsong.

De två senaste vintrarna har sedan varit alldeles strålande bra av vårt Blåsut BK. Inte nog med att man placerat sig som tvåa och fyra i grundserierna – laget har spelat mycket bra dessutom och gett samtliga motståndare svårt motstånd. Självklart har formkurvan varit neråt emellanåt, men för det mesta har BBK varit att starkt räkna med och inhöstat den ena segern efter den andra.

Vet man sedan att spelarmaterialet senaste säsongerna varit ganska klent sett till antalet spelare att använda sig av, så är gjorda prestationer så mycket starkare genomförda. Som tur är har BBK varit förskonade från allvarligare skador i sin tunna trupp.
Det roliga är att vi även vintern 2003-2004 får se div. I-bandy med BBK i en av huvudrollerna. Det betyder klass!

Jonas frontfiguren

Den stora frontfiguren är den mycket rutinerade ex-allsvensken Jonas Berner, mannen som skjuter som ”en häst sparkar”. Han är spelaren bakom allt vettigt i anfallsväg: bollhämtare, spelfördelare och avslutare. Att hålla så hög standard vid 33 års ålder tyder på att han ännu är ”ung” till kropp och själ och fortfarande har en hel del att ge sitt BBK. Under föregående säsong, 2001-2002, överlät han åt andra att skotta in målen även om han själv bidrog med 13 då. Dock var han även då, liksom många tidigare säsonger, hjärnan bakom det positiva som hänt och händer i BBK

Denna säsong är han emellertid i högform också målmässigt sett. Överlägset bäste målgöraren i grundserien med sina 25 fullträffar.

Förlåt om vi kommer in på denna säsong till en del. De 70 åren var ju slut med år 2002:s utgång.

Minns ni dem än?

Runt 300 spelare, cirka, har figurerat i laguppställningarna i Blåsuts BK under de här 70 åren. Nu är frågan, om vi håller oss till den del namn från senaste årtiondena, om ni kommer ihåg dessa spelare, var och en med sina egna förtjänster som lagmedlemmar.

Från 1960-talet:
Bernt-Olof Jönsson, mästerdribbler och passningsexpert, Sören Fransson, expresslok på högeryttern och stor målgörare, Gert Jacobson, center med härlig känsla för var målet var beläget, öste in massor av ”kassar” under sin tid, backfriskusen Lennart Ekman, som avslutade karriären med några år i BBK, slitvargen Dan Kjellsson, centerhalven Börje Hedberg, grovjobbaren Frank Hedberg, snidaren Lars Blomgren samt mannen med slangarmarna som stoppade massor av bollar – mv. Lars-Olof ”Josse” Josefsson.

Thomas den störste

Från 1970-talet:
Klubbens meste lirare, och den störste av dem alla, genom åren i modern tid – Thomas Danielsson, skyttekung otaliga gånger. Han har spelat runt 350 matcher för sitt BBK och gjort runt 300 mål. Han finns ännu kvar i föreningen och är sedan många år en värdefull kraft på ledarsidan.

Nämnas ska också att centern Thomas Danielsson spelade bandy för BBK under tre årtionden!

I övrigt eleganten Glenn Wiklund, centern Kent Albinsson, försvararen Lasse Feltendahl, svårpasserad och erkänd storskytt som var ”livsfarlig” vid frislag och hörnor, ytterhalven Jan ”Banan” Johansson, yttern och målspottaren Bosse Mohlin, duktige mv. Tommy Karlsson samt lagets hjärna under sina många år, spelgeniet Börje ”Parren” Westerlund, mannen som sällan slog bort en passning. De flesta gav istället mål i utbyte.

Från 1980-talet:
Tord Eriksson, var lagets dirigent under många år och gjorde oerhörd nytta som spelfördelare, pådrivare och målskytt. Försvarsklippan Pelle Larsson, forwarden Thomas Sköldeborg, bra målgörare, försvaren Bengt Land med stora förtjänster, smidige och greppsäkre mv. Bosse Ingvald, grovjobbaren Anders Lavén, bröderna Kenneth och Ingemar Johansson, båda kallas ”Finspång” mer än sina egna förnamn, Peter Larsson, pålitlig målskytt på sin tid, yttermittfältarna Jonas Sundelius samt Lars-Göran ”Wasa” Åkerlund, vilken senare avslutade sin bandybana i BBK. ”Wasa” var mannen som kunde hålla igång ett helt lag alldeles själv – både på och utanför planerna!

Av dagens spelare är Jonas Berner redan nämnd. Andra starka tillgångar är suveräne mv. Leif Nilsson, starke och hårdtacklande försvararen Martin Lundsgård, slitstarke Johan Johansen, skarpskyttarna Magnus Röing och Johan Åberg samt från början av 1990-talet och framåt nuvarande lagledaren sedan flera år och förre rivige och starke mittfältaren Håkan Ryding med 12 A-lagssäsonger bakom sig, försvararen Peter Lind, mv. Mikael Emilsson och irrationelle forwarden och målgöraren Hans ”Lillis” Niklasson.

Många fler skulle naturligtvis ha kunnat nämnas och framhållas, men vi låter oss nöja med de här nämnda. Hoppas att ingen känner sig trampad på tårna. Ingen nämnd, ingen glömd, skulle man också kunna använda sig av i sammanhanget.

Seriesegrare att minnas

Under de 70 åren har det blivit en del seriesegrar. Låt oss här nämna de som varit med och hemfört några av dessa. Då får vi plötsligt med ytterligare ”legendarer” ur BBK-historien.

1975-76 vann dessa mannar div. III Västgötaserien tillsammans:
Kjell-Arne Lahger, Stig Bornström, Thomas Danielsson, Kent Albinsson, Bosse Mohlin, Karl-Åke Berner, Jörgen Gustavsson, Gunnar Nyström, Rune ”Piola” Johansson, Tommy Karlsson, Dan Kjellsson och Jan ”Banan” Johansson. Tränare var legendaren Bror ”Tipaz” Eriksson. Han tränade BBK ett tiotal säsonger för övrigt.

1980-81 vann dessa spelare div. IV Södra Västgötaserien tillsammans:
Roger Listad, Per-Olof Filipsson, Kenneth ”Bombom” Gustavsson, Conny Augustsson, Arne ”J” Jacobson, lagkapten, Tommy Nilsson, Bosse Mohlin, Jörgen Gustavsson, Peter ”Lidas” Liedholm, Anders Lavén, Jan-Olof Karlsson, Tomas Danielsson, Conny Ulldahl och Peter Larsson. Med i laget under säsongen var också Göran ”Törner” Karlsson, Kent Albinsson och Uno Axelsson. Lagledare var Karl-Åke Berner.

1985-86 vann dessa spelare tillsammans div. II Västergötland:
Mikael Kjellsson, Arne ”J” Jacobson, Conny Eriksson, Conny Karlsson, Anders ”Acka” Andersson, Kenneth Karlsson, Ingemar Johansson, Lennart ”David” Andersson, Thomas Sköldeborg, Göran ”Lomanov” Svensson, Anders Lavén, Conny Jonsson, mv. Per-Olof Nilsson, mv. Mikael Erlandsson och Jonas Sundelius. Tränare: Peter ”Nille” Nilson. Lagledare: Karl-Åke Berner.

Ungdomssidan

Under början av 1980-talet började det födas allt fler barn på Blåsut. Efter hand började fler lära sig åka skridskor på bl.a. Kasenvallen, som spolades upp av Blåsuts BK och föräldrar i samarbete.

Med åren blev det naturligt att många föräldrar kontaktade ledare i stadsdelens Bandyklubb om varför man inte kunde ta hand om det uppväxande släktet i mer organiserad form. Detta för att bl.a. avlasta föräldrarna några timmar ett par gånger i veckan höst- och vintertid.

Till slut beslöt sig Claes Sundelius och Lars Blomgren att gå till BBK:s styrelse och fråga om man inte kunde bilda en ungdomssektion.
-Året var 1985. Vårt förslag vann gehör direkt och en U-sektion blev till i BBK-regi och ledarrekryteringen påbörjades omedelbart. Man var lyckosamma i sitt sökande. Ganska snart blev det bra struktur på hela uppläggningen. Allt fler ungdomar, såväl flickor som pojkar, anslöt sig till vår klubb.
- Idag är det en imponerande fart på vår ungdomssektion och antalet intresserade bara ökar och ökar. Idag är det cirka 150 med flickor, pojkar och ledare. Ungdomslagen blir allt duktigare och allt som oftast kommer det också en rad framgångar som sporrar de unga ytterligare till träning för att bli än bättre, säger Lars Blomgren, en av initiativtagarna, som idag är riktigt nöjd med att se att återväxten blir allt bättre och bättre.

Denna säsong är 13-åringarna de äldsta. Det tar alltså ytterligare några år innan man ser allt nedlagt arbete på ungdomarna bära ”frukt”. Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge, heter det. BBK står mycket bra rustat.

Det som gläder extra mycket är att intresset bland flickorna är så bra. Tidigare hade Blåsuts BK även en kort tid dambandy på sitt program. Det var i början av 1990-talet. Då tog man över det av IFK nedlagda damlaget. Blev dock bara en säsong i div. I, där man tog en fjärdeplats. Nu satsar man på flicksidan. Kanske blir det ett seniorlag så småningom igen.

Nämnas ska också att Blåsuts BK sedan mitten av 1980-talet även har en egen klubblokal att använda sig av, en samlingsplats som är av stort värde för alla medlemmar.

Misslyckad fotboll

Medlemmarna, som aldrig varit särskilt många under årens lopp i BBK utan mellan 19, som sämst och 72 som flest de första 30 åren, ville tidigt att man skulle ha fler grenar på verksamhetsprogrammet. Därför beslutade man om att införa fotboll 1938. Med en gång ska det sägas att läderkulesporten aldrig blev till någon succé i BBK. Bara några enstaka säsonger fanns man med i seriespel bara för att då också få ganska ordentligt med stryk. Då i en reservlagsserie i Vänersborg.

Pojklag hade man också lite då och då utan att lyckas. Intresset visade sig för dåligt helt enkelt. Det hjälpte inte att utsedda ansvariga ledare/tränare skällde ordentligt på ungdomarna. De kom bara när det passade dem ändå.

När man längre fram sedan försökte få igång ordnade former för U-verksamhet, då stötte man på patrull från ungdomens sida. De lät sig inte ledas av de äldre. De hade sin egen vilja. Ingen kunde heller tvinga grabbarna till extra fysiska aktiviteter. När BBK fanns med i seriespel blev det mest placeringar på nedre halvan eller rent av sistaplaceringar.

Man kan verkligen tala om misslyckade försök till ordnad fotboll. Många ville vara med, men ingen ville hålla i det hela och få ville träna mer rationellt. Nog blev det en ordentlig flop alltid.
Det blev istället bandy för hela pengen.

Studieverksamhet!

Första åren på 1940-talet var Blåsuts BK den enda klubb i och runt Vänersborg som införde noga planerad form av studieverksamhet. Detta vann medlemmarnas intresse, ung som gamml, och blev till en succé. Studierna, i cirkelform, i föreningskunskap gav mycket goda resultat. Man fick till en helt annan sturktur i föreningen och fler visste vad som fordrades för att driva en idrottsförening.

Vi citerar:
”När det gällt att ordna föreningens ekonomi har medlemmarna visat en aldrig sinande förmåga att skaffa pengar. Blåsutborna erinrar sig säkerligen alla de otaliga cabaréer, danser och fester, som ordnats för ekonomins skull.”

Ett projekt som Blåsuts BK drev under många år var att få de kommunala myndigheterna att staka ut en plats där föreningen kunde på en egen idrottsplats att hålla till på. Flera inlagor avslogs redan på dåvarande Drätselkammarens sammanträden. Detta gjorde BBK-arna mycket förtretade många gånger. Var som att ”köra huvudet i väggen”, man vann ingen förståelse alls. Man ville ha en egen tummelplats på Blåsut.

Detta projekt dröjde åtskilliga år innan det till slut realiserades och Boteredsvallen kom till. Idrottsplatsen blev en verklighet först när IK Columbia (fotbollsklubb) på allvar flyttade ”till stan”. Med det hade Vänersborg ytterligare en idrottsförening. Planen stod klar att tas i bruk 1949. Arbetet hade påbörjats året innan. Det är dock en speciell historia. (Kort om början till IK Columbia kan det sägas, att först bildades en klubb kom till redan under 1920-talet kom att ha namnet Sivikepojkarnas IF. Det var en gäng grabbar från Långebo och Sivikan som iordningsställde en fotbollplan vid Sörvik. När sedan en sammanslutning som hette Gömmans IF anslöt sig blev verksamheten större. Man ville vara med i seriespel under namnet IK Falken. Detta fanns redan. Nya förslaget blev det egendomliga namnet IK Columbia, troligen taget efter ett på den tiden mycket populärt grammofonbolag. Namnet godkändes av Svenska FF. IKC fick sedan sin hemvist på Blåsut och i Vänersborgs kommun där den verkade fram till nedläggningen 1968, eller samgåendet med den i stort sett sedan länge vilande IFK Vänersborg – bortssett från den bandyverksamhet som bedrivits.)

Axplock ur en gammal
vår- och årsmötesbok

Till de få rariteter som från BBK-historien bevarats till efterkommande generationer finns en svart bok som berättar om hållna vår- och årsmöten. Dock saknas, tyvärr, uppgifter från vissa år. Ur denna bok citerar vi vissa paragrafer från vad som hände under mötena och de beslut som togs. Vissa formuleringar är ganska roliga att läsa och återge:
1949 Vårmöte med BBK 19 april: Vice ordf. Gösta Johansson öppnade mötet med att hälsa det ringa antalet mötesdeltagare välkomna. ”§ 4: Kassören Olle Svensson rapporterade om en skral kassa, men skulle densamma förbättras. § 5: En rapport om att den instiftade bordsflaggan skulle kosta 18 kr/styck godkändes. § 6: En skrivelse från drätselkammaren om idrottshall, framkom att en sådan ej kunde komma till stånd under de närmaste åren.”

Årsmötet 25 nov:
Ordf. John Gustavsson hälsade välkommen. ”§ 7: Kassören rapporterade om ett anslag på 1200 kr från drätselkammaren för iordningställande av omklädningsrum å Boteredsvallen och godkändes detta. § 12: Revisorernas berättelse upplästes samt uppvisade densamma en behållning av 1181,32 kr, samt godkändes densamma. § 17: Ragnar Andersson upptog den aktuella fotbollsfrågan till behandling efter livlig diskusion beslutades att bordlägga densamma till nästa årsmöte.”

1950 Vårmötet 17 mars:
Ordf. John Gustavsson hälsade alla välkomna. ”§ 4: Kassören rapporterade en del om klubbens kassa som ej var så lysande men skulle dock försök göras att förbättra densamma. § 5: Till byggnadskommitté för idrottsplatsen valdes Ragnar Andersson, John Bråberg och Bengt Blom, som efter bästa förmåga skulle ordna igångsättandet av byggande av omklädnadshus. § 9: Ordf. avslutade mötet med att tacka de närvarande för god ordning under detsamma.”

Årsmötet 26 nov:
Ordf. John Gustavsson hälsade alla välkomna. ”§ 2: Efter varma ord från ordf. utdelades förtjänsttecknet till Allan Ahlm. § 3: Reservlaget erhöll jetonger för sin serieseger och tackades av ordf. för sina insatser. § 11: Den från föregående årsmöte bordlagda frågan om fotbollen upptogs till behandling och beslutades enligt Ragnar Anderssons förslag att låta det hela gå som det gjort hittills.”

1951 Årsmötet 19 nov:
Ordf. John Gustavsson hälsade alla välkomna. § 11: Om Bandyklubben skall deltaga i korgboll därom skulle styrelsen besluta. § 12: Materialförvaltaren framförde en förfrågan om det skulle byggas nya bandyburar eller om dom gamla skulle lags varvid det beslutades att de gamla skulle lagas.”

1952 Årsmötet 28 nov:
Ordf. John Gustavsson hälsade de närvarande välkomna.”§ 5: Ordf. rapporterade att klubbens 20-årsfest hade blivit mycket lyckad, med god tillslutning, men beklagade att många av klubbens yngre medlemmar saknades.”
”Krismöte”

1953 Årsmötet 26 nov:
Vice ordf. Knut Ljungströmer öppnade mötet med att hälsa de närvarande välkomna. ”§ 9: En fråga om klubben skulle fortsätta sin verksamhet upptogs till behandling. Efter flera yttranden beslöt mötet att klubben skulle fortsätta med bandyn. § 10: Till ny ordförande efter avgående John Gustavsson valdes Göte Carlsson. § 12: Beslutades att gymnastik skulle bedrivas 2 dagar i veckan.”

1954 Årsmötet:
Ordf. Göte Carlsson öppnade mötet och hälsade välkommen.”§ 10: Mötet beslutade att klubben skulle teckna en sjukförsäkring.”

1955 Årsmötet 18 nov:
Ordf. Göte Carlsson öppnade mötet och hälsade alla välkomna. ” § 11: Mötet beslöt att försöka skaffa en lämplig lokal passande till en klubblokal. Lokalen skulle disponeras både av bandyklubben och Columbia. Uppdrogs åt styrelsen i samråd med Columbia förhöra sig om en lämplig lokal, samt anhålla hos stadsfullmäktige om hyresbidrag.”

1956 Årsmötet 23 nov:
Ordf. Göte Carlsson öppnade mötet och hälsade de närvarande varmt välkomna. ”§ 9: Till ny ordförande efter avgående Göte Carlsson valdes enhälligt Egon Larsson. Till ny kassör valdes Leif Larsson efter Nils Svanberg. § 10: John Bråberg rapporterade att förfrågningar gjorts hos stadens myndigheter av att få anlägga en bandygryta vid Kasenallén, och att idrottskommittén skulle göra nya påstötningar hos drätselkammaren. § 11: Mötet beslutade att teckna en spelarförsäkring.”

1957 Årsmötet 24 okt:
Ordf. Egon Larsson hälsade de närvarande välkomna och förklarade mötet öppnat. ”§ 4: John Bråberg redogjorde för mötet att ungdomsverksamheten har startat i och med att fotboll har bedrivits under ett par månaders tid och för att härefter har övergått till gymnastik 3 timmar i veckan fördelat på två kvällar. Och bidrag härför utbetalas av Riksidrottsförbundet. § 8: Till ny ordförande efter avgående Egon Larsson valdes enhälligt John Bråberg. § 9: Med anledning av klubbens 25-årsjubileum uppdrogs åt styrelsen med event. utökning av ett par äldre medlemmar att ordna med en jubileumsfest. § 10: Årsavgiften beslöts höjas till kr. 5 och till kr. 2 för juniorer.”

1958 Årsmötet 24 nov:
Ordf. John Bråberg öppnade mötet genom att hälsa de närvarande välkomna.§ 10: En förfrågan av John Bråberg om att bilda en damsektion med medlemmarnas fruar och fästmör upptogs till diskussion varvid beslöts att medlemmarna skulle tillfråga sina respektive om event. intresse. § 11: Styrelsen för IK Columbia skulle tillfrågas angående spolning av Boteredsvallen. Om deras tillstånd gives skulle byggnadschef Nylén tillfrågas om lån av event. material samt anslag av omkostnader.”

1959 Årsmötet 27 nov:
Ordf. Bråberg öppnade mötet med att hälsa de närvarande välkomna. Denne omvaldes senare till ordförande i BBK. § 7: En spelarförsäkring beslutades tecknas för A-, junior- och pojklagen. Premierna skulle betalas medelst amerikanska lotterier. § 9: Beslutades att priset på klubbnålar ska vara kr 2:50.”

1960 Årsmötet 18 nov:
Mötet öppnades av ordf. John Bråberg som hälsade de närvarande välkomna. Bråberg omvaldes senare på sin post. § 6: Rolf Bornström rapporterade om juniorserien vilken är sanktionerad men ska drivas lokalt med Lars-Gösta Sjöling som serieledare och att pojklagsserien skulle gå parallellt med juniorserien. Vidare rapporterade Bråberg att han varit hos Nylén och gjort en påkörare om belysning och pumphus på bandybanan å Kasen. § 7: Till ny kassör valdes Ernst Nyström. Nya i styrelsen också Bertil Johansson och Åke Lundkvist. § 10: Mötet beslutade att varje spelare skulle utfå en klubba vid seriens början och i fortsättningen få utkvittera event. klubba per kvittens.”

1961 Årsmötet 23 nov:
John Bråberg hälsade välkommen samt förklarade mötet öppnat. ”§ 7: Vänersborgs stad har erbjudit klubben 1000 kr för spolning av bandybanan och lekplatserna, vilket mötet beslutade godtaga. § 8: Vid valen utsågs bl.a. en bankommitté med många personer: Leif Bråberg, Rune Lund, Kjell-Åke Fransson, Leif Larsson, Ernst Nyström, John Bråberg och Lars Hagberg.”

1967 Årsmötet 6 nov:
Mötet öppnades av ordf. John Bråberg, vilken hälsade de närvarande välkomna samt uppläste dagordning vilken godkändes.” § 6: Val. Ordförande: John Bråberg, vice: Kent Johnsson, sekreterare: Egon Larsson, vice: Dan Kjellsson, kassör: Ernst Nyström, vice: Lage Österholm, Materialförvaltare: Reidar Tengberg. Lagledare A-laget: Lage Österholm, vice: Reidar Tengberg. § 7: Uppdrogs åt Reidar Tengberg att skaffa en lämplig lagledare till B-laget. § 8: En festkommitté tillsattes och bestod av Hans Blomgren, Sören Fransson och Dan Kjellsson. § 9: Ett förslag väckt av Lars Blomgren att medlemsavgiften skulle höjas till 15 kr upptogs till behandling. Efter flera yttranden beslöt mötet att avgiften skulle bli oförändrad: 10 kr. § 10: Ett förslag framlagt av John Bråberg om att göra ett försök att starta Bingospel diskuterades. Efter flera yttranden uppdrogs åt Bråberg att undersöka om någon lämplig lokal kunde anskaffas.”

1968 Årsmötet 29 september:
Mötet öppnades av ordf. John Bråberg med att hälsa de närvarande välkomna. ”§ 6: John Bråberg rapporterade att han undersökt möjligheten att starta bingospel å Folkets Park. Efter flera yttrande bordlades frågan tills vidare. (Notabelt är att inget tydligen hände i Bingo-frågan under ett helt år, vilket är anmärkningsvärt!) § 8: Val. John Bråberg omvaldes för 11:e gången som huvudansvarig för klubben. Till ny vice ordförande valdes Karl-Åke Berner.Ny materialansvarig blev Anders Knutsson. (Dan Kjellsson innehade två poster: Dels vice sekreterare och dessutom en revisorspost. Det senare något anmärkningsvärt eftersom revisorer helst bör vara s.k. utomstående personer). § 9: En fråga om klubben hade råd att behålla sin klubblokal diskuterades. Då klubben inte erhållit något hyresbidrag för 1967 uppdrogs åt Dan Kjellsson att undersöka om det fanns möjlighet att få dubbelt bidrag för 1968.”

1969 Årsmötet 3 oktober:
Ordf. John Bråberg öppnade mötet med ett varmt välkommen. Senare under mötet ställde han sin plats till förfogande efter 11 år ”vid makten”. Han ansåg att han gjort sitt för BBK i denna position. ” § 3: Revisionsberättelsen upplästes samt godkändes med förbehållet att 3000 kronor hade utbetalats men inga kvittion fanns tillgängliga. På revisorernas förslag godkändes ändå revisionsberättelsen. § 7: Val: Till ny ordföranden valdes Karl-Åke Berner med John Bråberg som vice, Dan Kjellsson som sekreterare och Egon Larsson som vice. Roger Bertilsson tog vid som ny kassör efter Ernst Nyström, som innehaft förtroendeuppdraget sedan 1960. Nye ordföranden Berner utsågs även till lagledare för klubbens A-lag. § 9: Mötet beslutade att tränaren Bror ”Tipaz” Eriksson skulle få fria tyglar att lägga upp träningen efter sitt eget tycke. § 10: Till UK utsågs K-Å Berner, Lage Österholm och ”Tipaz” Eriksson. § 12: Mötet beslutade att den spelare som genom friskskrivning för en matchdag skall erhålla ersättning för förlorad sjukpenning. § 13: John Bråberg rapporterade att en ny tombola i Plantaget hade beviljats.

1970 Årsmötet: 2 oktober:
Ordf. K-Å Berner öppnade mötet med att hälsa alla välkomna. Ett mycket lugnt möte utan större diskussioner. Inga ändringar gjordes i styrelsen. ” §9: Ordf. rapporterade från årsmötet i Alingsås samt redogjorde för en inbjudan om en tränarkurs. Till denna skulle Bror ”Tpaz” Eriksson sändas.”

1971 Årsmötet 29 oktober:
Ordf. K-Å Berner hälsade i sedvanlig stil årsmötesdeltagarna välkomna och förklarade mötet öppnat. Ännu en årsmöte helt i lugnets tecken. ” § 8: BBK fick en ny kassör när Dennis Karlsson ersatte Roger Bertilsson.”

1972 Årsmötet 20 nov:
Ordf. K-Å Berner hälsade alla välkomna och öppnade mötet. ” § 8: Ännu ett byte på kassörsposten. Dennis Karlsson avgick och ersattes med Bill-Arne Andersson. § 9: Dan Kjellsson fick i uppdrag att undersöka möjligheterna till bidrag från stadens myndigheter till klubbens jubileumsfest – 40 år. Jubiléet klarades av helt internt och i tysthet. Dennis Karlsson informerade om knytkalaset vid Vänersnäs Bygdegård den 17 november 1972. Ev. ungdomsverksamhet diskuterades. Bingon diskuterades och Dan Kjellsson redogjorde för verksamheten. Medlemsavgiften ändrades och höjdes från 10 till 15 kr. § 10: K-Å Berner lämnade en rapport från VBF:s årsmöte där det beslutades att årets serie är enkelrondig och omfattar 10 lag varav tre degraderas. Nästa års serie blir dubbelrondig och innehåller 8 lag.”

1973 Årsmötet 9 oktober:
Ordf. K-Å Berner hälsade mötesdeltagarna välkomna och förklarade mötet öppnat. Lugnaste årsmötet senaste 10-årsperioden. Man kan notera att Bernt-Olof Jönsson utsågs till vice ordförande efter John Bråberg samt att Börje Jacobsson valdes till posten som vice sekreterare efter Egon Larsson.

1974 Årsmötet 16 oktober:
K-Å Berner öppnade årsmötet och hälsade välkommen samt förklarade mötet öppnat. När det avser valen så skedde enbart smärre förändringar. B-O Jönsson övertog kassörssysslan efter Bill-Arne Andersson medan Gert Jacobson tog posten som vice ordförande.” § 9: K-Å Berner informerade om träningstider och träningsmatcher samt om den intensifierade träningen inför kvalmatchen till div. III mot Hällekis. § 10: Dan Kjellsson rapporterade från VBF:s årsmötet i Alingsås där det bl.a. beslutades om kvalmatchen mot Hällekis.”

1979 Årsmötet 24 oktober:
Medlemmarna hälsades välkomna av ordf. K-Å Berner.” § 6 – 10: Dan Kjellsson avgick som sekreterare och till ny sådan valdes Rune ”Piola” Johansson. Till ny kassör valdes Kjell-Arne Lahger. Dan Kjellsson valdes till ny vice ordförande. Nya revisorer valdes: Susanne Karlsson och Lennart Johansson efter Tomas Danielsson och Kjell-Arne Lahger. § 13: Till tränare fick P-O Eriksson förnyat förtroende för säsongen 1979-80. § 15: Mötet godkände att slutrevisionen på klubbens ekonomi inte kunde meddelas på årsmötet utan styrelsen fick förtroendet att rätta till detta till nästa årsmöte. § 18: Dan Kjellsson talade om att klubbens A-lag fått nya tröjor och strumpor av Vbg Karosser & Bildelar, vilket är ett gott tillskott.”

1980 Årsmötet 23 oktober:
Ordf. K-Å Berner hälsade välkommen och öppnade mötet. I samband med valen blev det omval över hela linjen med K-Å Berner, Rune Johansson och Kjell-Arne Lahger på de ledande posterna – ordf. sekr. och kassör. ” § 21: Kassören K-A Lahger önskade mer försäljning av lotter och julkalendrar för att förbättra klubbens ekonomi. § 22: Klubbens A-lag har fått ny reklam på matchtröjorna och det är Kungspäls AB i Vänersborg som står för det. Klubbens spelare har även fått köpa en ny klubbväska från Televerket, som stått för merkostnaden. § 23: Klubbens A-lag degraderades ur div. III och spelar säsongen 1980-81 i div. IV Västgötaserien, vilken klubbens ordförande antydde bara skulle bli ett år, förhoppningsvis.. § 24: Medlemsavgiften bestämdes till 25 kronor.

1981 Årsmötet 10 nov:
Mötet öppnades av ordf. K-Å Berner, vilken hälsade alla välkomna. Presidiet omvaldes också detta år: Berner, Rune Johansson och K-Å Lahger. ”§ 7: Val. Tre nya valdes: Stenåke O. Walltin, vice ordf., Tomas Danielsson, vice kassör, samt Dan Kjellsson som suppleant i styrelsen. Stenåke O. Walltin engagerades som BBK:s nye tränare biträdd av Arne Jacobson. UK utgjodes av trion Berner, lagl., Walltin och Jacobson. § 8: Årsmötet beslutade att årsavgiften skulle höjas till 50 kronor. § 9: Tomas Danielsson redogjorde för BBK:s fotbollslag, som var med i Dals Motionsserie, en serie som laget vann. § 11: P-O Filipsson talade om att klubben fått en permanent tombola, vilken har gjorts av en husvagn.”

1982 Årsmötet 14 dec:
Mötet öppnades i sedvanlig stil av ordf. K-Å Berner. § 8: Thomas Danielsson valdes till ny vice ordförande. Till ny tränare kontrakterades Arne Jacobson med Anders Lavén som assisterande. § 11: Ordf. K-Å Berner redogjorde för klubbens 50-årsjubileum som skall avhållas i restaurang Koppargrillen, Vänersborg. Årsmötet bestämde att jubiléet skall firas i tysthet. Klubben har ej möjlighet till större utsvävningar av ekonomiska skäl. Årsmötet beslutade att en representant för Västergötlands BF skulle inbjudas. § 12: K-A Lahger tryckte på att att ingen får hämta ut något materiel utan att fråga honom (kassören). Ordf. K-Å Berner var tvungen att meddela den sorgliga nyheten att BBK ej kunde ställa upp med något B-lag i seriespel säsongen 82-83 på grund av spelarbrist.”

1983 Årsmötet 17 nov:
Mötet öppnades av ordf. K-Å Berner, som hälsade alla närvarande välkomna.” § 8: Val. Styrelsen fick följande utseende: Ordf.: K-Å Berner (omval), vice ordf.: Rune Johansson (nyval efter Thomas Danielsson), sekr. Thomas Danielsson (nyval efter Rune Johansson), kassör: K-A Lahger samt vice kassör: Dan Kjellsson (nyval). Som ny tränare engagerades Peter ”Nille” Nilson.” Angående 50-årsjubiléet hänvisas till annan plats!

1984 Årsmötet 4 nov:
Ordf. K-Å Berner hälsade alla välkomna och förklarade mötet öppnat.” §9: Skridskoslipning kommer att betalas med 80 kr för var och en under säsongen. Detta med anledning av för dålig betalning senaste säsongen. Medlemsavgiften som nu är 50 kr beslöt årsmötet höja till 100 kr. § 10: Rune Johansson rapporterade från VBF:s årsmöte 29 september 1984 att man skall försöka få ett slut på alla uppskjutna matcher. Genom att det lag som har hemmamatch inte har spelbar is kan tvingas spela sin match borta om bortalaget har spelbart underlag. § 11: Claes Sundelius och Lars Blomgren kom med förslag att bilda en ungdomssektion. Man ansåg att det finns underlag för det nu.”

1985 Årsmötet 28 nov:
Mötet öppnades av ordf. K-Å Berner som hälsade alla välkomna och förklarade mötet öppnat. ” § 9: Val. Till vice ordförande efter Rune Johansson valdes Lars-Göran Åkerlund. Johansson utsågs till vice sekreterare. § 10: Kostanden för skridsko slipning höjdes av årsmötet från 80 till 150 kr. 75 av dessa ska erläggas före årsskiftet. Resterande summa senare under säsongen. K-A Lahger utsågs till att ta reda på vad en skridskoslipmaskin kostar och om man kan få tag någon som kan slipa åt oss.”

1986 Årsmötet:
Mötet öppnades av K-Å Berner som hälsade all välkomna. ” § 9: Val. L-G Åkerlund valdes till ny sekreterare efter Thomas Danielsson. Rune Johansson till ny vice ordförande efter Åkerlund. § 10: Medlemsavgiften höjdes av årsmötet från 100 till 200 kronor. Passiv medlem betalar 50 kronor. Spelarna har bildat ett s.k. Spelarråd bestående av Göran Svensson, Conny Jonsson samt Anders ”Acka” Andersson. En skrivelse skulle skickas till Fritidsnämnden angående en klubblokal samt omklädningsrum till BBK:s ungdomslag. Matchlotter ska säljas under säsongen. Tomas Andersson lovade ta hand om detta. Spelarrådet ska disponera vinsten.”

1987 Årsmötet 16 nov:
Mötet öppnades av ordf. K-Å Berner som hälsade alla välkomna till kvällens förhandlingar. ” § 9: Val: Rune Johansson återvaldes till sekreterare. Han efterträdde L-G Åkerlund. Nya ledamöter blev P-O Filipsson och Reidar Tengberg. § 11: K-A Lahger tyckte att medlemsavgiften skulle ligga kvar på 200 kronor och så bestämde också årsmötet. Ordf. K-Å Berner upplyste mötet om att BBK nu äntligen fått en egen klubblokal vid Vassbotten. Dan Kjellsson meddelade att det måste finnas en pressvärd denna säsong, enligt beslut av SBF, och han tog på sig att vara detta samt även matchförmedlare. Det ska även tryckas upp VIP-kort och Veterankort till denna säsong.”

1988 Årsmötet 14 december i Scandic Hotel:
Ordf. K-Å Berner hälsade alla välkomna och öppnade mötet. ”§ 11: Kurt Jofur väckte frågan om ungdomsdomare. Kurt ansåg att seniorspelarna skulle ställa upp och döma. Styrelse trodde att det var svårt att ordna till just denna säsong, men lovade att ordna detta till nästa säsong. § 12: Cleas Sundelius har som förslag att dela skylten (reklam-skylten) på Isstadion mellan U-sekt. och A-sekt. för att täcka de domarkostnader som blir. Skylten avser Sundar-Bygg. § 13: Dan Kjellsson meddelar att klubben ska ha en gala med Lena Philipsson i Idrottshuset i Vänersborg, därefter ett disco. Stödmedlemskort skall höjas till 50 kronor beslutade årsmötet.”

1990 Årsmöte 11 december i Scandic Hotel:
Ordf. K-Å Berner hälsade de närvarande välkomna och öppnade mötet. ”§ 10: K-Å Berner frågade Kennth Johansson som är tränare för A-laget om han kunde klara av att sköta A-laget själv denna säsong. Kenneth trodde sig kunna klara av det. Detta på grund av den ansträngda ekonomin. Kent Mayborn frågade om klubben kunde tänka sig att bli blodgivare som ett tillskott i kassan. Kurt Jofur har som förslag att varje lag skall få två kronor för varje bingolott dom säljer. Årsmötet var överens att bingolotteriet var en mycket viktig del i klubbens ekonomi. Lillemor Mayborn tyckte at U-avd. skulle ha en egen styrelse till nästa årsmöte. Vilket var ett bra förslag tyckte årsmötet.”

1996 Årsmöte i klubbstugan Kasenvallen 4 juni:
Ordf. K-Å Berner hälsade de närvarande välkoma och förklarade mötet öppnat. ” § 9: Val. K-Å Berner omvaldes enhälligt till ordförande. Till ledamöter i Ungdomssektionens styrelse valdes: Bengt Alvin, Kent Gustavsson, Håkan Björnberg, Anna Jonander, Lena Lundgren, Anders Lindström samt Anders Molinder. § 10: Bengt A. informerade om att Bosse Zetterberg är tillfrågad som ny damlagstränare då Lena ”Olga” Karlström avsagt sig uppdraget. B.A. informerade vidare om de träffar U-sektionerna i Blåsut, Vargön och IFK Vänersborg har haft. Deras samarbete ska leda till en positivare bandy och motivera ungdomarna att stanna kvar inom bandyn. Stig Bornström undrade om det fanns en möjlighet att köpa in en TV till klubblokalen för att spelarna ska lockas till att utnyttja klubblokalen. Årsmötet beslutade att en ”bättre begagnad” kopieringsmaskin måste stå klar innan kommande säsongs start. Kurt Jofur utsågs som ansvarig. Årsmötet utsåg Bernt Karlsson och Christer Lavén som ansvariga till bevattningssystemet på planen. De gavs frihet att ta fram kostnadsförslag och att iordningställa detta. Bengt Levin informerade om U-sektionens gågna verksamhet och att de kommer rekrytera nya U-ledare för kommande säsong.”

Detta var en del ”saxningar” ur gamla årsmötesprtokoll, vilket ger en bild av vad som förekommit på årsmötena under årens lopp. Hoppas det fallit i smaken.

Gick uppåt

Det är dock först under senaste 10-12 åren som Blåsuts BK börjat låta tala om sig på allvar. Detta genom att senaste 14 säsongerna ha haft permanent plats i div. II. Detta bara avbrutet med med en serieseger 1985-86 och en andraplats i kvalet till div. I 2000-2001 som lett plats i landets näst högsta serie – och även över denna innevarande säsong, som bekant. Två raka deltagande i Play off är absoluta toppen hittills i klubbhistorien! Deta genom tabellplaceringarna tvåa och fyra säsongerna 2001-2002 samt 2002-2003. Det är mycket bra gjort av den lilla klubben, som inte har någon uppsjö av spelare. Snarare har man alldeles för få.

BBK har rakryggat och med finfin sammanhållning klarat av alla svårigheter under åren. Många har uttryckt sin beundran över detta, ska alla ha klart för sig. Det har nämligen varit många hinder i vägen under årens lopp. BBK-andan har emellertid sett till att alla uppkomna problem snabbt undanröjts

Många har också trott att BBK inte blir så värst gammal. Dessa har haft gruvligt fel. Det bevisar bara att man nu ska fira den 70-åriga tillvaron! Man är full av beundran över den seghet, vilja och idérikedom som fått denna klubb att ständigt bli ett år äldre – varje år..

Duktiga ledare

Blåsuts BK har, vilket man har fått fullt klart för sig genom att läsa gamla klipp/artiklar i olika pärmar, under alla år haft genuint duktiga och driftiga ledare. Detta har varit något av BBK:s adelsmärke! Tillsammans med alla spelare som passerat revy genom åren har man lyckats klara av både vedermödor, hot om nedläggning mellan varven, och kunnat glädjas över både små och stora framgångar.

Man har i BBK aldrig någon gång haft målsättningar som man inte kunnat leva upp till. Man har varit realistiska. Istället har man, som sagt, blivit desto gladare när överraskningarna blivit ett faktum.

Rekordmannen Karl-Åke

Sedan många säsonger tillbaka är Blåsuts Bandy Klubb utan diskussion Vänersborgs kommuns andralag och det låter man sig vara nöjda med.
- Det finns ingen som helst anledning att ”sväva ut” och ta för stora ord i sin mun. Istället är det sammahållningen samt lagarbetet som är grunden till bra framgångar. Inför varje ny säsong har det alltid varit bra satsning från våra aktivas sida för att försöka nå en uppsatt målsättning. Vi lever efter våra egna resurser och överskattar inte oss själva. Tycker det är starkt av en så här liten klubb att idag ha etablerat sig i div. I Västra, säger sittande ordföranden, Karl-Åke Berner, direkt från hjärtat.
Vi håller med honom.

Visste ni förresten att BBK har en alldeles egen rekordman – och ingen vilken som helst heller. Det förhåller sig nämligen så här att Karl-Åke är värd sitt eget lilla kapitel. Han torde med största säkerhet inneha ett alldeles speciellt rekord inom ledarsidan bandy, kanske inom alla(?) sportgrenar rent av i vårt land. Han har nämligen suttit som ordförande i 33 år i rad! Han valdes till ”ämbetet” i november 1968.

Då övertog han klubban efter en annan på sin tid stark ledarperson under ett 25-tal år, nämligen John Bråberg. Denne satt dock ”bara” ordförande i 11 år. Han hade dock en rad andra funktioner i dåtidens BBK. Inte minst som materialförvaltare för att nämna en av dem.

Vi har hört om många seglivade föreningsmänniskor under årens lopp, men inte någon som kan jämföras med K-Å Berner. Det är smått otroligt att han haft både glädjen och orken att leda sin förening under över tre årtionden.

Om folk som hållit i 20 år och några till har vi både läst och hört. Känner vi K-Å Berner rätt så lär han sitta kvar ytterligare några år. Hur länge vågar vi inte ens vi tippa. Det lär nog bli så att valberedningen i god tid får ett samtal den dag det är dags att säga tack och farväl. Nog är det så att Karl-Åke själv bestämmer dagen för frånträdet vid klubban. Eller hur?

Vem skulle våga ta över en så pass ansvarsfull post? Nåja, ingen är heller oersättlig, så den saken ordnar sig säkert. När nu Karl-Åke Berner beslutar sig för att lämna över ansvaret hos de gul-blå, vill säga.

Fler starka namn

Det finns även andra trotjänare i BBK-leden. Dan Kjellsson har innehaft de flesta av styrelseposter sedan nystarten 1964-65. Han har varit grabben hela dan, även han när det gällt att ställa upp och hjälpa till på alla de fronter det handlar om i en idrottsförening. Det enda han inte varit är ordförande. Sedan många år tillbaka tillhör han den trojka på främst tre personer som länge ”dragit runt klubben”. Den tredje länken heter Rune ”Piola” Johansson, vilken varit sekreterare många år, hur många vet han väl inte själv ens.
En fantastisk trio inom föreningslivets Sverige!

En som lagt av nu sedan några år är en f.d. synnerligen värdefull kraft. Vi syftar på Kjell-Arne Lahger. Först var han spelare och var med om att vinna serieseger en säsong. Efter det blev han ledare. Inte minst hade han det tunga jobbet som ekonomiminister (kassör). Han upplät även sin fritid som speaker många år när man hade egna arrangemang på Isstadion. Han hann även med mycket annat i klubbens tjänst. En riktig föreningsmänniska av bästa sort. Liksom många andra i denna idoga sammanslutning.

Thomas Danielsson är idag en person av betydelse i ledet bakom som ledare. Han är en av klubbens nyttigaste spelare genom alla år. Hans meriter har vi framhållit tidigare.

Bakom ”lurar” också ett femte namn. Denne vill inte synas. Vi försöker beskriva Reidar Tengberg. Han började också som aktiv i BBK och då som målvakt. Han har varit lagledare. Han har även innehaft andra poster i klubben. Han har varit en viktig kugge i BBK-maskineriet även han under många av de 70 åren.

Helt givet finns idag – liksom förr – många, många andra som lägger ner åtskilliga frivilliga timmar för den här klubben. Ingen nämnd, ingen glömd, får vi upprepa.
- Det viktiga är att hitta dugligt folk som har kunnande, förmåga och framför allt ork att hålla på med BBK:s bandy. Det är viktigt att traditionen lever vidare, att särskilt ungdomssektionen blomstrar och ger oss nya talanger ur egna led. I det fallet skattar vi oss lyckliga numera. Vi måste nu göra allt för att bli självförsörjande så långt det bara går.Vår U-sektion är verkligen strong och därifrån kommer säkert mycket gott inom fyra, fem år. Det går inte bara att fylla på hela tiden utifrån med färdiga produkter. Det är fantastiskt dyrt att driva bandy och idrottsverksamhet över huvudtaget idag i Sverige. Vi väntar bara på den dag vi kan presentera juniorer som är mogna ta det stora steget upp i vårt A-lag, menar för sin del ordföranden Karl-Åke Berner.

BBK-are till IFK

BBK är inte bara klubben som tar spelare från andra. Man ”ger” också. IFK Vänersborg har t.ex. bara mått bra senaste åren av Blåsuts BK. Den ungdom som nått längst upp hittills hos allsvenskarna är Patrik ”Putte” Karlsson. Det finns fler som valt att gå dit. Inte mindre än åtta spelare ytterligare. Det är inte övergångar som BBK blivit rik på, snarare tvärt om. Man har dock välvilligt släppt ifrån sig unga spelare för att låta dem ta chansen i en förening på betydligt högre nivå.

Statistik

Vi har roat oss md att slå ihop alla matcher som Blåsuts BK spelat i seriesammanhang från säsongen 1935-36 till och med 2001-2012 för att få fram statistiken över verksamheten i siffror. Här handlar det enbart om klubbens representationslag.
Dessa siffror gäller som slutsummering:
Spelade matcher: 780 – Vunna: 398 – Oavgjorda: 75 – Förlorade: 307 – Målskillnad: 3579-2769
Den poängsumma BBK spelat till sig stannar vid: 669
BBK har stått som seriesegrare: 1935-36, 1938-39, 1942-43, 1965-66, 1966-67, 1967-68, 1975-76, 1980-81, 1982-83, 1985-86, 2007-08, 2009-10.
Tabelltvåa har man blivit 16 gånger och trea sex gånger.
Nu vet ni allt om favoritklubben vad gäller gällande statistik efter 80 verksamhetsår.

ORDFÖRANDE UNDER 90 ÅR

1932 – 1934 Arvid Johansson
1935 – 1941 Harry Gustavsson
1941 – 1953 John Gustavsson
1954 – 1956 Göte Carlsson
1956 – 1957 Egon Larsson
1957 – 1968 John Bråberg
1969 – 2003 Karl-Åke Berner

2003 – 2006 Magnus Persson

2006 – 2010 Lars G Blomgren

2010 – 2019 Johan Johansen

2019 – 2020 Mikael Larsson

2020 – 2022 Mikael Jansson

2022 – 2023 Dan Kjellsson

2023 – 202X Björn Hillefors
Sammanställt av:
Stenåke O. Walltin