Om föreningen

Bågskytteklubben Friskyttarna bildades den 8 september 1962.

Inträde i Svenska Bågskytteförbundet och Sveriges Riksidrottsförbund beviljades den 3 november respektive 11 december samma år.
Det var i första hand ett gäng bågskytteentusiaster som ofta befann sig på resande fot i sitt civila arbete som bildade föreningen. Frånsett bågskytteintresset var det just ett ständigt bilåkande, i flesta fall som säljare, de hade gemensamt. De kom från Norrköping, Uppsala, Örebro och Åkersberga men levde i veckorna under mottot "fri som en fågel" på landets vägar.

Uttrycket "fri som en fågel" blev sedan grunden för både föreningens namn och emblem.
Namnet blev Friskyttarna och emblemet en svala där ett "F" för Friskyttarna är inlagt med röd färg, allt inramas av eldflammans konturlinjer.
Eldflamman som ytterkontur har sin egen historia. Av nyfikenhet läste klubbildarna Carl Marina von Webergs opera med namnet "Friskytten". Där talas om en yngling som sålde sin själ till djävulen som i opera symboliserades genom eldflamman. Inte för att bågskytteklubben skall sammankopplas med djävulen med då dels flamman på många sätt även kan vara en symbol för frihet valdes den som grund för vårt klubbmärke.

Det kanske avgörande mötet där detaljerna finslipades inför bildandet av klubben ägde rum på ett kafé i Mjölby sommaren 1962. Det var på lördagskvällen i samband med jakt-SM vid skogssjöbaden man träffades för avgörande beslut.

Två år efter bildandet, således 1964, fick klubben sin första träningsbana. Ett skogsområde vid Lilje utmed E4 i närheten av Lövstad slott. 15 fältträningsmål iordningställdes. 12 av dess tillverkades av tretex och 3 bestod av halmbalar som pressades samman. 1965 byggdes en liten stuga i skogen. Stugan användes som regnskydd, kaffeplats och förråd. Bortsett från ett antal renoveringar och omläggningar användes samma bana fram till slutet av 80-talet då vi blev tvingade att flytta några hundra meter pga ny dragning av E4.
1964 arrangerades den första "riktiga" och nationella tävlingen. Det var tillsammans med BK Jaktpilen i Örebro som Kilbersjakten på nytt arrangerades efter att ha varit nedlagd under några år.

Sommaren 1965 diskuterades om vi inte kunde träna inomhus kommande vinter. Vi sökte lokal och hamnade till slut i Rejmyre skola. Klubbens inomhusträning bedrevs i Rejmyre de kommande tre vintrarna.
Något år senare började vi även träna inomhus i Folkets hus i Svärtinge. 12-metersskjutning gick bra med gott om plats. Seniorerna som på den tiden sköt PAA-ronden på 20 yards (18,3 meter) fick dock flytta på möblerna i serveringen och skjuta bredvid jukeboxen genom ett valv och över den stora lokalen. Tavlorna fick varje gång bäras fram och tillbaka från ett förråd. Under skjutningen var de placerade på scenen.

1967 övertogs den årliga Getåjakten efter Norrköpings Bågskjutningsklubb. Tävlingen arrangerades ända fram till i mitten av 80-talet. Genom den mycket krävande terrängen med upp-, ner- och skråmål blev tävlingen mycket populär bland deltagande skyttar.

20 september 1969 invigdes ytterligare en träningsbana bestående av 10 mål i Lilla Hagen i Rejmyre. Klubben hade vid denna tidpunkt några medlemmar som bodde i Rejmyre så denna bana var ett sätt för dem att få träna utan alltför långa bilresor.

1970 behövdes ett större förrådsutrymme för all materiel som samlats under åren. "kvarnen" en numera riven byggnad, vid Lövstad slott hyrdes.
1970 fick vi tillsammans med Norrköpings Bågskjutningsklubb kommunen att tillverka och montera tretextavlor utmed ena kortväggen i Klingsbergsskolans gymnastikhall. Tre vintrar höll vi till i denna hall. Det var naturligtvis bra med en färdig hall inom kommunens tätort med det var samtidigt en nackdel att vi endast fick vara där några timmar två kvällar i veckan. De sista åren på 60-talet och i början av 70-talet hade klubben sin första egna klubblokal. Det var i hörnet av Smedstugugatan och Hagagatan som två källarrum inreddes för kansli och samkväm.

Lördagen den 16 november 1974 var en mindre milstolpe i klubbens historia. Då invigdes den första riktiga bågskyttehallen i Norrköping, dvs. en hall som var till för bågskytte. Det var i källaren, innanför Vilbergens Bowlinghall, vi höll till. Förutom skjuthall hade vi ett klubbrum och plats för kansli. Tyvärr behövde den mer kommersiellt inriktade bowlingen mer utrymme och vår tid i Vilbergen varade därför endast några år.

I början av 80-talet med Fritidsförvaltningens hjälp fick vi ett fält bredvid fotbollsplanerna och bakom elverkets område i Himmelstalund på norra sida av Motala ström. Ett ojämnt fält och andra störande faktorer gjorde att vi sökte vidare efter något bättre. Efter ett par år fick vi sedan den tavelträningbana vid Himmelstalund södra som användes idag. Sommarträningen bedrivs således vid fältbanan vid Leverstad eller vid Himmelstalund.