Lilla krönikan
Då har säsongen 2013 varit till ända sedan en tid tillbaka. Har länge tänkt skriva en sammanfattning av det hela, men tyvärr har inte tiden funnits av olika orsaker.
Men en kortare analys eller liknande kan jag nog kosta på mig.
Trots jämnt spel mot många av lagen räckte vi på flera sätt ändå inte till över 90 min. Orken har varit en starkt bidragande orsak känns det som. Många tappade poäng i slutskedet av matcherna, speciellt under våren.
När tröttheten kommer smygande tappas koncentrationen i ett linjärt samband, och då kommer misstagen. Man tappar boll, slår indianare och man börjar stirra mer och mer på bara bollen istället för att titta vad som händer runt omkring sig.
Avsaknaden av ett distinkt spel i dom båda straffområdena är den andra stora biten. Vi var kanske inte helt förberedda på att skillnaden där skulle vara så stor.
Om man skulle titta närmare på enskilda matchsekvenser kan jag inte släppa en speciell situation, nämligen Viktors röda kort i Gullringen. Jag har flera ggr tänkt på hur säsongen kunnat se ut om inte allas våran favorit, kalhygget från Växjö (för att inte nämna namn), horribelt visat ut Viktor i matchminut 40.
Vi kom från 3 poäng i hemmapremiären och hade 1-1 i matchen med bud på mer. Larsas 1-2 blåstes ytterst tveksamt av för offside. Lallen och Viktor ägde mitten.
Sedan kom utvisningen och två minuter senare 2-1 till Gullringen.
I andra var vi bättre i 20 min, sedan orkar vi inte och hemmalaget drar ifrån.
Tre poäng i den matchen och självförtroendet hade varit ett helt annat.
Sedan finns det även en och annan missad straff som vid mål kunnat sätta säsongen i ett helt annat läge, samt tre spelare + tränare på kryckor halva året, men utvisningen hamnar helt klart på pallplats.
Men jag ska inte vara bitter.
Vi gick upp i trean, höll inte måttet fullt ut, men vi lärde oss säkerligen nåt. Och många i truppen har garanterat blivit bättre fotbollsspelare.
Om jag ska nämna någon lite extra så blir det nog Johan "Snygg-Johan" Jacobsson, som under senvåren/sommaren verkligen visade att han är en man för startelvan. Dessvärre höll inte foten hela vägen och operation blev ett faktum.
En annan som utvecklat sitt spel ordentligt är målvakten Aron Hall.
Båda dessa herrar har fått ta stort ansvar i juniorlaget och det har säkerligen varit en starkt bidragande anledning till utvecklingen.
Med det vill jag säga att man måste våga ge ungtupparna ansvar på plan. Det är då dom utvecklas, och det gäller i alla livets avseenden.
En ny säsong knackar snart på dörren och det känns inspirerande, även för en gammal uv som jag själv. Det jobbas för fullt med att få till en tränarstab och en slagkraftig spelartrupp.
Då året som gått varit turbulent i fler än ett avseende, har mycket arbete fått göras dubbelt och andra saker har blivit eftersatta.
Som spelande styrelseledamot och nu även "ofrivillig" sportchef har tiden inte alltid räckt till. Det övriga privatlivet har tagit en del stryk. Det är naturligtvis inte optimalt att sitta på tre stolar samtidigt, men ibland har man som någorlunda ansvarsfull person inget val.
Även om jag inte har någon förkunskap/rutin av sådant här arbete, så kan det i alla fall inte bli sämre än den soppa våran tidigare ordförande satte oss i. Jag får be alla inom föreningen om ursäkt för alla lögner och fantastiskt egendomliga och idiotiska saker som skett under året från dennes huvud.
Jag sätter personligen inget mål att vi ska upp i trean igen direkt. Det viktigaste är att vi tycker det är roligt att spela fotboll igen. Tanken är att få tillbaka gamla BIFare och få ihop ett riktigt gött gäng. Sedan måste det självklart till 2-3 spelare utifrån. Någon måtta får det ändå vara på inavlet...