0 - 0

Man drar sig till minnes ett par år bakåt i tiden, närmare bestämt till år 2009, när vi mötte gamla Östria Lambohov i Klass 1-serien. Visserligen var största delen av AFKs nuvarande trupp inte byxmyndiga på den tiden, men känslan är den samma.

”Jävla lantbrukare” blev vi kallade då (agronomer om jag får be), men även om Ralle-Bonne faktiskt har lantbrukar-arvet i sig så är det ändå taskigt att dra alla över samma kam. Några av oss jobbar faktiskt på kontor.

Stämningen var lite densamma den här gången, och som de flesta gånger, när unga fräscha Slaka-lag kommer på besök. Lite synd att det var studenttider i fredags. Man ville haft publiken från hemmapremiären med sig i en sådan här match. Då hade man njutit.

Matchen är ganska jämn till en början. Bra närkamp- och positionsspel. Allt eftersom ökas bollinnehavet av AFK, men närmast ett ledningsmål är Boxholm när G är ytterst nära att knoppa dit en hörna på främre. Matchen blir även allt hetsigare med tiden, men den som är hetsigast av alla är faktiskt huvuddomaren, som verkar vilja allt annat än att hålla en lugn profil som ska smitta av sig på spelarna. Ryktet säger att det fanns både en och två kontrollanter på läktaren?

Vi förväntar oss en anstormning i början av andra, men matchbilden är ganska lik dom första 45 min. Bollinnehavet är hos AFK och chansmässigt är det fördel Boxholm.

Dea, men framförallt Gio, är väldigt nära att sätta dit den med pannan. Även bortalaget får sin stora chans när inhoppande talangen Jesper Sandberg Hesselgren dunkar över från nära håll.

Men seriens klart äldsta och trevligaste försvar håller stånd och det hela slutar 0-0. Trots att fredag faktiskt är en av de sju dagarna i veckan (referenshumor från Corren).

Det var lite av två världar som möttes där ute. Ett ungt storsatsande Linköpings framtid med 4 pass i veckan mot kompisgänget från bruksorten med halva den träningsdosen i benen. Åsikterna på planen gick allt som oftast isär vad man ansåg var en bra insats/lösning av en situation. Eller vad som är rent spel och vad som är viktigast. Den enda sanningen just här och nu är ändå att vi spelade oavgjort och att vi detta året tillhör samma amatörserienivå. Hur det ser ut nästa år vet vi inte nu, mer än att det förmodligen kommer finnas ett kompisgäng som spelar fotboll ihop på Svartåvallen.

… och jag tror nog att Fridlunds hjärta är lika rött som våra tröjor Ricke…