Jag passade på att lyssna på Babylons låt som skapades och sjöngs av vår egna legend, Ferat Amin, när jag pusslade ihop denna krönika. Den påminner mig om den tuffa tid vårt lag gick igenom när låten skapades men också den fighting spirit vi hade, aldrig ge upp - det är lite av en ankare till mig. Vi hade precis trillat ner till div. 6. Många besvikna, på och utanför plan. Ferat och jag pratade, helt plötsligt satte Ferat igång och började med ”vi ska lyfta moralen, få alla att fatta att vi kan börja om, vi har ett större syfte - jag skapar en låt av vad jag känner för Babylon”. Mäktigt - är ordet, utöver själva grymma låten så satte sig orden så djupt i mig, de gav mig en annan typ av styrka - och det är så jag ser Babylon. 

Ett kollektiv som aldrig ger sig. En familj som faktiskt är en familj och inte bara ett självutnämnd ord. Ett team som jobbar för varandra och för ett högre syfte. Ni vet, den där tesen som jag så älskar, ”it is not about talking, it is about getting shit done!”. 

Jag kommer ihåg eldsjälarna som snickrade ihop laget 2004, jag hoppade på som målvakt från IFK. Det skulle fixas kläder, licenser, planer, tränare, träningsplaner, administration och avgifter, ja, you name it. Jag är oerhört glad och stolt över att ha fått möjligheten att vara med från början, det är en speciell känsla.