Redan vid 22 års ålder var det slutspelat för Dennis Andersson.
- Jag hade inte motivationen att fortsätta, jag tyckte det tog för mycket tid.
Men fyra år senare är han tillbaka i klubben, nu som tränare för juniorlaget.
- Det har varit en kul erfarenhet, jag ångrar inte att jag tackade ja, säger Dennis.
Att Dennis Andersson skulle spela fotboll var med eller mindre givet på förhand, vi minns ju pappa Roy som stor profil på Rudevi under många år.
- Det föll sig naturligt säger Dennis, som också hade pappa som tränare till en början.
Bra gick det också och han var inte äldre än 16 år när han kom med i a-lagstruppen. Debut i a-laget fick han göra med Leif Andersson som tränare. Men allt var inte frid och fröjd.
- Det kändes nästan som en börda att åka till träningen.
Han var då ordinarie i b-laget samtidigt som han satt på avbytarbänken i a-laget.
- Och det blev helt enkelt för mycket. Dessutom tog jag ingen ordinarie plats i a-laget, men det berodde på mig själv också.
För fyra år sedan tackade han därför för sig, motivationen saknades.
När sedan korsbandet slets av, i en b-lagsmatch mot Eds FF, var det definitivt slutspelat. Men nu är Dennis tillbaka i en ny roll. Tränarens.
2008 har Dennis haft hand om juniorlaget, fyra i Västergötlands Elitjuniorserie.
- Det är jag inte riktigt nöjd med, i flera av matcherna vet jag att vi kunde bättre.
Kvalspelet till Juniorallsvenskan 2009 blev inte heller vad han tänkt sig:
- Det blev nästan tre veckor mellan sista seriematchen och den avgörande kvalmatchen mot Viken. VI hade behövt matchen mot IFK Åmål.
Åmåls-Kamraterna lämnade nämligen walk over till mötet med Åsebro, därav det långa uppehållet utan match.
Om det blir en fortsättning 2009 återstår att se.