Sommarintervju med Peter Taylor

Sommaren och semesterperioden är här och innebandyn känns ganska så långt bort för tillfället, men det tänkte vi ändra på idag. A/U laget har precis avklarat några månaders tuff fysträning på Hälsokompaniet och får nu ett par veckors semester innan de samlas igen för att dra igång säsongen 2020-2021. Hemsidan fick tag på A-lagets huvudtränare Peter Taylor, så vi tog ett långt snack med honom om hur han känner inför att leda A-laget som huvudtränare nästkommande säsong, hur han ser på fjolårssäsongen, vad som pågår runt A-truppen samt mycket, mycket mer.

Sådär, först och främst stort tack Peter för att du tar dig tid att göra en liten längre intervju idag. Hur har den här på många sätt väldigt speciella våren varit för dig om man ser från seriens slut fram tills där vi är idag?

Först och främst så fick ju serien ett jättesnöpligt slut i och med att Covid-19 kom till oss och länge var det ju osäkert om vi skulle få spela den sista matchen för säsongen eller inte. Sen när den väl var spelad och det fastslogs helt och hållet att vi åker ur serien så blir man bara väldigt, väldigt tom. Nu när det har gått några månader och man har landat, laddat om och blickar framåt så börjar hungern efter innebandy komma tillbaka igen men det krävdes ett par veckor av tomhet innan man orkade ladda om batterierna på nytt.

Jag tänkte vi inleder den här intervjun med en liten snabb presentation om dig själv Peter. De flesta som är aktiva inom innebandyn i Arvika vet ju vem Peter Taylor är men för dom som inte vet det, beskriv dig själv och gärna hur din innebandykarriär varit.

Oj då får vi blicka långt tillbaka i tiden, haha! Vi spolar tillbaka till 1989 tror jag i innebandyns begynnelse kan man säga. Då började jag spela i Arvika som forward, tro det eller ej. Jag spelade där ett par säsonger och minns väl kanske år 1995 bäst, när det var stentuffa derbyn mellan Arvika och Minneberg. Den säsongen tror jag att jag gjorde 46 mål och 2 ass vilket jag nog får se som en av mina starkare säsonger. Tyvärr för min och lagets del så hamnade vi 2:a i tabellen efter just Minneberg som därmed gick upp till dåtidens div 2 som man nu kan säga är div 1. Jag minns så väl deras segermål i derbyt där vi får en kontring, skjuter i stolpen, spelet vänder och dom gör mål med bara sekunder kvar. Usch det gör nästan ont än, haha. Efter detta bytte jag över till Dottevik och spelade där i två säsonger innan barn och lite sådant kom in i bilden och jag valde att sadla om till tränare. Lite kuriosa är att jag tror att jag var den första tränaren i Innebandy-Arvika som började spela 2-2-1, den ni! Vi hade ett väldigt talangfullt lag då med många duktiga innebandyspelare och flera yngre förmågor som sen förgyllt Arvika-publiken i många år. Spelare som Thomas Berntsson, Håkan Wingskog och Johan Nelson var juniorer då och det är lite häftigt nu när man blickar tillbaka att man varit med och bidragit till deras utveckling på innebandyplan, det hoppas jag i alla fall! Efter detta här tog jag nog något sabbatsår och sen var jag runt och spelade både i Guldkusten och Gunnarskog bland annat för att sedan byta över till Arvika IBF då Björn Arvidsson och Perra Löfvenholm var tränare. Sen blev det ett par säsonger i Arvikatröjan där jag var med och spelade upp AIBF från div 5 hela vägen upp till Div 2 och hade ett par riktigt roliga säsonger på sluttampen av karriären. Efter det så hann jag även med och starta upp Stavnäs samt lite spel i Arvika U och korpen innan man klev över helt på tränarsidan, förutom ett par inhopp på planen då och då, det är lika kul än!

Efter spelarkarriären tog slut har du varit ungdomsledare under många år och sedan ledare för U-laget följt av en fjolårssäsong där du var assisterande tränare till Rolf Sandberg för A-laget, hur har omställningen varit tycker du att gå från ungdomsledare till seniorledare och vad finns det för utmaningar i att vara seniorledare kontra ungdomsledare?

En väldigt bra fråga som inte är helt enkel att besvara. Jag tror faktiskt att det skulle vara en större omställning om man gick ifrån seniorledare till ungdomsledare. På ungdomsnivå är du mer allsidig som tränare, du ska tänka både på vem som står i kiosken, registrera spelare, vilka föräldrar kan köra till nästa bortamatch, ja det är en väldigt bred roll där. När man är seniortränare behöver man egentligen mest bry sig om laget och coachningen då det andra sköts av många otroliga eldsjälar som servar både oss tränare och laget med det mesta som t.ex. Ulf Sjöberg och Ronnie Peeters ifjol bara för att nämna några namn kring A och U laget. Som ledare är jag precis likadan nu som när jag var ungdomsledare, där jag alltid vill se alla och få alla att känna sig delaktiga och må bra. Det är min viktigaste uppgift som ledare kan jag tycka, för har man en människa som inte mår bra, då får man inte heller någon bra innebandyspelare så det är nog den biten jag tycker är viktigast och den jag jobbar med mest på alla träningar och matcher. Just förra säsongen var otroligt lärorik för mig på väldigt många sätt både när det gäller coachning på match samt fokuset på träningarna och jag lärde mig otroligt mycket av Rolf och även av spelarna själva.

Ifjol vid den här tiden blev det klart att du skulle ta klivet upp från U-laget till att bli assisterande tränare i A-laget. Du kom till ett väldigt ungt lag där vi tappat många duktiga, rutinerade spelare och där vi på många sätt var ett helt nytt lag som var totalt uträknade av i princip alla inför säsongen. Hur gick dina tankar då när du tog klivet upp och vad hade du för förhoppningar på laget och på dig själv?

Nej men det var bara positiva känslor när jag tog klivet upp. Alla skrev ner oss och sa att vi inte skulle vinna en enda match och då får man ju den känslan att nu har vi verkligen inget att förlora. Som du säger så hade vi väldigt tuffa förutsättningar men trots det så gjorde vi det så otroligt bra, speciellt under hösten där vi bland annat tog tre raka segrar i början där derbysegern mot Skoghall i Sporthallen ger mig fina minnen gång efter gång. Vi hade och har ett oerhört ungt lag och spelarna i laget vill man försöka hjälpa bli så bra dom bara kan bli och det är extra roligt att se spelarnas utveckling och följa den både på träning och match. Som tränare måste man se vilken trupp man har och sen så är i alla fall mitt tankesätt att det laget jag har framför mig är det bästa laget som finns, jag skulle inte byta ut någon av dom och jag brinner otroligt mycket för hela gruppen. Jag tror att den säsongen som vi gjorde ifjol, även fast det inte räckte hela vägen, kommer vi komma ihåg och kunna ta med oss. Moralen och lagsammanhållningen som vi visade ifjol kan ta oss väldigt långt den här säsongen också, det tror jag stenhårt på.

Om vi nu blickar framåt och släpper säsongen som var så kan vi konstatera att A-laget nästa säsong spelar i Div 2. Vi har tappat ett par spelare från ifjol, så som lagkapten Markus Öhlin, Markus Sandberg, Thomas Olsson, Henrik Lindh och Filip Nilsson. Vi har inför årets säsong fått in ett par nyförvärv i form av Kenny Skovlund och Pontus Westberg bara för att nämna några. När du kollar på truppen som nu nästintill tagit form, hur går dina tankar kring den och vad får du får känsla om vad vi kan åstadkomma i Div 2 i vinter?

Starten kommer bli viktig. Sen är inte en serie ett lopp utan ett marathon så jag hoppas att vi kan få ha alla friska och hela så mycket som möjligt för då tycker jag det ser riktigt intressant ut. Fokuset efter säsongen var ju att få behålla så många spelare som möjligt vilket klubben har lyckats med. Visst, vi har tappat ett par spelare som allihop gjorde det otroligt bra för oss förra säsongen vilket vi inte kan sticka under stolen med, men kärnan finns kvar vilket känns skönt. Vi får in en spelare med oerhörd rutin i form Kenny Skovlund som är en riktigt, riktigt bra målvakt som tillsammans med Z kommer vara våra viktigaste spelare i vinter. Underifrån knackar en hel del spelare på dörren vilket gör att det kommer bli en bra och nyttig konkurrens i truppen och jag hoppas och tror att vi kan överraska många i vinter med en rolig och fartfyllt innebandy i Sporthallen.

Efter fjolårssäongen har ni nu analyserat och summerat den samt lagt upp en plan för framtiden och säsongen som kommer. Flera lag i serien har spetsat till trupperna och gjort flera vassa värvningar medan det i Arvika IBF varit relativt lugnt på den fronten. Däremot sker det ju en stor satsning på den sportsliga biten kring A-laget, vad kan du säga om den egentligen?

Efter säsongen tog slut så satte vi oss ner och rannsakade oss själva. Vad gjorde att vi inte räckte till i Div 1? Vad gjorde vi bra och vad gjorde vi mindre bra? Vad kan vi bli bättre på och vad krävs för att spela i Div 1? Detta är ett par av dom frågor vi ställt till oss själva och det vi kom fram till var att vi nu har en bra chans att börja om på riktigt och ändra samt förbättra det vi har saknat. I vinter hoppas vi kunna utveckla vårt spel med bollen där vi vill gå in och föra matcherna vart vi än kommer. Oavsett om vi spelar på hemmaplan eller på bortaplan så ska alla veta hur Arvika IBF kommer spela och det är att vi i grund och botten, ska spela en positiv och rolig innebandy. Vi vet att vi är bra på att spela i hög fart, nu måste vi bara vässa till den biten och förhoppningsvis kan det ge utdelning i vinter. Som lag har vi inte bråttom att ta klivet upp till Div 1 igen, hellre att vi gör det någon gång i framtiden än gör det direkt, för att sedan ramla rakt ur igen. Ska vi ta klivet upp så ska vi vara redo för det helt enkelt och det får tiden utvisa om vi är redan i år eller inte. Ett exempel på ett verktyg som vi ska ta till vår hjälp i vinter är videoanalys, både på träning och match. Jag tror det är jättenyttigt och utvecklande för oss, sen kommer vi gemensamt som lag diskutera hur vi tar oss dit vi vill, så får vi göra så gott vi kan helt enkelt.

Om vi kikar litegrann på serien överlag så tippas vi från de flesta håll, hittills i alla fall inte i den direkta toppen men inte heller i botten utan någonstans i mitten. Är det en tippning du kan förstå eller skulle du vilja säga något annorlunda om den biten och vad kan vi egentligen kräva av herrlaget i vinter?

Om det är så som du säger att folk tror vi kommer hamna i mitten så får jag nog säga att dom underskattar oss litegrann. Man får inte glömma bort som jag nämnt tidigare att kärnan i laget är kvar och kärnan i det här laget spelade i Div 1 ifjol och gjorde det jättebra. Vi slog lag som Skoghall och Stenungssund som är riktigt duktiga innebandylag och det tyder på att vi är starka, speciellt på hemmaplan i lilla Sporthallen, den hallen tror jag många underskattar. Samtidigt får gärna folk underskatta oss, det passar oss utmärkt att slå lite ur underläge och att vi kan spela utan press. Det kommer såklart bli helt andra utmaningar för oss i Div 2 men jag hoppas att vi ska kunna klara av dom, det kommer absolut inte bli enkelt och vi kommer få kriga för varje poäng i den här serien, vi är nog laget som dom flesta lagen vill slå. Men om det är något den här gruppen kan så är det att kämpa och kriga så det känns inte som en nackdel för oss. Att avancera upp till Div 1 igen är som sagt inget som ska skyndas på utan ska vi som lag och klubb ta steget upp igen så ska vi vara redo, sen får vi se hur lång tid det kan ta.

Om du själv skulle våga dig på en tippning när det gäller toppstriden, vilka lag tror du kommer vara med i toppen och slåss om en plats i Div1 och vilka lag tror du kommer få det tufft att hålla sig kvar i Div 2?

Oj! Det törs jag faktiskt inte svara på. Efter fjolåret så har jag nollställt och bara försökt släppa innebandyn ett tag. Jag har inte alls läst på om lagen i serien än utan mitt fokus har enbart legat på vår trupp och vårt spel. Vi kommer såklart gå igenom alla lag i serien närmare seriestart så då kommer jag ha bra koll på våra motståndare men just nu får jag säga pass.

Det går ju inte att komma ifrån att prata om de stekheta derbyna mot Dottevik som väntar i vinter med förhoppningsvis storpublik (om corona håller sig undan). Du som spelat och verkat i dom båda föreningarna och vet hur viktiga dom här matcherna är för båda klubbarna, vad kan vi förvänta oss av dom två derbymatcher som väntar och hur förbereder man sina spelare inför matcher med så mycket känslor?

Ja herregud vilka matcher det kommer bli. Två lag från lilla Arvika i Division 2 där det är väldigt ovisst och säga vem som kommer vara bäst, det kommer bli fantastiskt spännande. Matcherna kommer ju finnas i bakhuvudet hela tiden, det går ju inte att komma ifrån. Närmare matchdatum så kommer snacket börja på stan och folk kommer komma fram och fråga hur det ser ut och hur det ska gå, vilket gör matchen ännu större och mer betydelsefull, man märker av den överallt liksom. Som tränare behöver man tjata på grabbarna om att våga vinna och inte vara rädd att förlora. Det laget som kommer gå segrande ur dessa derbymatcher är det lag som kan spela avslappnat och njuta av matchen mest och jag hoppas såklart att det kan vara vi. Sen lever varje derbymatch sitt egna liv och otroligt mycket kan hända men jag vet att vi ska ge precis allt i varje match inklusive dessa derbyn så får vi se hur långt det räcker.

Nu är det ju i början på juli när vi gör den här intervjun, hur ser schemat ut för grabbarna nu i augusti och september fram till seriestart? Vad kommer ni slipa på och vad kommer hända nu under de veckor som kommer?

Nu väntar tre veckors välbehövlig semester för grabbarna där dom kommer köra lite frivilliga löppass för dom som vill. Efter det kommer vi köra två veckor blandat på Hälsokompaniet och innebandy, innan vi kommer gå in i hallen på riktigt. Utöver det ska vi hinna med en Kick-off med laget och lite träningsmatcher så det är mycket att se fram emot framöver. Det ska bli så kul!

Då Peter får vi tacka så mycket för att du tog dig tid och önska dig en trevlig sommar så ses vi säkert närmare säsongsstart.

Det gör vi garanterat, tack så mycket!