Kungens Anekdoter

Virgos framgångssaga startade med att styrelsen lyckades få tag i en engagerad tränare. 2004 blev Erik Gregorsson tränare för Virgo och redan första året blev det uppflyttning till division 6. Erik Gregorsson var en tränare som i princip inte tillämpade något spel alls på träningarna. Det var ett evigt nötande med olika uppspels- och försvarsövningar. Man tvingades börja "tänka fotboll".

Det borde dock i princip varit omöjligt att få spelare på den lägsta nivån att ställa upp på den typen av träningar. Kanske var det Eriks elektriska charm och personliga engagemang, att någon faktiskt kunde brinna så mycket för strukturell fotboll på den nivån, som fick Virgospelarna att sluta upp bakom honom?

Motsatsen till Erik Gregorssons överdrivet taktiska tränarstil är Jocke Ahlgren. Vissa av Jocke Ahlgrens träningar kan bestå av kvadrat, uppvärmning och därefter smålagsspel. That’s it! Dessa träningar är helt underbara att närvara på som spelare. Roliga och lärorika. Att bara se spelare som själve Jocke Ahlgren och hans sulfinter, Tor "Rulltårtan" Isakssons eviga vändande och båda Carl-Johan och Patrik Falks kliniska avslut i ett högintensivt smålagsspel är i sig en upplevelse. Att vara på en träning med Virgo anno 2016 är mer lärorikt och sprider med glädje och passion än vad alla förbundets kurser sammantaget har att lära ut!

Jocke Ahlgren är dessutom ett geni på att bygga ett lag. Man vinner inga matcher genom att dricka öl på Johannebar, det förstår nog alla. Men indirekt leder sammanhållningen, och trivseln som kommer där av, till att fler vill vara en del av laget och således då även komma och träna, och det leder till resultat. Detta är även det väsensskilt från Erik Gregorssons filosofi. Erik byggde laget med hjälp av taktik på planen. Han kom sist och gick först. Joakim Ahlgren kommer först och sitter sist kvar på Johannebar.

Det finns alltså ingen direkt röd tråd inom det ledarskap som lett in Virgo på den framgångsbana som vi kunnat bevittna under de senaste 12 åren. Istället har Virgo bestått av en mängd profiler. Både på spelar- och ledarfronten.

Personligen tycker jag att Virgo haft lite tur med timingen. Erik Gregorsson var rätt i tiden när han kom. Då behövde pôsarna struktur och proffsighetstänk. Jocke Ahlgren är helt fantastisk i det skedet Virgo är i just nu, med duktiga och rutinerade spelare som redan kan. Även för mig personligen har det varit fantastiskt att uppleva två tränarprofiler av så vitt skilda skolor. Båda dessa har fått mig att både uppskatta och tycka fotboll är roligare än dagen innan jag träffade dem, och det tycker jag är något varje tränare bör sträva efter.

P.S. I framgångssagan IK Virgo de senaste 12 åren får man inte glömma Mikael Andersson. En helt fantastisk tränare som tog oss från 6an till 4an med sin klokhet och sitt engagemang. Han är det bästa av ovanstående två världar och ska ha all credd för det, men något anekdotämne under rubriken "Ytterligheter" är han inte i det avseendet.

Jag träffade en gammal Virgoprofil i somras. Acke Brolin som både var spelare och ledare under många år. Han ansvarade bl.a. för det damlag som Virgo ställde på benen under några få år på 1970-talet.

En anekdot som han minns var när Virgo under detta glada 70-tal åkte på ”träningsläger” till Kanarieöarna. Detta resmål, som senare blev inspelningsplats för filmen Sällskapsresan, var vid denna tidpunkt inte så utbyggt. Hela Virgos trupp får dock för sig att, i hyrda bilar, köra upp på de usla bergsvägarna och titta på utsikten.

När man är på väg ser man på långt håll en bil som är på väg ner för serpentinvägen i full karriär. In i bergväggen.Bilen studsar och rullar ut och hamnar på taket, balanserandes ner mot avgrunden. Virgotruppen kommer fram och lyckas med gemensamma krafter lyfta bort bilen från stupkanten och får bilen på rätt köl igen. I bilen sitter en engelsman och en svensk tjej. Tjejen hade varit fastklämd, men var i övrigt oskadd. Bensinen hade runnit ut, men engelsmannen finner snabbt råd. Han slangar lite bensin från en av Virgobilarna, tackar för hjälpen och kan sedan oberörd fortsätta färden nerför, lika galet körandes som förut.

IK Virgo låg i division 7 och Marcus Björkander var ordförande. Marcus hade minst sagt begränsad framgång som fotbollsspelare - i Virgos B-lag - men han var ruskig på melodifestivalbidrag genom historien. Han kunde sjunga alla bidrag som någonsin varit med sedan festivalen startade på 50-talet, men tyvärr hjälpte denna kvalitet föga på fotbollsplanen.

Nu hade han gått in i väggen på jobbet. Ordförandposten var inte bara ledig. Den saknade helt aspirant. När jag på det glest besökta årsmötet yttrade de magiska orden "Jag kan ta det", röstades jag fram med en förkrossande majoritet. Entusiasmen över att rösta fram mig, som ingen ännu kände kom sig troligtvis av att alla tänkte – "Skönt att jag slapp!"

Jag hade tre idéer som jag försökte genomföra:

1. Bind ihop föreningen med dess historia.

Jag började åka hem till gamla spelare och ledare och intervjua dem. Lyssna på deras historier och visa dem respekt, samtidigt som man kan tradera historierna till nuvarande generation och därmed skapa en identitet.

2. Gör saker som du tycker är roliga, bara du gör något!

Filmade matcher, snygga program, Virgocuper osv. blev resultatet av den idén. I sanningens namn skall dock sägas att den idén varit omöjlig utan Alex Augustssons nästan maniska ordningssinne. Utan honom hade vi andra inte kunnat leka lika mycket.

3. Uppmärksamma folk i föreningen positivt. Vi kan inte ge dig pengar för ditt engagemang, men vi kan se till att du får uppmärksamhet och beröm.

Den sista punkten är intressant eftersom den i princip kräver att man helt ändrar sig som människa i grunden. Man får sänka kraven för vad som är värt att berömma och vara uppmärksam på det som är bra. Att dra iväg en ärligt menad komplimang till 20 personer varje gång man ses är naturligtvis inte rimligt, men om man siktar på det, så kan idén fortplanta sig.

Efter över 10 år med IK Virgo, kan jag ändå inte sätta fingret på att dessa idéer ledde till någon mätbar framgång. Kanske kan man se att väldigt många spelare stannat kvar i Virgo hela vägen, men det kan också bero på att det hela tiden blivit resultat. Familjen Andersson och framförallt pappa Tomas samt Jocke Ahlgren har gjort saker, som kunnat mätas i resultat. Otroliga resultat! Utan dem hade vi garanterat legat i division 6 B, och varit nöjda och glada i ett lutande klubbhus utan dusch. Men jag tror, och hoppas, ändå att mina 3 punkter ovan ändå bidrog till att både Tomas och Jocke ändå kom till en förening som de både kunde trivas i och känna stolthet över. För det är just vad man kan göra över dagens IK Virgo.

Vilka personer har betytt mest för IK Virgo under de 107 år som klubben funnits? Otaliga ledare och spelare har såklart passerat revy. De flesta har glömts bort, minnet av många försvann i samband klubbstugebranden på 70-talet men några namn lever kvar. Förutom grundaren Ernst Andersson, som ledde föreningen under många år på 1910-20-talet har många gamla Virgokämpar vittnat om ledaren Arne Sköld. Arne Sköld och spelarfixaren "Ceasar" lär ha varit nyckelfigurer i den senaste storhetsperioden, som tog fart för ca 70 år sedan.

När vi skall berätta Virgos nya framgångssaga, som tog ordentlig fart mellan 2009 och 2014, då IK Virgo gick från division 6 till 3, kommer man utan tvekan att tänka på en person. Joakim Ahlgren.

Att Jocke Ahlgren kom till IK Virgo bör tillskrivas Tomas Anderssons skickliga övertalningsförmåga. Och i Jocke Ahlgren har Virgo fått en fantastisk spelare och ledare. Hans otroliga teknik, hans sagolika skottfinter och hans vinnarskalle på planen har gjort att ytterligare fantastiska spelare velat komma till Virgo, trots klubbens begränsade resurser. Det finns en film på Youtube (IK Virgo årsfilm 2011) från hans debutsäsong 2011, där Jocke Ahlgren kallas för IK Virgos egen Maradona. Han var helt överlägsen. Se den!

Det som för in Jocke Ahlgren i Virgos egen Hall of fame är även hans egenskaper utanför planen. En inspiratör, en pådrivare, en fixare och en tilldragande vinnarskalle, detta kombinerat med en stor social begåvning och ett brinnande hjärta för IK Virgo. Framgångar, som i sin tur föder nya framgångar. Så enkelt kan det vara!

Det är egentligen lika svårt att sätta ord på fenomenet Jocke Ahlgren som det är svårt att jämföra hans storhet med personerna bakom framgångarna för 70 och 100 år sedan. En sak är dock helt klar. Jocke Ahlgren har alltid fått mig att känna saknad så fort man missar en match eller träning. Vare sig man spelar eller står på läktaren är det en fröjd att se Jocke Ahlgren på en fotbollsplan.

2009! Virgo blir 100 år! Blir seriesegrare i division 6 och omnämns t.o.m. i Göteborgs Posten. Det kan med dagens mått mätt, till synes vara blygsamma framgångar, men vid den tidpunkten var det enormt! IK Virgos resa mellan 1999 och 2009 var egentligen fantastisk. Det finns en bild från lokaltidningen Johannebergsbladet från 1999, där Virgo kallas för en ”Pigg 90-åring”. Rubriken är så där solidariskt missvisande, som bara en riktigt liten lokaltidning kan åstadkomma. Långvarige Virgospelaren Peter Nyborg vittnade om att det t.o.m. var svårt att få ihop fyra spelare som kunde ställa upp på bild, eftersom det var så lite folk på träningen när fotografen kom. Klubben hade skulder på 500,000 kr och knappt några spelare.

10 år senare, 2009, var allt ändrat. 10 års uppoffringar och smarta idéer från Anders Olsson, Daniel ”Dale” Larsson, Daniel Wassman, Alex Augustsson, Erik Gregorsson, familjen Andersson och jag själv hade gjort Virgo till vinnare. Allt vi tog i 2009 blev till guld. Vinst i B-lagsserien. Vinst i A-lagsserien. Succéartad 100-årsdag, den 6 juni, med Örgryte IS och Blåvitts slocknade stjärnor i en förmatch till huvudmatchen där  Virgo vann mot Johannebergs IF med 5-0. 2009 var också året då IK Virgo startade ett damlag.

2009 återskrevs mycket av Virgos historia, efter den förödande klubbhusbranden vid Varbergsgatan på början av 1980-talet, då alla arkiv förstördes. Åldrade Virgokämpar i slutet av sina levnader kunde nu vittna om Virgos förra storhetsperiod på 1950-talet. Man berättade bl.a. att en av de stora kuggarna i det lagbygget var ”Caesar”. Fantastiskt klok spelare, socialt begåvad och en fixartyp som fick duktiga spelare att komma till Virgo. ”Caesar” (d.ä.) flyttade, passande nog med tanke på dagens match, senare till Jonsereds IF samtidigt som Virgo sakta började sjunka undan som fruktad Göteborgsklubb.

Efter klang- och jubelåret 2009 har Virgo ännu en gång blivit fruktade och fortsatt sin resa upp i seriesystemet. Men det tar vi nästa hemmamatch.

Familjen Andersson

Förra matchen berättade jag om hur IK Virgo vann division 7 år 2004. Första seriesegern på ett halvt sekel. Tränare var profilen Erik Gregorsson, som trotts sin fina insats inte lyckades göra ett topplag av IK Virgo i division 6. Detta trotts att uppsvinget från 7an hade lett till att nya spelare sökte sig till klubben. Erik Gregorsson slutade 2007, året som blev vårt bästa på flera decennier när vi kom 4:a i division 6.

Erik Gregorsson hade dock en devis som kom att prägla IK Virgo under kommande år:

"Agerar man professionellt och ser proffsig ut så får man med sig ett par viktiga poäng över en säsong". Detta kan tyckas självklart idag, men på den tiden var IK Virgo hemlösa och hade knappt råd att ens träna på en grusplan.

En som tände på detta budskap var målvakten Johan Sundh. Han fixade träningsställ med orginalloggan i fyrfärgstryck. Dessa snygga träningsställ gav mer än bara poäng. Kläderna signalerade ut att IK Virgo inte längre var ett tragiskt förlorarlag utan ambition.

Vad som sedan hände var att jag gick runt på Mossen, iklädd IK Virgos nya overall. Patrik Andersson, som spelar en plojturnering med Chalmers, kommer fram och säger:

"Virgo!? – Finns dom fortfarande? Min pappa har alltid pratat om Virgo!"

Kommentaren säger något om hur illa Virgo var ute, när det var som värst. Folk gick i princip och väntade på att föreningen skulle läggas ner. Man kan säga att vi var några personer som väckte klubben i elfte timmen.

Helt plötsligt, tack vare en enkel träningströja med Virgotryck, så kommer en av Virgos mest engagerade medlemmar genom tiderna tillbaka, pappa Thomas Andersson. Med sig har han tre söner. Två duktiga spelare, Patrik och Stefan, och en fantastisk tränare, Mikael. Familjen Andersson tog genast tag i rodret med våldsam entusiasm. På planen bidrog bröderna med både kvalitet, hjärta och taktiskt kunnande som inte skådats i Virgo på 40 år och utanför planen bidrog Thomas med att få ordning på det loppetorp till klubbstuga vi tagit över efter neddlagda Johanneberg/Landala IF bakom Mossens Pizzeria. En insats som i sig innebär att både Johannebergs IF och Landala IF idag åter har aktiva verksamheter.

För en liten klubb som Virgo blev familjen Anderssons intåg i klubben som skillnaden mellan natt och dag. Förstärkningarna på och utanför planen gjorde att IK Virgo kunde ta hem division 6 i suverän stil 2009 och på allvar börja visa att vi hade sovit färdigt i seriesystemets bottenträsk.

I nästa anekdot skall ni få läsa om den underbara jubileumssäsongen 2009, då IK Virgo fyllde 100 år.

Min barndomskompis, Erik Gregorsson, hade sett en tidningsannons att IK Virgo sökte tränare i division 7. Erik har, som dom flesta Göteborgskillar som växte upp på 80-talet, ett stort fotbollsintresse och nappade på annonsen. Kruxet var att han själv enbart varit en lovande fotbollsspelare i GAIS i ungdomen, men han hade aldrig tränat ett fotbollslag tidigare. Han ringde mig och frågade om jag hade något tränarmaterial från förbundets kurser som han kunde förkovra sig i.

”Absolut, va kul!” sa jag och skickade över förbundets alla meningslösa papper från tränarkurserna om hur man t.ex. skriver en laguppställning nerifrån och upp. Detta så att spelarna inte skall behöva tänka efter vilken kant man egentligen spelar på.

Det var inte riktigt den nivån Erik Gregorsson var på. Han tog sig an uppgiften med en sällan skådad flit. Han styrde upp varje detalj. Han gav tydliga direktiv kring hur alla skulle röra sig på planen, hur alla skulle springa på sig på fasta situationer och var till och med inne och styrde med detaljerade order om vad man skulle äta under och efter ”superkompensationsträningen”.

Med mycket arbete, stor charm och en tränarfilosofi som närmast kan liknas som en blandning mellan Erik Hamréns prat om rätt stämning i truppen och Giovanni Trapattonis träffsäkra utskällningar lyckades han få med alla dessa tidigare så oseriösa spelare på att gå in för det, trots att alla yttre förutsättningar saknades. Virgo hade nämligen vid den här tiden i princip inte råd att träna på en vanlig plan. Istället tjuvtränade man på grusplättar och sprang i trappor.

Erik Gregorsson var den som bröt trenden. Han gjorde att Virgo kunde vinna sin första serieseger på nästan ett halvt sekel när man lyckades vinna division 7 2004. Han gjorde att IK Virgo började se sig som vinnare. För sällan har en tränare så tydligt ändrat en hel förening, som Erik Gregorsson gjorde.

Nästa match skall jag berätta om hur familjen Andersson kom in och höjde föreningen till en helt annan nivå. Den nivå vi idag håller.

- "Vi kör fram till 100-årsjubileumet, sedan lägger vi ner."

Orden kommer från Daniel ”Daale” Larsson. Han hade fått ta över klubben i en tid när man brottades med bottenplaceringar i lägsta serien och ca 500 000 kr i obetalda skulder. Han hade tagit beslutet att rädda föreningen genom att sälja klubbhuset i Kallebäck och därmed göra föreningen hemlös. Bara vi blir 100!

För exakt 10 år sedan var jag nyvald som ordförande i IK Virgo. Jag blev vald på ett årsmöte, som hölls i en tentamenssal i Kemihuset på Chalmers, där en vänlig student, av medlidande, upplåtit plats för vårt årsmöte. Avgående ordförande, Markus Björkander, hade tagit på sig mer och mer uppdrag i den hemlösa klubben, drabbats av utmattningssymptom och var nu t o m tvungen att sjukskriva sig från jobbet. Många små föreningar hade samma problem med bristande engagemang, när den gamla generationens föreningsaktiva blev för gamla. Många gamla fina föreningar gick också i graven under 2000-talet.

IK Virgo hade dock något speciellt. Minnena från två mytomspunna storhetsperioder levde kvar. Likt en sägen hade arvet från glansdagarna på 20-talet traderats. Folk i IK Virgo visste att man fostrat många landslagsspelare på 1910-talet som sammanlagt gjort 89 landskamper. Folk visste att Virgo varit ett aktat namn i göteborgsfotbollen under 1950-talet. Men det viktigaste av allt. Folk visste att det var något speciellt att vara 5 älsta klubben i Göteborg.

Bara ÖIS, GFF, GAIS och Blåvitt är äldre.

Nästa match skall jag berätta vidare vad som hände när vi började vår resa genom seriesystemet och lade grunden för en ny storhestid för IK Virgo