3 - 2

ÖR: Lindahl, CJ Falk, Sören, Nikillä, Jönewi, Ahlgren.UR: Anton, Erlandsson, Pulver, Gnesta-Kongo, Nisse

Det var minst sagt påvra förhållanden för IK Virgo inför matchen mot topplaget Gunnilse IS.. I lördags hade var smått otroliga 15 spelare indisponibla tack vare skador och bröllop och från förra veckans match mot Landvetter fanns enbart 7 spelare med i truppen mot Gunnilse. Att vi ändå kan matcha ett slagkraftigt division 3-lag är starkt och det och även om orken tröt mot slutet så lyckas Virgo, mot alla odds, knipa alla 3 pinnar efter ett sent och otippat avgörande.

Glädjeämnen i lördagens trupp var givetvis att Ahlgren var tillbaka efter 1 år av hjärtproblem samt att Anton Larsson åter fick spela A-lagsfotboll i den rödsvarta tröjan efter 2 års studiefrånvaro. Även på tränarbänken var det tunt och jag själv fick åter coacha och tog reservhandskarna tillsammans med inringda legendaren Joakim Roos och mellan stolparna fick Sören Lambrecht

debutera med bravur.

Innan matchen pratade vi om att gå ut och verkligen spela på vår rutin. Vi visste att Gunnilse skulle ha mer spring i benen och ha mest boll och på den punkten hade vi rätt. Men även om spelet mestadels var förlagt till Virgos planhalva så var hade vi hyffsat bra koll Gunnilse och man tillät inte Gunnilse skapa de där riktigt heta chanserna och när Gunnilse satsade på att trycka åt högt klarade rutinerade mittbacksduon Ahlgren/Erlandsson allt som oftast att ta sig ur utan några större svårigheter.

Redan i 8e matchminuten tilldöms Virgo helt korrekt en straff efter att Nisse vänt bort försvaren med en snurrmottagning och blivit fälld. Fram kliver combackande Ahlgren och han har jag aldrig sett missa en straff i tävlingssammanhang, och det skulle inte ske nu heller. Målvakten åt fel håll och 1-0 till Virgo.

Matchbilden ser fortsatt lika dan ut men Virgo hamnar lägre och lägre ner i banan och spelet tillhör Gunnilse. 1-1 kommer efter halvtimmen spelad efter en hörna och var väl i ärlighetens namn inte helt ologiskt, även om det är onödigt att släppa hörnmål. Halvleken slutar 1-1 och det var vi rätt nöjda med tillslut.

I andra halvlek flyttade Virgo upp backlinjen och spelet jämnade ut sig till en jämn historia. I 58e minuten får Virgo till en omställning och bollen går ut till Carl-Johan Falk som distinkt och otagbart tryck in bollen via bortre stolpen och sätter 2-1. Bra känsla just då, men som ett brev på posten tappar vi boll på mitten och denna gång är det Gunnilse som kan ställa om. FIFA-sidledspass till friställd GISare enkelt trycker in kvitteringen redan i 60e. Samtliga med Virgo-sympatier runt planen, inklusive mig själv, menade att det var flera meter offside, men sånt jämnar väl ut sig under säsongen.

Sista 20 blir jobbiga minuter för trötta, trötta Virgoiter och lägena mot Gunnilsemålet blev lätträknade men Gunnile lyckas inte få det där mördande trycket och Virgo gör en beundransvärd försvarsinsats och sliter för varandra. I 75 minuten hade både CJ Falk och Anton sprungit klart och in kommer Alex Hernach på kanten och Robin Nilsson på topp, och vilka inhopp de gör! Robin vinner nickdueller på löpande band på mittplanen och blott 17-åriga Alexander spelade som vore lika gammal som Erlandsson, det vill säga jättegammal!

I 85e minuten så slarvar Gunnilse till det ordentligt och deras försvarare slår en klassisk gammal kortboll hemåt mot målvakten. Robin tackar för bjudningen och med en retsam tå rullar han bollen mellan utrusande målvaktens ben och sätter 3-2 till Virgo. Inte helt logiskt, men otroligt, otroligt skönt!

Virgo vinner alltså matchen med 3-2 efter att ha plockat fram stora rutinregistret och det är inget jag tänker be om ursäkt för. Det gnälldes från GIS-håll om maskning på slutet, men förutom Lindahl som behövde ett gult kort så var det inget som faller utanför det normala. Vi gör ingen jättematch, men vi sliter som sagt för varandra och det räckte långt i lördags och vi fick vår revansch på Gunnilse från vårens mer än snöpliga förlust.

Det absolut roligaste med denna vinst var såklart min bästa vän Robin Nilsson fick avgöra denna tillställning. Robin och jag började i Virgo samtidigt hösten 2006 och har alltid ställt upp för föreningen även om speltiden varit sparsam. Vi räknade på skoj ut att han antagligen var 12e-forward när vi lirade i division 5, att då få kliva in och avgöra ett toppmöte i division 3 en massa år senare var det nog inte många som trodde skulle ske, allra minst Robin själv. Lite fotbollsromantik i duggregnet på Mossens IP.

I Kenneth ”Magic Mike” Nyströms frånvaro har det denna vecka varit upp till mig att dela ut matchens Connysar, och som vanligt så det de personliga förutsättningarna som ligger till grund för utdelningen. Sören fick efter matchen priset som man of the match, men att Sören är en bra målvakt är ju ingen överraskning så tyvärr inga Connysar denna gång.

1 Conny – Joakim Ahlgren

Visst, alla vet ju att Ahlgren är en klasspelare, men har man varit borta i över ett år och kliver in som målgörare och allmänt felfri så ska man ha en Conny, så är bestämt!

2 Connysar – Oliver Jönewi

Ytterligare en felfri man är Veberöds finest, oliver Jönewi. Han är inte spektakulär att titta på, men han står, ta mig fan, alltid på rätt plats och det med millimeterprecision!

3 Connysar – Robin Nilsson

I tidningar brukar det stå nått i stil med ”Spelade för kort tid för att betygsättas” och det hade nog varit användbart även här. Men har man slitet i 11 år, varit 12e alternativet i division 5 och då går in och gör det så bra och dessutom avgör! Ja, då ska man ha 3 Connysar!

Nu laddar vi om inför nästa helg borta mot Ahlafors. Förhoppningsvis har vi i alla fall 10 gubbar till att välja på och då är det jobbigt åt andra hållet då man istället ska försöka sålla ut 11 spelare. Dock ett angenämare problem alla dar i veckan.