7 - 0

Hjärta till alla som behöver, publik som spelare och alla omkring oss

Söndagsmatch på Vejby IP.

En oktobersöndag som inte är alltför ruskig när vi anländer vi till vejby IP.

Först passar jag på att tacka Anna Nilsson för att hon tog målvaktsrollen trots skadekänningar. Tack Anna! 

Vi trycker in oss i det lilla omklädningsrummet. Fullt antal spelare idag, 16 stycken, vilket är trevligt.

Skönt att vara fullt lag när man i förväg vet att spelare dras med mindre skavanker och kanske inte kan spela nån längre stund.

 Som nybliven ”beskakung” blev jag assisterad av lika nybliven ”golfkungen” och vi hade en sedvanlig matchgenomgång.

Sefe´ blåser igång matchen.

Tyvärr får vi ingen bra start och det blir 2 snabba mål till Vejby innan 10 minuter.

Detta sätter lite stämpeln på matchen.

Plastgräset utmanar spelarnas förmåga att hantera den annorlunda farten på bollen.

Det kommer ett tredje mål efter 23 minuter. Knockout?

Nä.

Nu följer det en tid där vi jämnar ut spelet. Vi börjar passa och vårda bollen. Vi blir mer spelbara och vi får lite mer tid med bollen.

Vi hittar mer rätt i våra positioner & timingen och med det börjar vi även vinna fler bollkamper.

Hade man kommit som åskådare till matchen efter minut 23. Då hade man inte förstått att det stod 3-0.

Vi lyckas bitvis också störa Vejbys uppspel och errövrar bollen ett par gånger på deras tredjedel. Däremot har vi svårt att hota målet på riktigt, det blir några halvfarliga lägen men inte mer .

Men det kändes som att vi hade skakat av oss den inledande smällen. Men såklart har den tagit.

3-0 och paus.

Underläget kändes dock inte för jäkligt, visst Vejby ledde men var inte överlägsna.

Bra pepp i halvtid. Än finns chansen. Seriesegrarna i F-14 vet hur man vänder underlägen.

Några av F-14 hjältarna var ju med i matchen kanske kunde de visa vägen? Jodå nog försökte de alla fall  i 2.a halvlek.

Vi fortsätter att spela jämn fotboll dock utan resultat i målväg. Tuff kamp på mitten där våra mittfältare verkligen sliter och springer och fördelar bollar. Vi fortsätter komma till ”nästanlägen”.

Så efter ca 15 minuter blir det några nya smällar. 4 bollar ramlar in i vårat mål. 7-0.

Usch då. Jobbigt.

Nåväl 20 minuter kvar av matchen  med temat ”Men hur gräver man sig ur en grop?”

Jag vet.

Man börjar gräva.

Det tycker jag att vi gör. Vi härdar ut. Vi gräver djupt i oss själva.

Trots frustration, elände & mentalt nerkörda i fotbollsskorna.

spelar vi vidare.

Vi fortsätter berömma varandra för bra aktioner på planen.

Inget gnällande…bara det är värt respekt.

Vi spelar fotboll de avslutande minutrarna. Vi provar och försöker. Tyvärr utan resultat.

Sefe´s slutsignal befriar.

Besvikelse såklart!

Besvikelsen tar sig olika uttryck. Nån blir arg,nån blir ledsen nån blir nått annat.

Men det är okej.

Var allt det där en stund kanske till och med över natten, sov på det.

Besvikelsen finns där för att fotbollen betyder nått för oss.

För mig betyder fotbollen gemenskap, hjärta, glädje.

För mig är det avkoppling att komma till ett vindpinat Glimminge på höstkanten.

För mig är det skitkul att träffa spelare och dela lite av vardagen med er

För mig är besvikelsen ett bevis på att jag gillar det jag gör.

Med  en dåres envishet och med överhängande risk att bli en ny ”Bagdad Bob”

vill jag med referatets makt ändå se matchen från den ljusa sidan. Det finns bra saker att ta med. Att fortsätta att springa, passa och pressa utvecklar på lång sikt. Speciellt i en sån här match.

Tro mig.

Javisst vi förlorade . Med stora siffror också .

Men skit i det.

Fan vad ni är bra!

Snart är det match igen.

För mig är det lycka att få hänga med er i den bästa gemenskapen.

Vi är VKIF- Vi kan inte förlora

I det tekniska området Beskakung och Golfkung