2 - 2

En riktigt mysig novemberdag och derby mot Båstad. Dessutom skulle dagen ytterligare förgyllas av samkväm på eftermiddagen & kvällen.

Derby är alltid speciellt oavsett nivå.

Ofta mer kamp än skönspel.

Så det var det vi ville få in hos spelarna. Idag är det beslutsamhet,  intensitet och kollektiva aktioner som skall vara vägen tilll framgång.

Coolaste Mirsad drar igång matchen. Planen är så där skönt mjuk och lite slirig perfekt derbyunderlag. Tycker jag som slapp springa i det ialla fall.

Det blir Båstad som tar kommandot och vi blir lite avvaktande och bolltittande de första 10 minutrarna. Efter ytterligare några minuter börjar vi komma in i spelet mer. Vi börjar vara mer spelbara och får till ett bra passningsspel och vinner fler bollkamper. Precis som förutspått mer kamp än spel helt klart värdigt ett derby. De riktig stora chanser kommer inte utan det är två lag som försvarar sig bra. Men så i minut 20 efter en något tilltrasslad situation blir en giffenspelare helt ren fram vårat mål och lägger in -0-1. Hur det riktigt gick till tänker jag inte gå in på här utan fokus på fortsatt match. Det är fortsatt jämt och båda lagen brottas ordentligt ute på planen. Det ges och tas och det smäller på benskydden så det hörs ibland. Precis som ett derby ska vara. VK kommer till fler chanser itakt med att matchuret närmar sig halvtid. Då händer det precis innan halvtid blir Nora framspelad och halvren som smäller in kvitteringen, 1-1! Riktigt skönt! Sådana mål man gillar att få med sig men mindre kul att få emot sig, förhopppningsvis skulle detta kunna ge oss lite extra boost inför 2:a halvlek.

Paussnacket handlade om energi, orken och viljan att ta ut sig för laget men även att vi har ett spel vi kan fortsätta att utföra med lite tålamod.

2.a halvlek drar igång och likt den första tar Båstad kommandot.

Lite olikt första halvlek är nu är det vår tur att få marginalerna med oss. Ett inspel från Nora in i ”Golden zone!”  tar (o)turligt på en giffenspelare och vi har 2-1 på tavlan. Ok bara att spela på 38 minuter kvar. Tänk om vi hade få 3.an nu det hade  suttit som en tight cykelbyxa på en medelåldersman, alltså riktig najs.

Det saknas inte chanser till det. Båstad har även de några chanser.

Sedan är det ett moment i matchen som hade kunnat bli en legendarisk fotbollshistoria.

Det är när Nora återigen kommer loss på sin kant och spelar in ett fint inlägg och där är Ellen (lillasyster & debutant) såååå nära att komma rätt till bollen och hade kunnat fixa ”cykelbyxan”. Den hade fått en hedersplats i familjens släktkrönika. Men det sparar vi  till en annan match.

Det blev ytterligare ett minne att ta med sig från denna match. Det är när Anna gör en räddning jag vet inte hur men hon flyger genom luft på ”Taekwandovis” och räddar ett givet mål efter en synnerligen skön kalabalik i vårat straffområde. Giffen fick tror jag 3 chanser att trycka in bollen innan vi till slut fick bort den. Puh den sekvensen alltså, lätt värt entre´pengen.

Dock i matchminut ungefär 75 kommer ett genomspel i vår försvarslinje där även Anna tillslut får kapitulera och det är 2-2.

Nu blir det 15 minuter lite vilda västern med chanser åt båda håll som hade kunnat ge nått av lagen alla 3 poäng.

Så blev det inte. Mirsad satte pipan i munnen och avslutade matchen

Varsin poäng och lagen tackade för god kamp.

Riktigt underhållande match med många bra ingredienser.

Vi på sidan var riktig glada att se kampen spelarna utförde och hur ni gjorde varandra bättre. Det är precis det, det handlar om.

Vi måste även avslutningsvis nämna Ellen och Wilma. Dessa två debutanter som tillsammans med Siri kommer att ge oss många fler sköna minnen från IP. Tack för att ni spelade med oss idag!

Tack även till supportrar, bollkallar, vaktmästare och sponsorer samt kiosken, grymt gott kaffe! Ni gör allt detta möjligt!

Tills nästa match vi ses.

Vid sidllinjen Martin & Micke