1 - 9

I dagens match trillade det in många bollar bakåt. Det var en blandning av egna misstag, stor portion otur och att det inte studsade vår väg. Trotts det tycker jag ändå att vi inte gav upp. Tullinge hade helt klart större utdelning på sina skott än vad Vendelsö hade. Medan deras bollar studsade stolpe in gick våra skott över eller utanför.

Inledningen av matchen var trevande. Det var så tyst på planen att jag hade kunnat höra en knappnål falla. Jag tror att det var premiärnerverna som spelade oss ett spratt. För så småningom började snacket komma igång och med det hårdare närkamper och fina passar. I inledningen tenderade vi till att bara använda ena halvan på bredden av planen när vi hade bollen och lyckades inte få till någon bredd på spelet. Det gjorde det lätt för Tullinge att försvara sig och vi hade svårt att komma igenom. Efter ett bra snack i första halvlek blev det bättre. Toppar och mittfällt letade sig mer ut på kanten och ju längre vi spelade desto mer pass på ytor och längre löpbollar kom det.

Kämparglöden fanns även om det i perioder försvann. Men tjejerna hjälpte varandra och peppade lagkompisarna när någon hängde med huvudet.

Vad jag tar med mig från matchen är:

Luftbollar, många gånger han bollen studsa både en och två gånger innan vi tog emot den.

Skjuta i steget, Träffar vi innanför ramen kommer målen att rulla in.

Fortsätta med den härliga lagandan som tjejerna har där de hjälper varandra.