1 - 1

För gissningsvis 25 år sedan var jag och mitt pojklag (Trönninge IF:s pojkar födda 80) och spelade någon knatteturnering i Vallberga. Solen sken och vi sprang, sparkade efter bollen och kom det ett flygplan så stannade spelet upp som sig bör när barn får syn på något så fascinerande. Har inte så många mer klara minnen från just den dagen förutom ett. Det var när speakern ropade upp mitt namn efter att jag haft turen att faktiskt varit sist på bollen för tredje gången i matchen. Speakern ropade ut mitt namn och en 10 år gammal Daniel började skina ikapp med solen. Men den generöse speakern nöjde sig inte med detta utan ropade högt ut en fundering, nämligen " har Trönninge IF kanske en ny Niklas Gudmundsson på gång?". Ja nu gick det ju självklart att sola sig lika mycket på en stolt 10åring som på den skinande solen i Vallberga. Även om jag aldrig varit någon Hbk supporter (pga att pappa var stolt Halmian) så hade jag ju snappat upp den där Niklas "Gudis" Gudmundsson som faktiskt var från samma lilla förening som mig. Detta gjorde ju att han blev en av många idoler man hade under den tiden (inget jag erkände för honom dock när jag hade han som tränare i Snöstorp). Hur blev det då med den "nya Gudis" ? Nej fotbollskarriärerna blev inte så lika som speakern på Wallevi antytt eller 10 åringen hoppats. Niklas blev proffs i Premier-leagues mästarklubb Blackburn ungefär i samma ålder som jag skrev på för div3 klubben Halmia. Efter det gick i och för sig bägges karriär aningen neråt sett till divisioner. Men får väl ändå erkänna skillnaden på Ipswich och Getinge eller Malmö FF och Våxtorps BoIS. Men så äntligen gav ändå Våxtorps BoIS mig möjligheten att mäta mig med min barndomsidol. Visserligen inte på planen men väl som pådrivande tränare. Nu var det dags för ljuvlig revansch. Ovanstående lilla anekdot ihop med att Örnia var det senaste laget som slog oss (24 maj), samt det enda lag vi inte lyckats besegra i fjolårets serie. Ja sugna och laddade det var vi. Matchen drog igång och öppningen var lite böljande sedan tog hemmalaget över mer och mer. Vbois hade lite problem med positionsspelet samt närkampsspelet där Örnia var otroligt heta och aggressiva. Matchen är 22 minuter gammal när Örnia får en av sina i matchen många hörnor. Hörnan slås och skarvas av en hemmaspelare vilket ställer en lagkamrat helt ren och knoppar in ledningen 1-0. Örnia fortsätter första halvlek mycket bra och gör det svårt för oss att komma upp med laget och skapa några rejäla anfall. Men BoIS härliga signum är ju att vi aldrig ger oss. Inte heller så i denna matchen. Hårt slit ger också Jim Leandersson chansen att helt ren med Örnias duktige målis trycka dit mycket viktiga 1-1 5minuter innan pausvilan vilket han också gör. Skönt! I paus ventileras det ena och det andra och vi bestämmer oss för att göra lite förändringar. Andra halvlek blir bättre och spelet jämnare men Örnia är fortsatt heta. Så heta att dem faktiskt får dit en boll. Men som väl är dömer domaren bort målet för offside. En snackis hos hemmalaget efter matchen hurvida det var eller inte. Lägger mig inte i den debatten då jag helt ärligt inte kan uppfatta det därifrån jag står. Bra målvaktsspel från Kalle och uppoffrande insatser från backlinjen gör att Örnia inte får in några mer bollar denna Fredag. Tyvärr får inte heller vi in någon mer boll och matchen slutar 1-1. Visserligen vann Oskarström premiären på Alevallen med 2-1 men jag är säker på att Örnia inte är något bottenlag i årets serie vilket gör att en poäng är helt ok. Örnia är ett trevligt lag att möta. Täta och jämna matcher (1-1 borta även ifjol,2-3 hemma). Den 2 Augusti kommer dem till Våxtorp och då är det vår tur. 19:e raka utan förlust för A blev det i Fredags och nästa Lördag kommer Unnaryd på besök för att beskåda 20 matchers jubeleumet. Vi ses på Lördag!