SAMMANFATTNING AV GRUNDSERIEN

På söndag startar FortsättningsTvåan för Albin & co.

I helgen som gick spelades den sista matchen i grundserien och redan nu på söndag drar FortsättningsTvåan igång när laget beger sig till Blekinge och närmare bestämt Sölvesborg. 

Grundserien slutade med en 8:e plats och 17 poäng inspelade vilket nu som bekant innebär spel i FortsättningsTvåan. Vi har varit lite bortskämda med spel i Alltvåan de sista åren och senast vi inte nådde topp 5 var säsongen 2016-17 då vi "bakvägen" gick till play-off och fick möta Mjölby HC i P:O 1. Nu är vi där igen och i år är det inte mindre än tre lag som får chansen att kvala sig uppåt efter att serien är färdigspelad den 23 februari. För lag 4 till 9 är säsongen över och lag 10 respektive 11 spelar kvalserie för att behålla div 2 - status nästkommande säsong.

Det blev en aning rörig start på verksamhetsåret för herrlaget. Peter Andersson och Jan " Slana" Larsson sade ja till tränaruppdraget sent på våren och den sistnämnde fick även iklä sig rollen som sportchef då undertecknad först tillträdde som klubbchef den 5 augusti. Med en neddragning på ca 45-50 % på spelarbudgeten mot fjolåret gjorde Janne ett kanonjobb och knöt under sommaren till sig ett 15-17-tal spelare. De flesta av dessa var våra egna produkter. Detta gick helt i linje med klubbens nya strategiska mål beträffande seniorverksamheten de närmaste åren. Vi hann även med att knyta till oss ytterligare 3-4 spelare i augusti och september och laget gick sedan på is den 17 augusti i samband med träningslägret på hemmaplan. Men det skall också erkännas att det kändes (och fortfarande känns) otroligt inspirerande med denna nystart av vår seniorverksamhet som vi hoppas och tror kommer bära frukt inom de närmsta åren. Men jag vill extra tydlig med att ekonomin fortsatt kommer vara prio 1 under en beskådlig framtid.

Tyvärr fick vi ganska snart ett otroligt tungt besked när lagets lokomotiv och en av seriens allra bästa spelare, Johan Larsson skadade sig på en barmarksträning så pass illa att hela säsongen var förstörd. Som alla förstår har vi inte kunnat ersätta Johan utan fått förlita oss på att fler spelare tagit ett större ansvar, både på och utanför isen. Och på grund av den ansträngda ekonomin fanns det heller inte några möjligheter att leta ersättare i Johans klass.

Efter ett fåtal träningsmatcher väntade Kungälvs IK i seriepremiären. Det blev en ganska typisk premiär där många av våra spelare gjorde sina första seniorframträdanden. Men poäng blev det och vi fick väl en hel del svar på vart laget stod spelmässigt. När vi sedan tog vår tredje raka seger i samband med segern hemma mot Motala AIF HK hade laget överraskat på både motståndare och åskådare. Vi satte tidigt en identitet på laget med just betoning på LAG. Detta gjordes med en stark defensiv och ett uppoffrande spel över hela banan.

I den femte omgången väntade Göteborgs IK på bortaplan och här stod vi för en mindre bra insats. Förlust på straffar och vi började sakta men säkert börja spela med ett övermod och en övertro på oss själva. Ödmjukheten i vårt spel hade börjat falna. Kanske inte så konstigt med tanke på alla de nya unga ansikten vi har i truppen. Någonstans här började också alla skador och sjukdomar komma in i laget. I omgång två borta mot Vita Hästen skadade sig vår veteran Hynek Tobola och blev sedan borta i ca två månader. Även detta var förstås mycket tungt med tanke på Hyneks betydelse i detta unga lag. De nästföljande omgångarna blev sedan ett ständigt pusslande för ledarteamet. Ett tag kändes det som om framförallt alla sjukdomar gick både två och tre extravarv i omklädningsrummet. Men vi stack upp i några matcher där vi bland annat tog poäng borta mot Bäcken HC. Detta följdes upp med seger borta mot Kungälv när serien vände och här kändes det ändå som om vi hade kommit tillbaka hyfsat från både skador och sjukdomar. En plats i Alltvåan kändes inte alls omöjligt men ack så fel undertecknad fick. Istället hade vi kräftgång i de nästkommande 6 matcherna där vi kammade noll poäng. Och här kan vi varken skylla på skador eller sjukdomar. Vi började tumma på allt det som var så framgångsrikt i början av serien och i bortamatchen mot Motala hade vi nått botten prestationsmässigt i en match undertecknad helst av allt vill glömma, snabbt!

Men så hände något borta mot Mölndal där vi helt plötsligt kom ut som ett helt nytt lag och stod för säsongens hitintills bästa insats. Även senast mot Bäcken stod vi för två riktigt perioder vilket så klart känns bra inför det som komma skall. Jag vill också ge ledarteamet en stor eloge. Med sin rutin har man arbetat långsiktigt och utan att drabbas av panik när resultaten uteblivit. Detta har ett spridit ett lugn bland spelarna vilket så klart är otroligt viktigt.

Och man då skall sammanfatta hösten kan man väl egentligen bara säga att vi tabell och poängmässigt kanske är där vart vi trodde att vi skulle vara innan serien startade. Undertecknad har hela hösten pratat om tålamod och åter tålamod. Grabbarna måste ges tid att komma in i seniorhockey, det görs inte över en natt utan man måste ges tillstånd att göra sina misstag, lära sig av detsamma och sedan köra vidare. Och nog tycker jag att flertalet av våra unga killar tagit kliv under hösten och fått spela mot minst sagt högkvalitativt och rutinerat motstånd. Detta hoppas och tror vi kommer vara mycket värdefullt nu när kanske motståndet i FortsättningsTvåan inte kommer vara fullt lika starkt.

Men nu börjar allvaret och kravbilden kommer så klart höjas för alla inblandade de närmsta månaderna. Vi vet att vi kan slå alla lag i kommande serie och för vår del gäller det nu att våra prestationer blir jämnare över tid och att vi även tar det ansvar som krävs för att vinna hockeymatcher. Nu finns det inte utrymme för spelare som "stoppar huvudet i sanden" utan undertecknad vill verkligen se ett VHC som tar ett stort ansvar i alla aspekter av spelet. Att vi fortsätter inställningsmässigt där vi avslutade våra två sista matcher och verkligen ger oss själva chansen. Självförtroende är inget som ges bort godtyckligt utan det fås genom att man förtjänar det, dvs med hårt arbete och en ödmjuk inställning till varje träning och match. Det får inte glömmas att just detta självförtroende lika godtyckligt kan ryckas ifrån en. Kruxet ligger i hur man mycket man är villig att återfå det igen!

Spelschemat från den 8:e december är minst sagt tufft. Fem matcher på 10 dagar är helt galet men det är ingen idé att gnälla! Detsamma gäller för övriga lag också. Det är bara att ställa in sig mentalt på bland annat resor till Sölvesborg, Kristianstad, Olofström, Åseda, Motala m,m.

Å andra sidan har vi denna veckan på oss att vila upp kroppar och knoppar för att sedan komma rejält taggade till söndagens drabbning borta mot Sölvesborgs IK.

Undertecknad vill också ge en stor eloge till VHC - support för den gångna hösten. I vått och torrt, hemma som borta har de på ett grymt sätt gett laget sin support! Ovärdeligt för våra grabbar skulle jag vilja påstå! Nu hoppas vi att fler Vänersborgare hittar till Brätte Ishall under FortsättningsTvåan för att ge våra grabbar lite extra energi när viktiga poäng står på spel.

Väl mot i hallen!

Patrik Duretic

Klubbchef