Igår var det dags för en riktig höjdare, DM-semin mot årets seriesegrare i +35 Elit, nämligen Sollentuna. Det var ett fokuserat gäng innan i omklädningsrummet. 3 kedjor och 2 backpar framför Gurra. Det tog bara 23 sekunder innan Sollentuna fick göra 1-0 och det var en rejäl kalldusch. Efter det jobbar vi oss in i matchen, men det är skillnad på motstånd. Sollentuna checkar med två man högt och en triangel i mittzon hemåt som boxar ut oss. Det finns vare sig utrymme eller tid att spela gladhockeyn med schyssta drops eller för all del nord-syd. 6.34 in i perioden kvitterar vi genom Peter, det är tight framför mål och vi tar tillvara på en retur. Skönt, nu är vi med igen.Vi har ett övertag i puckinnehav och får fast Sollentuna i zon ett par gånger. Det resulterar i ett par utvisningar och vi har faktiskt läge i 5 mot 3, men drar tyvärr på oss en utvisning. Vårt överläge ger inget, vi spelar runt, har chanserna, men kan inte slå in den. Ett ledningsmål där hade varit bra för matchens karaktär. 1-1 i periodpaus alltså och vi 10 vallentunafans hade hoppet kvar inför andra perioden. Efter 40 sekunder drar vi på oss en utvisning, som dessvärre Sollentuna utnyttjar. 2-1 efter 57 sekunder, den sved ordentligt. Vi fortsätter att trumma på, ha mycket puck men ett par skillnader är tydliga. Vi slår en längre första pass, alternativt transporterar puck mer än Sollentuna. De kommer ofta i par och kortpassar sig runt våra spelare mer än att de täcker puck med kropp. Det ser inte ut att gå så fruktansvärt fort, men det gör det. Sollentuna är generellt sett äldre än vad vi är och ser tighta ut, både i spelsystem och samspel. De gör 3-1 efter 5.46, men vi fortsätter att försöka. Den sista turen, den sista intensiteten saknas ikväll, vi är nära med stolpträffar och fina lägen men inte ens Mini-Z eller Tobbe kommer hela vägen igenom. Katten gör en cool grej när han lägger sig och täcker i egen zon när Sollentuna kommer i en 2 mot 1. Jag visste inte att en gubbe kunde täcka från förlängda upp till övre tekningscirkel själv, men jora, det gick fint. I och med att vi måste upp så blir det ju luckor bakåt. 4-1 görs 13.56 och Johans pappa som stod bredvid mig på läktaren sa att där, där kom nog sista spiken i kistan. Icke sa Nicke, vi har ju en envis fan som heter Bertilsson. Minuten senare gör han 4-2, ass av Johan och Duvan. Fem och en halv minut kvar, det finns inget att spara på. Tyvärr får Johan ta ännu en tvåa efter 16.47, Johans pappa hade åsikter och det var kanske tur att Woxberg inte hörde dem. Jag tror att jag hittat en ny kompis, för vi tyckte likadant. Vi försöker och har faktiskt bud på ett mål i underläget men bränner det. Vi plockar ut Gurra och öser in i kaklet,  när Sollentuna drar på sig en 2:a är det bara 14 sekunder kvar. Vi vinner teken men den går mellan backarna och vi får inte undan pucken ordentligt. 5-2 i öppen bur och så var det med det. Ingen skugga över gänget, det här var den roligaste matchen att titta på under hela säsongen. Från vårt håll på läktaren så var det en teknisk hockey vi mötte, inga flåbusar, utan ett bra lag. Vi hade nog behövt möta något liknande innan för att kunna justera vårt spel, den här kvällen räckte vi helt enkelt inte till. Vi gjorde vad vi kunde, Peter var till o med nere bakom egen förlängda två gånger under matchen! Det har inte behövts på hela säsongen.

Eloge till laget, jag är säker på att vi kommer vara på övre halvan om vi får behålla laget intakt till nästa säsong.

Tack till Fritte i båset, och så fancluben på läktaren. Mackan, Lidas, Kenta, Staffan, Jukka, Hanna, Christel och så Johans föräldrar såklart.

Nästa år... då tar vi dem!

/Basse