6 - 5

Ja jäklar, hur skall det sluta för mitt gamla hjärta. Det är ju redan nu stopp och belägg alltså. Kapilärerna bågnar av stress och Inte blev det bättre av denna kamp under fredagsmyset i V-tuna. Säkra källor menar att Brogubbarna var särdeles nöjda med att besöka avkroken Vallentuna denna kväll. För andra veckan i rad ställdes frågan till secket, "brukar ni alltid spela matcher på sena fredagskvällar?" Lika glatt som alltid så var svaret Ja på den frågan. För visst är det kul när lag får kånka till Tuna istället för att dricka iskall bira hemma på kvarterskrogen en mörk fredagskväll i februari?

Idag, liksom sist mot Sumpan så öppnar vi matchen strålande med 1-0 efter 10 sekunder då Norrby hittar Jocke som trycker till. Vi hinner knappt sätta oss ner och läppja på kaffet förrän Bravinger hänger dit 2-0 via Jockes passning. Men sedan är vi där igen. Var då där? Jo i träsket där man tappar ledningar till synes omotiverat och utan förklaring. Bro går fram till 2-4 via 4 raka baljor och jag fattar ingenting. Bro har ju inte ens ett momentum (tack för citatet Boorken) i matchen utan det bara händer på något vis. Vi tappar liksom det inledande fokuset och bara krackelerar likt en romersk stentavla trots att vi egentligen spelar stabilt och dirigerar matchen. Jocke anar faran och kommenderar fram en ny passning från Norrby som förvaltas fram till 3-4, vi har den nödvändiga kontakten igen. Fram till denna sekund är det enkom den ena, av dagens två, femmor som producerat framåt. Jalle anar oråd och tänker till. Hmmm, kanske borde jag hänga en påse för att visa att gammal är äldst? Ja, det borde jag - varpå detta görs fram till kvittering 4-4.

4-4 efter två perioder känns ändå helt ok, detta trots att vi har skotten med 17-10. Min känsla är att vår Youngsterfemma dominerar Bro totalt då de är i anfallsläge. Hamnar vi i försvarsläge är det annat ljud i skällan, där är vi ängsliga och agerar med en bråkdel av det självförtroende som finns framåt vilket Bro drar nytta av. Åldermannafemman är mer homogen och levererar ungefär en "flatliner" vid var tillfälle de är inne vilket faktiskt känns tryggt.

Sista perren blir en gastkramare och det känns i pumpen såväl som i maggropen på en gammal man. När Jalle gör 5-4 assisterd av Wallin känns det som att vi kanske skall kunna rycka ifrån och greja detta. Men Bro vill annorlunda. de tar över spelet och det finns egentligen bara en anledning till att vi lyckas att hålla dem stången. Den anledningen heter Marcus och han står i vårt mål. Mackan kommer upp stort i sista perren och levererar avgörande insatser på löpande band när han, tillsammans med försvaret, stopper det ena skottet efter det andra. Bro lyckas trots allt att kvittera med 10 minuter kvar på klockan. Skall det bli torsk igen eller har vi lärt oss av gamla läxor? Mina vänner - vi har lärt oss. Det tar bara 47 sekunder till dess att Jocke har förpassat dagens game winning goal i maskorna. Denna gång assad av Kimpalainen som skulle låta sig synas mer innan matchen var slut (återkommer till det). Matchen flämtar under de sista 9 minuterna och det skapas verkligen chanser åt bägge håll. Time out av oss - Time Out av Bro - Bro plockar keeper o.s.v. men vi lyckas att hålla dem stången ända fram till 19:58 då det skapas en himla oreda framför vårt mål. En Brospelare går hårt åt vår keeper efter att han blockerat bollen vilket Kimpalainen inte uppskattar på något vis varpå en något brysk Kimpalainen sänker den attackerande Brospelaren. Vi fredar vår målvakt vilket jag tycker är rätt - kanske lite väl bryskt vilket jag tycker är fel. Kim åker på en M3:a och vi får klara oss utan honom minst en match vilket är ett avbräck.

Matchen vinns dock med 6-5 och vi tar med oss 3 pinnar in i serien. 2015 har varit ett bra år än så länge. Vi är obesegrade hemma i ladan och har plockat 7 av 9 möjliga hemmapinnar. Liten plump mot Töjnan som fick med sig två av våra pinnar något turligt, vilket grämer mig en aning:)

Nu ser vi fram emot nästa match mot Vaxholm, senast det begav sig var vi värda minst en pinne. Kanske tar vi med oss alla pinnar nästa gång, vem vet?

Go VIBK!