Efter säsongen med Oscar Frimodig

Foto: Erik Beck

Efter en rafflande säsong i U17 Norra blev det inte mycket vila för Oscar som representerade Sverige i Europeiska juniormästerskapets slutspel i Wien. Född år 2005 var han en av de yngsta spelarna  i den Svenska truppen och när dammet nu har lagt sig har vi tagit oss tid att prata med honom om säsongen.

Efter att ha förlorat samtliga matcher 2021 till att ha blivit ett konkurrenskraftig lag 2022. Vilka förändringar har du sett som har bidragit till detta?

Den faktorn som jag anser har bidragit mest är att vi är ett starkare lag. Vi är inte längre ett gäng individer som spelar fotboll tillsammans, utan vi är just ett lag. Laget har blivit starkare för att vi har lagt ned tid och energi på att göra varandra bättre, inte bara oss själva utan hela laget. Jag tror att det är den främsta anledningen till att vi utvecklades till det laget vi är idag.

Vad är den främsta läxan du har lärt dig under året?

Den tuffaste läxan jag har lärt mig, och fortfarande jobbar på, är att aldrig ge upp. Inte bara under match utan också under träning. Under match har jag en tendens att bli onödigt arg och frustrerad när det inte går vår väg. Det har gjort att jag börjar slarva och dragit på mig onödiga varningar för att jag pratat för mycket med motståndarna.

Nu har jag kommit till insikten att det inte hjälper att skälla på andra eller tjafsa med motståndaren. Man måste kriga igenom hela klockan och hålla masken. Det viktiga för mig är att komma ihåg att man inte gör det för sin egen skull utan för lagets skull. För om alla börjar slarva och snacka så är matchen redan över, då kan vi åka hem.

Från en knapp seger i premiären till att besegra seriens kanske starkaste lag i avslutet. Hur har självfötroendet växt under säsongen?

Aldrig ge upp, självförtroendet på topp; vi är TRC, vi är bäst, och att kunna bevisa det den sista matchen på säsongen mot samma lag som vi förlorade mot med 52-6 tidigare är en otrolig känsla.

Jag kunde tyvärr inte vara med och spela den matchen för jag var på lager med juniorlandslaget. Men jag minns att jag stod med en av mina polare i ett omklädningsrum efter sista träningen och kollade på instagram vad det stod i matchen. Jag såg att det stod 14-20 i halvtid och blev så glad och berättade för min kompis. Han drog upp livesändningen från matchen på telefonen och jag när jag såg att de stod 36-30 till oss började jag skrika av glädje. När jag sen såg vår alldeles egna Eric Alm knäa ut tiden och vi vann började jag skrika igen och kände mig så stolt över mitt lag; nästan nära en sån stolhet bara en mamma kan känna.

Hur har stämningen och dynamiken i truppen förändrats under säsongen?

Spelare födda ‘06 och ‘05 i både U15 och U17 har alltid varit en väldigt enad trupp. Dynamiken och lagkänslan oss emellan har alltid legat på topp. Men laget har blivit så mycket starkare i år. Vi trivs med varandra och vågar vara oss själva.

Vad är det bästa minnet från säsongen?

Bästa minnet var nog den första matchen mot Beckomberga när Benjamin Gåvsten kvitterade till 8-8 i de sista minuterna, jag kände en sådan lycka. Han hade sprungit djupt och knappt fångat bollen efter att ha fumlat med den i luften i dryga fem meter innan han äntligen fick kontroll och sprang in en touchdown. Sen att jag själv fick göra de avgörande extrapoängen var grädde på moset.

Hur har du själv utvecklats under året?

Jag skulle säga att jag själv utvecklats till en ledare. Huvudtränare Daniel kom till mig i början av säsongen och sa att han var tveksam om jag skulle vara kapten för laget. Under säsongen har vi pratat mycket om vad det egentligen innebär att vara en ledare för laget och jag har utvecklats nåt enormt.

U17 åker till Skövde i år för att delta i turneringen Dukes Tourney, vad har ni för mål?

Vi har faktist inte snackat så mycket om Dukes. Vårt mål har alltid varit att prestera under säsongen och sedan spela Dukes som en rolig avslutning. De flesta i laget har aldrig upplevt turneringen och jag själv har bara varit där en gång. Men jag kan säga att det inte finnes något bättre än att vakna sista turneringsdagen och vara öm överallt, för att sedan köra två matcher till under dagen. Bästa som finns.

Hur känner du inför nästa år och vilka mål har du satt upp för dig själv?

Målet för nästa år personligen är att återigen ska säkra en plats i juniorlandslaget och försöka få så mycket speltid jag kan. Inför höstens U19-säsong vet jag inte riktigt vad som kommer hända men jag är väldigt taggad.