3 - 7

A walk in the park!

Ja, bokstavligen alltså. Vi tog en promenad i en park innan matchen. Som alla föräldrar observerat (och svarade upp galant på) så satte vi samling 45 minuter innan matchstart till den här matchen. Tanken bakom detta var väldigt enkel. För några veckor sedan så spelade vi match en söndageftermiddag mot Täby och både vi tränare och de tjejer som spelade var rörande överens om att det var en av våra tröttaste matcher vi spelat. 

Självklart förståeligt, det är ju bara gå till en själv. Hur pigg och sprallig är man egentligen en söndageftermiddag i gråa november? Inte mycket. Men att det får sån konsekvens direkt på match ville vi såklart ändra på. Så vi kallade in tjejerna en kvart tidigare för att komma ut i lite frisk luft och värma upp kropparna. Plus att vi tog några minuter att prata just om detta, att det är så himla mycket av resultatet som byggs upp av att vara alert, taggad, ha attityd och vara genuint sugen på att spela och göra sitt bästa. Tjejerna lyssnade och tog till sig. Som vanligt!

Nu till matchen. Älta spelade vi mot förra säsongen med en vinst och förlust i bagaget. Undertecknad var lite osäker på vilket motstånd vi hade att vänta. Och med 2 x 20 minuter som facit så känns det som att de två farligaste motståndarna inte var motståndarna själv utan hallen och domarna. Eller nä, nu lät det fel. Domarna var inte några motsåndare, absolut inte. Men det blev ganska förvirrat på bänken när domsluten var lite svajiga och att de inte noterade Ältas lite speciella teknik att lura ner låsningar av klubba och boll mot sargen. Mycket snack på bänken om detta. Dessutom hade Älta ett stenhårt skott i stolpen som dömdes som mål. Fortsatt förvirring. Men utöver det så behövde vi även bemästra planen, både dess storlek och golvets hårdhet. Stavsborgshallen är med lätthet en av de minsta hallarna vi spelar i och det får ju såklart direkt effekt på spelet. Men det är ju inte som att det bara är vi tränare som noterar detta. Tjejerna försöker spela efter förutsättningarna och gör det bra. 

Första perioden rinner iväg till 3-1 till vår del och det känns aldrig riktigt farligt. Det vi dock fångar in i periodpaus är att vi måste spela oss till möjligheterna, inte bara skicka upp bollarna utan mottagarna. För varje gång vi gör det så blir det farligt. Älta får som sagt en stolpe IN till 3-2 och sedan en ballong som sätter 3-3. Men inte ens då känns det farligt. Det här ska vi ha. Så vi tekar och letar oss snabbt fram till ett avslut där Sofie iskallt sätter 4-3. Och sen rinner det på. Många mål är fantastiskt fina och distinkta kombinationer, blandat med hårda skott efter kontringar. Och framförallt kändes det stabilt och kontrollerat. Lite som... a walk in the park.

Så vi stänger den här helgen med två rättvisa vinster vilket känns otroligt skönt för tjejernas skull (vi tränare vet ju vad de går för) efter ett gäng tuffa och intensiva matcher.